Familjen Åbergs hemsida


Tidig onsdag den 31 december 2008: Om ett ca 18 timmar byter vi år till 2009! Och jag gillar nya år. Känns lite som tomma blad som man själv, i alla fall till viss del, får fylla. Många kommer troligen att ha lite ont i huvudet på torsdags morgonen men det gäller inte mej eftersom jag ska jobba natt även inatt/imorgon. (Lite förvirrande det här...) Hemma är allt bra. Ungarna är friska och hyfsat glada. Kanske lite uttråkade men det har jag hört ska vara nyttigt. Det är ju tråkigheten som väcker liv i fantasin och själv så sitter jag just nu på jobbet och har det VÄLDIGT tråkigt. Jag skulle vilja göra om hemsidan men jag vet inte hur men om jag bara får ha tråkigt ett tag till så kommer jag säkert på något! Nu har det gått ytterligare en stund och nu har jag ännu tråkigare men det enda som "kommer till mej" är gäspningarna. NU vill jag åka hem och sova (hur nu det ska gå med man och barn hemma...). Martin ska dock åka till Täby med barnen efter lunch så då kommer det i all fall att bli lugnt hemma. Önskar er alla en gott slut samt ett Gott Nytt spännande År! Vi hörs snart igen!

Måndag den 29 december 2008:
Måste erkänna en sak...jag har börjat få bebislängtan igen... Det liksom "kom över mej" när vi var i Hudik. Jag satt och tröstade Melvin som nyss hade sprungit in i mormor och morfars TV bänk. Melvin låg i min famn och grät men efter en stund så somnade han där och DÅ insåg jag att det här var ju mysigt (att ha en sovande "bebis" i famnen). Och plötsligt så hade jag glömt bort barnskriken, alla sömnlösa nätterna och den krånglande amningen. (Visst är det fascinerade hur våra hjärnor fungerar!") Och igår kom samma känsla över mej igen. Jag och Melvin låg i stora sängen och läste bok. Jag hoppades att han skulle somna och det gjorde han också, efter en låååång stund. Och då kom känslan över mej igen. Jag låg och tittade, och luktade, på honom och han är ju bara såååå go (speciellt när han sover...) och då insåg jag att om några år så kommer jag inte längre att få ligga så här och gosa med min son. Och då slog den STORA bebislängtan till igen...men så imorse, efter att Melvin som vanligt väckt mej strax innan klockan 0700 (Melvin ropar BARA efter MAMMA på mornarna och på något konstigt sätt så går det ordet/namnet inte in i Martins öron vilket innebär att han lugnt sover vidare) och efter att barnen för hundrade gången rykt ihop om IKEA elefanten, så var min bebislängtan som bortblåst! Då längtade jag istället efter morgontrötta tonåringar... Till höger en bild på världens sötaste lilla "bebis när han jublar över att han klarat backhoppningen (141 meter) på Nintendo Wii.
Nu har Melvin kommit ner och börjar möblera om bland CD skivorna så nu är det dags att bryta. Önskar alla en skön måndag!

Tidig söndagsmorgon den 28 december 2008: Så var den julen över. Allt har gått över förväntan. Barnen har fått vara friska. Melvin har i och för sej varit lite snorig men inte så att det har stört honom. (Han säger numera till när det blir för mycket snor och när han vill bli "snuten". "Snoffis" säger han när det är dags.) Vädret i Hudik var toppen. Några minusgrader, vilket innebar att snön fick ligga kvar, och sol. Hur skönt som helst! Barnen har fått massor av fina och BRA julklappar. Vi tackar alla givare så mycket! Thea längtar redan till sin födelsedag fast jag vet ärligt talat inte vad som finns kvar att ge henne - känns som om hon redan har allt... Jag gjorde ett tappert försök till att rensa i hennes rum igår men det slutade med att ALLT blev kvar. Jag trodde i min enfald att vi kunde kasta de 3 platskossorna (glassbägare) som hon tog med sej hem från Portugal men ICKE. "Men mamma, det är ju ett minne från Portugal" sa hon och då hade jag inte hjärta att lasta dom. Två stora trasiga väskor fyllda med mina gamla kläder åkte dock till soptippen idag och det kändes bra. Fattar inte varför jag överhuvudtaget har sparat skiten. Om jag någon gång skulle gå ner i vikt ,och återigen kunna ha storlek 38, så skulle jag ändå aldrig vilja ta på mej dom kläder som idag hamnade på tippen, och ändå så har dom legat i minst 5-8 år i min låda och tagit plats. Så dumt! Anledningen till dagens rensning är en oreda i huvudet. Jag har en tendens att börja städa/rensa/röja när jag känner mej "låg" och så var fallet idag. Men fint blev det i alla fall! Från det enda till det andra så tänkte jag berätta att jag hunnit läsa hela två böcker denna vecka och det tillhör ju inte längre vanligheterna i mitt liv MEN nu när alla de TV program som jag följer har "jullov" så innebär det att jag har massor av tid över... Bok nummer 1: "Dubbla slag" av Malin Persson Giolito (Leif GW Persons dotter) och den vara bara såååååå dålig. Jag trodde, ända till sista bladet, att något spännande skulle hända men ack så fel jag hade. Jag tror faktiskt aldrig att jag någonsin har läst en trågigare bok så om ni vill ha ett tips inför nästa år - läs INTE "Dubbla slag" av Malin Person Giolito! Bok nummer 2: "Hjärtat får inga rynkor" av Mark Levengood. Tusen tack för den julklappen mamma! Den boken var mysig att läsa. Jag sträckläste den i bilen när vi åkte ner till Stockholm i fredags och den gav mej många leenden där jag satt i baksätet. Boken innehåller korta texter som beskriver Marks sätt att se på saker och ting. En mycket charmig liten bok! Klart läsvärd! Ja nu har jag inget mer att berätta idag men jag återkommer säkert innan nyår. Måste klura ut hur jag ska göra om fotoalbumet och den vanliga bloggen nu när vi snart är inne på ett nytt år... Tills vi hörs igen - kram och sköt om er!

Måndag den 22 december 2008: Är gladare idag och ser fram emot att åka "hem". Det är konstigt för efter att ha bott i Stockholm sedan 1990 så känns fortfarande Hudiksvall som hemma fast så fort jag har kommit dit så känns Stockholm som hemma... Hur som helst så ska det bli skönt att åka upp och bli lite "ompysslad". Främst så ser jag fram emot slippa laga mat. Jag är så trött på att laga mat, speciellt när barnen ändå inte vill äta det jag lagar. Och "deras mat" har jag tröttnat på för länge sedan. Det finns dagar då jag önskar att vi alla bara kunde äta en tablett, istället för middag, och i denna tablett skulle det finnas precis allt som varje familjemedlem behöver. Kan någon uppfinna en sådan tablett? Snälla! Melvin mår bättre. Han åt t o m middag igår, med god aptit, vilket också innebar att hans humör var betydligt bättre. Barnen somnade strax efter 2000 igår och Melvin vaknade inte förrän 0730 idag och Thea strax efter 0800. (Martin sover fortfarande med det är ok för då får han köra upp till Hudik. Mest utvilad kör!) Jag la mej strax innan 2400, efter att för andra gången i mitt liv sett filmen "Heartbreak Hotell". Jag tycker den filmen är så tragisk men ändå hyfsat bra, och det är så skönt att bara ligga i soffan (under en filt) och kolla på TV. Det är liksom min hobby. Då kopplar jag av trots att kursledaren på Mindfullness kursen sa att man hjärnan INTE kan koppla av framför TV:n men det skiter jag i. Jag vaknade första gången redan 0615 av att man tömde Grand Garbos sopor. Därefter somnade jag om för att sedan vakna en timme senare. Nu sitter jag vid datorn och försöker skiva några rader medans Thea parat konstant bredvid mej. Om en stund ska jag gå till apoteket och "shoppa" inför julen. Jag behöver bl a Novaluzid eftersom jag återigen har magkatarr (eller vad de nu är som jag har). Jag äter Omeprazol men Novaluzid kan vara bra att ha med tanke på julmaten. Jag väntar fortfarande på provresultatet från det utandningsprov jag gjorde för några veckor sedan. Det provet ska tydligen kunna påvisa om jag har en inflammation i magen eller inte och om den är orsakad av magsårs bakterien Helicobacter pylori. Det är nästan så att jag hoppas på det för då kanske jag kan få rätt bejndling och slipp aha det så här. Jag skulle också behöva gå ner i vikt. Minst 15kg skulle jag vilja bli av med. Min plan är att ta tag i övervikten efter helgerna för just nu är jag inte sugen på att äta nyttigt. Nu vill jag istället frossa i skinka, rödbetssallad och julkorv. Mums! Men nästa år måste det ske en förändring för annars kommer jag, inom några år, att rulla fram... Så nu tog min datortid slut. Nu är det dags att plocka ur diskmaskinen och fixa frukost och väcka Martin, som fortfarande kan sova sej igenom ett världskrig. Önskar er alla en skön jul (men jag tror att vi hinner höras innan dess). Stor kram från mej!

Söndag den 21 december 2008: Varning: Det här är ett gnälligt inlägg och om du inte gillar att folk som gnäller så behöver du inte läsa detta inlägg. Jag är nere för räkning nu. Inget känns kul. Jag vill bara vara för mej själv. Vill inte umgås med någon. Bara med mej själv. Jag känner mej sur och vresig, trött och less på det mesta. Jag har lust att rymma ett tag, från alla krav och måsten. Bara få sitta ensam och tänka färdigt alla tankar som snurrar i mitt huvud UTAN att bli avbruten hela tiden av kunder (när jag är på jobbet) eller familjemedlemmar (när jag är hemma). Längtar också efter sol och värme. Det mörker vi lever i nu gör mej deprimerad. (Solen skiner i och för sej just idag men det måste vara första gången på 3 veckor som vi ser den och det räcker inte för att jag ska bli glad.) Jag vill ha antingen sol och snö, eller så vill jag ha sol och värme, men regn och mörker är inget för mej. Nedan en fin bild från Skålbo, dit vi ska åka imorgon. Tyvärr så har det regnat även där så det mesta av snön är redan borta men har vi tur kanske det faller lite mer. Något som dock gjorde mej väldigt glad igår var beskedet om att en nära väninna är gravid! Stora Grattis till dej!!! Återkommer en annan dag (och då kanske med ett muntrare inlägg). Kram på er!


Tisdag den 16 december 2008: Sitter vid datorn hemma och känner mej ovanligt nöjd med dagen! Jag hade ju planerat att åka till Junibacken med enbart Thea men med tanke på den pågående/fortsatta magsjukan på dagis så ringde jag imorse till Melvins avdelning och sa att även han får vara hemma idag - vilket personalen var tacksamma för eftersom de idag var tre man kort på tre avdelningar. Några vikarier går tydligen inte att få tag i eftersom alla verkar vara sjuka. Och, måste jag bara få tillägga, för första gången på mycket länge så var det faktiskt INTE pga min vanliga "kräknoja" som jag valde att ha Melvin hemma utan för att jag INTE vill ha ännu en jul förstörd pga av sjukdom - och det är helt sant! Jag känner mej faktiskt inte längre lika maniskt rädd för magsjukor och det tackar jag terapin för! Och jag vill verkligen att vi ska vara friska denna jul så att vi kan åka upp till Hudik som planerat. En kort tillbakablick över de senaste 3 jularna: År 2007: Melvin hade dubbelsidig öroninflammation i 3 veckor (=3 penicillinkurer och 4-5 läkarbesök under denna tiden). Sedan avslutade han med att bli inlagd på KS för Rota virus (magsjuka). År 2006: Vi var nyinflyttade och jag var tokstressad över allt som skulle packas upp och fixas samtidigt som Melvin matvägrade (knappast en slump). Han var då endast drygt 3 månader gammal. År 2005: Thea och Martin blir magsjuka upp i Hudik (och hos mina föräldrar finns det bara en toalett) och det samtidigt som jag var nygravid (och illamående) med Melvin. Så i år hoppas jag på en frisk och lugn och trevlig jul med massor av god mat och rymliga byxor. Varför då så nöjd med dagen? Jo, dagen började med att jag velade en stund på om jag skulle våga/orka ta med mej båda barnen till Junibacken eller inte (dom har ju inte direkt samma intressen) men efter en stunds velande så jag valde att göra det och jag ringde och meddelade dagis att även Melvin fick vara ledig idag. Vi åt frukost och packade ner lite prylar i en väska och sedan tog vi bilen ut till Djurgården. Väl där så insåg att jag vi tyvärr INTE skulle komma att vara ensamma på Junibacken (jag drömmar alltid och att få vara ensam på sådana ställen och slippa alla andra jobbiga barn (obs föregående mening ska läsas med glimten i ögat!). Efter en stund köande så kom vi slutligen in och sedan flöt dagen bara på. Thea var en underbar storasyster. Hon såg efter sin bror, hon hjälpte honom när han behövde hjälp och hon såg till att inga andra barn trängde sej före honom i köerna till rutschkanorna. Det var bara vid lunchen som det blev lite svettigt men hela utflykten gick långt över förväntan! Å jag är så STOLT över mina fina barn!!! (Är lite stolt över mej själv också som valde att åka iväg till Junibacken ensam med gulliganerna!!!) Mer om dagen i den vanliga bloggen. Väl hemma igen på eftermiddagen var Melvin lite hängig. Jag tog örontempen på honom och den visade på 38,5 grader. "Here we go again", tänkte jag men efter att han hade fått sitta i mitt knä en bra stund och bara vilat så blev det fart på honom igen. När jag la honom hade han lite drygt 38 i temp och nu, efter att han sovit i nästan 2 timmar kändes hans panna sval. Vi får väl se hur natten blir. Efter som jag nu hårdsatsar på en frisk jul så har jag ändrat de 2 arbetspass som jag hade denna vecka (tusen tack till mina flexibla och förstående kollegor!!!). Jag kommer nu att jobba kväll (till 2300) både onsdag och torsdag vilket innebär att jag är hemma med barnen på dagarna och sedan får Martin ta över (dock lite tidigare än när han normalt hämtar på dagis men det går). På fredag är jag återigen ledig och sedan jobbar jag både lördag och söndag men då är ju Martin hemma. Så låt oss nu hoppas att vi slipper åka på fler baciller innan jul och nyår! Håll gärna en tumme för oss, eller två... Nu har Martin kommit hem (han har varit i Göteborg över dagen) så nu ska han och jag ta och umgås lite innan det är dags att gå och sova. Tack för idag. Kram!

Söndag den 14 december 2008: Sitter på jobbet, andra natten i rad, och försöker hålla mej vaken genom att äta maränger och naturgodis. Nyttigt - Nä. Gott - Ja. Fast just nu skulle jag nästan kunna mörda för en tandborsta och lite tandkräm... Natten igår gick hur bra som helst. Fick hur mycket som helst gjort. Både privat och jobbmässigt! Tror inte att jag gäspade en enda gång...jo, kanske någon liten men jag kände mej oförskämt pigg t o m när jag kom hem på morgon. La med runt 0900 och vaknade strax efter klockan 12 av att barnen förde att jävla liv på nedervåning. Tryckte in öronpropparna så långt det bara gick (tror faktiskt att dom möttes på mitten därinne i huvudet) men kunde ändå inte somna om så jag klev upp och gick ner till gulliganerna. Sedan gick dagen i rask takt. Jag och barnen (kanske mest jag) bakade matbröd och pepparkaksdeg. Martin och jag en liten tradition angående detta med pepparkaksdegen. Varje år säger han "I år köper vi en färdig pepparkaksdeg", och varje år så gör jag en egen, eftersom jag tycker att detta hör december månad till! Senare idag, efter att jag har sovit några timar, ska barnen och jag baka. Martin får gärna vara med på ett hörn han också, om han vill. Livet rullar mest på nu för tiden. Det är lite segt att jobba heltid. Det blir inte många stunder över till njutning tycker jag. Dagarna, och nätterna, fylls mestadels av jobb, hämtningar och lämningar, tvätt och städning och en och annan disk. Jag är urless på att laga mat, till stor del för att det mest som jag lagar ratas av barnen. Om jag fick bestämma så skulle vi äta Burger Kings "Whopper Pinata" minst 7 dagar per vecka men då skulle jag troligen rulla fram mot slutet av året...också var vi inne p det där med vikten. Jag vill så gärna gå ner i vikt...fast min terapeut tror inte på mej när jag säger det, för om jag verkligen ville det så skulle jag ju greja det...och jag måste väl erkänna att det nog stämmer...tyvärr! Feta godsaker vinner just nu över nyttigheter men jag hoppas på nya friska tag nästa år. Något som glädjer mej mycket är att vi fått vara förhållande vis friska hela hösten (peppar peppar ta i trä). Livet känns så mycket enklare när barnen är friska. Båda trivs dessutom bra på dagis. Det är bara jag som fortfarande tycker att det är jobbigt att lämna dom där om jag själv till har en ledig dag. Har liksom svårt att njuta när jag är ensam hemma och dom är på dagis men jag ska jobba på att övervinna den känslan. Det är mycket som jag just nu mentalt jobbar på. Jag älskar verkligen min "terapi" även om det naturligtvis kan kännas tungt ibland men den ger mej så mycket. När jag var där i fredags ägnades nästan hela tiden (1,5 timme) åt att prata om föräldrarollen, som utan tvekan är det svåraste rollen jag någonsin haft. När terapeuten pratar om hur viktigt det t ex är barnet tas på allvar, att man bekräftar barnets känslor, att man väljer att göra barnet delaktiga i familjens vardag eller vikten av att aldrig någonsin t ex kränka sina barn (så som Martin och jag troligen gör när vi tvingar Melvin att borsta tänderna) så får jag lätt ångest för det känns som om jag göra alla fel som man överhuvudtaget kan göra. Och enligt min terapeut, vars dotter tog livet av sej i alldeles för unga år, så räcker det ofta med en enda händelse för att barnens självkänsla ska ta skada. Jag vet inte huruvida detta stämmer eller inte men det skrämmer mej eftersom jag själv kan minnas vissa händelse från min uppväxt som har kommit att prägla mej på ett negativt sätt. Min terapeut håller även föräldrautbildningar och hon frågade mej om jag kunde gissa varför hon valt att göra just det. Jag hade ingen aning varpå hon berättade att det var pga att hon själv gjort alla fel som, överhuvudtaget går att göra som förälder. Det kändes väldigt befriande att höra! Eftersom jag pratar vitt och brett om att jag valt att gå i terapi får jag ofta fråga om vad det kostar och när jag berättar hur "mycket" (allt är relativt) det kostar så säger många något i stil med "Oj vad dyrt" men jag anser inte alls att det är dyrt. För det första så ser jag det som en investering i mej själv och en sådan kan väl aldrig vara för kostsam eller? För det andra så brände jag, innan jag blev mamma, varje månad minst samma summa på krogen (vilket måste innebära att summan av utgifter är konstant), och mina krognotor har ingen någonsin haft några åsikter om eftersom man i Sverige sällan ifrågasätter hur mycket en person spenderar på t ex krogen. Det är i alla fall min uppfattning. Gör jag några framsteg tack vare min terapi då? Jo, jag tycker det. Speciellt när det gäller min "kräknoja". Jag tycker fortfarande att det är jobbigt att lämna barnen på dagis när jag VET att det går magsjuka MEN jag gör det ändå och det klarade jag inte av förra året. Då höll jag dom Thea hemma, vilket jag kunde eftersom Melvin var hemma på heltid. Och jag är ganska säker på att om jag inte hade valt att "ta tag i mej själv och mitt liv" så hade jag gått under, sakta men säkert, får jag mådde verkligen urdåligt förra vintern men som vanligt så höll jag hyfsat god min utåt. Ett beteende som jag nu försöker jobba bort. Jag har också rätt att både ha och visa känslor! Nog om detta. Nästa vecka inledes med luciafirande på barnens dagis. Jag är ledig både måndag och tisdag (och även fredag faktiskt) och på tisdag har jag planer på att åka till Junibacken med bara Thea. Det vore så mysigt att ha en dag tillsammans med endast henne. Martin är i Göteborg på tisdag så Melvin får i sån´t fall var på dagis men vi får se hur det blir. Har efter nästan 5 år som mamman, börjat inse hur dumt det är att göra upp långsiktiga planer när man har barn. Saker och ting ändras ändå helt tiden. Så vi kan kalla min plan för en vision. Vi får se om jag lyckas uppnå den eller inte. Återkommer i frågan. Nu ska jag börja plocka ihop för snart kommer förhoppningsvis min avlösare. Sedan ska jag hoppa in i vår kalla bil och spela Per Gessles "Silly Really" på riktigt hög volym så att jag håller mej vaken och alert ända till Sundbyberg. Efter pepparkaksbaken åker Martin in till stan och träffar Tommie. Å när barnen är lagda så ska jag bjuda mej själv på en nachotallrik i soffan och så ska jag titta på några inspelade serier från den gångna vecka. Jag längtar... Önskar dej en trevlig söndag. Kram kram.

Torsdag den 11 december 2008: Sitter vid datorn och äter (slänger i mej) en sallad. Om 30 minuter måste jag gå till tåget om jag ska hinna till jobbet i tid och innan dess skulle jag vilja hinna äta, fixa en fruktsallad, slå in alla julklappar, dammsuga, uppdatera vår hemsidan, fixa några saker för bostadsrättsföreningens del, uppdatera föreningens hemsida m.m. men eftersom jag har 37-års livserfarenhet så inser jag att det här kommer jag aldrig att hinna så jag väljer att sätta mej vid datorn och "prata" med dej istället. Bra val eller hur? Allt är bra med oss just nu men det är lite synd om Martin som har tandvärk. Han har nu varit hos tandläkaren 2 gånger, för att laga en trasig tand men värken släpper liksom inte= konstant huvudvärk. Tredje besöket är bokat imorgon. Vi håller tummarna för att tandläkaren imorgon är en fé som kan fixa hans trasiga tand. Barnen är nästan friska, bara lite lite snoriga men det är nästan ingenting (åtminstone inte om man jämför med hur vissa barn på dagis ser ut runt näsan...). Det går fortfarande magsjuka på dagis och jag tycker att det är jobbigt att lämna dom där, speciellt om jag inte har något arbetspass den dagen, som imorgon t ex. Då jobbar jag natt = ledig hela dagen men just imorgon får dom vara lediga och hemma med mej. Jag vill INTE att dom ska bli sjuka nu och då missa luciafirande på måndag. Thea längtar verkligen till måndag och hon över på sångerna hemma. Hon går helt omkring i sitt älskade lucianattlinne HELA dagarna och vi får väl tacka uppfinnaren av fläckborttagningsmedlet Vanish för att nattlinnet fortfarande hyfsat vitt trots lingonsylt och annat färgglatt! Melvin sjunger också gärna och då helst "Midnatt råder". (Han är bäst på refrängen "Tipp tapp tipp tapp tippe tippe tipp tapp tipp tipp tapp". Det sätter han!) Han gillar dock inte att jag sjunger. "Stopp mamma" eller "Tyst mamma" säger han då. Har någon månne visat honom mina betyg i musik? (Jag hade en 1:a i gehör och en 2:a i sång men jag är glad ändå!) Nu måste jag tyvärr lämna dej men ska jobba natt fredag och lördag så jag LOVAR att då uppdatera sidan med nyheter och bilder på gulliganerna. Till dess får jag önska dej en skön helg!

Söndag den 7 december 2008: Eller egentligen så är det måndag den 8 december nu...men det struntar jag i. Sitter på jobbet och väntar på att bli avlöst så att jag får åka hem och begrava huvudet i kudden. Det var varit att göra hela natten pga av ett stort planerat jobb där mitt företag tydligen "glömde" att informera samtliga berörda kunder...vilket innebar att dom ringde och mailade till mej istället. Det jobb som skulle utföras var planerat till 4 timmar men det drog naturligtvis ut på tiden vilket innebär att kunderna återigen började ringa och fråga varför deras förbindelser fortfarande inte fungerade...suck... Så nu blir det vara en kortis. Har under natten insett att jag vill alldeles för mycket, i alla fall mer än vad det finns tid till i mitt liv just nu. Och detta innebär att jag måste försaka något men jag vet ännu inte vad. Återkommer när jag har kommit på det. Nu måste jag springa till köket och hämta min frukost. Jag räknar med att bli sittande i bilköer även denna morgon eftersom min avlösare nyss ringde och meddelande att hon hade missat tåget...(ju senare jag åker ifrån mitt jobb desto mer trafik blir det). Återkommer förhoppningsvis inom kort med en roligare uppdatering. Tills dess sköt om er! PS. Glömde att berätta att jag i fredags var hemma hos Kajsa och åt och drack gott tillsammans med Anna-Karin och Johanna och det var så trevligt. Jag var dock "duktig" och bröt upp runt midnatt. Tack och lov. Annars hade jag aldrig överlevt lördagen. Barnen var såååååååå mammiga då. DS.

Torsdag den 4 december 2008: Var hemma ca 0830 imorse. Hann säga "Hej då" till barnen innan Martin tog dom till dagis. La mej och sov och vaknade ca 5 timmar senare, helt av mej själv. Duschade och åt "frukost" framför TV innan jag gick till dagis och hämtade barnen. Eftermiddagen var toppen. Inte ett enda bråk!!! Tänk om man kunde ha det så här varenda dag...fast då skulle man kanske inte uppskatta det... Thea har varit lite snorig och känts hängig de senaste dagarna så imorgon kommer jag att vabba och då får båda barnen vara hemma. Nu när jag jobbar heltid, och barnen vanligtvis är friska och går på dagis 5 dagar per vecka, så måste jag erkänna att jag ibland saknar dom. Man får liksom bara några timmar här och några timmar där tillsammans med dom, mycket pga. av mina "konstiga" arbetstider så jag ser verkligen fram emot morgondagen! Vi ska bara mysa och ta det lugnt och gå i sovkläderna minst fram till lunch! Önskar dej en skön helg och hoppas att solen väljer att titta fram, i alla fall några timmar.

Onsdag den 3 december 2008: Bara en timme kvar av mitt nattpass. Jag vill bara hem nu. Det har varit att göra hela natten. (Det är alltid mer att göra på vardagsnätterna jämför på helgnätterna.) Biltrafiken är redan i full gång utanför vårt hus vilket innebär att jag troligen kommer att få sitta i bilköer på vägen hem och det brukar innebära att min resa hem tar ungefär dubbelt så lång tid som den gör när det inte är kö...är sååååå trött på att jobba i Farsta. (Måste börja leta jobb!) Jag har även insett att jag inte längre vill jobba så många kvällspass som jag gör idag. Jag tycker inte längre att det fungerar med barnen. Jag jobbar idag i genomsnitt 2 kvällar samt en natt per vecka plus att jag vanligtvis är borta på annat (middag med kompisar eller styrelsemöte i bostadsrättsförmeningen) ungefär en kväll per vecka och jag upplever att barnen tycker att det är jobbigt att aldrig veta om mamman kommer att vara hemma på kvällarna och morgnarna. Jag och barnen får liksom inga rutiner. Som igår, t ex när att Martin och jag hade lagt barnen och jag hade planerat att gå och lägga mej innan nattpasset, då kunde plötsligt inget av barnen somna . Dom låg bara i sina sängar och ropade efter mej. Mamma var är du? Mamman är du kvar? Mamma stannar du här tills vi har somnat? Som inte det var nog så kom glassbilen och då blev Melvin rädd. Lilla gubben. Han säger själv "Glassbilen. Mel rädd" och igår började han även att gråta. Jag gick då in och la mej (eller rättare sagt knölade ihop mej) i hans lilla säng och det hörde ju naturligtvis Thea som då kom in i Melvins rum och och frågade varför jag låg i Melvins säng och inte i hennes. Suck. Det känns lite som om hur jag än gör så räcker jag inte till...hopplöst fall...fast jag tror många föräldrar känner likadant. Just nu skulle jag bara vill ha semester på något soligt och varmt ställe tillsammans med Martin och barnen. Bara rymma till värmen en stund och lämna regnet och magsjukan (som härjar på barnen dagis) bakom oss men det kommer tyvärr inte att hända. I alla fall inte just nu. I tisdags var jag ju ute och åt med "loftgångsmammorna" och det var som vanligt jättetrevligt. Först, när jag kom hem efter jobbet och hade hämtat hem barnen från dagis, hade jag inte alls någon lust att gå ut. Jag var hur trött som helst och jag hade bara lust att krypa upp i soffan, under en filt, MEN när vi väl satt på restaurangen så kändes mitt val helt rätt. Vi åt och drack gott och vi pratade om allt mellan himmel och jord i 4 timmar...och imorse, eller rättare sagt igår morse, när jag vaknade kände jag mej lite lite bakis. Men bara ytterst lite men det var det värt! På fredag ska jag också "ut". Då kommer Anna-Karin upp från Linköping och då ska vi ses på kvällen hemma hos Kajsa. Rosa och Johanna kommer också. Jag hoppas innerligt att vi inte åker på magsjuka innan dess. Nu ska jag börja plocka ihop så att jag kan sticka så fort min avbytare kommer in. Önskar alla en skön vecka!

Måndag den 1 december 2008:
Sitter vid datorn och har lite lätt ångest över det faktum att det nu går magsjuka på barnens dagis...vet att jag inte kan påverka något men mår ändå lite dåligt över detta... Nu till nå´t annat: Under den gångna helgen har jag dammsugit och skurat golven på nedervåningen (Martin fick ta övervåningen) samt putsat samtliga fönster (in- och utvändigt men inte emellan). Jag har även, förutom att jag jobbade ett pass på lördagen, besökt 3 olika Bauhaus varuhus (i jakten på den perfekta julstjärnan), 2 Willys (i jakten på dom svart-vita tomtarna) samt 1 IKEA varuhus (där 6500kr brändes). (Och idag fick jag ett mail från IKEA där de i princip berättade att om jag hade väntat en dag med att handla, alltså till idag, så hade jag sparat 600kronor. Jag gillar INTE sådana mail.) Jag har även hängt upp massor av julbelysningar samt "installerat" flertalet timers till dessa så nu väntar vi med spänning på nästa elräkning! Förra året, i december, hade vi en elförbrukning på 943 kWh. Vi får se hur det blir detta år. Förutom ovan har jag även hunnit med att lyssna på Per Gessles nya låt "Silly Really" ungefär 25 gånger. Den är bara sååå bra! När jag lyssnar på den känner jag mej som 20år igen...å så vill jag bara ut och parta...men jag biter naturligtvis ihop för hur f-n skulle jag kunna hitta tid till att gå ut och parta? Fast jag ska faktiskt ut och äta tillsammans med "loftgångsmammorna" imorgon...fast något vilt party kommer det inte att bli för min del. Jag är ju trots allt en trött heltids arbetande 2-barns mamma och min party era är troligen över.
Till höger en bild på vårt "nya" kontor där det numera finns plats för många. Thea trodde förts att det nya skrivbordet var hennes, och BARA hennes, så hon blev lite ledsen när vi berättade att det var allas och att man var tvungen att plocka undan efter sej när man var klar med det man skulle göra där. Melvin, han var mest bara glad över att han numera ta sej UPP på skrivbordet genom att klättra på hurtsens handtag och sedan ta sej upp på hurtsen och vips så var han uppe på skrivborden. Lätt som en plätt! Nej nu väntar soffan och ett inspelat avsnitt av Brothers & Sisters. Fast egentligen borde jag gå och lägga mej...eller kanske ställa mej vid spisen och göra en matlåda. Idag blev det 2 lussebullar samt massor av pepparkakor och en halv liter mjölk till middag. Nyttigt - Nä inte speciellt. Gott - Mmmmm!
Önskar dej en bra vecka och håll gärna en tumme för att magsjuke bacillerna kommer ihåg att de besökte oss 3 gånger förra vintern och därför hoppas över oss denna vinter...fast det kanske är för mycket begärt...

Lördag den 29 november 2008: En dag kvar och sedan är vi inne i december..och jag längtar så till våren och sommaren. Det är så mörk och grått och trist nu när snön är borta. Hoppas faktiskt att det snart snöar igen. Det blir så mycket finare då. Sitter nu på jobbet och har ca 20 minuter kvar att jobba. Eftermiddagen och kvällen har varit lugn och det är precis vad jag behöver för annars hinner jag inte med de sysslor som jag lovat utföra för bostadsrättsföreningens del (fast säg inte det till min chef). Har idag suttit och mailat till föreningens alla leverantörer och meddelat att föreningen byter ekonomisk förvaltare och att fakturorna därför ska skickas till en ny adress. Sysslan låter säkert urtrist men jag gillar att jobba med sån´t här. Jag hade ju planer på att lämna styrelsen men efter stämman i onsdags så blev jag utsedd till vice ordförande så nu jag blir kvar i styrelsen i minst ett år till men det känns ok. Jag gillar ju att arbeta med detta här. Mitt problem är bara att tiden inte räcker till (känner mej stressad dygnet runt) så jag är ganska säker på att jag INTE vill jobba heltid. Jag kommer troligen att jobba heltid under vintern men sen tror jag att jag går tillbaka till 80%. Det räcker. Resorna till och från Farsta tar för mycket tid och energi. Hatar ju som bekant Farsta, inte Farsta i sej, utan Telias komplex i Farsta. Så fort man kommer innanför grindarna så känns det lite som om man befinner sej i ett fängelse...inte för att jag någonsin har suttit i fängelse men jag antar att känslan är liknande. Igår var Martin ute med sina kompisar och jag njöt verkligen av att få vara "ensam" hemma (barnen var fortfarande hemma men efter klockan 2000 så sov dom). Jag fixade då en nachotallrik och med den i knäet satte jag mej i soffan och kollade på några inspelade TV program. (Jag tycker naturligtvis att det är trevligt när Martin är hemma också men det är så sällan som jag får vara "ensam" hemma och ibland behöver även jag få vara "ensam".) Idag fick jag Gessles senaste skiva av Martin. Å den var så bra. Ser fram emot att spela den första låten på CD:n superhögt i bilen när jag är på väg hem! Snart kommer min avbytare så nu måste jag börja plocka ihop. Vi hörs säkert snart igen. Imorgon väntar en "familjedag" med lussebullebakning och ännu mera adventspyntande. Jag håller tummarna för att mitt tålamod håller... Kram från mej till dej!

Tisdag den 25 november 2008: Trött tjockis med halsbränna - det är jag! Är nu inne på den andra veckan med Omeprazol (Losec) men halsbrännan vill inte ge med sej. Ska äta medicin en vecka till och sedan måste jag vara "ren" i en vecka så att jag kan göra utandningsprovet som ska visa om jag bär på magsårsbakterien eller inte. Återkommer med resultat om några veckor. Idag har jag varit ledig från jobbet men det innebär inte att jag varit speciellt ledig. Jag vaknade av mej själv kl 06:09. Klev upp och njöt av tystnade. Efter en stund vaknade barnen. Sedan var det frukost, påklädning och tandborstning och iväg till dagis OCH idag kom vi i tid så att Melvin hann vara med på "bokstavspåsen" som han gillar så mycket. Efter lämningen gick jag hem och dammsög huset och precis när jag var klar så kom det 4 karlar och ringde på. Det var dags för slutbesiktning av huset. Endast mindre fel hittades och det kändes skönt. När karlarna hade gått så satte jag mej vid skrivbordet i kontoret och började gå igenom räkningar och annan post och efter några timmar så var det återigen ordning och reda på såväl bankkonton som skrivbord. Sån´t ger mej energi! Efter lunchen fick jag för mej att jag skulle passa på och besiktiga bilen så jag loggade in på www.bilprovningen.se och hittade en tid i Solna 2 timmar senare (!!!). Istället för att sätta mej ner i soffan och njuta ett tag så satte jag mej i bilen och for till ICA Maxi och handlade mat och sedan fick jag stressa som en galning för att hinna till bilprovningen...så typiskt mej!!! Bilen gick igenom utan problem! Efter att ha inhandlat en bilborste på Bilia i Solna åkte jag till barnens dagis för att hämta hem gulliganerna. Båda verkade glada över att se mej mej Melvin ville inte gå hem. Det blev en kamp att få på honom ytterkläderna men så fort vi kom ut så blev han glad igen. Väl hemma så tappade Thea humöret. Hon ville vara ute medans jag och Melvin ville gå in. Åsså var klagosången igång "Varför vill ingen vara med mej?" (gråt snyft gnäll...) Jag avskyr verkligen denna repertoar! När jag slutligen föreslog att Thea kunde få titta på Madicken på TV så lugnade hon sej. Båda barnen satt faktiskt snällt framför TV och kollade medans jag fixade med maten. Middagen blev inte speciellt trevlig. Thea gnällde mest hela tiden. Prinskorven var för varm och likaså pastan och Melvin var inte sen att hänga på. Plötsligt var allt bara blääää... Efter ca 20 minuters gnäll hade Thea fått i sej 2 prinskorvar + lite pasta från igår och Melvin åt ca 1 köttbulle + en pytteliten potatis. Vad jag åt tänker jag inte berätta! Efter middagen badade jag barnen, eller dom badade ju själva men jag tvättade håret på dom, och det skulle jag inte ha gjort för nu sitter jag här med 100 sprickor på händer och fingrar. Å det gör så ont. (Normalt sett så badar alltid Martin barnen just för att mina händer ska slippa "gå sönder" men han var borta ikväll och det var flera dagar sedan ungarna badade så jag kunde inte låta bli. Jag borde, efter att ha levt 37 år med eksem veta att en atopiker med handeksem och vatten går inte ihop! Men annars är allt bra! Nu ska jag sjunka ner i TV soffan och smörja in händerna med 1 kg salva. Återkommer under veckan med nya rapporter från mitt ack så spännande liv! Kram kram

Lördag den 22 november 2008: Idag har det snöat på riktigt, alltså inte bara några flingor, utan massor. Det är så vitt och fint ute. Ungarna har varit ute och lekt på tomten idag och det är en fröjd att få titta på dom. Finns det någon finare än rödblommiga kinder på glada barn? Själv är jag nog inte lika vacker just nu. Jag sitter på jobbet och väntar på att det ska bli morgon så att jag får åka hem och sova. Jag är ju numera 37 år gammal (blev det i torsdags) så jag behöver verkligen min skönhetssömn... På torsdagsmorgonen (exakt 06:45) väcktes jag av två mycket pigga barn samt en glad make. Jag fick öppna paket i sängen och i ett av paketen låg en liten bok om mammor. Det var en bok fylld av citat om mammor. På framsidan av boken var det en siluett av en vuxen (troligen en mamma) samt ett barn och det tog inte mer än någon minut förrän mina barn började bråka om VEM som stod bredvid "mamma" på denna bild. Det var Melvin som började. Han pekade på boken och sa stolt: "Mamma och Mel" varpå Thea kontrade "Nä, mamma och Thea" och sedan var bråket igång. Det hela slutade med att Thea gav Melvin en rak höger (fast tack och lov bara en mjuk). Melvin blev naturligtvis ledsen och så var den fina stunden förstörd. Morgonen fortsatte i samma takt och kulmen kom när jag skulle ta på Melvin overallen...oj oj oj säger jag bara...det tog mej 25 svettiga minuter att få på honom ytterkläderna. Han skrek och sprang iväg och kastade runt kläderna. Han visade tydligt att han INTE alls ville ha på sej någon gammal overall! Behöver jag berätta att jag höll på att bli galen? Tills slut "vann" jag och vi kom iväg till dagis. Väl där så skulle Melvin ha gympa och eftersom han gillar det så blev han återigen sitt vanliga glada jag. Även Thea var glad att få vara på dagis så det blev en snabb och mycket enkel lämning. Jag hade som vanligt tusen planer för förmiddagen men det hela slutade med att jag dammsög och skurade golven i huset...på min egen födelsedag...usch vad jag är tråkig... Strax efter lunch kom mamman och pappa och hälsade på. Vi gick till Gusto och åt lunch och sedan handlade vi mat på ICA Maxi innan det var dags att gå till dagis och hämta hem, barnen. Mamman oh pappa gick hem med barnen medans jag stannande kvar och hade utvecklingssamtal om Melvin. På kvällen grillade vi kött och klyftisar samt massor av min favorit bea. Mums! På fredagen var jag hos min prattant och vi hade ännu ett givande samtal om känslor och relationer. På kvällen gick Martin och jag ut och åt ensamma medans mamma och pappa passade barnen. Det var skönt och välbehövligt. Det är inte så ofta vi går ut och äter själva även om vi just de senaste 7 dagarna gjort massor av saker tillsammans och utan barnen. Vi gick till O´Learys och vi var båda mycket nöjda med maten. Idag, lördag, kom även svärmor och svärfar över på lunch och det var trevligt att träffas allihopa även om det bara varade en timme för sedan åkte mamman och pappan norrut. Anders och Ingegerd (Martins mamma och pappa) stannade inte heller så länge så på eftermiddagen var vi själva. Jag fick för mej att jag skulle röja upp bland barnens urväxta kläder och jag gjorde verkligen att tappert försök men jag nådde inte riktigt ända fram... Just nu har vi 4 flyttkartongen i boden som innehåller urväxta barnkläder och jag vet att jag borde göra mej av med alltihop men det går liksom inte. Det är jättejobbigt att rensa bland dessa kläder. Det är så många minnen som kommer upp. Jag vet att jag inte vill ha några fler barn, det är jag numera helt säker på, men av nostalgiska skäl så är det ändå svårt att göra sej av med kläderna. Mitt mål är att endast spara en kartong åt vardera barn så minst 2 kartonger måste bort. Jag får val ta tag i det till sommaren. Kanske ör det lättare att rensa bebiskläder när solen skiner...och så kanske jag ta mej en kall öl samtidigt...då brukar jag ju bli mycket flexiblare...
Thea sa tidigare i veckan att hon önskade sej just luciakläder. Personalen på dagis hade sagt att barnen i år fick välja mellan att vara lucia, stjärngosse, tomte eller pepparkaksgubbe. Ingen skulle i år få vara Pippi, som Thea var ifjol... Som den handlingskraftiga mamma jag är så inhandlade jag raskt takt särk, ljuskrona samt rött band på ICA Maxi (vilken underbar affär - dom har verkligen allt). Thea blev så glad när hon fick se grejorna. Hon ville genast prova (och det fick hon också) och se så fin hon blev...min stora fina tjej. Jag måste erkänna att jag faktiskt blev lite rörd av att titta på henne... Innan jag avslutar så måste jag berätta att jag troligen har fått magkatarr igen, fast läkaren sa att det kan också vara magsår så om ca 2 veckor (efter att jag ätit klart denna dos Losec) så ska jag tillbaks till vårdcentralen och där ska jag få göra ett utandningsprov. Via detta prov kan dom sedan se om jag bär på den bakterie, som orsakar magsår, eller inte. Om jag gör det så blir det penicillin och om jag inte har den bakterien så vet jag inte vad som händer...å ang händer så var ju jag och lagade min framtand i måndags och idag märkte jag att det återigen ilar i tanden när jag andas utomhus och efter att ha tittat efter så såg jag att den del av den påbyggda delen har lossnat!!! Jag har inte tid med det här!!! Nu måste jag jobba lite så att jag kan tjäna lite pengar som jag sedan kan lägga på mina läkar- respektive tandläkarbesök. Önskar dej en skön helg och hoppas att snön nu är här för att stanna.

Tisdag den 18 november 2008: Fy f-n vilket väder det är ute. Jag har bara lust att krypa ner i soffan, under en filt, och kolla på TV MEN tyvärr så kommer det inte att hända för om ca 50 minuter börjar mitt skift i Farsta så det här får bli en snabb uppdatering. I lördags var jag och Martin på Hellos 40-års fest. Festen var trevligt och maten var god. Martin och jag satt mest och pratade med ett annat par. Kvällen blev lugn för vår del och varken jag eller Martin drack speciellt mycket. Jag orkar verkligen inte vara bakis dagen efter (ännu ett ålderstecken!) utan jag såg istället fram emot att bara så sova länge. Vi lämnade festen runt 0100 och eftersom festen hölls ett par stenkast från oss så var vi hemma på ca 3 minuter. Dagen efter vaknade jag som vanligt tidigt MEN eftersom barnen inte hemma så kunde jag gå upp en stund och sedan gå och lägga mej igen och det var så skönt!!! Snacka om lyx!!! När jag väl klev upp var klockan nästan 1100 (undrar när det hände senast?) och då var jag inte alls sugen på en långpromenad så det blev frukost framför TV istället. Jag blev sedan sittande där i några timmar medans jag plöjde igenom veckan alla inspelade program. Strax innan klockan 3 åkte vi till Kälvesta för att hämta hem gulliganerna. På vägen dit ringde farmor och berättade att Melvin inte verkade må bra och genast gick luften ur mej. Jag är så less på alla sjukdomar. Ska man inte kunna få lämna bort sina barn i 24 timmar utan att de ska blir sjuka. Jag hatar verkligen denna tiden på året. Usch för alla jävla baciller. När vi väl kom fram satt Melvin i farfar knä och han såg verkligen inte kry ut. Vi packade ihop och åkte hem och väl hemma så tempade jag honom och då hade han 38,3. Jag misstänkte genast öronen så Martin åkte in med Melvin men det visade sej att öronen såg bra ut, tack och lov. Kvällen och natten blev lugn även om febern satt kvar. Som mest hade han 39.3 men på måndagsmorgon vaknade han feberfri. Martin stannade hemma med honom eftersom jag hade en tid hos tandläkaren på eftermiddagen. Tandläkaren ja. Vet inte om jag har berättade detta eller inte men, hur som helst, nu gör jag det. När jag var 15 år gammal så lyckade jag få en golfklubba i munnen och då gick mina framtänder naturligtvis sönder. Jag tappade hälften av den ena tanden samt 1/4 av den andra. Man lagade tänderna genom att bygga på dom med någon slags plats (eller något annat, jag vet faktiskt inte vad materialet består av) och allt var frid och fröjd tills dessa påbyggnader började gå sönder. Till och från, och vanligtvis när man minst anar det, så lossnar det små bitar av dessa påbyggnader och då måste man till tandläkaren och laga tänderna och så var fallet igår. Jag tappade troligen dessa småbitar redan i somras men eftersom det inte har synts (de tappade bitarna hörde hemma på baksidan av framtanden) så har jag inte brytt mej om att gå till tandläkaren MEN, nu när det började bli kallt ute, så har det börja ila i tänderna VARENDA gång jag tar ett andetag utomhus...inte kul...och så kan man ju inte ha det, så jag bokade en tid hos min underbara tandläkare Barbara och nu sitter jag här men snygga framtänder igen! Eftersom Melvin, tack o lov, mådde bra igår igen så kunde Martin och jag gå och se Johan Glans som planerat. Snälla farfar kom och barnvaktade medans Martin och jag tog pendeln in till Söder, våra tidigare kvarter. Vi fick både en släng av hemlängtan medans vi gick mot Rival. Väl där så delade vi på en öl (orkar inte drick mer än en halv öl på en måndag) och sedan vad det dags att gå in i salongen och sätta sej. In på scenen kom så Johan Glans, införd folkdräkt, bara det får en att bli glad. Showen var riktigt bra även om den innehöll en del gammalt material. Jag skulle vilja återge hans skämt men jag har varken tid eller minne till det men kvällen var lyckad och vi är mycket tacksamma för att farfar kom och barnvaktade. Nu måste jag åka till jobbet. Önskar er alla en skön tisdag trots det hemska vädret! På återseende snart. Kram kram!

Lördag den 15 november 2008: Om några timmar kommer jag och Martin att vara barnfria. Just nu längtar jag men jag vet att ungefär 15 minuter efter att dom åkt så kommer jag att sakna dom - varför blir det så? Jag längtar verkligen efter egentid, dvs efter att få vara ENSAM (vilket vackert ord) och bara rå om mej själv och få göra vad jag vill - utan att bli avbruten stup i kvarten. Som nu t ex, medans jag försökt skrivit dessa 4 rader så har Thea avbrutit mej med 2 gånger. Moder, mor, mamma, den kvinnliga föräldern till ett barn. Detta enligt Wikipedia. Hemma hos oss så använder vi endast ordet/namnet mamma och jag är så trött på det ordet just nu...fast inte på mornarna när Melvin ropar "MAMMA GOSA", då är det ok att vara mamman som snart ska få gosa med världens gosigaste 2-åring. Övrig tid annars brukar ordet/namnet bara innebära att jag inom väldigt snar framtid ska hämta något åt någon, avstyra ett bråk, titta på någon som vill visa upp ett nygjort alster, titta på någon som har lärt sej något nytt (eller något gammalt) osv men det är väl så det är att vara förälder antar jag och om några år så kommer jag säkert att sitta här och gnälla över att mina barn inte längre behöver mej eller ens bryr sej om att visa upp sina nygjord alster för mej... Vet i och för sej inte om jag kommer att sitta här och blogga om x antal år mej jag gillar att "skriva av mej" så helt omöjligt är det väl inte. Det har ju skrivits ganska mycket i tidningarna om att det här med att blogga är lite av en trend just - och det är väl i sånt fall den enda trend som jag har hängt på det senaste 25 åren... Jag bryr mej inte om hur många besökare jag har även om jag blir lite nyfiken när jag ser att sidan vissa månader har 2000 besökare. (Å vi gör INTE reklam för denna sida någonstans OCH denna sida är dessutom helt reklamfri.) Undrar ibland vilka ni är. Några vet jag ju, som t ex mamma och pappa och svärmor och svärfar men Vilka är ni andra? Om ni vill "ge er till känns så finns det en gästbok och vill ni inte vill skriva nå´t i den så ör det helt ok. Jag kommer att fortsätta skriva ändå. Ja, om 3 timmar börjar 40-års kalaset. Det är 2 blivande 40-åringar som har slagit sina påsar ihop och bjudit 80 personer på fest med buffé och liveband. Festlokalen ligger bara några stenkast från oss så vi kommer inte att behöva någon taxi ikväll, oavsett hur mycket vi än dricker. Vi borde kunna hitta hem ändå. Men tanken på att vara bakis imorgon lockar mej inte. Jag har börjat känna att livet är för kort för att vara bakis och jag inser att jag säkert låter jäte präktig när jag skriver detta. Min vision om morgondagen är som följer: Jag vaknar, av mej själv, ordentligt utsövd - och inte av barn som ropar på MAMMA. Efter att ha sträck på mej en stund (jag behöver det för jag är så kort...) så tar jag en långpromenad och sedan, efter frukost, sätter jag mej i soffan och tittar på inspelade inredningsprogram (som jag älskar att titta på). Efter att jag tittat klart på mina program vaknar Martin och efter ytterligare någon timme, i lugn och harmoni, så äter vi en en god lunch (eller varför inte en brunch på lokal?) och sedan åker vi och hämtar barnen...men så kommer det troligen inte att bli utan jag säkert att vaknar runt 0600, av mej själv, och sedan inte kunna somna om. Efter att ha försökt somna om i ca 1 timme går jag upp, lätt irriterad och rastlös, och så får jag säkert för mej att jag ska städa eller göra om något, t ex i kontoret. (Går och funderar på om vi inte ska ta bort snurrfåtöljen, som ändå aldrig används, och istället förlänga skrivbordet så att det blir lika långt som väggen...) Sedan kommer jag säkert att "gå ner mej" i detta projekt och vips - fast jag inte är färdig - så är det dags att hämta hem barnen...ungefär så brukar mina "lugna och barnfria" dagar bli. Fattar inte varför jag är så rastlös. Vem kan jag har fått det ifrån. Pappa, känner du igen dej? Från det enda till det andra: När jag var hos min prattant tidigare i veckan pratade hon och jag om min kräknoja. Efter ca 1 timmes pratade, mest från min sida, drog prattanten slutsatsen att denna noja troligen egentligen inte har så mycket med kräk att göra utan mer handlar om mitt kontrollbehov samt mitt starka behov av att alltid vara förberedd på allt - och efter att ha tänkt lite mer på detta så har jag kommit fram till att det kanske är precis så det är...för jag har verkligen ett stort kontrollbehov OCH jag vill helst vara väl förberedd inför alla situationen (därav antalet väskor när vi ska någonstans...). Jag har dock förstått att jag aldrig kommer att kunna varken kontrollera eller vara helt förberedd på mina barns eventuella kräkningar. Dom kommer när dom kommer och det kan jag inte påverka. Men något som jag kan påverka är att jag kan försöka skydda barnen (eller egentligen mej själv) för själva smittan och det är troligen därför som jag kämpar så hårt med att försöka undvika att träffa folk som eventuellt KAN bära på en magsjukebacill. Jag kan ibland känna att jag helst skulle vilja isolera mej och familjen under hela kräksäsongen MEN det kommer naturligtvis aldrig att ske. Riktigt så fobisk är jag inte men jag tycker att det är otroligt jobbigt att höra att folk i vår omgivning har haft, eller har nära bekanta som har haft magsjuka. Då mår jag nog som sämst. Jag minns en gång på jobbet när en kollega, som jag nyss hade kramat om, berättade för mej att hans son hade haft magsjuka. Det första jag gjorde var att ta ett stort kliv bakåt. Sedan frågade jag NÄR sonen hade slutat att kräkas och när svaret blev "Igår" började jag att må riktigt dåligt. Jag blir liksom alldeles kall inuti och så känner jag mej gråtfärdig. Jag blir klen och lätt panikslagen. Efter en stund brukar denna känsla avta men den försvinner inte helt förrän det gått ca 48 timmar för först då tror jag mej vara säker på att jag inte blivit smittad...å när jag läser igenom vad jag nu har skrivit så låter det som om jag vore helt dum i huvudet men det vet jag att jag INTE är. Jag är bara lite kräkfobisk...och så har jag ett stor kontrollbehov...och så gillar jag att vara väl förberedd...men jag lovar att jobba vidare på detta. Nog om detta! En stund senare: Nu har barnen och Martin åkt till Kälvesta - håll i er farmor och farfar för nu kommer gulliganerna!!! Det är så lugnt och tyst här hemma. Jag njuter. Jag har verkligen börjat uppskatta tystnaden, troligen för att det så sällan är tyst hemma hos oss. Just nu har jag absolut ingen lust att gå på fest (det kommer troligen INTE att vara tyst där...) men det blir säkert bra när vi väl är där - och om det inte blir det så kan vi ju gå hem. Svårare än så behöver det inte vara. Nu ska jag börja göra mej i ordning, dvs fixa håret och klä på mej. Make-up vet jag fortfarande inte riktigt vad det är. Jag önskar er alla en skön lördagskväll, vad ni är ska göra (eller inte göra). Vi hörs snart igen. Stor kram från mej till dej (om du inte nyligen haft magsjuka - för då blir du utan...) PS. Nu har barnen varit borta i mer än 15 minuter och jag har faktiskt ännu inte börjat sakna dom... DS.

Torsdag den 13 november 2008: Är det verkligen redan torsdag? Hur gick det till...tycker att dagarna nu börjar flyta ihop trots att jag inte haft några nattpass på länge. Ser faktiskt fram emot mitt nästa nattpass (lördagen den 22 november). Hoppas att det blir extra lugnt på jobbet den natten så att jag, i lugn och ro och helt utan tidpress, kan sitta pilla på hemsidan. Håller en tumme för det! Annars så är det mest ok. Jag hostar och hackar fortfarande och jag var till vårdcentralen i måndag (egentligen bara för att jag behövde ett nytt recept på hostmedicin och inte kunde få det via telefon). Läkaren, som var en av det absolut trevligaste jag träffat på vår vårdcentral, sa att denna hosta (troligen orsakad av bacillen Hemofilofilus eller något liknande) kan sitta i ett par månader. Bra tänkte jag, då har jag något att se fram emot - att hostan försvinner alltså. Jag var hos min "prattant" i onsdags och det var lika givande som vanligt. Hon är så klok...eller så är det jag som är/har varit insnöad...fast jag föredrar att tro på det förstnämnda. Jag kommer att fortsätta att gå hos henne så länge det känns som om det ger något, dvs så länge jag känner att jag utvecklar mej. Jag jobbar numera heltid men jag vet egentligen inte riktigt varför jag tog beslutet att börja jobba heltid. Tiden räckte ju knappt till när jag "bara" jobbade 80% så hur f-n ska jag få allt att gå ihop nu? Sa mamman som prioriterar att uppdatera sin hemsida framför att gå och lägga sej för att vakna utsövd dagen efter... Vi får se hur länge jag kommer att jobba 100%. Jag återkommer garanterat i ärendet! Jag förstå inte hur alla andra få tiden att räcka till. Som t ex det här med matlagningen. Hur f-n ska man hinna laga nyttig och näringsrik mat (dvs inte pannkakor eller färdiga potatisbullar som våra barn dessutom råkar ÄLSKA) till sina barn när det är totalt kaos efter att dom kommit hem från dagis. Å när ska man hinna handla? Hemma hos oss så är det bra om minst en vuxen leker med barnen innan middagen, eller i alla fall försöka hindra dom från att ha ihjäl varandra, och eftersom Martin ofta är ensam med barnen på kvällarna (när jag jobbar) så brukar det innebära halvfabrikat till middag...
Eller så får man sätta barnen framför TV:n (vilket inte känns så bra alla gånger) medans man själv ställer sej framför spisen - och vilket föredrar man...jag skulle vilja säga spisen men då skulle jag ljuga. Det är verkligen urtråkigt att laga mat här hemam just nu. Mycket pga at barnen inte vill prova några nya rätter men jag hoppas att det komme ratt ändras inom kort. Thea är numera det mesta på dagis och även Melvin har "skärpt till sej". Som igår t ex, då chockade han alla på dagis med genom att till lunch äta 7 köttbullar och 3 potatisar, så det verkar som om killen faktiskt KAN äta, om han bara vill! Nu måste jag återgå till spisen där en del av morgondagens middag står och puttrar, nämligen ratatouille, kanske inte gjord efter originalreceptet men väldigt god ändå och ett bra satt att få i sej grönsaker fast barnen kommer med största sannolikhet att rata den...
Innan jag önskar alla en trevlig helg så vill jag bara berätta att Martin och jag verkligen ser fram emot denna helg och även den kommande veckan. På lördag är vi bjudna på 40-års fest med buffé och liveband. (Hur kommer det sej att jag umgås med sååå gamla människor?) Barnen ska sova över i Kälvesta, hos farmor och farfar. Och som inte det vore nog så ska Martin och jag dessutom gå ut på måndag och då för att se Johan Glans uppträda på Rival på Söder. Den kvällen kommer farfar över till oss och vaktar barn...och festligheterna tar inte slut där heller för på torsdag fyller jag år (runt 27 tror jag att det är) och då kommer min mamman och pappa ner för att fira mej OCH för att barnvakta så att Martin och kan gå ut och äta middag (igen!!!). Detta innebär att Martin och jag kommer (om inte barnen blir sjuka - vilket jag innerligt hoppas att dom inte blir) att få gå ute själva, dvs utan barn, 3 gånger inom loppet av 7 dagar!!! (Hjälp vad ska vi prata om...) Tjoho är allt jag kan säga och du - håll gärna en tumme för att barnen håller sej friska. Nu måste jag springa till spisen. Go natt å hoppas att du också får en trevlig helg!

Måndag den 10 november 2008: Ska snart åka till jobbet men tror mej hinna med en kort uppdatering innan tåget går. Måste erkänna att jag inte längre är så där jättenoga med att komma i tid när jag börjar mitt på dagen eftersom jag då inte löser av någon. Helgen bara sprang förbi. Hela lördagen försvann pga av teambuildingdag tmed jobet samt middagen på kvällen. Normalt sett så brukar jag se fram emot dessa dagar. Vi har 2 teambuildningdagar per år och även om min avdelning alltid har en begränsad party budget så brukar det ändå bli kul men i lördags vara det INTE kul. Jag satt mest och längtande hem hela dagen och kvällen. Vi började dagen (klockan 0900) i Alvik hos företaget Vendator. Väl där delas vi in i grupper beroende på vilken FÄRG som var mest dominant i vår DISK analys...ni hör ju redan nu hur detta kommer att sluta...varför måste man alltid vara så snabb att dela in folk i fack...hur som helst så fick vi sedan, tillsammans med våra respektive grupper, i uppgift att bygga en bro av papper och jag gillar INTE sådana övningar klockan 0900 på en lördag så jag hade kunna vara hemma tillsammans med min familj. Dagen fortsatte i samma stil. Vi satt i våra respektive grupper och fnissade åt hur de andra grupperna/färgerna/ personligheterna agerade. Jag brukar vanligtvis gilla sån´t här (åtminstone psykologi biten) men jag tror inte riktigt på just denna DISK analys och därför har jag lite svårt att ta till mej detta. Jag tror att vi människor är så mycket mer ön bara blå, gula, gröna eller röda. På eftermiddagen var det lasergames, dvs springa runt i en mörk och svettig lokal och skjuta sina kollegor med lasergevär (bara på skoj) men eftersom jag hade ganska mycket hosta (vilket tur!!!) så skyllde jag på den och så hoppade jag över denna aktivitet och åkte hem till Kajsa en stund istället. Det var betydligt trevligare att träffa henne (och Kenneths syster) över en öl en stund än att smyga omkring i en källare och vänta på att bli skjuten... Runt 1900 mötte jag återigen upp med kollegorna och nu på den japanska restaurangen Sakura. Vi hade ett eget rum i källaren samt en egen bar och tanken var att vi där skulle äta och sedan sjunga karaoke MEN (återigen hade jag tur) så var karaoke maskinen trasig (!!!). VI åt GOD mat och sedan satt vi mest bara och snackade. Jag tröttnade efter några timmar och strax efter midnatt var jag hemma i Sumpan igen. På söndagen var jag lite seg. Jag är INTE van att festa längre. Jag drack inga mängder på lördagen men några glas blev det och det kändes lite. På dagen firade vi Fars dag genom att låta Martin åka in till stan ensam för att kolla på böcker. Det uppskattades. Medans pappan vi inne i stan bakade jag och barnen inte bara en utan två kladdkakor. Den först råkade stå i ugnen lite för länge och blev därför inte kladdig och därför bakades en till och den blev GOOOOODDDD!!! Idag är barnen på dagis. Thea är fortfarande lite hostig och Melvin är fortfarande lite snorig men dom är pigga och glada och dom äter så vi hoppas att dom snart är helt återställda. Nu måste jag tyvärr avsluta. Jobbet kallar. Vi hörs snart igen. Kram!

Fredag den 7 november 2008: Dagens tips från coachen: Ha ALDRIG oskyddat sex...för det kan resultera i en graviditet...och det i sin tur kan resultera i ett barn...och barn kan i sin tur ge huvudvärk, högt blodtryck, ångest och oro samt en stark känsla av att vilja fly...och så känner jag just nu... Gnäll gnäll gnäll... Inget speciellt har egentligen hänt. Det är bara vår enormt viljestarka dotter som återigen har lyckats förstöra en fredagskväll med sitt hemska humör. Man får säkert inte utrycka sej så som jag gör just nu men jag är bara så trött på hela situationen. Martin och jag vet snart varken ut eller in. Hur vi än behandlar Thea så blir ändå bara "skit och pannkaka". Jag bävar inför tonårstiden... Gnäll gnäll gnäll... Idag har jag varit hos frissan och nu är jag blondare än någonsin. Jag har ju hört att blondiner har det lite roligare än andra så jag bad min frisör att bleka mitt hår ordentligt nu, i hopp om att mitt liv ska bli lite roligare...vet inte om det funkar men det är i alla fall värt ett försök! Vi är fortfarande lite småkrassliga. Martin och jag hostar och hackar fortfarande och idag såg jag återigen färgat snor på Melvin (=bakterier). Thea säger att hon mår bra men jag vet inte riktigt om jag ska tro på det. Hon sa även att hon mådde bra när hon hade öroninflammation och det kanske hon gjorde också men hennes KROPP mådde inte bra. Anledningen till att jag misstänker att hon INTE mår bra är hennes humör som idag har varit värre än vanligt. Thea brukar bli på väldigt dåligt humör när hon inte mår som hon brukar men det kan hon tyvärr inte säga utan istället brukar hon ta ut sin frustration på oss andra. Vi får väl avvakta några dagar och se hur det hela utvecklar sej. Imorgon har jag teambuildningdag (någon form av utbildning på dagen och middag på kvällen) tillsammans med mina kollegor. Jag ser inte fram emot detta men jag hoppas ändå att dagen blir givande. Jag hoppas på lite dator tid på söndag men vi får väl se om det blir så eller inte. Önskar alla en lugn och skön helg. Kram från en dödstrött Ulle

Onsdag den 5 november 2008: Nu kan jag prata igen och det känns sååå bra! Det var en vecka sedan jag skrev senast men även denna gång är det ont om tid så det får bli en snabbis...igen...som vanligt... Jag har fortsatt att vabba även denna vecka eftersom Thea också fick öroninflammation (=penicillin) men i måndags kom morfar ner och det var skönt för då kunde jag smita iväg till jobbet i några timmar på tisdagen. När jag jobbade i söndags fick jag höra att det gick rykten om att jag hade slutat eftersom jag inte varit där på 14 dagar. Så kan det gå när ens barn har ett dåligt immunförsvar! Idag ska jag jobba 1700-2300 och jag gruvar mej redan. Jag är jättetrött och jag har huvudvärk och jag skulle helt av allt bara vilja krypa ner i soffan, under en filt, och kolla på ett avsnitt av "Brothers & Sisters" men det kommer tyvärr inte att hända. Thea och jag ska snart gå till dagis och hämta hem Melvin. Imorse när jag skulle lämna honom så fick jag veta att "hans" fröken idag var hemma pga någon slags magåkomma (magsjuka?) och - VIPS - så kände jag en enorm ångest över att jag snart skulle lämna Melvin där - i smittohärden - för det är så dagis känns den här tiden på året. MEN jag samlade kraft och mod och lämnade honom å nu sitter jag här och bara längtar till det är dags att hämta hem honom. Jag är så kluven i min "kräknoja" för å ena sidan så skulle jag helst bara vilja isolera mej och barnen hela vintern i hopp om att slippa denna hemska sjuka men å andra sidan så kan jag känna att "får vi det så får vi det". Som idag t ex - när en annan fröken berättade att 2 av personalen var hemma pga av magsjuka - först blev jag alldeles iskall i hela kroppen och så kände jag mej lätt gråtfärdig och min första instinkt var att genast ta hem Melvin. Men efter en stund, när jag har aktiverat hjärnan, så inser jag hur patetisk jag är, så då bestämmer jag mej för att lämna honom och sedan går jag därifrån full av ångest och oro inför vad som komma skall - detta även om jag VET att jag ändå inte kan påverka något för han kan lika gärna bli smittad nere på ICA. Min prattant har lovat att "bota" mej och jag längtar verkligen till nästa möte med henne. Nu ska Thea och jag gå och handla mjölk och sedan ska vi gå till dagis och hämta hem lillebror. Imorgon ska även Thea få gå till dagis för då är hennes penicillinkur slut (för denna gång). Thea är så trött på att vara hemma. Hon är hur pigg som helst och hon längtar verkligen tillbaks till dagis. (Hon har fått vara hemma hela penicillinkuren för att doktorn rekommenderade det och även för att hennes mage brukar packa ihop när hon får penicillin men denna gång har det faktiskt gått ganska bra.) Eftersom Thea har varit så rastlös så har det inneburit en hel del bråk under de gångna veckorna. Oftast är det Melvin som får ta emot hennes rastlöshet och han är vanligtvis inte sen att ge tillbaks så nu känner jag faktiskt att det ska bli skönt att komma in i dom normala rutinerna igen...men vi får väl se hur länge det varar... Önskar alla en skön vecka!

Onsdag den 29 oktober 2008: Vill ha tillbaka min röst. Vill inte hosta något mer nu. Jag kan liksom det här nu! Annars är faktiskt det mesta ok. Det känns ok att vabba med två barn eftersom det mesta är enklare nu än när dom var mindre. Små barn - små bekymmer, stora barn - stora bekymmer MEN när det gäller sjuka barn så föredrar jag faktiskt dom större barnen... Vi hörs snart igen!

Tisdag den 28 oktober 2008: Idag har JAG varit hemma från jobbet för att JAG har varit för klen för att jobba. Jag minns då inte när det hände sist. Jag brukar alltid försöka ta mej till jobbet oavsett hur jag mår (ja, inte om jag har magsjuka eller något annat väldigt smittsamt) men när jag vaknade imorse så tog jag snabbt, och utan att vela fram och tillbaka, beslutet att idag ska jag vara hemma och ta hand om mej själv. Tänk att det skulle ta mej nästa 37 år innan jag fattade att även jag har rätt att vara hemma och vara sjuk! Heja Ulle!!! Jag är förkyld och så har jag lite astma (trots att min astmadoktor påstår att jag INTE kan ha astma eftersom jag blåser så bra i spirometern...). Jag hostar och harklar mej hela tiden och det känns om om mitt huvud ska sprängas - fast det gör det lyckligtvis inte - och när jag pratar låter det som om jag skulle ha levt på enbart whiskey i flera veckor (vilket jag INTE har). Jag VET att man ska vara tyst när man har problem med stämbanden men det är inte så lätt när man är jag OCH när man har 2 små barn som ständigt pockar på uppmärksamhet... Jag har redan meddelat jobbet att jag blir hemma även i morgon och det känns bra för då har jag ytterligare en dag på mej att få tillbaka min röst. Just nu går jag mest runt och viskar, något som Melvin tycker är jättekul. Han härmar mej hela tiden. Så fort jag viskar så viskar han. Det är så sött. Melvin är förövrigt som ett karbonpapper just nu. Han härmar allt man säger, inte hela meningar men i alla fall något ord ur varje mening. Han utvecklas i rasande fart just nu och det är helt ok eftersom det innebär att han kanske snart har passerat "2 års trots fasen"... I helgen var vi uppe i Hudik och det var skönt. Vi fick god mat serverade varenda dag och barnen fick 2 extra vuxna att leka med. Jag hann då äntligen läsa ut boken "Smuts" som jag hållit på med ett tag. Boken handlar om prostitution och och torskar i de högre samhällsskikten. Boken var välskriven och fick en att tänka till. Av mamma fick jag ytterligare en bok, "En sorts kärlek", och även den hann jag läsa innan vi kom tillbaka till Sumpan. Den boken handlade om en ung ( i alla fall relativt ung) mamma som en dag får veta att hon har cancer och hennes notoriskt otrogne make vet inte alls hur han ska hantera situationen. Denna boken är tydligen självupplevd, om jag har fattat det hela rätt, men boken var ändå bara "sådär". Jag följer för övrigt en annan mammas blogg "Vimmelmamman" och i den bloggen berättar hon mycket öppen hjärtligt om hur cancern påverkar hennes vardag. Idag när jag hämtade hem barnen från dagis blev jag återigen besviken. Det spöregnade och alla baren var naturligtvis ute. (Nej, jag är ingen "ur och skur dagis mamma" och jag kommer inte att bli det heller!) Det första jag la märke till var att Melvin inte hade några regnkläder på sej. (Hans överdragsbyxor tål förvisso väta och det gör hans nya FIX jacka också men det hällregnade verkligen ute och då, tycker i alla fall jag, att det är bättre att barnen har regnkläder.) Personalen hade inte ens brytt sej om att sätt på honom hans stövlar så han var både kall och blöt om fötterna. En fröken upplyste mej om att hon inte hade kunnat hitta Melvins strumpor så hon hade satt på honom ett par nya som fanns in hans klädlåda (vilket är helt ok). När vi sedan kom hem så hittade jag hans strumpor - ihoprullade i bakfickan på hans jeans...och jag tvivlar starkt på att det är Melvin som har lagt dom där... Thea kom själv fram till mej att hon var blöt och att man inte hade kunnat hitta hennes regnkläder. Jag gick in och letade och efter en stund så såg jag att en annans flickas regnjacka hängde på fel krok (dock ej på Theas) OCH just denna flicka sprang ute i regnet iförd en likadan jacka som Thea har så jag bad Theas fröken kolla vilken namn det stod i den flickans jacka och jag blev tyvärr inte förvånad när frökens svarade Åberg... Jag förstår att de inte kan vara lätt att hålla redan på alla barn och deras kläder men om man nu tvunget måste gå ut när det regnar så kan man väl åtminstone se till att barnen är "rätt" klädda! Annars kan väl barnen få vara inne men det verkade inte finnas tillräckligt med personal på dagis idag så jag antar att det var därför man valde att ha barnen ute. Nog om detta. Nu ska jag sjunka ner i soffan och titta på det första avsnittet av den nya säsongen av Desperate Housewifes. Önskar alla en hostfri vecka! Kram från en mycket hes Ulle PS. När vi var i Hudik så passade jag på att åka in till KappAhl och handla lite nya kläder. (Nu som känner mej vet hur mycket jag avskyr denna syssla men nu var det nödvändigt.) När jag stod där i provhytten och provade jeans i D storlek och såg min kropp i spegeln så kände jag att så här vill jag verkligen inte se ut. Jag MÅSTE ta tag i min övervikt nu!!! Jag vill inte vara så här stor nästa sommar. Peppa mej snälla!!! DS. PS igen. Idag, innan jag hämtade barnen, så åkte jag till Webhallen och inhandlade ett Nintendo Wii Fit så nu ska jag träna framför TV:n. Jag återkommer senare med en rapport om hur det går. DS igen.

Tisdag den 21 oktober 2008: Natten gick bra. Inget av barnen vaknade under natten. Martin sa att Melvin hade hostat en del efter midnatt men det märkte aldrig jag. Jag måste ha tryck in öronpropparna väldigt långt! Jag lyckade sova ca 6 timmar i sträck innan jag vaknade av mej själv och då hade jag väldigt svårt att somna om. Tankarna bara for omkring i huvudet på mej och först efter ca 45 minuter somnade jag om igen. 2 glada barn väckte mej ca 45 minuter senare och då kände jag att även jag var lite förkyld. Har lite ont i halsen och känner mej lite segare än vanligt...men jag kommer att överleva! Törs knappt säga det men jag njuter verkligen av att vara hemma med mina sjuka barn...(fast Thea är nästan helt ok, bara lite snuvig. Hon fick vara hemma idag pga av den febertopp som hon fick igår eftermiddag). Jag har dessutom lovat Thea att även hon nu ska få vara hemma resten av veckan. Det handlar egentligen bara om 2 dagar för på fredag skulle dom ändå ha varit lediga för då åker vi till Hudik. Att vara hemma och vabba - och njuta av det - känns nästan lite olagligt och det ger mej dåligt samvete. Men det har varit så mycket den senaste tiden och, som jag tidigare har skrivit, så har det känts som om vi bara springer om varandra hela tiden så nu tänker jag njuta av de här dagarna som jag får tillsammans med mina barn! Och Melvin hade jag ändå inte lämnat på dagis för han är fortfarande både snorig och hostig och varig i ögon (fast ögonen börjar bli bättre) plus att han började ju med penicillinet igår så han hade ändå blivit hemma denna vecka. Jamen ni hör ju hur jag resonerar med mej själv hela tiden. Bort med det dåliga samvetet! Här ska njutas! Idag har båda barnen varit på ovanligt bra humör. Dom har lekt bra tillsammans och det har varit en fröjd att få sitta bredvid och bara titta och lyssna på dom. Inte ett enda bråk hittills och klockan är snart 1400. Det måste vara ett nytt rekord! Å det är så skönt nu när även Melvin blivit lite större och kan säga vad han vill. Igår kom han t ex själv fram till mej och bad om en macka. Idag ville han ha Digestive kex och det fick han! Allt blir så mycket lättare när kan kan säga vad han vill eller hur han mår, som igår. Jag mådde själv lite dåligt igår över att jag inte hade fattat att han faktiskt hade ont men det är inte lätt att förstå sej på en 2-åring alla gånger...tröstar jag mej med... Nu ska jag ta och maila ut lite info till mina grannar och kanske jag och barnen kanske ska ta och baka något smarrigt...vi får se vad det bli... Önskar alla en skön tisdag!

Måndag den 20 oktober 2008: Ännu en kortis: Sitter i soffan och bloggar samtidigt som jag tittar på TV...mindfullnessen i mitt liv känns avlägset just nu! Idag har jag varit hemma med båda barnen. Natten var inte kul. Barnen vaknade om vartannat och runt 05:30 fick en febrig (och pigg och pratglad) Thea komma över till vår säng. Hon somnade sedan om och sov sedan till strax efter 09:00. Dagen flöt på bra, faktiskt över förväntan, men på eftermiddagen spårade Melvin ur. Jag tog hans dåliga humör för vanlig 2-års trots så efter att han skrikit och gråtit i nästan 20 minuter så bar jag upp honom på hans rum och där valde han att stanna kvar - först då började jag att ana att han kanske inte mådde så bra. Jag gick upp till honom och då satt han upp i sängen och grät och tog sej för ena örat samtidigt som han sa "Öjat" och - vips - så fick jag en känsla av att jag kanske tillhör klubben "världens sämsta mammor". Jag tycker att jag BORDE ha fattat men lik förbannat så gör jag inte det... En rar läkare i Solna har nu konstaterat att Melvin återigen har öroninflammation och Melvin har redan fått den första dosen Amimox. Melvin avskyr verkligen medicin men Martin har utvecklat en grym teknik så det bli han som får ge Melvin penicillinet. Jag klarar det inte. Nu vänta sängen för vem vet hur denna natt blir... Önskar er alla en god natts sömn!

Söndag den 19 oktober 2008: Bara en kortis: Trött med huvudvärk men annars är allt bra. Dagen har varit bra trots alla bråk mellan barnen. Dom är så otroligt avundsjuka/svartsjuka just nu och det gör mej galen. Det känns ibland som om barnen kväver mej med alla sina känslor och begär - om någon nu förstår vad jag menar. Ungarna är helt underbara - var och en för sej - men när dom är tillsammans förvandlas dom båda till något som man inte ens önskar sin värsta fiende... Melvin är fortfarande förkyld och hans ögon är inflekterade och Thea fick feber ikväll så imorgon kommer jag att vara hemma med båda. Vet inte riktigt hur det ska gå men på något sätt så kommer vi att överleva dagen (mycket TV tittade kommer det att bli) och Martin kommer troligen att känna sej oerhört efterlängtad när han kommer hem från jobbet på kvällen. Nu ska jag och Martin kolla på TV en stund innan det är dags att gå och lägga sej. Önskar alla en god natt!

Fredag den 17 oktober 2008: Jag har sagt/skrivit det förut och jag säger/skriver det igen - usch vad tiden går fort nu. Jag gillar inte det här - känslan av att sitta fast i ett hamsterhjul där vi bara springer runt runt runt. Lämna, jobba, hämta, natta, sova, lämna, jobba, hämta osv osv När tar det slut? För det här kan väl inte kallas ett liv eller? Just nu har jag bara lust att kasta in handduken och ta en paus. Boka en resa till något varmare ställe och bara ägna dagarna åt att krama barnen och bada MEN som den trista ordentliga person jag är så kommer det inte att hända för jag kommer att göra det jag alltid gör, nämligen att bita ihop och fortsätta att springa runt runt runt i hamsterhjulet. Jag mår för övrigt bra, jag är frisk och så, bara lite (pyttelite) bakis idag. Jag och några andra mammor från loftgången var på O´learys och åt och tog några öl igår. Jag drack mest av alla - hela 3 starköl på 3 timmar - och dom har jag känt av hela dag. Det är bara att inse att man inte är lite partystark som förr. Sällan att jag hade känt av 3 öl dagen efter dör 10 år sedan...men då var man å andra sidan ute lite oftare än vad man är idag. Jag kan ibland saknad den tiden, tiden innan barnen, mest för att man då bara hade sej själv att ta hand om och att oroa sej för. Allt var liksom så enkelt men tyvärr så insåg man då inte hur jäkla bra man hade det utan man klagade då, liksom nu, över skitsaker. Om 10 år kanske jag skriver samma mening igen men då kanske jag skriver att jag saknar småbarns tiden för att tonårstiden är så jäkla jobbig...usch ser inte fram emot den tiden... Jag var hos min prattant i onsdags och vi pratade mycket om och kring självkänsla. Vad betyder det för mej osv. Hon menade på att ett tecken på låg självkänsla kan vara att man inte tar hand om sej själv, t ex inte bryr sej om hur man ser ut och så och det fick mej att tänka efter. Hur länge sedan var det egentligen jag handlade nya kläder åt mej själv? Kan det vara 5 år sedan...måste rycka upp mej för min garderob börjar mer och mer likna att museum från 90-talet... Kanske behöver jag en PS - personal shopper - fast sånt brukar tyvärr inte hellerfunka för mej. När jag blev medlem på SATS slog jag på stort och köpte samtidigt 3 timmar PT (personal trainer/tränare) och efter 1,5 år hade jag endast utnyttjat 1 av dessa 3 timmar. När jag sedan avslutade mitt medlemskap på SATS (bland det smartaste beslut jag tagit detta år eftersom jag endast fick dåligt samvete av att vara medlem där) så "brann" de resterande 2 PT timmarna inne. Snacka om en dålig investering!!! Ja, vad ska jag berätta mer då? Jag är, för andra helgen i rad, ledig hela helgen. (Jag jobbade i och för sej natten mellan söndag och måndag förra helgen men eftersom jag inte började jobba förrän kl 2230 på söndagen så kändes det som om jag var ledig HELA helgen.) Men denna helg, liksom nästa, så är jag faktiskt helt ledig. Imorgon är Martin och jag bjudna på 30-år kalas hemma hos Stoffe och Carina (det är Carina som fyller - grattis grattis!!!). Tanken är att barnen ska sova över hos farmor och farfar men vi får se hur Melvin mår imorgon. Hans förkylning vill inte ge med sej och just nu ligger han uppe i sin säng och hostar och hostar. Jag bävar inför den kommande natten eftersom jag har så himla svårt att sova när han hostar - trots att jag har mina älskade öronproppar instoppade så långt det bara går. Nu är klockan snart halv elva och det har blivit läggdags även för mej. Stor kram från en trött Ulle

Lördag den 11 oktober 2008:
Det känns som om sötebrödsdagarna är över - i alla fall på mitt jobb. Fy f-n vad det är mycket att göra. Vi är i och för sej tre man kort men det har vi varit ganska länge men nu. I måndag började 2 nya kollegor och nu på måndag kommer nummer 3 - sedan får vi hoppas att ingen slutar för då börjar allt om igen. Hur som helst så innebär detta att jag inte längre har något tid över att pilla med hemsidan och det är väl egentligen så det ska vara antar jag (dvs att man ska JOBBA när man är på sitt jobba) men jag saknar ändå att få en stund för mej själv (utan man och barn) då jag kan sitta ner och "skriva av mej"...snyft...men jag ska försöka hitta tid här hemma så att jag kan hålla dej uppdaterad om vad som händer här hemma. Idag har jag varit på den Mindfullness kurs som jag anmälde mej till i somras. Trots att jag varit där i 4 timmar så vet jag fortfarande inte om jag tyckte att kursen var bra eller inte. (Den fortsätter imorgon så kanske vet jag ner imorgonkväll.) Ledaren hette Sture och han jobbar till vardags som akupunktör och han har även tillbringat 3 år i avskild meditationsretreat i Skottland. (Det innebär att han har levt i tystnad i 3 år, på samma ställe, tillsammans med ca 25 andra män. Jag hade blivit tokig efter 1 dag...) Mindfullness innebär sinnesnärvaro eller medvetande och jag, som har väldigt svårt för att bara göra en sak i taget, skulle verkligen vilja lära mej att vara lite mer "medveten" och kunna leva i nu:et utan att mina tankar rusar iväg och börjar planera vad som snart ska göras härnäst. Hur som helst så var kursen intressant men ganska flummig (något som jag har lite svårt för). Förutom att vi övade på att meditera så gjorde vi t ex en övning som hette Russinövningen. När ledaren först sa namnet på denna övning såg jag framför mej hur vi skulle ligga ner på golvet och försöka se ut som små russin (hemska tanke!) MEN riktigt så hemskt blev det inte. Vi fick istället varsitt russin och så fick vi i uppgift att studera (klämma, känna och titta på) detta russin. Det enda vi skulle tänka på var detta russin. Vi skulle helt enkelt vara närvarande tillsammans med russinet. SÅ vi klämde och kände och tittade på detta stackars russin. Slutligen fick vi stoppa in det i munnen och tugga (sakta sakta) på det. Vi uppmanades att verkligen känns på smaken av russinet och dess aromer - och jag hade sååå svårt att hålla tankarna på detta russin för jag kunde inte låta bli att fundera på om jag verkligen är klok som lagt över 1000kr på en kurs där jag får öva på att "känna närvaro med ett russin"... (Du får skratta om du vill för det gjorde jag - fast bara inombords...) Tanken med denna övning var trots allt bra eftersom ledaren ville lära oss hur enkelt det faktiskt kan vara att vara närvarande och verkligen känna hur t ex mat smakar. Hur ofta har inte jag, kanske stressad, suttit i soffan och kollat på TV och samtidigt kastat i mej mat eller godis som jag efteråt inte ens vet hur den/det smakade? Det är ju så lätt att känna något, kanske ilska eller just stress, och istället för att verkligen bara sitta och känna på den känslan så väljer man att göra något annat, t ex att kolla på TV och äta, för då slipper man ju att tänka och att känna...det låter kanske väldigt flummig det här man jag tror i alla fall att jag behöver träna upp mitt medvetande och min sinnesnärvaro för mitt liv går i vanliga fall i 180km i timmen och det är sällan som jag stannar upp och reflekterar över vad jag egentligen känner och mår. Jag bara "kör på". Gasen i botten och den som överlever får se hur det går. Det är liksom min paroll - fram tills nu - kanske - för det är ju onekligen svårt att förändra sej så där totalt när man hunnit bli 37 år gammal men jag ska i alla fall försöka! Jag fortsätter också att gå till min "prat tant" och jag njuter verkligen av mina stunder hos henne. Hon är som en klok gammal gumma trots att hon inte är speciellt gammal. Hon lär mej att se världen med nya ögon och hon väcker så många nya tankar och känslor. Visst är det jobbigt ibland men det får mej också att må väldigt bra. Jag minns faktiskt inte när jag mådde så här bra senast. Att "ta tag i mej själv", och börja gå i psykoterapi, är nog det bästa jag har gjort (förutom mina barn)! Oj vad mycket det blev. Och jag som hade tänkt att bara skriva några korta rader eftersom jag måste gå och lägga mej eftersom vår älskade Melvin fortfarande vaknar "för tidigt" på mornarna. Melvin är fortfarande krånglig när det gäller mat och eftersom han inte har något riktigt intresse för mat så slutar han vanligtvis att äta innan han är mätt vilket resulterar i att han vaknar hungrig och sur. Han och Thea är väldigt lika i sättet när det gäller mat. Minns att hon också hade väldigt svårt för att koncentrera sej på att "bara" äta. (Thea äter dock oftast "jättebra" idag, dvs hon är inte längre så rädd för att prova på ny mat och hon är i alla fall något mer intresserad av mat än vad hon tidigare har varit.) Melvin däremot, han kan t ex ta ett par tuggor på frukost mackan och sedan tappar han intresset. Om man sedan sätter sej i soffan tillsammans med honom och slår på Molly Mus (på TV:n) så äter han gladeligen upp både mackan och yougurten (hur stavas egentligen yougurt?) och jag VET att man INTE ska göra så (låta barnen äta framför TV:n, speciellt med tanke på det jag skrev lite högre upp) men vad f-n ska man göra när ens barn annars inte vill äta? OBS: Melvin brukar endast få äta i soffan innan det är dags att gå och lägga sej OM inte har ätit något utav middagsmaten eftersom han annars vaknar hungrig under natten. Och hans matkrångel gäller bara de rätter som han ratar, dvs allt som inte är pannkaka (i någon form), tortellini, potatisbullar eller spagetti carbonnare för som rätterna äter han glatt tills det sprutar ur öronen på honom.
När Melvin och Thea blir lite äldre så ska jag fråga dom varför dom varit så här "matkrångliga" och om dom inte ger mej något bra svar så ska jag hämnas! Då ska jag spela dement och så ska jag också börja matkrångla. Jag ska naturligtvis bara äta texmex! Allt annat ska jag rata! Och då ska dom få fundera lika mycket som jag har gjort på varför mamma helt plötsligt inte vill äta annat än just texmex... Kanske ska jag även ringa och väcka dom mitt i natten och bara skrika, eller yla lite, så som Melvin gör. Hämden är ljuv...fast ni som känner mej vet (förhoppningsvis) att jag vara skojar nu. Jag skulle aldrig göra något sådant mot mina barn, eller mot någon annan heller för den delen, men medge att tanken i alla fall är lite kul... Till höger det vackra höst träd som just nu hänger på vår klädkammardörr på nedervåningen. Barnen och Martin hade gjort det i fredags efter dagis och jag blev så glad när jag såg det. Det är verkligen jättefint och barnen, speciellt Thea, var så stolt. Nu väntar sängen. Fast innan jag går och lägger mej så vill jag passa på att gratulera Tommie och Annica till deras nyfödda lilla pojke (Oskars lillebror). Jag vill också gratulera Sandra och Johan till deras superfärska dotter Signe. Grattis grattis alltihopa! Jag är lite lite avis, speciellt på Sandra och Johan som just fått sitt första barn och därmed får shoppa hur mycket bebissaker som helst, men jag vet att jag inte skulle orka börja om en tredje gång, med ett spädbarn och allt vad det innebär. Jag är helt enkelt färdig med spädbarn och nu ser jag fram emot tonårstiden - eller kanske inte...
Nu ropar sängen på mej. Önskar alla en skön söndag! Må höstsolen lysa på er alla!

Fredag den 3 oktober 2008: Jag mår så bra! Vi hade en underbar och bråkfri kväll igår och även denna dag har börjat bra. Inga bråk och ungarna har uppfört sej exemplariskt. Kan det vara på väg att vända...eller borde jag ta i trä nu? Jag är ledig idag, efter att ha jobbat 5 dagar i rad. Ska snart gå ut och gå och sedan, efter lunchen, ska jag till min "prattant". Det ser jag fram emot. Det är så intressant att lära sej mer om sej själv. Jag tror att ju mer man vet om sej själv desto bättre kan man må. Jag hade egentligen tid hos henne igår men jag var så trött och jag ville så gärna vara hemma med familjen så jag ringde henne ca 2 timmar innan min tid (hade tid 17:30) och frågade om det var möjligt att boka om tiden. Hon sa att hon hade en lucka imorgon (alltså idag) och att det gick bra att byta tid. Jag frågade då om det kanske blir problem för henne om jag bokar om tiden med så kort varsel (om hon t ex ha patienter efter min tid så måste hon ju sitta i en timme och bara vänta på dom). Då svarade hon, lugn och vänligt, att det var ju hennes problem eftersom hon valt att gå med på att byta min tid, så det behövde jag inte ta ansvar för. Jag tror att det var bland det finaste någon någonsin har sagt till mej!!! Jag har ju en tendens att ta på mej ansvar för det mesta här i världen (dock inte de ekonomiska problemen i USA eftersom det var så länge sedan jag var där...) men annars tar jag gärna på mej ansvar för både högt och lågt och sedan brukar det sluta med att jag har dåligt samvete för en massa olika saker som egentligen inte har med mej att göra MEN jag försöker/SKA lära mej att sluta med det för det gagnar inte mej. Nu ska jag ta och gå ut medans solen fortfarande skiner. Önskar alla en skön helg. Glad kram från mej till dej!

Onsdag den 1 oktober 2008: Idag anlände hösten - på riktigt! Det kändes lite som en käftsmäll. Jag har ju gått omkring och njutit av den brittsommar som vi nyss haft och så idag - så där helt plötsligt - så blev det höst. Usch! Det har spöregnet mest hela dagen och marken är täckta av färgglada löv och jag vill helst bara sitta hemma i soffan och mysa under en filt... Jag pratade idag med en kund i Australien och han undrade om vi hade vinter här nu. Jag svarade att det hade vi inte men om ett par månader så är den nog här. Kunden berättade då att de hade runt 33 grader varmt på dagarna och runt 27 grader varmt på nätterna och han tyckte att det var jobbigt...fast det kanske är jobbigt om man har det så hela tiden. Jag har även en kollega som kommer från Portugal och hon älskar det svenska klimatet. I den stad hon kommer ifrån så har dom runt 40 grader varmt på somrarna och hon tycker att det är hemskt...fast när jag var i Portugal så var det då inte någon värme... Livet är orättvist!!! Det mesta är dock ändå bra även om Melvin fortfarande är lite förkyld. Vårt enda stora bekymmer är annars det gamla vanliga - problemet med att få i barnen mat - och jag är SÅÅÅÅÅ trött på att ha det så här. Som t ex härom kvällen, då jag hade lagat helt vanlig pasta och vi (dvs jag och Martin) åt tillsammans med en grönsaksröra och lite getost. Det var verkligen jättegott men båda barnen totalvägrade naturligtvis och sedan eskalerade det hela. Båda barnen skrek och grinade och kastade mat och bar sej åt så middagen slutade med att 3 av 4 familjemedlemmar grät...och på morgonen dagen efter vaknade Melvin redan 05:09...vilket brukar bli resultatet av att jag fått för mej att laga något annat än någon av barnens rätter. Jag tror inte att de föräldrar som har barn som äter allt inser hur lyckligt lottade dom är och kanske tänker någon nu att "det är bara att låta barnen bli tillräckligt hungriga så äter dom" men det funkar INTE på Melvin och Thea. Dom äter i alla fall inte men dom blir däremot på ett väldigt dåligt humör och så vaknar Melvin tidigt som f-n morgonen efter pga att han är hungrig. Thea har dock börjat äta bra (för att vara Thea) på dagis men Melvin är lika "svår" även på dagis. Personalen brukar dock se till att ge honom t ex en extra banen efter lunchen så att han ska stå sej till mellanmålet (som han vanligtvis äter med god aptit!). Barnen kommer hur som helst att överleva men det är bara så himla tråkigt att ha det så här. Det känns ibland som om man har två väldigt allergiska barn här hemma som endast tål pannkaka, ugnspannkaka, våfflor, plättar, pasta carbonnare, tortellini (dock ej färsk) och potatisbullar med lingonsylt. Dvs mat som jag inte längre tål att se. Ibland undrar jag om det inte är bättre att bara ge barnen den mat som dom vill ha istället för att testa "nya" rätter och få middagar som den vi hade i förrgår för det gagnar ju egentligen ingen...ska fundera och överlägga med Martin. Återkommer i ärendet. Jag jobbar nästan bara dagtid just nu och det innebär att jag för ovanlighetens skulle få jobba VÄLDIGT hårt. Vi har haft hysteriskt mycket att göra denna vecka pga av att vi är kort om folk. Idag fick dessutom en kollega från England besked om att hans pappa fått en hjärtattack så han åkte hem och packade och när han sedan kom från till Arlanda fick han besked om att hans pappa redan avlidit. Lider så med kollegan! Efter att kollegan lämnat kontoret fick vi veta att den kollega som skulle ha jobbat natten fått magsjuka och att han därför inte skulle jobba i natt och sedan gick ytterligare 2 personer hem lite tidigare pga att dom inte mådde bra. Det verkar gå någon slags influensa på kontoret just nu men jag mår (peppar peppar) fortfarande bra. Vågar nästan inte säga det högt men jag har faktiskt inte varit sjuk sedan i somras. Tror inte att jag har varit frisk så här länge sedan jag blev mamma. Måtte det hålla i sej!!! Vad ska jag berätta (gnälla) om mer då? Har inget mer att berätta idag men jag jobbar på söndag så kanske hinner jag skriva lite mer då. Önskar alla en skön helg! Kram!

Torsdag den 25 september 2008: Men vilket underbart väder vi har! Äntligen kom den brittsommar som jag hade beställt och jag bara njuter av solen och värmen. Ca 17 grader har det varit de 2 senaste dagarna. Måtte detta väder hålla i sej fram till våren... Det är inte bara vädret jag njuter av nu för tiden utan även barnen. (Kors i taket!) Visst, vi bråkar fortfarande och jag blir fortfarande tokig på dom ett par gånger per dag men några händelser har fått mej att inse att livet för kort, och oförutsägbart, för att inte uppskatta sina barn. (Jag har väl i och för sej alltid uppskatta mina barn men jag gnäller också väldigt mycket över hur jobbiga dom är...) I måndag, när jag var på väg till pendeltågen i Sumpan så passade jag en olycka som hänt ca 10 minuter tidigare. Det var en bil, som på något konstigt sätt, lyckats köra rakt in i en frisörsalong. Föraren påstår sej ha fått en "black-out". (Bilder och mer info finns att läsa här.) Ingen blev skadad och bara det är ett under med tanke på hur många människor som passerar där dagligen. Jag såg tjejen som varit ca 30cm från att bli överkörd och hon såg naturligtvis rejält chockad ut men det som fick mej att reagera så starkt är det faktum att vi väldigt ofta går just där, och då ofta med barnen, och eftersom själva "gångvägen" bara ligger ca 3 meter från parkeringen så skulle man inte haft en chans om det kom en bil körande mot en - eller ännu värre - mot barnen. Hemska tanke! Jag åkte till jobbet lätt chockad och jag kände mej gråtmild resten av dagen... Vidare så fick jag idag veta att en gammal kollega nyligen förlorat sitt 4-månader gamla barn och när man får höra något sådant så är det svårt att inte uppskatta sina egna barn - hur vilda de än må vara. Tusen kramar till kollegan. Avslutar detta inlägg med säga Carpe Diem och må solen lysa på er alla!

Söndag den 21 september 2008:
Jag är själv hemma och det känns så konstigt. Jag är visserligen ensam hemma ibland på dagtid men då är barnen på dagis och då har jag svårt att koppla av. Det känns liksom inte som det är tillåtet att lägga sej i soffan och kolla på TV mitt på dagen när ens barn är på dagis. (Kanske är det bara jag som tänker så...) Men hur som helst så är barnen nu i Kälvesta och jag har precis kommit hem från jobbet och det är så tyst och lugnt här hemma. Jag njuter!!!
Jag hade tänkt blogga på jobbet men en massa andra saker kom emellan, som t ex tre riktigt dåliga filmer...nä, jag kollade faktiskt inte ordentligt på någon av de tre dåliga filmerna, det gjorde däremot kollegan men även han tyckte att samtliga filmer var riktigt dåliga! Så - nu vet ni vad vi gör på jobbet för det var väl på Svensk Filmindustri som jag jobbade på eller.... Angående jobb så har jag skickat in en ansökan till Banverket. De hade annons ute om att de sökte Trafikinformatörer och det tyckte jag lät intressant. Man jobbar skift och arbetsplatsen ligger mitt i stan. Jag har dessutom en granne som redan jobbar där och hon tyckte absolut att jag skulle söka. Vi får väl se vad som händer. Det är absolut ingen panik att byta jobb men jag tror inte att jag någonsin kommer att trivas i Farsta och det beror nog mest på avståendet. Som idag t ex, jag valde att åka kommunalt eftersom Martin och barnen skulle till Kälvesta och då tog det mej 1 timme att ta mej till jobbet och sedan tog det ytterligare en timme att ta mej hem ifrån jobbet. 2 bortkastade timmer på en enda dag. Kanske är jag bara lat och bortskämd men jag trivs i alla fall med att ha jobbet närmare hemmet än vad jag har idag. Å nu är barnen hemma igen. Bildbevis till höger. Nu ska barnen äta middag och sedan ska hela familjen titta på Madicken på TV och sedan är det läggdags för som små och söndagsmys för dom stora (nachotallrik och en kall Singha). Önskar alla en härlig kommande vecka

Måndag den 15 september 2008: Sitter på jobbet och tycker lite synd och mej själv. Varför, jo för att jag inte vill jobba här i Farsta! Det tog mej drygt 60 minuter att komma hem från jobbet imorse - suck - och jag vill verkligen inte jobba i Farsta. Jag vill fortsätta att jobba i Kista! Därifrån tog det bara 10 minuter och sedan var jag hemma. Ok, det nya kontoret är helt ok och så men jag avskyr verkligen att ha lång resväg/restid till jobbet. Jag hatar bilköer. (Finns få saker som är meningslösare.) På vägen hem imorse, medans jag kryp fram i 10 km i timme på E4:an, ringde jag till Svenska Spel och frågade om de möjligtvis sökte personal till sin driftövervakning. Jag fick då veta, till min stora besvikelse, att Svenska Spel hade flyttat hela den avdelningen till Visby. Tack för det! Jag har ju liksom haft Svenska Spel som en livlina utifall jag inte skulle gilla att jobba i Farsta, vilket jag nu vet att jag inte gör, osså visar det sej att det inte ens finns någon avdelning som jag kan söka till i Sundbyberg...dubbel suck... Har nu suttit och surfat runt på Arbetsförmedling samt på en del andra lite större företag som håller till i Sundbybergs trakten men jag har ännu inte hittat "mitt" jobb så jag letar vidare. Problemet är bara att jag stormtrivs på mitt nuvarande jobb - det är bara jobbets nya placering som stör mej... Nog om detta. Annars är det mesta ok. Barnen har varit ganska gnälliga idag och dom hann med många bråk innan dom somnade. Jag känner ibland att deras bråk tar musten ur mej. Är så trött på att behöva sära på dom och tyvärr så blir det alltför ofta Thea som får "skulden" för bråken. Önskar att jag kunde dela på mej så att jag kunde räcka till till dem båda... Från det enda till det andra så har Melvin har inte haft någon vidare matlust de senaste dagarna så kanske kanske är vattkopporna nu på gång...känns hemskt att överhuvudtaget tänka så...att hoppas att ens barn ska bli sjukt men eftersom han ändå har utsatts för smitta så vore det lika bra om han ändå fick det nu. Vi får väl se vad som händer framåt helgen... Nu är det snart dags för frukost. Önskar alla en bra tisdag. Kram från en trött Ulle

Söndag den 14 september 2008: Inatt sov jag nästan 9 timmar (dock inte i sträck för jag är ju en nattkissare) men ändå! Tusen tack till världens goaste Melvin för det! Helgen har varit bra även om det har varit något hela tiden. Idag har jag och barnen fyllt på sand i springorna mellan plattorna på gården (se bild till höger, alltså plattorna som Melvin står på) och även om det var jobbigt så var vad det värt slitet för det blev jättefint efteråt! Just nu sitter jag på mitt "nya" jobb och skriver. Jobbet är det samma men i fredags flyttade jobbet till Farsta så just nu jobbar jag och Martin i samma hus, fast på olika våningsplan. Jag har jobbat skift i Farsta tidigare i mitt liv och jag gillar det inte. Det finns få ställen att handla mat på (när man jobbar skift) och det tar alldeles för lång tid att komma hem efter t ex natt skiften då jag fastnar i alla möjliga köer eftersom jag ska från söder till norr. Nä, jag måste nog ta kontakt med Svenska Spel i Sumpan snart så att jag kan få jobba där istället... Imorgon jobbar jag också natt så på måndag ska jag bara sova - och sedan hämta barnen på dagis och fixa middag och sedan sova igen (om jag kan). På onsdag och torsdag jobbar jag kväll men på fredag är jag återigen ledig. Jag längtar redan dit. Vet egentligen inte varför jag valde att gå upp på heltid fr o m den 1 november. Just nu känns det bara onödigt med tanke på hur mycket tid jag kommer att få spenderar på pendeltåget och i bilköer! Dags att avsluta. Önskar alla en skön vecka. Kram!

Fredag den 12 september 2008: Idag känner jag mej lite tröttare och fetare än vanligt åsså har den trasiga ilande framtanden börjat ila ännu...men annars är det bra! Idag har vi firat Melvins 2-års dag. Har lite svårt att förstår att den lilla killen redan är 2 år. Var tog dom 2 åren vägen? Samtidigt så jag tycker att det är så skönt att vi nu har passerat de dessa åren. Har efter 2 barn insett att bebisar inte är min grej. Jag tycker att barnen blir roligare med åren även om konflikterna blir fler... Detta får bli ett kort inlägg för jag är supertrött. Jag vaknade imorse med yrsel efter att bara ha sovit ca 6 timmar. Jag har jobbat till 23:00 två kvällar i rad och då somnar jag inte förrän runt midnatt och sedan vaknar ju Melvin mellan 05:30-06:30 och jag har börjat inse att det inte räcker med 6 timmars sömn per natt för min del. (Trots att jag sover med öronproppar så vaknar jag ändå när Melvin skriker på morgonen. Martin däremot - han hör ingenting!) Nu ska jag sjunka ner i soffan och se den inspelade finalen av "Hells Kitchen". Önskar alla en skönt helg! Kram! PS 1: Nu, ca en timme senare, inser jag att klockan har blivit för mycket för att titta på TV så det blir bums i säng istället. Inatt ska jag sova mer än 6 timmar!!! DS. PS 2: Kom just på en klok sak som min "prat-tant" sa förra veckan. Hon sa att ordet försöka, t ex använt i meningen "Jag ska försöka gå ner i vikt" (som jag så ofta säger och tänker) bara innebär att man/jag ännu inte tagit beslutet att gå ner i vikt. Enligt henne så betyder ordet försöka ingenting. Om jag verkligen hade bestämt mej för att gå ner i vikt så skulle jag istället sagt, eller tänkt, "Jag ska gå ner i vikt!" Lite tänkvärt tycker jag så här på sen kvällen... DS.

Onsdag den 10 september 2008: Usch vad jag saknar solen. Det är bara grått, grått och grått och mitt humör blir detsamma. Och helt plötsligt så sitter jag där i soffan igen på kvällarna och svullar onyttigheter. Varför blir det så? Varför smakar chokladen ännu godare när det regnar ute? Känner mej även konstant stressad. Det är så mycket som jag vill hinna med men av någon anledning så prioriterar jag alltid fel. Jag prioriterar hem och hushåll över mej själv och det är ju faktiskt riktigt dumt! Det måste ju vara viktigare att jag mår bra än att golven är skurade eller... Hade t ex tänkt ta en promenad idag, innan jobbet. (Det var säkert en månad sedan jag rörde på mej senaste - skäms lite när jag inser det...) MEN så hamnade jag framför datorn och så ringde det och så bara rann tiden iväg. Nu ska jag snart äta lunch och sedan ska jag svänga förbi Solna Centrum på väg till jobbet och byta en av de jackor som jag i helgen köpte till Melvin och sedan ska jag jobba till klockan 2300 och sedan är den dagen slut! Jag är så trött på att min, händigt egenskriva, "att göra lista" aldrig sinar. Försöker dock att tänka "Här och nu" och inte stressa upp mej men det är svårt. Längtar till min kurs i Mindfulness som jag ska gå på i oktober! Nu måste jag avsluta! Önskar alla en skön vecka trots det gråa vädret! Kram!

Tisdag den 2 september 2008: Jobbar natt igen...denna period har jag verkligen lagt in konstigt schema. Tack och lov så är det bara en vecka kvar av denna period sedan börjar jag jobba efter ett nytt och fräscht schema och där har jag tänkt till lite mer! På jobbet är det lugnt - faktiskt till och med ovanligt lugnt eftersom det är vardag. Känns som om natten kan blir lång... Idag har jag varit på psykoanalys för andra gången och även om det känns aningen flummigt så känns det ändå äldigt bra och helt rätt för mej. Idag pratade vi om en av mina alla "delpersonligheter" - Presteraren (fröken Duktig). Tro nu inte att jag är schizofren för det är jag inte! Mer om psykosyntes och delpersonligheter nedan: Psykosyntes Psykosyntesen har sin historiska grund i psykoanalysen. Roberto Assagioli, psykosyntesens grundare, vidareutvecklade psykoanalysen med inspiration från tänkare och vetenskapsmän från olika kulturer, västerländsk och österländsk. Assagioli menar att det finns en potential i våra personliga svårgheter.Just i problemen finns ofta fröet till mänsklig mognad och växt. Assagioli betonade också viljans centrala roll för att vi ska kunna utveckla vår potential och styra våra liv. Ett annat centralt begrepp inom psykosyntesen är delpersonligheter. Delpersonlighet är en bild för de olika roller vi spelar i olika sammanhang i livet. Att arbeta med begreppet delpersonligheter är ett sätt att tydliggöra våra beteenden och de strategier vi utvecklat för att hantera olika situationer. Psykosyntesen är i mycket ett förhållningssätt till livet. Kropp och själ, känslor och intellekt samverkar och att skapa balans mellan dessa är viktigt för att vi ska må bra. Visst låter det intressant! Men det är väldigt jobbigt. Efter dagens terapisession snurrade tankar och känslor friskt inom mej så när jag kom hem var tvungen att gå och vila en stund (och det är INTE likt mej). Jag kände mej helt slut, som om jag sprungit ett maraton ungefär fast i huvudet - någon som förstår vad jag menar... Jag fick dessutom i hemläxa att "göra ingenting" tills vi ses igen på fredag. Vet inte om "Presenteraren" inom mej klara det men jag ska i alla fall försöka att inte dra igång några projekt imorgon eller på torsdag. Jag bestämde mej för att hämta hem barnen lite tidigare från dagis (för att kompensera mina konstiga arbetstider som gör att jag inte är hemma med barnen vissa kvällar) men som vanligt när jag försöker få hem dom tidigare så ville ingen gå hem. Melvin sa HEM så fort han såg mej också gick han och "hämtade" vagnen men sedan började han leka igen... Väl hemma så blev det tjafs och gnäll och gråt igen och jag är sååå less på detta men eftersom jag idag var på gott humör så hanterade jag det, för en gång skulle, på ett bra sätt och snart var barnen lugna igen. Thea pysslade lite på sitt rum och Melvin och jag laddade en tvättmaskin. Sedan ringde det på dörren och där stod granntjejen Amber och hon undrade om Thea vill komma ut och leka men jag sa nej (fast Thea och Melvin smet ut ändå) för vi skulle snart äta. Barnen, som alltså INTE lyssnar på mej, fick leka ute en kort stund innan pappan kom och det var daga att äta middag. När barnen var nattade gick jag också och la mej. Jag hade svårt att somna och jag vaknade till några gånger och tänkte "jag kommer aldrig att kunna somna" men när jag tittade på klockan så insåg jag att jag redan hade somnat och så somnade jag om... Å nu sitter jag alltså här i Kista - igen - och om 2 veckor (på Melvins födelsedag) flyttar min arbetsplats till Farsta och jag vill verkligen INTE jobba i Farsta. Idag tar det mej ca 10 minuter till och från jobbet, OM jag har bil, annars tar det ca 30 minuter. Till Farsta kommer det att ta ca 25 minuter med bil (om det INTE är i rusningstrafik dvs, då tar det säkert det dubbla) och ca 60 minuter om jag åker kommunalt. Jag vet att jag valt att bo i en storstad men jag vill ändå gärna ha nära till jobbet så jag har börjat fundera på att söka mej något nytt men än så länge så funderar jag bara... Angående ingenting och magsjuka så fick jag idag höra, av en bekant, att det gick magsjuka på hennes sons dagis (ej på vårt dagis) och kontigt nog så gick jag INTE i spinn så som jag brukar göra. Jag hoppas verkligen att jag "tillfrisknat" lite i min magsjuka noja för det är hemskt att må så som jag brukar göra. Nog om detta. Nu ska jag gå igenom mina köer. Önskar alla en fortsatt skön vecka! Kram!

Lördag den 30 augusti 2008: Jobbar natt igen. Det är väldigt lugnt här. Jag har bara haft ett enda ärende än så länge (peppar peppar...). Snart ska vi kolla på en film. Vet inte vilken det blir ännu men förhoppningsvis så blir det någon bra rulle. I fredags så lyckades jag ändra mitt arbetspass så att jag började klockan 1700 istället för 1400 och då kunde jag följa med Mia på Formex mässan. Jag har länge velat besöka den mässan men tyvärr så blev jag lite besviken när jag väl var där. Jag trodde att det skulle vara mer möbler och sån´t men det var så otroligt mycket annat tjafs. T ex leksaker, köksutrustning m.m. Mässan tog upp 3 hallar och en hall var helt ok bra men de andra två kunde jag varit utan. Men nu har jag varit där så nu behöver jag inte tråna efter den mässan något mer...nu ser jag istället fram emot Underbara barn mässan... Måste väl också berätta /erkänna) att jag i fredags morse var en hemsk mamma. Barnen bråkade konstant från det att de vaknade till det var dags att gå till dagis ca 2 timmar senare och jag är sååå trött på att höra dom bråka. Thea vill ha och bestämma ALLT och lilla Melvin har inte en chans mot henne eftersom hon är mycket snabbare än henne. SÅ hon tar för sej och han skriker (eller biter) till hon gråter och skriker och så håller det på tills jag också börjar att skrika (vilket är oerhört o pedagogiskt) men jag är sååå trött på deras bråk. Martin och jag har beslutat att sätta hårt mot hårt. Om barnen inte kan samsas om en sak så tar vi helt enkelt bort saken. Vi får se hur det går men vi håller tummarna! Imorgon ska barnen och Martin åka och hälsa på farmor och farfar och det innebär att jag kommer att få sova i lugn och ro. Klockan 1500 ska grannarna (inklusive mej) ut på loftgången och rensa de rännor som ligger nedgrävda i loftgången. Allt för att spara in pengar åt föreningen. Vad ska jag berätta mer då...barnen är fortfarande förkylda men allt (mat och sömn) fungerar ändå väldigt bra. Det är bara deras humör som skiftar lite fortare än vanligt, troligen pga av att dom inte mår helt ok. Jag misstänker att även jag kommer att bli förkyld för jag kan ana lite halsont men jag hoppas att jag har fel. Nu ska jag fokusera lite mer på jobbet. Åter kommer inom kort! Tills dess - sköt om er!

Torsdag den 28 augusti 2008: Trött men glad. Känns som om dagarna bara springer förbi medans jag är upptagen med att handla, tvätta kläder, laga mat, städa, jobba och vara med barnen men det kanske är det som är livet. Såg en film härom natten (på jobbet) och filmen utspelade sej på Hawaii och genast kände jag en enorm lust att boka en resa till något varmt ställe... Känns som om det har regnat varenda dag denna månad. (Jag har till och med övervägt att investera i ett par gummistövlar = många vuxenpoäng!!!). Det har säkert inte regnat varje dag i augusti men det känns som om sommaren fick ett lite väl abrupt slut och jag ser INTE fram emot den kommande vintern. Hösten är ok men inte vintern. Det blir ju aldrig några vita vintrar längre utan allt blir bara GRÅTT och så blir det råkallt och det HATAR jag verkligen. Jag vill inte frysa. Jag vill ha sol och värme! Kan någon fixa vädret? Nu börjar "Hells Kitchen" och det ska jag se. Go kväll!

Tisdag den 26 augusti 2008: Igår började jag då med LCHF "dieten" och idag, efter ca 24 timmars LCHF ätande kom magkatarren på besök. Usch vad ont i magen jag hade och naturligtvis var jag på jobbet också. Jag var tvungen att gå och lägga mej i vilrummet för annars hade jag svimmat. Jag var likblek i ansiktet och så kallsvettades jag och DÅ vill man INTE sitta på jobbet och veta att man ska hämta barnen på dagis om 2 timmar OCH att man kommer att vara ensam med dom hela kvällen... (Martin är på konferens men han kommer hem senare ikväll.) Hur som helst så gick det bra. Magonten lugnade sej efter ca 1,5 timme och efter att ha ätit en banan på vägen hem kändes magen ganska ok men jag är så trött på min kropp! Känns lite som om den motarbetar mej och det gillar jag inte! Nu var jag både påläst och motiverad och kylen är fullproppad med fet och protein också kommer magkatarren tillbaks och då ska men undvika fet och allt annat som smakar något också...så jag antar att jag får tänka om igen - kanske blir det viktväktarna ännu en gång... Jag vill verkligen gå ner i vikt och igår, efter att INTE ha ätit några kolhydrater, så hade jag för första gången på århundraden ingen "sug" efter onyttigheter på kvällen, till skillnad från idag när jag HAR ätit kolhydrater. Nu sitter jag här vid datorn och bara längtar efter Pepsi Max och jag vet att när jag väl tagit ett glas så vill jag genast ha något annat. Enligt de som förespråkar bl a LCHF kosten så är detta helt normalt eftersom sötningsmedlet i den "sockerfria Pepsin" triggar igång sötsuget i kroppen och det tror jag stämmer - i alla fall på mej som nog är lite smått beroende av socker och kolhydrater. Nåja, vi får väl se vad jag ska äta framöver. En sak är i alla fall säker - jag kommer de närmaste 14 dagarna återigen att äta Omeprazol (typ Losac)!!! Angående Blocket annonsen på spjälsängen och de andra sakerna så är nu allt sålt och vi är 950kr rikare! Älskar verkligen Blocket! Nu ska jag kolla lite på TV innan det blir dags att gå och lägga sej. Önskar alla ett magkatarrs fritt liv! (Det är inget att ha!) Kram från Ulle PS: Glömde en sak. En granne berättade igår att hennes dotter (3år) hade kräkts på dagis och genast så fick jag ångest över att även mina barn skulle få magsjuka...men jag lugnade mej något när jag träffade flickan för hon såg oförskämt pigg och frisk ut så förhoppningsvis så var det något annat. Det är liksom inte säsong för magsjuka ännu och jag hoppas att det dröjer minst 20 år innan vi får den skiten igen... DS

Lite senare samma måndag den 25 augusti 2008: Jag ÄLSKAR Blocket!!! Inatt satt jag in en annons på spjälssängen, Bamse mobilen, Bumbon samt vyssan-lull tassar (som vi aldrig ens använda till Melvin) och idag, ca 15 timmar senare, är både spjälsängen och Bamsemobilen såld och 2 personer har hört av sej angående vyssan-lull tassarna så dom blir troligen också sålda idag! Jag tyckte själv att jag var lite smart när det gäller spjälsängen. Det hade kommit ut 13 annonser på exakt likadana sängar igår så jag skrev i min annons att vid snabb affär så medföljer en kassa med bebisleksaker...och det verkade ju funka! Pappan som kom och hämtade sängen frågade direkt vilka bebisleksaker som medföljde...och det var absolut inga dyra saker utan med gratisprylar som man fått från blöjföretagen MEN pappan blev nöjd och Melvin fick lite med utrymme i sitt rum...och det kan ju behövas med tanke på att han snart fyller år... Nu ska jag gå ner på ICA och handla fettstinna produktet...är ganska sugen på att sätta igång med LCHF kosten MEN känner samtidigt at jag inte vet hur jag ska överleva utan bröd, potatis, pasta och mina älskade nachos...men förhoppningsvis så vinner motivationen att gå ner i vikt över suget efter kolhydrater... Vi hörs snart igen. Kram från försäljaren Ulle

Måndag den 25 augusti 2008: Tidig måndag. Jag sitter på jobbet och klockan är "bara" 02:44 vilket innebär att jag har ca 5 timmar kvar innan jag får gå hem och sova. Jag känner mej ganska pigg trots att jag sovit alldeles för lite de senaste dagarna. Detta är min andra natt och jag brukar ju alltid sova innan mina nattpass men i lördagskväll hann jag bara sova 30 minuter innan det var dags att åka och jobba. (Detta pga av att Melvins älskade Bosse hade försvunnit. Mer om detta i den vanliga bloggen.) Hur som helst så var gårdagsnatten ganska seg. Jag hade endast ett enda samtal på hela natten. Det var extremt lugnt vilket är bra för det betyder att vårt nät fungerar som det ska! Jag surfade en hel del och jag och kollegan tittade bl a på filmen "Himlens hjärta". Den var ganska bra och skådespelarna var grymma. Om någon arbetskollega eller min chef (hemska tanke!!!), av någon anledning, läser detta så vill jag bara förtydliga att även om det är lugnt på jobbet och jag väljer att se en film eller att surfa så har jag alltid full koll på mina köer och jag besvarar alla mail inom de angivna 15 minuterarna och alla samtal besvaras inom 3 signaler så alla kan vara lugna - jag bidrar till att hålla våra KPI (bonusgrundande kriterier) på en hög nivå... Hur som helst - när klockan var 6 på morgonen så jag var tvungen att stå upp och jobba för annars kunde jag inte hålla mej vaken. Jag piggnade dock på mej strax efter klockan 7 så det var inga problem att köra bil hem. Väl hemma så sov jag i nästan 5 timmar, vilket egentligen är för lite om jag ska jobba ytterligare en natt, men jag vaknad av mej själv och jag kände mej pigg så jag valde att gå upp. Ute sken solen och båda barnen var på bra humör, vilket också gör mej på gör mej glad. Jag och barnen tillbringade eftermiddagen ute på loftgången, tillsammans med 6 andra grannbarn och deras föräldrar. (Martin fick sitta inne och kolla på fotboll på TV i lugn och ro.) På kvällen, när barnen var nattade, gick jag också och la mej och jag hann sova 1,5 timme innan det var dags att åka till Kista och här sitter jag nu, och känner mej ganska pigg. Har faktiskt inte gäspat en enda gång hittills i natt! Eftersom även denna natt varit extremt lugn (har bara haft två samtal hittills) så har jag återigen surfat runt och läs på om LCHF kost (Low Carb, High Fat eller på svenska: lågkolhydratkost). Det låter ju både gott och enkelt men det känns så konstigt att äta fet mat när man vill gå NER i vikt men kanske är det just det som man borde göra. Frågan är bara hur jag ska kunna leva utan mina älskade klyftpotatisar och nachos... Jag väger nu runt 76-77kg (hemskt!!!) och det ger mej ett BMI på ca 30 vilket klassas som FETMA!!! Det ordet gillar jag inte, speciellt inte om det kopplas ihop med MEJ!!! Kanske har det nu blivit dags att ta tag i övervikten PÅ RIKTIGT?!? Jag TROR att jag ska testa att köra LCHF under den kommande vecka (alltså den veckan som redan har startat). Det som hela tiden bromsar mej är tanken på att behöva laga dubbla rätter hela tiden men å andra sidan så äter jag ju ändå sällan den mat som barnen föredrar så egentligen så lagar jag väl redan "dubbla rätter"... Nej, nu ska jag fortsätta att surfa runt på LCHF recept. Måste bli extra peppad inför den kommande veckan... Återkommer snart med en ny uppdatering. Önska mej lycka till - jag kommer att behöva det... Kram från Ulle, som inte bara lider av astma, atopisk eksem och hyperprolaktinemi utan nu även av FETMA.... PS: Glömde att berätta att jag möblerat om i Melvins rum. Har i och för sej skrivit om det i den vanliga bloggen men jag måste bara få berätta att jag är sååå nöjd med resultatet! Förut kändes hans rum mest som en korridor eftersom det är så längsmalt men nu, efter ommöbleringen, så är det plötsligt ett RUM med en stor lekyta och detta trots att han han fått en STÖRRE säng. Konstigt men sant! Bilder på hans rum finns i den vanliga bloggen. DS.

Söndag den 24 augusti 2008: Trött, tröttare, Ulle...

Tisdag den 19 augusti 2008: Snart ska jag åka och jobba (jobbar till 23:00 ikväll). Det känns både bra och inte bra att sommarlovet nu är över. Bra därför att vi kommer tillbaks in i vardagen med dess alla rutiner och rutiner är verkligen bra när man har barn MEN samtidigt så blir livet så inrutat och tråkigt. Antar att jag delar denna känsla med många andra föräldrar... I lördags hade jag "tjejfest" och vi hade riktigt trevligt. Jag kände mej dock som en dålig värdinna eftersom jag inte bjöd på mat men jag är så less på att stå vid spisen och när jag föreslog att vi skulle äta på Texas och ingen protesterade så kändes det helt rätt. Vädret var ganska ok i lördags så vi kunde sitta ute i några timmar innan middagen på Texas. Efter Texas slank vi in på den pyttelilla puben "The Cottage" som endast har tre bord och där underhöll vi alla andra gäster med...förlossningsberättelser...vi stannade dock inte så länge så förhoppningsvis kommer nativiteten i Sundbyberg inte att minska så mycket... Väl hemma så spelade vi bowling på Nintendot och eftersom man bara kan spela 4 personer i taget valde jag att stå över och det var nästan roligare än att spela för då fick jag tillfälle att studera de andras spelstilar...och det var lärorikt. Kajsa försökte sej på Theas stil och kors i taket så funkade det för genast fick hon ner alla käglor! Anna-Karin utklassade dock alla men så spelade hon med Theas "gubbe" också... Jag tackar Anna-Karin, Kajsa, Johanna och Roselie för en mycket trevlig kväll! Det är så skönt att ha vänner, som man kanske inte träffar så ofta, men när man väl ses så kan man fortfarande prata om ALLT! Tack alla! Ser ni fram emot den utlovade parmiddagen hos Kajsa och Kenneth... Idag har jag varit hos "min" nya terapeut Stina i Sundbyberg. Jag kontaktade min "husgud" Jana Söderberg men hon tog inte emot några nya "klienter" utan hennes assistent tipsade istället mej om denna Stina som jag genast kontaktade. (Att hon dessutom höll till just i Sumpan var ett stor plus!) Denna Stina jobbar med både psykosyntes och KBT och det tror jag kommer att passa mej. Först mötet var enbart positivt. Det enda negativet är väl priset. 500kr för 60 minuter men å andra sidan så drabbar det ingen fattig...jag har faktiskt råd att investera 500kronor i veckan på mitt eget välbefinnande! Förhoppningsvis så går jag ut ur det här, om några månader eller år) som en rikare människa men då inte i pengar räknat! Nu har det blivit dags för mej att avsluta. Jag börjar jobba om 40 minuter så det är dags att börja plocka ihop nu. Slutligen så vill jag bara berätta att trots att jag så gärna vill påbörja min "inre resa", i hopp om att hitta mej själv, så mår jag förhållandevis bra. Det kanske är just därför som jag känner mej redo att ta tag i mitt liv och försöka "bli den jag är"... Önskar dej en skön tisdag! Kram från Ulle som vid 36-års ålder fortfarande inte vet vem hon är...

Torsdag den 14 augusti 2008: Bara en kortis. Ska snart åka och jobba. Allt är bra. Barnen har nu gått på dagis i tre dagar och dom är fortfarande FRISKA!!! Jag blir dock inte klok på hur min hjärna fungerar. När barnen är på dagis så saknar jag dom massor och jag känner mej ibland som en hemsk mamman som har barnen på dagis fast jag är hemma. (Jag är ju hemma ibland på dagarna eftersom jag jobbar skift. Ibland börjar jag kl 1100, ibland kl 1500 och ibland inte förrän 22:30.) Jag VET att barnen har det bra på dagis och jag tror verkligen att båda, men kanske mest Thea, behöver sina kompisar samtidigt som även jag behöver få vara utan barnen ibland men ändå så har jag svårt för att "lämna" dom på dagis. Det känns liksom inte naturligt för mej att lämna barnen där och jag vet inte riktigt varför jag känner så. Det har absolut inget med personalen att göra utan det ligger inom mej. Kanske beror det på att jag själv aldrig har gått på dagis...vem vet... När jag hämtade barnen i tisdags berättade Thea att en flicka hade slagit henne i ansiktet 3 gånger (en gång i huvudet och två gånger över kinden). Jag frågade vad som hade utlöst det hela och Thea berättade att hon (Thea) hade lekt med en sandleksak och just den ville flickan ha. Jag frågade vad Thea hade gjort när flickan slog henne. Thea sa att hon inte hade gjort någonting alls...min lilla tjej...och jag hatar mej själv för att jag inte var där när detta hände så att jag hade kunnat försvarat min lilla tjej...så dum tanke för jag vet ju att man som förälder inte kan skydda sina barn mot allt dum som finns i samhället men jag hade ändå velat vara där... Thea berättade sedan att hon hade berättat etta för en fröken och sedan hade det inte hänt något mer. Jag sa till Thea att om någon är dum mot henne så måste hon säga ifrån, skrika NEJ eller ropa på någon fröken. I värsta fall får hon slå tillbaka...det sa jag faktiskt...för hon måste väl få försvara sej! Jag tog upp detta med personalen på onsdagen och de sa att det inte hade sett själv händelsen men att de var väl medvetna om att denna flicka ofta hamnade i bråk med sina kompisar. Jag frågade om man hade tagit upp detta med flickans föräldrar och det hade man men föräldrarna ansåg INTE att detta var något problem. De ansåg att eftersom flickan bara är 4 år så är det normalt att bete sej så här...jag blev så arg när jag hörde detta. Barns beteenden kommer ju oftast hemifrån. Om man hemma får lära sej att lösa konflikter med skrik och bråk så fortsätter man naturligtvis med det även på dagis, skolan och i resten av livet OM ingen stoppar en och lär en att konflikter kan lösas på annat sätt också. Minns att jag såg en dokumentär för ett tag sedan som handlade om barn till invandrare som växt upp i hem där aga tillämpades. Detta skedde i Sverige och här är ju aga sedan länge är förbjudet, och straffbart, men trots att lärare med flera visste vad som pågick så anmäldes inga föräldrar. Man ansåg att detta (agan) tillhörde deras kultur till. Barnen, som nu var unga vuxna, berättade själva att de inte tyckte att det var något konstigt att konflikterna hemma ofta slutade med att dom fick en smäll eller stryk MEN de tyckte däremot att det var kontigt att lärarna i skolan inte slog tillbaks när barnen bråkade. Barnen tappade respekten för lärarna eftersom de ansåg att lärarna var "svaga". Barnen, som dokumentären handlade om, hamnade ofta i bråk och det gick snabbt utför för dom. Dokumentären var mycket intressant och för att runda av så ska jag bara avsluta med att berätta att jag, när Thea berättade att flickan hade slagit henne, kände mej otroligt kluven. En del av mej hade bara lust att "läxa upp" flickan och den annan del av mej fick lust att bjuda hem henne så att Thea och hon kunde bli kompisar...jag gjorde inget av sakerna... När jag igår hämtade barnen såg jag att samma flicka stod och hällde sand i håret på en yngre tjej. Thea var snabbt där och hjälpte den yngre tjejen att ta bort sanden...hon är så otroligt omtänksam ibland min lilla tjej... Från det ena till det andra. Jag har varit "duktigt" och varit ute och promenerat 2 dagar i rad! Det blev en timme igår och 1,5 timme idag. Jag har dessutom anmält mej till en helgkurs i mindfullness:
Mindfulness - medveten närvaro, Solna Öka din förmåga att vara uppmärksam och närvarande i nuet. När du är uppmärksam på dina känslor, tankar och handlingar kan du ta kontroll över nuet och därmed över ditt liv. Mindfulness har sitt ursprung i zenbuddismen, och har haft stort inflytande på modern kognitiv psykologi. Idag används metoden för att motverka bland annat stress, depressioner och utbrändhet. Meditation är grundläggande i de enkla och lättillgängliga övningarna som du kan använda dig av i din vardag.
Visst låter det intressant?!? Tror att den kommer att passa mej bra. Imorgon ska jag också jobba och sedan ska vi, som vanligt, ha mysfredag tillsammans med barnen, dvs barnen äter ostkrokar framför TV:n och jag och Martin sitter med och tittar på Bolibompa. På lördag ska Martin och barnen sova hos farmor och farfar för då ska jag ha "tjejfest" här hemma. Det ser jag fram emot även och jag för ovanlighetens skull ännu INTE har planerat något för dagen/kvällen. Vi ska ses klockan 1500 här i Sumpan och sedan får vi se vad som händer. Jag vet inte ens om vi ska äta här hemma eller om vi går ut och äter...vi får helt enkelt se vad som händer... Önskar alla en skön helg! PS. Angående huvudvärken och yrseln som jag hade i tisdags - det var bara PMS så nu är allt som det ska vara igen... DS.

Tisdag den 12 augusti 2008: Idag har Thea och Melvin börjat på dagis och här sitter jag med kluvna känslor...å enda sidan är det jätteskönt att dom börjat på dagis eftersom det kommer att innebär lite mer rutiner och vardag här hemma samt att jag kommer att få lite mer tid för mej själv MEN å andra sidan så betyder det att sommaren snart är slut och att jag INTE får ha barnen runt mej 24 timmar om dygnet. Jag har just insett att följande talesätt verkligen stämmer: Man saknar inte kon förrän båset är tomt! För Theas del var det inga som helst problem att återvända till dagis men Melvin började gråta redan här hemma och det kändes tungt. Han var verkligen jätteledsen och Thea försökte muntra upp honom genom att berätta att "snart ska vi gå till dagis" varpå han grät ännu mer samtidigt som han skrek NEJ! Det kändes i mamma hjärtat! Men när vi väl kom fram till dagis så gick lämningen ändå ganska bra. Mer om det i den vanligen bloggen. Jag hade som vanligt 1000 planer för dagen men efter att jag hade lämnat barnen gick luften ur mej. Jag tog en promis till ICA Maxi sedan gick jag hem. Väl hemma så fick jag huvudvärk och den har, trots 2 Panodil, jag fortfarande kvar. Så jag la snabbt ner planerna på en långpromenad. Jag har även känt mej yr och lite allmänt småkonstig idag så vi får väl se vad kroppen kommer att bjuda på härnäst...nej, nu ska jag tänka positivt och inte måla f-n på väggen som jag har en tendens att alltid göra - JAG KOMMER INTE ATT BLI SJUK! Angående baciller och sån´t - jag uppdaterade just Bacill 2008 och jag insåg att vi nu går in på vår fjärde friska vecka på raken. Det är nästan värt att fira för jag vet inte om det någonsin har hänt sedan Melvin föddes. Hurra för oss!!!
I söndags var jag och Thea på Grönan väl där kunde jag naturligtvis inte låta bli att slå på stockarna/grodorna och denna gång fick jag 490 poäng varpå en pappa, som stod bredvid, utbrast "Henne skulle jag inte vilja vara gift med". Det tyckte jag var lite roligt! Mina poäng visade sej vara dagens bästa så mitt namn skrev upp på en tavla och den tavlan var jag naturligtvis tvungen att föreviga. Bevis till höger! Nu ska jag ta en kort promis till cykelhandlarn innan det är dags att gå och hämta barnen. Måste erkänna att jag redan längtar efter dom - vilket känns väldigt konstigt eftersom jag så länge har längtat efter att få vara ensam ett tag - och när jag väl får vara det så blir jag sitter jag här och tänker på dom och så blir jag lite handlingsförlamad...får liksom ingenting alls gjort. Jag känner mej inte hel utan dom och när dom väl är med mej så känner jag mej mest trött... Livet är bra kontigt ibland!
Nu ska jag ta och avsluta så att Thea gamla cykel hinner få ett nytt däck idag. Önskar alla en bra vecka. Själv så ska jag jobba några timmar imorgon och även på fredag. Detta för att jag ska slippa ta ut några föräldradagar denna vecka. Tror inte att FK skulle uppskatta att jag göra det samtidigt som mina barn är på dagis...

Lördag den 9 augusti 2008:
Jag vill bli inredare!!! Jag vill åka runt och shoppa inredningsprylar i spännande affärer (för andras pengar) och sedan vill jag (ensam - helt utan barn) fixa andras hem. Vilket drömyrke! Jag är helt såld på inredning just nu. Troligen både för att det är ett av mina intressen men även för att det är ett sätt för mej att få vara lite ensam vilket jag verkligen behöver just nu. (Martin brukar vara snäll och "ta barnen" när jag fixar eftersom mitt tålamod inte riktigt räcker till, till både barn och pyssel...) Igår fick jag äntligen besöka inreda.com´s butik på Lidingö. Till Theas rum inhandlades bl a färgglada runda wallstickers. (Wallstickers är verkligen ett jättebra, och enkelt, sätt att piffa upp en trist vägg eller varför inte en trist garderob...). Jag fick hålla på och klistra ganska länge innan jag slutligen blev nöjd och när Thea fick se "figurerna" skrattade hon högt. Hon tyckte att det blev jättefint! (Resultat kan ses till höger.) Thea ville även ha en "Gräsling" och eftersom den var på REA så fick hon det. (En "Gräsling" är en liten söt pysselväxt som kan friseras.) Nu är Theas rum färdigfixat för denna gång och nästa rum på tur är Melvins rum men det får vänta ett tag till. Jag har ännu inte hittat "den perfekta sängen" så jag vill kolla om det kanske finns någon ny barnsäng i IKEA´s nya katalog som borde komma inom en månad. Jag vill helst ha en växasäng men den måste vara snygg och praktisk också. Jag lovar att återkomma så fort jag hittat sängen...
På inreda.com köpte jag även en ask bokstavs Wallies som nu har byggt ord och namn av och satt upp på 4 av våra dörrar. (Bilder nedan.) Tyvärr så var bokstäverna T och H i samma bakgrundsfärg vilket innebär att Thea namn inte alls blev så färgglatt som jag hade önskat MEN man kan inte få allt... (Resultat nedan.) Ute mulnar det på och jag vet inte riktigt vad vi ska hitta på i eftermiddag. Vi börjar bli rejält trötta på varandra efter sommarens långa ledighet. Inte för att jag har känt mej speciellt "ledig" men vi har ju i alla fall varit lediga från dagis respektive arbete så lite ledig måste jag väl ändå ha varit även om det inte känns så. Jag längtar efter vardagen nu även om jag samtidigt bävar för att barnen snart kommer att bli sjuka igen. Martin tror inte att de kommer att bli sjuka lika ofta som förra året och jag vill så gärna tro honom men jag känner mej inte lika säker... Nu sitter Thea på toa och ropar så nu måste jag gå. Önskar alla en skön helg! PS: Anna-Karin: Jag längtar också till nästa helg! Det ska bli så kul att träffas! DS.



Torsdag den 7 augusti 2008: Jag vill inte tro att sommaren redan är över...men det känns tyvärr som om den är det. Här i Sumpan vräker regnet ner och värmen är som bortblåst. Vi har mest hållit oss inomhus de senaste dagarna, något som har lett till massor gnäll, bråk och konflikter. Det känns som om vi alla fyra är ganska trötta på varandra efter 7 veckors sommarlov/semester. Barnen kommer troligen att få börja på dagis i mitten av nästa vecka och det känns jättebra för då för Melvin en mjukstart. Thea längtar efter sina kompisar och hon bjuder numera hem första bästa barn hon ser i lekparken... jag kan verkligen känna igen mej själv i henne ibland...inte så att jag bjuder hem okända människor men jag trivs också bäst tillsammans med andra människor och då gärna med nya människor. Ang nya människor (fast dom är egentligen inte så nya) så var jag igår ute och åt (och drack) med 4 andra "loftgångsmammor". Det var otroligt trevligt och jag ät så glad och tacksam över att vi har så bra grannar. Tack alla ni! Vi har på Texas och jag åt som vanligt min Carne Casada Bonatana men igår var den så god så att jag, medans jag åt, satt och hoppade på att min portion aldrig skulle ta slut...snacka om att vara naiv... Ikväll är Martin ute och spelar biljard med Stoffe. Det innebär att jag har TV:n (och fjärrkontrollen) för mej själv så jag ska snart parkera ändan i soffan och njuta av en repris - "Från slott till koja". Jag är verkligen helt såld på inredningsprogram och jag har även börjat följa ett uppfostringsprogram på TV7 ("Vilda små värstingar" heter det) och det är bara så bra. Jag sitter själv i soffan och analyserar föräldrarna och jag ser direkt vilka fel de gör och jag brukar tänka "inte konstigt att deras barn gör si eller så när föräldrarna beter sej som de gör"...och sedan gör jag själva alla möjliga "fel" mot mina egna barn men jag kan då inte alls förstå varför mina barn beter sej som dom gör...det är lätt att vara klok när det inte gäller en själv... Vi hade tänkt åka in till City imorgon och vara med och fira 08-dagen (morgondagens datum är 080808). Stockholm Stad har anordnat en "fest" (Go Stockholm) men om det fortsätter att regna så stannar vi nog hemma. Önskar alla en skön helg. Kram!

Tisdag den 5 augusti 2008: Jag sov 8 (ÅTTA!!!) timmar i sträck och jag vet då inte när det hände senast! Men skönt var det. Jag var ju dessutom hos naprapaten igår och han gick verkligen loss på min bröstrygg samt på mina stela axlar så imorse, när jag vaknade helt av mej själv, så var jag inte ens stel i ryggen!!! Livet är verkligen underbart just nu och jag känner mej full av energi och då får jag, som vanligt, en otrolig lust att göra något (renovera, förändra, shoppa eller något liknande). Jag har suttit och surfat på inredningen en stund på morgonen (Martin sov en timme längre än mej) och då såg jag att inreda.com har öppnat en riktigt butik (400kvm) ute på Lidingö så dit ska jag försöka att ta mej denna vecka. Nästa vecka är jag ju själv med gulliganerna och jag vill INTE ha med mej dom när jag kollar på inredning. No no... Barnen har haft det bra hos farmor och farfar och enligt rapport så hade dom sovit till klockan 0730...hmm...inte så ofta det händer här hemma... Snart ska Martin och jag åka till Vällingby och shoppa lite innan det är dags att hämta barnen. Martin kommer troligen att shoppa böcker samt kläder till sej själv och jag kommer troligen att springa runt på alla affärer som säljer barnkläder samt inredningsprylar. Det brukar i alla fall bli så. Igår, innan bion, hann vi också med lite shopping men då bara till barnen. Vi hittade ett par överdragsbyxor till Melvin, 2 stycken FIX tunikor till Thea, 3 par trosor till Thea samt 6 par stumpor till Melvin. Summa för allt: 265kr!!! Jag älskar verkligen REA:or!!! I alla fall när man hittar något... Nu ska jag försöka slita mej från datorn (det är sååå skönt att få sitta ensam vid datorn utan att ständigt bli avbruten av sina barn). Martin sitter i soffan med sin dator - jag undrar ibland det är något allvarligt fel på oss två eftersom vi båda är så datorberoende men å andra sidan så är det väl en av de få intressen som vi har gemensamt och om vi vill umgås så kan vi ju alltid maila till varandra... Angående mail och internet så sålde vi i förrgår den sista barnprylen i vår annons som vi i juni la ut på Blocket. Alla grejorna blev sålda! Det trodde jag faktiskt inte när jag la ut annonsen. Jag trodde t ex inte att någon skulle betala 250kr för en använd bröstpump men det var flera personer som hörde av sej angående just den. Den sista saken som vi sålde var lära-gå stolen och om det var någon sak som jag var extra fäst vid så var det just den. Båda barnen har älskat den så det var lite (men bara lite) jobbigt att se den försvinna... Till hösten gör vi en ny försäljningsräd och då ska (troligen) spjälsängen, den stora vagnen samt en massa bebisleksaker säljas. Å så ska jag lägga ut en annons på alla urvuxna vinterkläder som jag har kvar efter barnen. Det ska bli spännande att se hur det går med dom försäljningarna. Nej nu MÅSTE jag vara slita med från datorn. Vi hörs snart igen! Kram!

Måndag den 4 augusti 2008: Tusen tack till farmor och farfar för att ni ställer upp och tar hand om våra barn! Martin och jag nyss kommit hem och vi har haft en mycket bra kväll. Vi började med en bio ("Jiddra inte med Zohan"). Det var kanske ingen Oscarsvinnare men den var bitvis riktigt rolig och klart sevärd OM man har lika dålig humor som jag och Martin har. Efter bion hade vi en snabb överläggning on VAR vi skulle äta middag. Vi bestämde oss för att åka till Söder och äta på den thailändska restaurangen Koh Phangan och det visade sej, som vanligt, vara ett bra val. Vi fick i och för sej vänta på bordet i en timme men vi fick sedan in maten desto snabbare. Jag åt Kao Pat Gai och Martin valde Pla Sa Raj. Jag vågade inte ta någon stark rätt eftersom jag nu känns av magkatarren tre dagar i rad men det var nu nästan 2,5 timme sedan vi åt och trots att jag även drack 2 stycken Singha så känns magen ok nu! (Måste dock ringa vårdcentralen imorgon och fråga om jag ska ta ytterligare en kur medicin eller om de har några andra tips för så här vill jag inte ha det!) På Koh Phangan får man alltid in en sallad innan maten. Den salladen badar i en otroligt god "dressing". Idag när vi frågade vad denna "dressing" innehöll så svarade servitören att den, förutom ättika och socker, bl a innehöll fisksås. Jag blev jätteförvånad eftersom jag alltid fått höra att jag INTE tål varken fisk eller skaldjur och jag har då aldrig fått någon allergisk reaktion av denna "dressing". Jag undrar nu om man kan tåla fisksås men inte själva fisken? Och vad är i sån´t fall skillnaden? Här hemma räcker det iblanmd med att Martin och barnen steker fiskpinnar så får jag astma och jag kan inte ens vara i närheten av en spis om någon kokar en fiskbuljongtärning...jag fattar ingenting...tål jag helt plötsligt fisk nu eller? Nej, nu orkar jag inte fundera mer. Nu ska jag gå lägga mej och jag hoppas att jag kan sova riktigt länge imorgon bitti när barnen inte är hemma och kan väcka mej. Fast jag antar att det blir som vanligt, dvs att jag ändå vaknar av mej själv runt 0700... Önskar alla en bra vecka och håller tummarna för att det snart slutar att regna.

Söndag den 3 augusti 2008: Nu är det 10 dagar sedan jag skrev sist...inte bra...jag måste väl erkänna att jag inte haft någon vidare lust att skriva. Har i och för sej inte haft någon tid heller fast det är väl egentligen en prioriteringsfråga... Idag vaknade jag dock och förutom att jag kände mej dödstrött och yr så kände jag mej otroligt sugen på att göra om något. Jag älskar ju att hålla på med små "projekt" i hemmet - tillskillnad från Martin som för det mest tycker att allt är bra eftersom det brukar innebära att han INTE behöver göra något...och jag är precis tvärtom - jag FÅR energi av att göra saker men så är de INTE för honom... Hur som helst så bestämde jag mej för att fixa lite i Theas rum men innan jag tog tag i detta projekt kände jag att jag nog behövde sov en stund till, mest för att bli av med yrseln, så Martin gick till lekparken med barnen och jag gick och la mej igen. (Jag hade redan varit uppe i ca 3 timmar så jag hade inga problem att somna om.) Efter ca en timme vaknade jag och då var yrseln borta och jag kände mej väldigt sugen på att sätta igång med dagens projekt - nämligen att fixa ett skrivbord till Thea. jag hade helt velat kasta ut alla möbler i hennes rum och börja om från början men det skulle nog bli för dyrt så efter en stunds tänkande så kom jag på den brillianta idén att göra om hennes bokhylla så att ett hyllplan blir ett "skrivbord". Sagt och gjort - Thea och jag åkte ut till IKEA och inhandlade en ROSA kontorsstol samt lite annat smått och gott. (Jag älskar verkligen att gå omkring på IKEA och även Thea verkade tycka att det var rätt så kul.) När vi kom hem så började vi genast att fixa. Det var väl kanske mest jag som fixade men Martin monterade snabbt ihop stolen och Thea försökte städa undan gamla leksaker men hon blev mest nostalgisk (precis så som jag brukar bli när det är dags att göra sej av med saker) och Melvin, han stökade mest till...men efter en stunds pysslande och städande blev vi klara och vi var alla så nöjda. (Resultatet kan du se i den vanliga bloggen.) Vad ska jag berätta mer då...jo, jag kan berätta att magkatarren fortfarande gör sej påmind då och då. Jag har, tack och lov, inte haft så där fruktansvärt ont någon mer gång men senast igår kända jag av katarren. Antar att det enda jag kan göra är att försöka äta mindre portioner och mildare mat samt undvika alkohol - vilket känns supertråkigt nu när det är sommar... I fredagskväll blev jag och Martin bjudna till grannarna Cecilia och Peter på en kvällsdrink. Det känns så lyxigt att bara kunna lägga barnen och sedan ta med sej babylyssnarna och gå över till grannen och sitta där och bara umgås men andra vuxna! Har insett att vi inte bara har inte bara världens bästa boende - utan vi har även världens bästa grannar! Vi hade en jättetrevlig kväll och vi kom inte i säng förrän ca 0100 - och naturligtvis så valde Melvin att vakna 05:20 dagen efter (eller egentligen samma dag...) Imorgon ska jag till naprapaten eftersom jag återigen har ont i ryggen. (Har jag gjort de övningar han sa åt mej att göra för att undvika ryggonten? Nej jag tror inte det...) Undertiden jag är där så åker Martin och barnen till Kälvesta och där ska sedan barnen sova över! (Tack farmor och farfar!) Martin och jag har sedan tänkt gå på bio i stan samt äta en god middag. Det ser jag fram emot. det var länge sedan vi hade ett barnfritt dygn...eller inte Martin för han var ju helt ensam (dvs utan mej och barnen) i hela 5 dygn, när jag och barnen var i Hudik, men för min del var det länge sedan jag var utan dom små "gulliganerna". Nu är det dags att gå och lägga sej. Klockan är snart midnatt och eftersom vi fortfarande inte riktigt vet när Melvin behagar vakna så är det bäst att hopp i säng NU! Tyvärr så det oftast jag som "tar mornarna" eftersom det är jag som är mest lättväckt. Även om Martin inte har något emot att jag knuffar på honom istället för att själv gå upp så känns det lite onödigt att väcka honom för jag kan vanligtvis ändå inte somna om. Jag måste vara vaken i några timmar först - som idag - sedan kan jag utan problem somna om. Nog om detta! Jag har som ambition att uppdatera hemsidan lite oftare framöver - i alla fall inom 10 dagar...tror jag...

Onsdag den 23 juli 2008: Vi är fortfarande kvar i Hudik och vi kommer att stanna ytterligare några dagar eftersom vädret nu (äntligen) ser ut att bli lite bättre. (Se prognosen nedan.)
SMHI´s 5-dygns prognos för Hudiksvall.	Fullmåne i Skålbo.
Bilden på den vackra fullmånen tog jag en sen kväll när jag kom hem från Norre. Jag åkte och hälsade på henne en kväll efter att jag lagt mina barn (innan Martin hade kommit upp till Hudik) och det var så skönt att bara få sitta och prata med henne utan barn en stund. (Hennes Wilma var i och för sej vaken när jag kom men hon åkte snart i säng även hon.) Min magkatarr verkar nu äntligen ha gett med sej (!!!). Jag har nu ätit Omeprazol i 14 dagar och idag är den första dagen som jag inte tar medicinen så håll gärna en tumme för att jag inte behöver äta den mer. Jag har försökt att äta bättre samt mindre portioner och jag har även börjat motionera lite. Förra veckan var jag ute och promenerade 5 dagar av 7 möjliga (ca en timme per gång). Det kändes bra! Igår var jag ute och cyklade (på riktigt!) i ca en timme och eftersom det var ett tag sedan jag satt på en cykel så kan jag meddela att jag, efter cykelturen, hade VÄLDIGT ont i dom nedre regionerna...fattar inte varför det ska vara så svårt för "någon" att uppfinna en SKÖN cykelsadel... Under den gångna veckan har jag även lyckats påbörja OCH läsa ut 2 böcker. Först läste jag Mia Törnbloms "Så dumt" och den var bra - om man nu kan säga att en biografi om ett narkotikamissbruk är "bra"... Den andra boken jag läste var "Ur vulkanens mun" av Helena von Zweigbergk. Den var riktigt tragisk men ändå mycket läsvärd. Den handlar om en familj där mamman och pappan är en hårsmån ifrån en skilsmässa. Familjen bestämmer sej för att tillbringa en semestervecka på Sicilien i hopp om att denna vecka ska förändra något. Som sagt - tragisk men läsvärd! Just nu läser jag en ny bok av Denise Rudberg som heter "Åse". Jag har läst några böcker av denna författare tidigare och även om hon inte direkt skriver om de mest viktiga sakerna på jorden så är hennes böcker lättlästa och underhållande. Jag tackar mamma (som jobbar på Bokia) som förser mej med bra böcker när jag är hemma i Hudik! Igår var jag och Martin ute och åt. Naturligtvis barnfria (tack för det mamman och pappa). Vi åt på Hudiksvalls motsvarighet till Texas Smokehouse fast i Hudik heter restaurangen Texas Big Horn Bar-b-q-saloon. Maten var ok men den kanske inte riktigt i klass med "våran" Texas. Efter maten tog vi en promenad i Hudik innan vi bestämde oss för att betala 130kr i entré och gå in på Café Augusts "Jukebox med Sigge Hill". Denna kväll bjöd Sigge Hill på 2 hemliga gäster. Den första var Agneta Sjödin (som också är från Hudik) och den andra var Magnus Karlsson (från Barbados trodde jag och blev jätteglad eftersom jag älskar schlager musik) men det visade sej vara Magnus Karlsson från Weeping Willows... Musiken var helt ok och det var kul att träffa "gamla bekanta från förr" men eftersom Martin och jag är trötta småbarnsföräldrar så gav vi upp tidigt och vi var "hemma" redan kvart i tolv. Jag vågade (pga magkatarren) inte dricka någon alkohol igår så jag gick och la mej spiknykter men när jag hörde Melvin ropa på pappa imorse (pappan låg i samma rum men han hörde som vanligt ingenting...) så kände jag mej ändå bakfull...skumt...men det gick dock över efter Proviva shoot och nu känner jag mej som vanligt igen, dvs trött och lätt stressad... Jag började uppdatera bloggen ca 0800 imorse och nu är klockan snart 1300 och jag är fortfarande inte färdig. Under dessa 5 timmar har jag blivit avbruten ca 100 gånger (mest av barnen) och jag gjort avbrott för att äta frukost, tömma en diskmaskin, hänga undan en torr tvätt, dammsuga (eftersom "någon" hade dragit in en massa sand...), laga lunch, äta lunch och diska undan efter lunchen men NU tror jag att jag kommer att få sitta i lugn och ro en stund. Melvin sover och morfar leker med Thea och Martin sitter nere på bryggen och läser så just nu så finns det ingen som kan störa mej eller... Om det är något som jag verkligen saknar från TFB (tiden FÖRE barn) så är det just att få sitta för mej själv och göra klart det jag för stunden håller på med. Det går nästan aldrig nu för tiden för alltid är det någon som skriker eller något om bara måste göras (t ex laga mat) och gör att jag ofta känner mej stressad. Å även om vi nu har "semester" så känns inte längre semestrarna lika avkopplande som de gjorde TFB...fast jag skulle inte kunna tänka mej ett liv utan dom... Föresten så ska jag inte gnälla och klaga för igår fick jag ligga och sola i fred i en dryg timme - det ni! Nu ska jag ta och avsluta för snart ska Melvin väckas (annars sover han bort nattsömnen) och sedan ska vi åka till Buspalatset här i Hudik. Återkommer snart med nya uppdateringar. Kram på er!

Tisdag den 15 juli 2008: Magen mår bättre även om jag drömmer om Carne Casada Bontana på nätterna. Tänk om jag aldrig kan äta stark mat mer...hemska tanke!!! Idag åt vi grekisk sallad med kyckling och färsk potatis till lunch men det gillade inte min mage. (Jag skulle tro att det berodde på den råa rödlöken.) Jag fick inga fantomsmärtor (som dom jag hade förra tisdagen) men det kändes inte ok i magen efter dagens lunchen så jag får väl lägga ner även röd lök i "Inte äta korgen" för en tid framöver...snyft... Jag kommer att fortsätta äta medicinen Omeprazol i ytterligare en vecka (på min egen inrådan) eftersom jag känner att en vecka inte riktigt har hunnit "lagat" min mage. Jag kommer även att fortsätta att äta små (och tämligen smaklösa) måltider fast ikväll fick jag plankstek till middag och till den fick man Lohmander bea (endast 77,5%fett) så jag kan verkligen inte klaga på kvällens middag. OCH jag fick INTE ont i magen fast jag åt nästan hela planksteken!!! Min plan är även att försöka motionera (det blev i alla fall en runda idag) och jag hade tänkt att skippa ölen i minst en vecka till men vi får se om jag klarar det...nu låter det som om jag är smått beroende av öl men det vill jag bara poängtera att det är jag inte (jag är dock beroende av nachotallrikar) men det finns få saker som smakar så gott som en kall öl på en solig sommardag...saknar igen... Nog om mat. Nu ska även jag gå och lägga mej. I natt hostade Thea till och från så inatt sov jag både i sängen i gästrummet och i soffan bredvid Thea. Målet är inatt att endast sova i sängen i gästrummet. Önskar alla en skön natt! Kram!

Lördag den 12 juli 2008: Jo, det var nog magkatarr...så jag blev ordinerad fortsätta att äta de tabletter så jag redan hade köpt och om det inte blir bättre inom en vecka så ska jag återkomma. (Läkaren, som tillbringade ungefär 7 minuter med mej, trodde inte att magkatarren var en biverkning av mina hormontabletter så dom kunde jag fortsätta att äta.) Jag har nu ätit tre tabletter (en om dagen) och jag mår redan mycket bättre. Läkaren sa också att jag borde äta lite och ofta samt SNÄLL mat. Vad är det? Jag älskar ju Tex-Mex så för mej är en nachotallrik en väldigt snäll maträtt... Jag har förstått att man bör undvika stekt mat, stark mat och fet mat eller som mannen på Apoteket sa: Undvik allt som är gott! Tack för den! Jag äter mindre portioner just nu eftersom jag är livrädd för att återigen få lika ont i magen som jag hade i tisdag. Det var verkligen hemskt. Jag trodde verkligen att jag skulle svimma. Det vill jag INTE vara med om igen! Annars är allt ok...fast egentligen inte eftersom barnen fortfarande är förkylda men ju äldre de blir desto lättare blir livet när dom är sjuka. Även om Thea nu är snorig och hostig så vill hon ändå göra saker och när hon blir trött så går hon själv gå upp på sitt rum och kollar på en film. Allt blir så mycket lättare för alla inblandade! Så jag ser ljust på framtiden! Nu ska jag jobba vidare. Vi hös snart igen! Kram från Ulle

Fredag den 11 juli 2008: Är så less just nu. Är fortfarande förkyld och hostar och hostar och hostar. Är hes som en kråka vilket är skit eftersom jag jobbar just denna vecka. (Jag jobbar endast en vecka av 8 sommarveckor och DÅ är jag naturligtvis sjuk...). Dessutom så tror jag att jag har fått magkatarr eller magsår... Jag har sedan ungefär 2 veckor tillbaks ibland känt mej lite konstig i magen efter att jag ätit, vanligtvis bara efter middagen. Värst var det i tisdag då vi hade bjudit över Helen och Bella på middag. Vi åt grillad kycklingfilé och färskpotatis samt tzatsiki. Jag åt, som vanligt, fort och ganska mycket och efter bara någon halvtimme så fick jag jätteont i magen. Det sved och brände strax ovanför naveln och jag kände mej illamående och allmänt klen. Smärtan blev bara värre och värre och efter att gästerna hade åkt så satte jag mej på toa med en hink i knä. Inget hände men det kändes som om jag skulle kräkas och/eller svimma. Mina händer blev vita och sedan domnade de bort och jag blev kallsvettig. Det hela var mycket obehagligt. Efter ca en halvtimme lugnade det sej och jag mådde nästan som vanligt igen. Det kändes bara lite konstigt i magen och så kände jag mej trött, otroligt trött. Jag var så glad att Martin var hemma när detta hände för jag vet inte vad jag hade gjort och jag varit ensam med barnen... Även i förrgår (när jag var på jobbet) fick jag ont i magen efter middagen så igår gick jag till Apoteket och köpte tabletter liknande Losac Mups (fast det hette något annat). Jag tog en tablett igår på dagen men på kvällen (på jobbet) fick jag återigen ont i magen efter kvällsmaten så idag ska jag försöka få en tid på vårdcentralen. Lika bra att kolla upp. Har läst mej till att det hela kan bero på en bakterie i magen och den behandlar man med penicillin. Genom ett blodprov kan man få svar på om man har denna bakterie eller inte. Läste även på www.fass.se att den medicin som jag äter för min hyperprolaktinemi kan orsaka inflammation i magsäckens slemhinna... Jag är så trött på att vara sjuk och just nu skulle bara vilja vara själv - utan man och barn. Att vara sjuk och ha barn är en ekvation som inte går ihop. När man inte mår bra vill man ju bara ligga och vila men det går ju inte när man har barn - i alla fall inte när man har sjuka barn som vi har just nu. Jag ska dessutom jobba dubbla nätter nu. Inatt och imorgon natt. Vet inte riktigt hur jag ska orka det men förhoppningsvis så blir det 2 lugna nätter och då borde det funka. Fortsätter gnälla nu när jag fått upp ångan. Igår kväll, precis när jag skulle somna, började Melvin att hostade. Han hostade och hostade och efter en halvtimme gick jag upp och hämtade honom eftersom jag ändå inte kunde sova (pga av hans hostade). Jag la honom mellan mej och Martin (som naturligtvis fortsatte sova och snarka...) och där fick Melvin sedan stanna resten av natten. Han fortsatte naturligtvis att hosta men han kunde ändå sova. OCH han snurrade och sparkades och höll på så som småbarn gärna gör när dom sover så jag hade väldigt svårt att sova = trött och sur Ulle nu på morgonen. Å ännu surare blev jag när jag klockan 0715 satt framför datorn och försökte boka en läkartid på vårdcentralen. Dagens tider "släpps" exakt 0715 och då måste man vara snabb - annars får man inte träffa någon läkare samma dag. Jag kickade snabbt på den första tid som var bokningsbar (kl 10:30) men när jag sedan skulle bekräfta tiden genom att ange mitt VISA korts nummer/betala för besöket så sket det sej...Enl bokningssystemet så kunde mitt kort inte verifieras och därför fick jag inte boka någon läkartid...morr morr... Vårdcentralens tidbokning via telefon öppnar inte förrän 0800 och när jag slutligen kom fram till dom så fanns det bara en enda tid kvar - klockan 1715 och då är det för sent för att ta några prover eftersom då har deras labb redan stängt... Har nu ringt till en privatläkarmottagning i Solna och dit är jag välkommen klockan 1045!!! (Älskar privata alternativ!!!) Återkommer troligen med nytt gnäll senare idag eller inatt... Kram från Ulle

Måndag den 7 juli 2008: När jag vaknade imorse kändes det som om jag hade blivit överkörd av en buss... Detta trots att jag sovit 7 timmar i sträck så är jag tröttare än tröttast. Jag hostar färgglatt och snyter detsamma. Jag har tappat rösten och jag tycker faktiskt lite synd om mej själv. Fattar inte varför jag har så dåligt immunförsvar. Är så trött på dessa långdragna förkylningar som så ofta drabbar mej... Om någon har något bra tips/huskurs (eller bara vill lämna en hälsning) så går det bra att skriva några rader i gästboken. Tack på förhand! Nog gnällt för idag! Nu ska jag gå upp och ta hand om barnen som sitter i varsin säng och kollar på TV... Återkommer lite senare.

Fredag den 4 juli 2008: Idag är det min namnsdag men det verkar ingen komma ihåg...jo, min min förra chef kom ihåg det. Han skickade nyss ett Grattis SMS. Tack Fredrik!!! Jag har fått någon slags förkylning light. Har ont i halsen ungefär varannan dag och nyser till och från som en besatt. Melvin verkar också ha fått samma bacill men på honom är det mest orken och matlusten som tryter. Håller tummarna för att vi snart mår bra igen. Idag började jag dagen med att delta på en besiktning av de balkongtaken (som NCC har tvingats bygga om eftersom de inte var korrekt byggda från början). Jag fick, tillsammans med en massa andra människor från NCC och Riksbyggen, klättra upp på höghustaket och OJ vilket utsikt man hade där uppifrån. Man kunde se flygplanen starta och landa på Bromma flygplats. Avundas nästan de som bor på översta våningen i höghuset... I eftermiddag hade jag tänkt bege mej till Sumpan centrum. (Jag kan fortfarande inte säga STAN om Sundbybergs Centrum för STAN för mej fortfarande är Stockholms city och ingenting annat.) Jag hade tänkt köpa några T-shirtar till Melvin eftersom han börjar blir för stor för bodysar. Han har blivit så stor våran lilla kille. Imorgon jobbar jag men det känns ok eftersom jag nu har varit ledig i nästan 2 veckor. Jag ska jobba totalt 6 pass och sedan är jag återigen ledig. Det känns nästan lite lyxigt fast det är INGEN semester att vara hemma med barn - i alla fall inte med mina barn. Det ska helst hända något hela tiden och om det inte gör det så börjar dom oftast att bråka med varandra. Idag BET Melvin Thea när hon försökte få tillbaks sina solglasögon som han hade norpat åt sej... Igår, efter att vi hade kommit hem från Skansen, var båda jag och Martin trötta och sugna på Texas mat så vi satte barnen framför varsin TV (dom hade redan fått mat) och sedan gick Martin och hämtade mat på just Texas Smokehouse och den avnjöt vi sedan ute på uteplatsen. Det var guld värt att bara få sitta ner tillsammans och äta i lugn och ro men jag hade ändå lite dåligt samvete för att barnen satt ensamma i sina rum framför varsin TV... Nu ska jag gå ut och njuta av solen. Återkommer säkert under helgen med en ny uppdatering! Kram!!!

Onsdag den 2 juli 2008: Är så stolt över mej själv för att jag äntligen, och utan Martins hjälp, lyckade fixa en fungerande gästbok!!! Det tog bara 3 månader... Har även valt att byta namn på denna blogg eftersom den numera inte alls handlar om någon viktminskning utan mest bara om mina tankar - alltså får bloggen fortsättningsvis heta just "Mammans tankar". Det mesta är bra förutom att jag ständigt känner mej allergisk. Jag snorar och nyser. Kanske beror det på gräspollen elelr så är det något annat. Jag har ätit massor av "pollenmedicin" under våren och försommaren men jag trodde att det var ok att sluta med dom nu men det kanske inte var så smart...får nog börja äta dom medicinerna igen. Jag hade även ont i halsen i 2,5 dygn och jag tänkte att "nu blir jag väl förkyld också" men halsontet gick över och sedan blev det liksom inget mer. Bra men lite mysko! Vi var bortbjudna på middag hos vårt trevliga grannar igår och det var underbart att bara ha Melvin med sej (Thea sov över hos farmor och farfar). Det är sååå enkelt att bara ha ett barn - fast det fattade man aldrig när man bara hade ett barn... Vi bjöds på underbart god mat och jag kände mej sprickfärdig när vi kom hem. Melvin somnade nästan bums och jag gick och la mej en stund senare och sedan sov jag i 9 timmar (vaknade till några gånger under natten men somnade genast om). Kände mej nästan utsövd när jag vaknade imorse av att Melvin vrålade i sitt rum. Melvin är förövrigt helt underbar just nu. Han är bara sååå charmig och han försöker verkligen prata och han är verkligen tillgiven. En underbar unge helt enkelt! Måtte denna "fas" vara länge...Thea är också underbar fast lite mer krävande...om ni förstår vad jag menar... Jag läser för tillfället två böcker av Jana Söderberg. Den ena boken heter "Våga vara" och den handlar om hur man kan hjälpa sitt barn att få en bättre självkänsla och alltså inte bara ett bra självförtroende som det lätt blir eftersom man vanligtvis bara berömmer barn (och även vuxna) för vad de presterar. (Vad duktig du var som gjorde si eller så osv.) Den andra boken jag läser heter "Sluta jämföra dej med andra" och den är bara sååå rätt för mej. Jag har inte läst ut boken ännu men jag har redan fått flera aha upplevelser. Jag skulle verkligen vilja gå i terapi hos denna kvinna. Hon skulle nog kunna få rätsida på mej... Hur som helst - eftersom jag nu är helt frälst på ämnet självförtroende/självkänsla så ville jag en kväll tala om för Thea hur glad och tacksam jag var över att hon var just min dotter (detta trots att hon och jag hamnar i cirka 100 konfliker varje dag) och jag sa till henne att "jag är så glad för att jag får vara din mamma och att du valde att bo i just min mage". Thea svarade då (snusförnuftig och lillgammal som bara hon kan vara) att hon inte alls hade valt att bo i min mage utan att hon bara hade hamnat där. Det kunde jag ju inte säga emot på men jag att jag i ändå var glad över att Thea hade valt mej till sin mamman och Martin till sin pappa. Då funderade Thea en stund och sedan sa hon allvarligt: -"Ja men det blev lite dumt med pappa..." Jag skrattade gott åt detta men jag insåg snabbt att detta bara berodde på att Thea och Martin nyligen hade bråkat och att Thea var jättesur på Martin. Thea är inte van vid att han höjer rösten åt henne men nu gjorde han det och då var hon sur på honom i cirka 24 timmar...men nu är dom kompisar igen! Nu ska jag göra lite popcorn och sedan ska jag sätta mej i soffan och titta på Sex and the City filmen. Har "fått tag på" en hyfsad kopia och jag hoppas att den ska fungera. Önskar alla en trevlig helg. Själv ska jag jobba så jag kommer säkerligen att uppdatera hemsidan under helgen. Kram och hej!

Torsdag den 26 juni 2008:
Bara en kortis: Livet leker! Njuter av att återigen ha semester tillsammans med familjen. Det är SÅÅÅ skönt att slippa vardagens alla "måsten" (städa, diska, handla och laga mat och allt sån´t). Vi är nu i Vimmerby och allt bara flyter på. Både Melvin och Thea äter (!!!) och även om Melvin vaknade 05:30 imorse så sover han numera (oftast) HELA nätterna och det är guld värt! Vi har alla haft en toppendag på Astrid Lindgrens Värld (ALV) idag. Imorgon väntar ännu en dag på ALV och därefter åker vi upp till Ljungsbro igen. Vi stannar troligen där till och med söndag och sedan åker vi hem via Kolmården. En kort men lugn semester. Nu faller mina ögonlock så nu måste jag gå och lägga mej. Önskar alla en skön helg!

Tisdag den 24 juni 2008: Jag är sååå trött på att ständigt bråka med Thea. Vet inte om hon har kommit in i någon 4,5års trots (finns det överhuvudtaget något som heter så???) eller om hon helt enkelt bara är en väldigt dominant barn. Vissa dagar är jag helt övertygad om att hon lider av någon bokstavskombination (vet att det är hemskt av mej att tänka så...) och andra dagar så klandrar jag mej själv för alla dessa bråk och konflikter. Idag har Thea fått två riktigt stora utbrott. Då skriker hon tills hon nästan kräks samtidigt som hon slåss. Hon slår dock "bara" mej och Martin men det är ändå inte ok. VI har försökt att prata med henne och jag ser på henne att hon i alla fall hör vad vi säger men jag tror ändå inte att hon förstår. Hon är ju trots alla bara 4,5 år gammal... Vet att detta (troligen) kommer att gå över men nu, när man är mitt uppe i det, så känns det för jävligt! Vi är på den första av barnens 8 veckor långa "sommarlov" och jag bävar för de kommande 7 veckorna... Det var allt för mej ikväll. Sov bara 6 timmar igår (satt uppe och dumkollade på TV) och har lovat mej själv att jag ska vara i säng före 2300 ikväll. Önskar alla en trevlig vecka. Kram från Ulle

Lördag den 21 juni 2008: Lördagskväll - och jag sitter på jobbet. Det är ganska lugnt och tur är väl det för jag är såå trött. Nej, jag är INTE bakis. Det blir jag vanligtvis inte av 3 öl för det var allt jag drack igår - förutom läsk och vatten och mjölk. Thea fick hög feber igår igen (hon får det ibland) och natten blev ganska stökig. Jag hoppas på en lugnare natt inatt. VI hade en trevlig midsommarafton i Mariefred. Det var jättekul att träffa Heidi och Mali igen. Vi ses alldeles för sällan men det är svårt att hitta luckor i samtligas kalendrar men jag hoppas att vi ska kunna få till det någon dag i sommar och då utan barn. Det blir liksom lugnare då och samtalen blir mer fokuserade... Ang annonser på Blocket så går försäljningen hur bra so helst. Lära-gå vagnen, bärselen, babygymmet (och ytterligare ett babygym som jag glömde annonser ut) och baby-sittern är redan sålda. På måndag kommer en tjej och hämtar pumpen och sedan är det inte så mycket kvar. Bara walking-wingsen och lära-gå stolen. Lära-gå stolen är den pryl som har mest affektionsvärde för mej eftersom både Melvin och Thea har haft så mycket kul i den så det är väl inte hela världen om jag inte blir av med den...om si så där 25-30år så kanske jag har barnbarn och då kan ju dom använda den eller... Nu är det snart dags för mej att packa ihop. Jag jobbar 1500-2300 imorgon också men sedan är det sommarlov även för min del. Jag hoppas att Thea snart kryar på sej (och att Melvin INTE blivit smittad) så att vi kan åka söderut nästa vecka som planerat. Återkommer troligen imorgon med en uppdatering. Tills dess - sköt om er!

Torsdag den 19 juni 2008: Idag har jag gjort en sak som jag borde ha gjort för länge sedan - jag sagt upp mitt träningskort på SATS och det kändes sååå skönt att göra det! Det var som om jag sa upp ett väldigt dåligt samvete som länge har jagat mej och nu känner jag mej fri...och lite fet eftersom Martin och jag nyss ätit en god lunch på vår favoritkrog Texas. Måste passa på när man är barnfri...det kan dröja 8 veckor tills nästa gång vi är barnfria... Jag har även satt ut en annons på Blocket idag - för nu ska bebissakerna säljas! Det kommer inte att bli några fler barn i denna familj. Hur mycket jag än kan längta efter ännu en bebis så har jag insett (och nästan förliknat mej med tanken) att jag inte skulle orka med ytterligare ett barn. Det är bättre att fördela den energi man har på den barn som redan finns i familjen. Jag ska jobba ikväll och det känns ok. Imorgon ska vi åka till Mariefred och fira midsommar och det ser jag fram emot. Sedan jobbar jag eftermiddag/kväll både lördag och söndag men sedan blir det sommarlov även för min del. Nästa vecka åker vi troligen söderut. Planen är att hälsa på i Ljungsbro och sedan åka vidare till Vimmerby och Astrid Lindgrens Värld. Annars har vi inte så många planer för sommaren. Vi kommer naturligtvis att vara i Hudiksvall några veckor men annars så håller vi oss i Sundbyberg och så gör vi några kortare utflykter istället. T ex till Zoo Parken i Eskilstuna. Det är en lagom dagsutflykt. Nu måste jag avsluta. Martin och jag ska gå till dagis och hämta hem barnen. Önskar alla en skön midsommar och må solen skina över er!!! Kram från Ulle

Måndag den 16 juni 2008: Är sååå trött på att alltid bli väckt av mina barn!!! Varför kan dom inte vara morgontrötta...och gärna också kvällströtta...och så vore det toppen om dom, så där helt plötsligt, kunde börja ÄLSKA MAT också - fast det är väl kanske för mycket begärt...eller... Helgen har varit toppen! I fredags hade kom mina f.d. kollegor Sandra och Johan över. Vi pratade och grillade kryddkorvar. Det slank även ner någon öl och kanske även några goda mjölkdrinkar. Vi hade en trevlig kväll och Martin och jag kom i säng runt midnatt. På lördagen skjutsade Martin barnen till Kälvesta medans jag fick en stund för mej själv (= UNDERBART!!!). Den stunden ägnade jag åt mej själv...jag tog ett långt varmt bad och sedan la jag mej och vilade en stund...NOT!!! Jag gick raskt igenom den pappershög som jag har samlat på mej i kontoret och sedan fastnade jag som vanligt framför datorn.
När Martin kom hem var det ca 1,5 timme kvar tills vi skulle åka till kyrkan. DÅ började Martin och jag att prova kläder... Men det funkade och efter ett par klädbyten satt vi i taxin på väg till Odenplan. Vi tog taxi eftersom vi trodde att vi var sena men när vi väl kom fram så var vi först på plats! Väl där så insåg jag att jag borde ha lagt mej och sovit ett par timmar innan bröllopet. Jag kände mej hur trött och seg som helst men när det väl var dags att gå in i kyrkan piggnade jag till lite. Kyrkan, Gustaf Vasa kyrka, var en väldigt fin kyrka och efter en kort stund kom det vackra brudparet äntligen in. Dom var så fina båda två. Carinas klänning var helt underbar. Kände nästan att jag och Martin kanske borde gift om oss några år och då göra det traditionellt...eller kanske inte..vi får se... Efter bröllopet bjöds det på italiensk buffé i församlingshemmet som låg bakom kyrkan. Det var gott och stämningen var på topp. Vi åt och drack och festen fortsatte sedan en trappa ner. Strax efter midnatt tog jag och Martin en taxi hem. Ingen av oss hade druckit speciellt mycket eftersom man då brukar sova dåligt och när barnen för en gångs skull sover borta så vill man inte risker att vakna upp för tidigt pga att man är bakis - det är liksom inte värt det längre. Jag vaknade tyvärr ändå av mej själv klockan 05:44 - troligen pga att Melvin brukar väcka mej däromkring. Jag gick upp och drack vatten och sedan lyckades jag faktiskt somna om. Jag sov sedan (till och från) till ca 1100 då jag klev upp och hoppade in i duschen.
Efter en snabb frukost åkte jag ut till Barkarby Outlet och där mötte jag mina föräldrar. Vi åkte sedan till Kälvesta och fikade med Martins föräldrar och sedan åkte vi hem med barnen. Väl hemma så lekte mormor och morfar med barnen en stund och sedan åkte jag och mamman till ICA Maxi och där handlade vi mat till kvällen. Vi grillade kött och till det åt vi potatissallad. Ingen Beach 2008 diet direkt men gott och det är väl det som räknas! Idag, måndag, så har barnen varit hemma från dagis eftersom det var planeringsdag där. Vad vi har gjort under dagen kan du läsa i den vanliga bloggen. Just nu sover barnen och Martin sitter bredvid men och spelar WOW (World of Warcraft). Om en kort stund ska jag sjunka ner i soffan och kolla på TV en stund innan det är dags att gå upp och lägga sej. Jag är ledig imorgon men jobbar sedan 1500-2300 onsdag, torsdag, lördag och söndag. På fredag/midsommarafton har vi bjudit in oss till Heidis stuga i Mariefred. Jag ser verkligen fram emot att få fira midsommar med mina gamla Hudik kompisar Heidi och Malin. Det var nog ett år sedan vi träffades alla tre. De kommer naturligtvis att ha med sej sina barn också plus att det var ytterligare en familj och deras barn så det kommer nog at bli livat. Vi håller tummar och tår för att vädret blir bra. Önskar er alla en trevlig vecka. På återseende!

Lördag den 14 juni 2008: Men vart tog det underbara vädret vägen...idag regnar det i Sundbyberg. Trist! Martin och jag ska på bröllop idag och det ser vi fram emot. Det är Martins kompis Stoffe som gifter sej med Carina. De ska först döpa sin son Wilhelm och därefter blir det vigsel. Det hela börjar klockan 15:30. Just nu är Martin och barnen i Kälvesta. Barnen ska sova över där så att Martin och jag kan få sovmorgon imorgon. Längtar...men jag kommer säkert att vakna 05:45 i alla fall... Livet är bra just nu...riktigt bra faktiskt. Barnen är friska och för det mesta glada. Martin och jag har det ganska bra. Det går framåt på terapin även om det är jobbigt. Jag ska gå en gång till innan sommaren och sedan ska kuratorn "utvärdera" mej. Därefter kommer hon att antingen erbjuda mej att gå kvar eller så kommer hon att rekommendera mej att söka mej till någon privat mottagning/psykolog. Hur som så vill jag fortsätta. Jag har påbörjat en resa och den tänker jag fullfölja... Jag är helt övertygad om att alla människor borde gå i terapi något skede av sitt liv. Jag tror att det är jätteviktigt att ibland stanna upp och fundera över varför man känner/agerar/tänker så som man gör. Och också att inse att det är man själv som har makten över sitt liv - över sin egen lycka. Alla val som jag dagligen gör kommer att påverka mitt liv på ett eller annat sätt. Att inte välja är också att göra ett val och det tror jag tyvärr att många människor inte inser... Det är naturligtvis jobbigt att rannsaka sej själv men jag är helt övertygad om att den väljer att INTE rannsaka sej själv också missar möjligheten till förändring och därigenom också möjligheten till ett rikare/lyckligare liv. Nu låter jag säkert urfånig men detta intresserar mej mycket och jag tror verkligen att det stämmer. För några år sedan var jag på en föreläsning som hette "100 bullar i luften". Där hörde jag för första gången talas om självförtroende kontra självkänsla samt behovet av bekräftelse. Föreläsaren (Jana Söderberg) jämställde behovet av bekräftelse med människans basbehov (enl Maslows behovsteori), dvs behovet av mat och sömn. Hon berättad bl a att man på barnhem i forna Öststaterna hade sett att de barn som hade sina sängar närmast dörren ofta klarade sej bättre än de barn som hade sina sängar längre in i salarna. Detta pga av att personalen ofta tittade, och log, mot de barn som de först såg när det kom in i sovsalarna... Vet ej om hennes påstående har någon vetenskaplig grund men jag är helt övertygad om att den människa som aldrig får någon uppmärksamhet förr eller senare tynar bort. Jana Söderberg berättade vidare att "varelse" bekräftelse (du är bra som du är - du behöver inte prestera för att få bekräftelse) ger självkänsla och att "görelse" (du får bekräftelse för det du presterar) bekräftelse ger självförtroende. De som har ett stort självförtroende har ofta fått det genom att det har preseterar och för att få mer bekräftelse (tanka på självförtroende) så måste de presentera ännu mer. Denna grupp människor går lätt in i den berömda väggen.) När jag första gången lyssnade på Jana Söderberg kändes det som om hon pratade om mej. Det var liksom Ulle i ett nötskal. Jag har själv t ex ett väldigt bra självförtroende men jag saknar totalt självkänsla. Jag känner ofta att jag inte "duger" (att jag inte är bra nog, att jag inte ser bra ut osv.) och jag har otroligt svårt att bara sätta mej ner och njuta av stunden. Jag ser hela tiden saker som behöver göra och jag fortsätter att "göra" och "göra" tills jag stupar i säng. För om man hela tiden presterar så kanske någon uppmärksammar en och då kanske man kan få lite bekräftelse... Så dumt egentligen när man väl inser hur man beter sej.... Ni måste ju tycka att jag är en enda stor idiot just nu men jag tror tyvärr inte att jag är ensam om att bete mej så här...vilket i sej är ganska tragiskt... Min dåliga självkänsla kan jag delvis förstå varifrån den kommer. När jag var liten hade jag svår eksem, och även astma, och pga. av detta kände jag mej ofta annorlunda. Ibland kände jag mej utanför då jag t ex inte kunde följa med mina kompisar till stallet (på den tiden då alla hängde där) eller följa med hem till vissa som hade djur hemma. När jag blev äldre skämdes jag ofta för min eksem eftersom den fick mej att se annorlunda ut jämfört med mina tonårs kompisar och när man är tonåring vill man INTE se eller vara annorlunda. Man vill vara precis som alla andra, så att man "passar in". Jag såg tyvärr inte ut som alla andra... Jag hade ofta eksem i ansiktet (och det är ju det första en annan person ser) och det gjorde att jag ofta såg trött och sliten ut (liksom nu - fast nu är jag det av andra anledningar...!!!) Jag kunde t ex aldrig sminka mej eftersom jag då fick ännu mer eksem. jag gjorde det ibland ändå men det fick jag alltid sota för dagen efter. Mina händer har alltid sett ut som om de tillhör en person som är över 100 år och senast på semester i Portugal fick jag höra att jag hade "buckliga ben" eftersom huden på mina ben och armar ser ut som huden på någon som fryser...nu låter det som om jag ser ut som en utomjording men det gör jag naturligtvis inte... Hoppas nu att ingen missförstår mej. Jag förstår mycket väl att det som varit är historia nu men för mej är det jätteviktigt att förstå sambanden och samtidigt så måste jag försöka lära mej att "tänka om". Det är så mycket jag skulle vilja skriva om här men av olika skäl så väljer jag att INTE göra det just nu. Men jag lovar att hålla er uppdaterade om mina framsteg! Nu måste jag skynda mej och göra mej inordning inför dopet och bröllopet. det är (tack o lov) valfri klädsel och jag hade tänkt ta ett par vita tights och en svart vit tunika men jag tror att jag kommer att frysa ihjäl i det så jag måste nu upp och investera garderoben och vi ska åka om en timme. önska mej lycka till!!! Vi hörs och ses!

Tisdag den 10 juni 2008: Jobbade natt igår och sitter nu här hemma vid datorn och har huvudvärk. Jag får ofta det efter nattpassen. Tror att det beror på att man inte sover tillräckligt mycket. Jag brukar sova ca 1,5 timme INNAN nattpasset börjar och sedan brukar det bli ca 4,5 timme dagen efter och det kanske är i minsta laget MEN jag gillar att jobba natt så jag väljer att fortsätta med det trots huvudvärken.
Idag är det min och Martins 9-års dag fast egentligen var det nog den 11 juni som vi "blev ett par". Minns att jag, efter en blöt torsdagskväll på Karlsson & Co, tog en taxi hem till Martin och sedan den dagen har vi varit ett par med allt vad det innebär. Det har varit upp och det har varit ner men på något konstigt sätt så hänger vi ihop än. Med tanke på hur olika vi är varandra så kanske det hade varit enklare om våra vägar aldrig hade korsats MEN det gjorde dom och ljuv musik uppstod...och nu, 9 år senare, har vi 2 vackra barn också. Inte fy skam! (Till höger buketten som Martin kom hem med!) Min "present" till Martin är att jag har lovat att se Sverige-Grekland med honom ikväll. Jag, som normalt aldrig tittar på sport har lovat att se HELA matchen och det är ingen liten uppoffring från min sida. Martin, som mycket väl vet hur ointresserad av sport jag är, blev glad son "presenten".
Nu måste jag gå och servera min man den utlovade matchölen och så ska dippen blandas till, chipsen ska hällas upp och morötterna ska skalar och skivas. Det är så mycket man måste göra när man ska titta på fotboll... Nu hör jag nationalsången. Måste rusa nu. Håll nu tummarna för att Sverige vinner. Lite senare: Nu är den första halvleken slut och jag har överlevt!!! Jag har lärt mej vad offside är och jag vet numera vem Chippen är. Apropå Chippen så är chipsen är nästan slut så jag vet inte riktigt hur jag ska överleva andra halvlek...det finns några morotsstavar kavr men dippen är helt slut och bara morötter känns inte så lockande. Dippen blev för övrigt vansinnigt god. Jag gjorde den på turkisk yougurt istället för på gräddfil och det blev mumma! Nog om detta. Önskar alla en skön kväll!

Söndag den 8 juni 2008: Sitter på jobbet och njuter av tystnaden. Ute skiner solen och jag känner mej lite kluven till var jag egentligen vill vara. Vill jag sitta här inne på jobbet och njuta av tystnaden eller vill jag vara ute och ligga och sola någonstans? Svåra frågor men som tur är så behöver jag egentligen inte fundera. Mitt pass slutar klockan 2300 så tills dess blir jag sittande här. Så enkelt var det! Den efterlängtade resan till Portugal är nu över. Allt gick bra, faktiskt över förväntan. Det enda som jag är lite besviken på är vädret men det kan ju igen styra över... Hotellet och lägenheten var toppen. Barnen badade trots det kalla vädret. När det väl slutade att regna (efter 2 dagar) så låg temperaturen mellan 20-22 grader, så SÅ kallt var det kanske ändå inte men jag föredrar temperaturer närmare 30 grader än 20 grader så jag blev glatt överraskad när vi kom hem i tisdagskväll!! När jag vakande på onsdagen sken solen och det har den fortsatt att göra sedan dess. Temperaturen har ligger mellan 25-30 grader och jag stormtrivs!!! Jag älskar verkligen Sverige på sommaren (om solen skiner, inte om det regnar). Sedan vi kom hem har vi grillat och ätit gott varenda dag och det märks genast på min midja. Konstigt egentligen för när vi var i Portugal så bestod frukosten vanligtvis av 2-3 croissanter och ägg, lunchen bestod vanligtvis av en toast eller hamburgare samt en tallrik pommes frites och till middag blev det kanske samma som till lunch eller en pizza eller kyckling eller en köttbit (med det hände bara en gång) OCH dessutom så drack jag mellan 2-4 öl varje dag men ändå så vägde jag exakt lika mycket när jag kom hem som innan vi åkte. Det kanske är det som är lösningen - att äta mycket fett och drick öl varje dag? Angående vikt och kroppsform så trodde jag att jag skulle tycka att det var jobbigt att visa sej i bikini men det var det inte. Jag insåg snabbt att det finns de som är både smalare OCH tjockare än mej och vips så bestämde jag mej för att strunta i mina valkar. Dom sitter där dom sitter tills jag väljer att ändra livsstil och det är jag inte bered att göra nu. Just nu vill jag bara njuta av det vackra vädret och till det hör god mat och dryck. Jag får väl ta tag i övervikten till hösten istället...eller något annat år... Barnen mår bra och det känns underbart. Dagarna fylls tyvärr ändå av skrik och gråt. Thea är sååå dominant (fattar inte vem hon har ärvt det ifrån...) och hon vill så gärna bestämma över Melvin och han, som inte kan prata, har därför börjat BITA Thea när hon går för långt. Bra att han säger ifrån men det är INTE ok att bitas. Vissa dagar känns det som om det enda man gör är att medla och att säga/skrika NEJ/STOPP/SLUTA. Jag tror, tyvärr, att det vi går igenom nu är något som de flesta familjen går igenom. Det blir väl förhoppningsvis bättre med tiden... På tisdag spelar Sverige sin första EM match och jag kunde inte bry mej mindre MEN på tisdag är det även min och Martins 9-års dag så Martin har nu hamnat i ett prekärt läge - ska han vara en romantisk make och fira årsdagen på lokal tillsammans med sin fru eller ska han sjunka ner i soffan, tillsammans med en öl, och njuta en fotbolls matchen? Eftersom jag är en god och förstående hustru så tänker jag råda honom att välja matchen. Jag hoppas att han och jag får möjlighet att åka iväg själva, UTAN barnen, och fira vår årsdag retroaktivt. Kanske får vi lämna barnen i Kälvesta - igen? Jag skulle vilja åka ut i skärgården, tillsammans med Martin, och ta in på något mindre hotell. Det låter väl mysigt - och väldigt olikt mej och Martin. Hoppas bara att det blir av...både jag och Martin är urusla på att prioritera OSS. Vi är ganska bra på att se till att vi får tid för oss själva, alltså att jag tar mej tid för mej (dvs att jag sätter mej i soffan och kollar på TV. Har nyligen insett att jag saknar intressen vilket är ganska tragiskt!) Men hur som helst är är Martin och jag dåliga på att se till att få tid för OSS, tillsammans, och det behöver vår relation. Annars blir vi "bara" mamma och pappa" och inte Ulle och Martin och det är farligt. Nog om detta. Nu ska jag återgå till mitt arbete. Det är otroligt lugnt idag. Känns som om hela världen kollar på fotboll men så är troligen inte fallet. På återseende. Och passa på att njuta av värmen - man vet aldrig hur länge den stannar...

Måndag den 26 maj 2008: Snart går planet. Kan nästan inte tro att vi faktiskt ska till Portugal imorgon. Martin och Thea är friska. Melvin och jag är fortfarande snoriga och slemmiga men det ska nog gå ändå. Huvudsaken att barnen slapp vattkopporna! Jag har packat mest hela dagen och ni som känner mej väl vet att det INTE är min starka sida...eller egentligen så är det just det det är för jag tar verkligen med mej ALLT - och det är väl bra eller?!? Dom supersnygga resväskorna anlände till Sundbyberg i lördags och de var verkligen snygga och lätta MEN dom var INTE stora. 93 liter låter mer än vad det är. Å jag vet egentligen inte hur jag hade tänkt för det är ju ändå inte så troligt att vi skulle få plats med alla saker i 2 MINDRE väskor än de vi redan hade...pucko Ulle...så nu kommer vi att resan med TRE väskor. 2 supersnygga och en gammal...men det ska nog gå bra det med!!! Jag passade även på att besöka min tandläkare idag. Jag har haft ont i tandköttet runt en visdomstand i några dagar och fast jag använder Corsodyl så släpper inte värken så idag fick tandläkare Barbara spola rent och OJ vad det gjorde ont...jag hade bara lust att gråta men nu, 9 timmar senare, så känns det bättre. Jag hoppas att jag snart slipper värken helt! Jag ser fram emot resan med en skräckblandad förtjusning. Jag har förstått att ligga på beachen och pressa, inte kommer att bli aktuellt men hur det blir för övrigt ska bli spännande att se. Kommer Thea och Melvin att klara av att sitta still på planet i 4,5 timme eller kommer vi att bli utkastade? Kommer Thea och Melvin att äta något av den mat som det portugisiska köket erbjuder? Kommer jag att våga visa mej i bikini? Kommer Thea att trivas på Bamseklubben? Kommer det överhuvudtaget att finnas några stunder för återhämtning eller kommer jag bara att stå i lägenheten och steka pannkakor och däremellan hindra Melvin från att klättra över balkongräcket eller från att ramla ner i poolen? Kommer barnen att hålla sej friska därnere eller kommer vi att få se hur en portugisisk vårdcentral ser ut? Många tankar men få svar. Jag hoppas naturligtvis att baren får vara (bli i Melvins fall) friska och att jag och Martin i alla fall kan sitta ute på vår balkong på kvällarna och dricka någon öl och läsa varsin bok...inser när jag läser vad jag just skrev att man inte längre har så höga krav på livet... Återkommer om en dryg vecka. Önskar er alla en skön vecka. Kram från Ulle

Torsdag den 22 maj 2008: Sitter nu på tåget på väg till Jönköping och SURFAR. Hur coolt som helst! Att det dessutom är gratis (när man sitter i första klass - vilket jag gör) gör ju inte saken sämre... Med mej i vagnen finns åtminstone två kändisar - designern Karin Mannerståhl och livscoachen Mia Törmblom. Jag trivs! Å nu kom konduktören och fråga mej om jag ville ha frukost (det ingår!!!). Klart att jag vill. Och jag som i måndags på allvar satt och funderade på om jag skulle boka andra klass istället och på det sättet spara in ca 100kronor åt TeliaSonera...tur att jag inte gjorde det! Jag är värd att få åka första klass!!! Jag är på väg ner till Jönköping för att utbilda mina kollegor i Time Care och jag åker hem först imorgon (fredag). Det känns faktiskt ganska ok att få lämna hemmet just nu. Det är väldigt mycket gnäll hemma för tillfället. Förkylningen vill inte släppa och vi går omkring och känner oss så där halvkrassliga allihopa. Melvin hostar och snorar. Han verkar ha tappat aptiten och han vill helst bara bli buren. Kanske är det fler tänder på G eller också så är det något annat. Bara han vet...och han säger inte så mycket...och som vanligt när Melvin är kinkig och kräver extra mycket tålamod och uppmärksamhet så sätter sej Thea på tvären - eftersom hon då OCKSÅ vill ha extra mycket uppmärksamhet...och jag är bara EN liten mamman som inte kan dela på sej - hur gärna jag än skulle vilja... Jag har varit ledig i två dagar (och barnen har varit på dagis) och då har jag n som jag väldigt sällan gör - nämligen handlar kläder till mej själv! I tisdags "gjorde" jag Solna Centrum fast då handlande jag inte så mycket till mej själv men igår åkte jag in till stan och där, på KappAhl, shoppade jag loss ordentligt. Kapp Ahl är en av få affärer som har insett att det faktiskt finns människor som både är tjocka OCH korta, alltså såna som ser ut som jag. Många butiker har sedan länge egna märken för oss tjockisar MEN då för att dessa kläder ska passa så räcker det inte med att vara tjock utan man måste även vara LÅNG (och det är inte jag...). Det är även ett stort plus om man har en gigantiskt byst - vilket jag då INTE heller har. Men på KappAlh (vars största storlek i det ordinarie sortimentet är 48-50) kan jag faktiskt handla både "vanliga" kläder och ibland kan jag också hitta "tjockis" byxor som passar utan att man behöver sy om dom. Hur som helst så känner jag mej mycket nöjd med gårdagens shopping - den gav faktiskt mersmak - undrar var det här ska sluta - kanske med att jag blir huvudpersonen i TV3´s program Lyxfällan... Igår beställde jag även de nya resväskorna eftersom Hellos pojkvän sagt att han kunde hämta dom och frakta dom till SUmpan. Underbart. Innan jag ringde och beställde dom var jag tvungen att gå in på Åhlen´s City och se väskan "live" och det var bara sååå snygg! Jag längtar till vi får dom och tills jag får börja packa... Barnen har fortfarande inte fått några vattkoppor så nu (vi är på dag 22) så borde dom väl klara sej. Vi vill i alla fall tro det för vi vill så gärna åka till Portugal. Thea frågar varje morgon om vi ska åkte till Portugal idag... Nu ska jag snart byta tåg så det är dags att packa ner datorn. Jag tror att jag har tågets varmaste lår just nu för jag har haft datorn i mitt knä i snart 2 timmar... Vi hörs snart igen. Till dess - sköt om er och försök njuta av solen - de få gånger som den behagar visa sej!

Tisdag den 20 maj 2008:
Inser nu att det var nästan 10 dagar sedan jag skrev här sist...fattar inte varför tiden inte räcker till... Idag har jag varit hos kurator igen. Kändes ganska bra faktiskt. Vi ska ses ytterligare några gånger och sedan får vi se vad det blir av mej. Antingen så får jag fortsätta att gå där (i Sumpan) eller så kommer jag att bli rekommenderad att gå någon annanstans, troligen till någon privat mottagning. Det blir säkerligen dyrare än att gå i kommunens regi men jag har insett att pengar inte spelar någon roll när det handla om att må bra... Idag har jag varit i Solna Centrum och shoppat inför resan. Det blev ett par Crocs. Kunde inte låta bli. Dom liksom talade till mej... Shoppande även lite saker till barnen. En simring till Melvin, en pysselbok till Thea (som hon kan ha på flyget) + lite mer smågrejor. Jag har även kärat ner mej i en resväska - Titan X2 Raw. (Se bild till höger.) De är gjorda i någon slags hård plast och de har teleskoprör i "ryggen" vilket innebär att de är lätta att dra runt med. Den största väska (den som jag vill ha) rymmer drygt 90 liter men väger endast 4,5 kilo vilket är perfekt för mej som alltid packar massor.... Jag har nu beställt 2 stycken svarta väskor från en butik i Västerås (de låg ca 400kr lägre i pris per väska jämför med Stockholms butikerna) och jag hoppas nu att Hellos pojkvän (som bor i Västerås) kan ta med sej väskorna till Stockholm på lördag...hoppas hoppas...annars vet jag inte riktigt hur jag ska lösa det hela... Det är egentligen väldigt dumt att köpa en resväska bara för att den är snygg...men strunt samma för nu har jag redan beställt dom... Annars är det fullt upp - som vanligt. Jag var ju i Finland förra veckan och utbildade mina kollegor i Time Care och på torsdag åker jag ner till Jönköping för att göra det samma där. Även om jag tycker om att resa (och sova på hotell) och att utbilda så saknar jag inte mitt gamla jobb (på Time Care) ett dugg. (Kollegorna däremot saknar jag...) Jag skulle aldrig orka med ett sån´t jobb iså som mitt liv ser ut just nu. Alla resor, allt planerand och allt annat som hör konsult och projektledare jobbet till...nej, jag stormtrivs verkligen på mitt nuvarande jobb! Nu måste...nej, nu VILL jag gå till dagis och hämta hem barnen. Jag återkommer inom kort. Tills dess, KRAM!

Söndag den 11 maj 2008: Vilket toppenväder det har varit denna vecka. Helt underbart! Önskar att man bodde i ett land som hade sommar 9 månad av 12 istället för som i Sverige - kallt och grått 9 månader av 12. Thea frågade mej härom dagen och jag "kände livet komma i mej" när solen sken...hon är ju bara för söt! Hon är inne i en Madicken period just nu och den meningen har hon troligen hört Farbror Nilsson (Abbes pappa) säga i något avsnitt av Madicken. Under den gångna vecka har jag hunnit med ett besök hos kuratorn som tyvärr sa att jag troligen inte får gå i psykoterapi hos dom eftersom jag troligen saknar en "diagnos". Jag är helt enkelt för frisk. Bra men jag känner mej lik förbannat slutkörd! Kuratorn sa att hon och jag skulle ses 4-5 gånger och sedan skull hon "utvärdera mej" och sedan får vi se vad som händer. Det troligaste är att hon rekommenderar mej att vända mej någon annanstans, som t ex till någon privat psykolog _= dyrt men det kanske det är värt. Jag är ju ganska dålig på att investera i mej själv så det kanske är dags att börja med det nu... Jag har även hunnit med några långpromenader, en STEP klass på SATS samt ett besök 64 längder) på simhallen. Trots detta står vågen så stilla så att jag börjar misstänka att den har dött! Annars är det mest bra just nu. Vi håller på att få Sundbyberg, eller kanske världens, finaste lilla trädgård och vi är sååå stolta. Det är riktigt trevligt att ha en lite trädgård att påta i! Ska bli kul att få se det färdiga resultatet på lördag då Mia kommer upp och planterar plantorna, buskarna, klätterväxterna och trädet i den enorma nybyggda blomlådan... Barnen mår bra fast Thea är lite förkyld. Theas matlust är som bortblåst och hennes mage fortsätter att skicka ut konstigheter. Vi testar återigen "låg laktos" kost och vi tycker att hon blir något bättre när vi drar ner på laktosen. Vi funderar på att återigen söka hjälp men vi har inte orkat ta tag i det ännu. Vi tyckte inte att man tog detta problem på allvar den förra gången vi sökte hjälp så vi drar oss lite för att söka hjälp denna gång. Samtidigt som, i alla fall jag, är livrädd för att Thea går om kring och mår dåligt hela tiden. Många laktosintoleranta mår illa när de fått i sej för mer laktos än vad deras kroppar klara av. Så fort Theas mage är bra så äter hon också mycket bättre och så fort magen börjar krångla så försvinner matlusten...vi vet tyvärr inte vad som ger vad... Allt är bra med Melvin. Han fortsätter tyvärr att vakna för tidigt. Nu vaknar han mellan klockan 0600 och 0615 för att sedan INTE somna om. Kanske är det för ljust ute - vem vet - men sova mer, det vill han INTE! Ännu inga vattkoppor men vi är snart på dag 14 och enligt kunniga på området så brukar kopporna bryta ut någonstans mellan dag 14-21. Måtte det bli närmare dag 14 än 21 och måtte det då bryta ut på båda barnen samtidigt. Vi SKA åkta till Portugal den 27 maj!!! Nu är det dags för mej att avsluta mitt söndagspass och åka hem. Skönt även om eftermiddagen och kvällen har varit lugn. Om jag skyndar mej hem nu och lägger mej direkt när jag kommer hem så kanske jag hinner sova drygt 6,5 timme innan Melvin vaknar... Vi hörs snart igen!

Söndag den 5 maj 2008: Det var ett tag sedan jag uppdaterade "min" blogg. Det har bland annat berott på tidsbrist men jag vet, som jag tidigare skrivit, inte längre om detta är rätt forum för mej att "häva ur mej" känslor och sån´t. Jag gillar verkligen att skriva och jag funderar på att skaffa mej en ny anonym blogg men jag har inte bestämt mej för hur jag ska göra. Det är så mycket jag vill skriva om men jag vill inte/vågar inte ibland eftersom jag vissa ämnen kan handla om dej som läser detta och jag vill inte på något sätt "hänga ut någon" men ibland händer det naturligtvis saker som gör mej extra glad eller upprörd och det vill jag kunna skriva om. Jag ska fundera ett tag till... Annars är livet ganska bra just nu. Barnen är friska och, för det mesta, glada. Martin mår bra även om han blev besviken över att han inte fick det jobb han sökt. Hans tjänst ska ju tas bort och istället har företaget utlyst en ny, högre position som han sökt men i onsdags fick han veta att han inte fick den tjänsten så nu vet han inte riktigt vad han ska jobba med. Kanske blir han produktspecialist istället för produktchef eller så blir han något annat men uppsagd kommer han troligen inte att bli så det är vi inte oroliga för. Han hoppas på att få besked inom den närmsta tiden. På tisdag ska jag träffa "min" psykolog för första gången. Det ska bli intressant. Känner att det är dags att ta tag i det som gör att jag inte mår 100% bra. Tro nu inte att jag är någon "psykfall" för det är jag inte men jag har så många tankar och funderingar och jag oroar mej för det mesta och vid 36 års ålder så är jag fortfarande osäker på om jag "duger" eller inte. Jag har ett mycket bra självförtroende men min självkänsla är snudd på obefintlig så jag känner att det är dags för mej att börja gå i terapi. Det värsta som kan hända är att jag får lära mej mer om mej själv och det är väl aldrig fel eller?!? I onsdags hade vi främmande och deras son hade vattkoppor. Jag såg att sonen hade plitor i pannan redan när de stod i hallen och jag påpekade även att det såg ut att vara vattkoppor men föräldrarna trodde inte att det var vattkoppor men dagen efter fick Martin ett SMS från paret där de berättade att det visade sej vara just vattkoppor och sedan dess går jag omkring med en stark oro över att vår planerade Portugal resa inte blir av och det hela gör mej så förbannad. Förbannad över att jag följde min egen instinkt och bad sällskapet att åka hem, förbannad över att jag inte bara kan släppa detta och inse att det inte finns något som jag kan göra åt saken (får barnen vattkoppor så får dom det, om resan inte blir av så blir den inte det) och slutligen förbannad över vetskapen att man inte kan skydda sina barn mot allt fast man så gärna vill. Men jag har längtat såååå mycket efter denna resa och jag vill såååå gärna att den ska få bli av... Martin och jag håller nu tummar och tår för att barnen antingen ska slippa vattkoppor helt och hållet (i alla fall nu i maj) eller för att de ska bryta ut NU, eller i alla fall inom kort. Men OM de hinner få vattkoppor och hinner bli bra innan den 27 maj så oroar jag mej för att det ska bli fula ärr efter kopporna när de vistas i den starka solen...förstår ni nu att jag behöver gå i terapi? Jag måste lära mej att sluta oro mej för allt och alla. Jag vill fortfarande bry mej om allt och alla men jag måste lära mej att "släppa" vissa tankar innan dom äter upp mej inifrån...fast det där lät mer dramatiskt än vad det i själva verkar är! Vidare så undrar jag hur vi gör med dagis. OM nu barnen bär på smitta så kan ju dom själva sprida vattkoppor vidare redan 5 dagar innan de själva har fått koppor. Hur gör man då med dagis? Ska mina barn vara hemma eller ska alla andra barn förvarnas? Ska fråga på dagis imorgon när jag hämtar barnen. Jobbar natt nu så det är Martin som lämnar imorgon bitti. Från det ena till det andra - viktmässigt så händer ingenting. Vågen pendlar mellan 73-75 kilo vilket är åtminstone 10 kilo för mycket men jag orkar inte ta tag i det just nu (fast jag vet att jag borde). Nu när vädret är underbart blir jag smärtsamt påmind om att jag snart ska visa upp mej i bikini...usch vilken rysare det kommer att bli...vet inte ens om jag har någon bikini som passar längre... Måste ju berätta att teambuildningdagen, och då framför allt kvällen, - det blev mycket lyckat! Jobbet hade ju hyrt köket på Solliden på Skansen och där fick vi laga en 6 rätters buffé. Tyvärr så var det fisk och skaldjur i 4 av 6 rätter så jag kunde inte vara med i köket så jag valde att sitta ute i solskenet och titta ut över inloppet till Stockholm. En kall öl gjorde mej sällskap så det gick ingen nöd på mej! Efter middagen åkte hela gruppen till en nattklubb i stan och där var det party till strax innan klockan 0200 då jag kände att det var dags att tänka på refrängen...och när jag lämnade stället sjönk medelåldern drastiskt... Dagen efter var inte lika rolig. Barn en och Martin var hos farmor oh farfar så jag hade huset för mej själv. Jag vaknade, precis som jag hade trott, tidigt och min första tanke var "Va bra jag mår" men jag insåg snabbt att jag inte hade hunnit till stadiet "bakis" ännu utan att jag fortfarande var lite berusad - dock väldigt lite berusade - så jag somnade om och sov sedan till och från mest hela dagen. Det är verkligen underbart att ha huset för sej själv ett tag. Det är inte alltför ofta... Det var dock VÄLDIGT skönt att vakna på måndag morgon och må som vanligt! Nu ska jag återgå till jobbet. Det är ju trots allt det jag är här för att göra... Tills vi hörs igen, ha det så bra som du bara kan!

Torsdag den 24 april 2008: Hej igen! Ledsen att det var så länge sedan jag uppdaterade hemsidan. Önskar att jag kunde klona mej själv så att jag fick dubbelt så mycket tid...det känns som om jag aldrig räcker till men det är väl så det är denna period av livet. Jag är sååå sugen på att bara fixa här hemma och idag har jag faktiskt kunnat göra det! Barnen lämnades på dagis klockan 0900 och jag börjar inte jobba förrän 1500 så jag har nu städat huset och röjt i boden. Jag har gjort plats för den stora barnvagnen för jag vill inte längre ha den stående i det nedre badrummet. I Imorgon ska jag åka till IKEA och köpa en hylla (Molger) och sedan ska den få pryda platsen där barnvagnen har stått i 1,5 år. Förutom att jag fick magsjuka (en ordentlig en men jag tappade bara ett kilo...) så har jag fixat gardiner till 3 av våra nakna fönster. (Nä, jag har inte sytt dom själv.) Så nu börjar det äntligen se ut som om det bor någon i vårt hus. (Se bilder nedan.) Då det blev en massa tyg över bad jag damen i sybehörsaffären bredvid ICA att sy ytterligare en kappa och den satte jag upp i Martin och mitt sovrum. Det blev riktigt snyggt - om jag får säga det själv! Jag mår för övrigt ganska bra just nu förutom att jag önskar att det fanns lite mer tid i mitt liv. Det är så mycket jag skulle vilja göra. Motionera, inreda, rita på blomlådor till gräsmattan, handla kläder till mej själv (för en gångs skull...) men tyvärr - tiden räcker inte till. Och nu tog tyvärr min datortid slut men jag lovar att återkomma SNART!!! PS. Ska på "teambuildning day" med jobbet på lördag. Först ska vi ha möte/utbildning/föredrag (som vanligt) och sedan ska vi till Skansen och Solliden och där ska vi få laga vår egen middag tillsammans med en känd TV kock! Det ska bli kul! DS.


Söndag den 13 april 2008: Sitter just nu framför datorn och njuter av tystnaden här hemma. Martin och barnen åkte till farmor och farfar så att jag skulle få vara ensam en stund. Tack snälla för det! Jag behöver det verkligen. Strax efter midnatt, natten mot lördag, vaknade jag och mådde konstigt. Jag insåg snabbt att jag också hade fått magsjuka. Det var bara att gå ner och sätta sej på toa tillsammans med en hink i knä...och några timmar senare var det över. Jag skulle egentligen ha jobbat både lördag och söndag men jag ringde till jobbet på natten, när det värsta var över, och förklarade läget. Som tur är så finns det alltid en person i gruppen som har beredskap och min kollega som jobbade natt lovade att ringa och väcka beredskaps personen klockan 0600 på morgonen så att hon skulle hinna till jobbet till 0730 då mitt pass började. Efter att jag hade ringt jobbet gick jag och la mej på soffan. (Jag höll mej på nedervåningen för att inte väcka de andra.) När jag sedan vaknade så frös jag som en hund (varför säger man egentligen så?) och jag hade jätteont i kroppen. Tyckte faktiskt riktigt synd om mej själv. På övervåningen hade barnen vaknat och dom kämpade hårt för att få liv i Martin. Efter en stund kom alla ner och då gick jag upp och la mej. Resten av dagen tillbringade jag antingen i sängen eller i soffan. Usch va seg jag var. Magsjuka är aldrig trevligt men jag föredrar faktiskt att sitta på toa jämfört med att må så som man gör efter att man har tömt sej. Jag avskyr verkligen att känna mej klen, seg och orkeslös. Värre än att vara bakfull! Jag vill vara stark och fylld med energi...å andra sidan så vet jag inte när jag kände mej så senast...kanske innan jag blev mamma... Jag vet att jag gnäller mycket om hur jobbigt det är att leva med barn och jag står för det - det är jobbigt att leva med barn MEN det är också underbart (i alla fall ibland...). Thea och Melvin har börjat leka ganska bra tillsammans (inte alltid men ibland funkar det) och imorse, när jag insåg att jag inte alls var tillräckligt pigg för att orka dammsuga utan blev tvungen att lägga mej på sängen, kom Thea in med sin gitarr. Hon spelade och Melvin dansade. Då kändes det riktigt härligt att vara mamma till dessa två vildar. Rent musikaliskt så lät inte så bra och när Thea frågade om jag kunde ta ner hennes flöjt så sa jag NEJ! Det hade mitt huvud inte klarat av... Nu börjar jag faktiskt känna mej hungrig. Jag skulle helst vilja ha något från McDonald´s men jag tror inte att jag orkar gå ända dit så det får bli något från frysen istället. På hela dagen igår så åt jag bara 2 rostade mackor samt 2 små yougurtar så jag antar att det är fullt normalt att jag känner mej klen och lätt svimfärdig idag. Jag återkommer under nästa vecka med en, förhoppningsvis, friskare uppdatering. Tills dess, sköt om er och glöm inte att sprita händerna för magsjuka är inget att ha!!! PS. Glömde att berätta att jag KANSKE har gått ner ett kilo tack vare magsjukan!!! Inget ont som inte har något gott med sej... DS.

Onsdag den 9 april 2008: Trodde inte att jag kunde bli tröttare men det kunde jag! Idag när jag återigen fick samtal från dagis om att Melvin hade kräks fick jag plötsligt lust att gå in i vår bod och gömma mej och stanna där tills alla sjukdomar tagit slut...men det gjorde jag naturligtvis inte. Istället småsprang jag och Martin (han hade jobbat hemma eftersom vi ändå skulle till dagis på föräldrarfika) till dagis och medans Martin gick och hämtade Thea gick jag in på Melvins avdelning och hämtade lillkillen. Han grät när han såg mej och han luktade verkligen magsjuka. Inga tvivel denna gång! Jag kände mej naturligtvis lätt panikslagen över att han hade kräkts men jag lyckades ändå hålla mej någorlunda lugn. Väl hemma så satte vi Melvin i badet och där kräktes han ett par gånger till men jag fixade det! Min kräknoja är ju lite konstig eftersom jag mår som sämst INNAN något har hänt. När något av barnen väl har börjat må dåligt så är det bara till att gilla läget och det gör jag - inte direkt GILLAR men jag fixar det och det känns i alla fall bra. Nu återstår bara att se hur natten bli. Melvin verkar må bättre nu. Han sover som en stock. Men jag kommer troligen att ligga på helspänn och oroa mej för om Thea bli dålig eller inte. Det är egentligen så dumt att oroa sej eftersom man ändå inte kan påverka det som händer ( i alla fall inte i detta fall). En känd föräldrarpsykolog sa att det är oron som gör oss till bättre föräldrar men det undrar jag... Nu ska jag passa på att varva ner en stund innan det är dags att gå och lägga sej. Jag är ledig imorgon och på fredag så båda baren kommer att vara hemma med mej de kommande dagarna. (Om jag hade haft arbetspass i morgon så hade jag naturligtvis VAB:at för nykräkna barn och syskon till sådana ska INTE vara på dagis! Håll gärna en tumme för att detta magvirus inte smittar ner någon annan i familjen...

Måndag den 7 april 2008: Trött, tröttare, Ulle. Men bara pga av att jag har jobbat natt. Skulle helst bara vilja åka hem till ett tomt hus och sova men antingen så får jag vara vaken i några timmar till och ta barnen till dagis eller så får jag köra bilen till verkstaden och åka kommunalt hem. Vet faktiskt inte vilket jag föredrar? Helgen har varit bra trots att Melvin fortfarande är förkyld. Fattar inte varför hans lilla näsa inte kan sluta rinna. Det konstiga är att hans aptit är bättre än på längre och det är vi inte vana vid i samband med att han är förkyld. Han har varit helt underbar hela helg och det har Thea också varit. Barnen har lekt bra tillsammans och det har varit en fröjd att få tjuvkika på dom. Nu måste jag börja packa ihop men jag återkommer snart med en längre uppdatering. Önskar alla en skön vecka trots regnet. Var tog solen vägen????

Onsdag den 2 april 2008: Nu är vi hemma igen. Borta bra men hemma bra! Vistelsen i Hudik blev tyvärr inte vad jag hade hoppats på. Melvins förkylning släppte inte taget och Melvin hostade sej igenom de tre första nätterna. Eftersom jag sov i samma rum som honom och eftersom jag är lättväckt så blev det inte så mycket sömn för min del vilket i sin tur ledde till att jag kände mej ännu lägre än vanligt. Melvin ville helst bli buren/underhållen hela tiden vilket gjorde Thea extra mammig och mej ännu mera trött. Jag känner mej konstant trött nu för tiden. Mest psykiskt trött och det är kanske den jobbigaste tröttheten. Jag älskar mina barn oändligt mycket (hoppas att ingen någonsin trott något annat!) men jag hade aldrig kunnat föreställa mej hur jobbigt det kan vara att leva med barn. Alla sjukdomsperioder man ska ta sej igenom, alla bråk pga olika viljor, den ständiga känslan av att inte räcka till, rädslan för att göra fel (säga fel saker, agera fel), bristen på sömn och värsta av alla är den ständiga följeslagaren ORON. Dvs oron för att något hemskt ska hända barnen. Just nu så är jag lite översvämmad av känslor och tankar och det gör att jag känner mej ganska låg. Jag har bestämt mej för att ta tag i detta och nästa vecka har jag fått tid hos en "prattant". Vi får se vad det leder till. (För övrigt är jag helt normal!) Jag har insett att jag gillar och mår bra av att skriva av mej lite då och då men jag vet inte längre om detta är rätt forum så kanske kanske lägger jag ner Beach2008. Kanske är det bättre att jag bloggar på något annat ställe. Jag återkommer när tankarna har klarnat. Nu till något annat - jag förkyld IGEN!!! Tjoho! Jag hostar och hackar och, som grädde på moset, har jag lite astma. Idag skulle jag egentligen ha jobbat men eftersom jag idag fick samtalet som jag så länge har bävat för (Hej, Det är från dagis. Melvin har kräks. Kan du komma och hämta honom?) så valde jag att vabba (vård av barn). Jag skulle ha jobbat eftermiddag/kväll idag men eftersom jag inte visste hur Melvin mådde, och inte heller om jag kunde ha åkt på magsjuka, så valde jag att vara vabba idag. Man blir INTE populär på jobbet om man tar med sej magsjuka dit! Känns dock lite trist att börja sitt nya "arbeta 80% liv" med att vabba men sånt är livet när man har småbarn! När jag fick samtalet från dagis så blev jag, som vanligt när kräk och mina barns namn nämns i en och samma mening, iskall i magen men ganska snart så hade jag lugnat mer mej. Kanske så försvann en del av min kräkfobi när Melvin hade Rota virus eller så var jag innerst inne så övertygad om att Melvin inte var magsjuk (eftersom han hade ätit både frukost och en förmiddagsbanan med god aptit). Hur som helst så var det väldigt skönt att slippa den vanliga panikkänslan! Jag måste backa bandet lite och berätta om morgonen. Eller jag börjar med att berätta om gårdagsmorgonen. När jag kom till dagis med barnen så skuttade Thea glatt in medan Melvin var lite mer avvaktande. Thea sprang iväg och lekte och Melvin och jag gick till hans avdelning. Alla barnen var ute. Det var 14 barn (inklusive Melvin) och EN fröken. Melvin inskolningsfröken var sjuk och den andra fröken hade utvecklingssamtal med en förälder och den fröken som satt i sandlådan med de 14 barnen, är vikarie för en annan fröken som är långtidssjukskriven...suck... Eftersom Melvin redan var lite avvaktande så valde jag att stanna kvar tills utvecklingssamtalsfröken skulle komma tillbaks. Jag ifrågasatta varför men inte hade ringt in någon vikare och fick till svar att det hade man men denna vikarien skulle till tandläkaren och hon skulle därför komma lite senare. När jag, en timme senare gick därifrån, hade fortfarande inte vikarien kommit men då var det i alla fall 2 personal på de 14 barnen. Jag ringde naturligtvis till förskolechefen och frågade om det verkligen får gå till så här. Hon lovade att undersöka vad som hade hänt och hon lovade att återkoppla till mej senare i veckan. När jag idag skulle lämna Melvin gick det inte alls bra. Hans inskolningsfröken var fortfarande sjuk men det fanns i alla fall 3 personal på avdelningen. Melvin var så ledsen och han ville verkligen INTE att jag skulle gå. Han växlade mellan att kastade sej ner på golvet och gråta och skrika för att sedan slänga sej i min famn och kramade mej så hårt han kunde. Det kändes i mamma hjärtat. Jag VET (eller rättare sagt dagispersonal har berättat detta för mej) att man som förälder i en sådan situation ska vara stark (i alla fall se ut som om man vore stark) och så ska man bestämt säga Hej då och sedan ska man bara gå MEN jag klarar inte det! Mitt hjärta gråter av att se mitt barn så ledset. Hatar verkligen att behöva gå ifrån mitt barn när han/ hon skriker efter mej. Det känns om om jag överger mitt barn även om jag VET att barnet kanske bara testar mej och att han/hon troligen lugnar sej en kort stund efter att jag har gått. Jag insåg idag att jag troligen har glömt, eller förträngt, att det finns såna här hemska lämningar också. Det var så länge sedan jag hade en sådan här lämning. Det har nog inte hänt sedan augusti 2006 och då var det riktigt hemskt att lämna Thea på dagis. Jag kunde höra henne skrika efter mej flera kvarter bort. Tur att det fanns täta buskar som man kunde gråta en skvätt i... Nä, nu måste jag gå och lägga mej om jag ska orka med lämningen imorgon. Håll gärna en tumme, eller två, för att det går bättre att lämna Melvin imorgon.

Torsdag den 20 mars 2008: Sitter på jobbet och skriver. Har jobbat natt och jag och kollegan har nyss tittat på en film som heter "Trade". En otroligt gripande och obehaglig film som handlar om trafficing - olaglig handel med människor. Vet inte riktigt vad jag ska skriva men känner att jag vill skriva något om detta eftersom filmen berörde mej så starkt. I min lilla värld så är det helt obegripligt att det finns människor därute som är villiga att betala pengar för en annan människa och sedan utnyttja dem sexuellt. Säger bara fy fan för dessa!!! Igår, eller egentligen i förrgår, jag jag ute med Malin (från Hudik) och drack öl! Vi träffades på en restaurang på Rörstrandsgatan. Måste bara få berätta att jag blev så lycklig när jag insåg att det faktiskt bara tar mej 20 minuter, från dörr till dörr, att ta mej från Sumpan till Rörstrandsgatan!!! Jag trivs verkligen i vårt radhus men om jag fick välja så skulle det (radhuset) gärna få ligga i stan istället. Sumpan är ett trevligt ställe att bo på men just Lilla Alby, där vi bor, är en ganska nedgången och tråkig del av Sundbyberg. Jag tror dock att området kommer att förändras mycket i framtiden. Man bygger just nu över 100 bostadsrätter längs Bällsta ån och inom ett par år ska Lorry gallerian stå klar och tanken är också att tvärbanan ska gå genom Sumpan till Kista. Då hade det varit kanon om jag hade fått jobba kvar i Kista istället för att behöva jobba i Farsta - vill INTE att jobbet ska flytta till Farsta men enligt planen så går flytten i slutet av april...och enligt planen så kommer jag att sitta i SAMMA hus som min make...och hur gulligt är inte det? Hur som helst, tillbaks till kvällen med Malin. Vi hade vi jättetrevligt och tiden flög iväg. Jag var hemma strax efter 2300 men det var ändå så skönt att få komma iväg ett par timmar och bara vara Ulle för en stund. Saknar verkligen att "bara" få vara Ulle. Missförstå nu inte det jag skriver - jag älskar verkligen mina barn och båda var, och är, mycket efterlängtade och omtyckta men de senaste 4 åren har jag inte varit ifrån barnen längre än 1,5 dygn i sträck och det endast EN gång. Jag vet att Martin absolut inte skulle ha något emot att jag åkte iväg en weekend eller så men jag är lite för mesig för att våga åka iväg själv. Det känns lite för egoistiskt för en tvåbarnsmamma att bara åka iväg så där och bara få ägna sej åt sej själv i några dagar eller kanske ändå inte...är ganska säker på att jag delar dessa tankar och känslor med en massa andra mammor... Nu är mitt nattskift snart över och det är dags att börja packa ihop. Jag känner mej fortfarande ganska pigg men jag kommer nog att somna ganska fort när jag väl går och lägger mej. Hoppas att resten av familjen haft en bra natt och att Melvin mår bättre idag. Jag önskar alla en go och glad påsk!

Måndagen den 17 mars 2008: Oj, vad mycket jag har ätit, och druckit, i helgen MEN det var väldigt gott och välbehövligt. Idag har jag gått min vanliga runda runt Augustendals 4H gård. Imorgon hade jag tänkt gå på ett STEP pass på SATS och på onsdags hoppas jag hinna med ytterligare en promenad. Jag har siktet inställt på viktminskningen men jag tycker inte att min kropp samarbetar. Sover fortfarande alldeles för lite. Jag vaknar upp och har svårt att somna om. Tankarna bara snurrar. Trodde att jag skulle få spelet natten mot lördag då Martin och jag hade varit ute och ätit och druckit gott tillsammans med Kajsa och Kenneth. Vi var hemma redan strax efter klockan 22 vilket är jättetidigt med tanke på vilka tider man brukade komma hem INNAN man fick barn. Jag somnade direkt men vaknade till flera gånger av att min käre maken snarkade HÖGT. Jag knuffade till honom och ha sa sitt vanligt "förlåt" och sedan fortsatte han att snarka... Klockan 3 väcktes jag av en skamsen liten Thea som kom in och berättade att hon hade kissat i sängen (!!!). Hon som ALDRIG har kissat i sängen tidigare men just denna natt, då mamman var lite rund om fötterna, DÅ kissade hon i sängen...morr morr...upp och byta sängkläder. Thea hade somnat i sina strumpbyxor och nu ville hon absolut ta på sej ett par nya men när jag sa NEJ skrek hon och vips så vaknade även Melvin...morr morr morr morr... Till slut somnade barnen om MEN DET GJORDE INTE JAG!!! Jag snurrade i en dryg halvtimme innan jag slutligen somnade om och då fick jag sova en HEL timme innan det var dags för Melvin att vakna igen. Då var klockan 5 på morgonen. Martin har snarkade fortfarande HÖGT och han hörde INTE att Melvin skrek. Konstigt nog så somnande Melvin om utan att ha fått välling och efter en dryg halvtimme så gjorde jag också det (jag fick inte heller någon välling...). Melvin vakande sedan 0620 och då var det enligt honom morgon. Då tvingade jag Martin att gå upp och hämta liten så att han KANSKE skulle kunna soman om i vår säng. Martin gock upp, hämtade Melövin, la sej OCH SOMNADE OM!!! (Varför kan han och inte jag?!?!) Melvin höll mej vaken genom att peta mej i ögonen och busa som bara han kan. När klockan passerat 0700 väckte jag Martin med en lätt spark och så bad jag honom gå upp med Melvin så att jag kunde få somna om eftersom jag skulle jobba till klockan 2300 samma kväll. Martin gick upp och jag låg kvar i sängen i nästan en timme innan jag slutligen somnade om. Jag sov sedan i en hel timme innan jag vaknade till barnens illvrål. När jag, sur och grinig, kom ner till den skrikande skaran säger min älskade make som följer: men du borde väl inte vara sur, du som har fått SOVA UT!!!! Undrar var dom (läs: dom älskade makarna) får dom allt ifrån? Önskar alla en skön vecka och måtte snart IKEA få in "min" hallspegel STAVE i vitt. Det är så tomt i vår hall.

Fredagen den 14 mars 2008: Melvin vaknade 05:22 även denna morgon...suck och VARFÖR??? Martin hämtade honom (eftersom han skrek) och la honom i våran sång och efter en stund somnade han faktiskt om, Melvin alltså - Martin somnar alltid om... Som vanligt så lyckade jag INTE somna om så efter att jag hade legat och snurrat i ca en timme gick jag upp. Har nu suttit vid datorn och slösurfat (surfa planlöst) i en timme. Är trött nu så jag kommer nog att gå och lägga mej en timme mitt på dagen även i dag. Har faktiskt sovit lunch 2 gånger denna vecka och det har känts bra. Det gör stor skillnad. Ska börja fixa frukost och sedan är det dags att gå till dagis. Tänkte ta en promenad efter lämningen. Var också på SATS och sprang/gick på löpbandet i 45 minuter igår. Det kändes bra och jobbigt. Ikväll ska farmor och farfar komma över och barnvakta så att jag och Martin kan gå ut och äta (naturligtvis på Texas) tillsammans med Kajsa och Kenneth. Det ska bli trevligt OCH gott! Nu har dom vaknat däruppe. Bäst att sätta igång med frukosten. Önskar alla en skön helg!

Onsdagen den 12 mars 2008: Idag fick Melvin äta lunch på dagis och det innebar att jag fick hela 2,5 timme för mej själv. Jag valde då att ta en rask promenad längs Bällstaån. Promenaden tog lite drygt en timme. När jag kom hem hann jag duscha och äta några kiwisar och sedan var det dags att gå och hämta Melvin igen. Imorgon ska han också stanna tills efter lunchen och då har jag planerat att gå till gymmet direkt efter lämningen och spendera en stund på löpbandet. Nu ska kilona bort!!!!

Tisdagen den 11 mars 2008: Solen skiner (i alla fall lite grann) och jag velade länge om huruvida jag skulle låta Melvin sova i vagnen och ta en långpromenad eller om han skulle få sova hemma i sängen så att jag också kunde vila en stund och efter moget övervägande så valde jag det sista så det blir en kort uppdatering för jag måste snart gå upp och lägga mej. Jag är återigen konstant TRÖTT!!!! Jag är nu frisk men jag sover alldeles för lite. Melvin vaknade antingen mitt i natten och då skriker han. Det är tyvärr inte som förr då han bara skrek efter mat och så fort han hade fått vällingen somnade han om. Nej, nu krånglar han återigen med flaskan. (Mer om detta i den vanliga bloggen.) Antingen så skriker han mitt i natten och så tar det ca 20-30 minuter innan han kommer till ro eller så vaknar han redan 0530. Om han vaknar så tidigt så kan man lyfta över honom till vår säng och då somnar hon pm efter en stund MEN JAG KAN INTE SOMNA OM!!! Jag tror aldrig att jag haft så svårt att somna om som jag har nu. Jag ligger och tänker på allt mellan himmel och jord och jag snurrar och vrider mej och jag stressar upp mej över att jag verkligen BORDE somna NU eftersom jag vet hur trött jag annars blir på dagen men inte f-n somnade jag om för det! Jag hade tänkt gå och träna igår kväll men när klockan började närma sej 1900 så insåg jag hur trött jag var så det blev ingen spinningpass. Idag hade jag också velat gå och träna eftersom det är ett bra STEP pass klockan 1730 men då har vi styrelsemöte klockan 1800 så då hinner jag inte...alltid är det något. Nä, nu är det slutgnäll för idag. Nu ska jag gå upp och lägga mej en stund. Kram på dej!

Lördagen den 8 mars 2008: Sitter på jobbet och är tröttare än tröttast. Har varit vaken sedan 0530 och slutar inte jobba förrän klockan 2300. Önskar att Melvin kunde sova LITE längre på mornarna men det kanske kommer med tiden. Annars är allting faktiskt riktigt bra. Båda barnen äter ganska bra och alla är nu friska!!! Jag har till och med varit på ett STEP pass idag. Dum som jag var så lyfte jag lite vikter så nu har jag återigen ont i min högra axel (troligen inflammation i ett muskelfäste). Jag har varit "duktig" när det gäller maten hela veckan men igår spårade jag ur. Jag åt en påse popcorn till middag (istället för middag) och som efterrätt åt jag chips (dock ej en hel påse utan bara det som var kvar efter att Martin hade gått loss på påsen). Efteråt kände jag mej mycket onyttig och jag ångrade mej för så gott var det faktiskt inte. Idag har jag dock inte ätit något godis och jag har tränat så idag känner jag mej mycket nyttigare än igår. Jag försöker fortfarande äta få kolhydrater/mycket proteinrik mat och jag tycker att jag mår bättre av att äta så. Till lunch åt jag en omelett med mozzarella och tomat samt sallad och till middag blev det en grekisk sallad (ingen pasta) och en grillad kycklingfilé samt en massa tzatsiki. Det var verkligen jättegott. Jag tycker att jag "står mej" mycket längre på målen nu än vad jag gjorde tidigare. Förr kunde jag bli hungrig bara någon timme efter att jag hade ätit men det är jag inte nu längre. Viktmässigt så har det inte hänt så mycket. Jag har tappat nåt kilo men mer än så är det tyvärr inte. Jag fortsätter med denna "kost" ett tag till och jag hoppas på att kunna motionera lite mer nu när vi är friska. (Peppar peppar ta i trä!!!) Jag hoppas även på att få lite mer tid för mej själv när Melvin väl är inskolade på dagis. Det ser ut som om han trivs på dagis men än så länge så har han bara varit där i 1-1,5 timme per dag och jag har hela tiden varit med honom (eller åtminstone i rummet bredvid.) Jag gruvar mej fortfarande för den dag då jag ska lämna honom där "på riktigt". Han är ju trots allt min LILLA kille... Nu ska jag börja plocka ihop på jobbet för snart är det dags för mej att åka hem. Önskar alla en skön helg! PS. Grattis på födelsedagen Malin!!! DS.

Tisdag den 4 mars 2008: Nu börjar jag ÄNTLIGEN att känna mej frisk. Å det är inte en dag för tidigt. Jag hostar fortfarande färgglatt och jag är fortfarande lite snorig MEN jag kan numera andas normalt och jag känner mej piggare än på mycket länge. Idag tog jag en 2 timmars promenad i solskenet. Melvin sov gott i vagnen medans jag traskade runt sjöarna i Sundbyberg och Solna. Hämtningen på dagis gick som en dans (det var faktiskt länge sedan Thea var så glad på vägen hem från dagis). Väl hemma åt barnen mellis och sedan bakade vi chokladbollar. Jag På eftermiddagen kom Martin hem lite tidigare och då for jag till Barkarby Outlet . Jag shoppade/fyndade skor och kläder till barnen och sedan körde jag vidare till IKEA där jag spanade in hallinredning. Jag har fått för mej att vi ska göra om i vår hall. Jag är så trött på alla skor och kläder som fullkomligt tar över hallen. Å eftersom jag ÄLSKAR att planera och organisera så umgås jag mest med mitt millimeterblock nu för tiden...jag lovar att återkomma med en uppdatering när vi bestämt VAD vi ska göra med hallen. Kanske slänger vi bara in lite bättre inredning i de befintliga garderoberna eller så kanske vi köper eller bygger någon smart hallmöbel. Nu ska jag kolla på TV en kort stund innan det är dags att sova. Melvin har börjat vakna mellan klockan 05-06 och eftersom han numera INTE tar välling i vaket tillstånd så somnar han INTE om. Jag tycker att det är lite för tidigt att kliva upp INNAN klockan 0600. Jag återkommer troligen imorgon med en rapport om Melvins inskolning som jag både ser fram emot OCH fasar inför. Go kväll!

Torsdag den 28 februari 2008: Nu är jag RIKTIGT less på att vara sjuk! Jag mår dock bättre idag än igår då jag mådde riktigt dåligt men jag känner mej långt ifrån frisk (vilket underbart ord!!!). Jag är hes av allt hostande men jag tror i alla fall att de slemlösande tabletterna, som jag fick av utskrivna på vårdcentralen i tisdags, hjälper lite. När jag vaknade i onsdags hade jag ont i revbenen (eller i musklerna runt revbenen) efter nattens hostande. Nu hostar jag färgglatt så nu borde förkylningen/influensan vara på väg att kapitulera. Hoppas hoppas hoppas!!! Jag skulle ha jobbat idag men så blev det alltså inte. Jag hoppas på att må ännu bättre imorgon då det är tänkt att jag ska jobba natt. Därefter har jag ett eftermiddagspass på söndag. Sedan är jag ledig igen tills nästa lördag. På onsdag börjar Melvins inskolning. Usch vad jag gruvar mej...eller oroar mej ska jag kanske skriva. Killen äter ju som en myra och han har ett humör som...jag vet inte vad och han säger fortfarande inte mer än "Dä" och "Ä dä" men det blir säkert bra... Har inte så mycket mer att berätta just nu förutom att jag har gått ner nästan ett helt kilo den så det verkar ha sina fördelar att vara förkyld i ca en månad... Stor kram från en hes Ulle

Tisdag den 26 februari 2008: Mår: Trött, hostig, slemmig i lungorna (kan man vara det?), svårt att djupandas och fortfarande snorig. Aptit: Obefintlig Energi: Vadå energi?

Söndag den 24 februari 2008: Usch hur jag mådde igår. Jag hade ont i lederna, feber och jag nös och hostade om vartannat. Hur många pappersnäsdukar jag förbrukade ska vi bara inte tala om...men idag mår jag bättre förutom att jag är jättetrött efter den gångna natten. (Läs mer i den vanliga Bloggen.) Jag känner återigen hopp inför framtiden!!! Martin och jag kollade på den tredje omgången av Melodifestivalen igår, väl medvetna om att vi hade kunnat vara i Linköping och sett det hela live! Men nu blev det som det blev och jag hade inte orkat mer än att bara just sitta i soffan, inlindad i filtar, och kolla på evenemanget på TV. Jag "höll" på låt nummer 1 (BWO - Sångaren Martin är ju så vacker) och på låt nummer 3 (Frida - en annan rund, go och glad småbarns mamma) och så gick båda "mina" låtar till finalen i Globen!!! Martin gillade låt nummer 8 - Eskobar och han trodde att den åtminstone skulle at sej till Andra Chansen men jag VET att om Martin gillar någon låt i Melodifestivalen så går den inte vidare - och det säger jag inte av elakhet utanför att Martins musiksmak sällan överensstämmer med svenska folkets musiksmak. Låt nummer 8 kom på plats 8 - alltså sist! Nu ska jag ta och umgås med Thea innan jag går och lägger mej igen. Det blev lite för få timmar sömn i natt och om jag ska orka med denna dagen så måste jag sova några timmar till. Önskar alla en bra dag!

Lördag den 23 februari 2008: Så var det slut med hopp igen. Imorse vaknade jag med 38,8 i temp. Jag var inte så tuff då och jag känner mej inte speciellt tuff nu heller. Jag är så less på att jag eller någon annan i familjen ständigt är sjuka. Varför kan vi inte bara få vara friska ett tag? Är det för mycket begärt? Idag har jag bara lust att parkera min ömsom varma, ömsom frusna men ständigt värkande kropp i soffan och kolla på TV tills det är dags att gå och lägga sej MEN det går inte så bra när man har barn. (Återigen, jag fattar inte hur ensamstående mamman eller pappor står ut när dom själva blir sjuka.) Just idag skulle jag bara vilja vrida tillbaks klockan så där 5-6 år men eftersom det inte går så antar jag att det enda jag kan göra är att bita ihop och fortsätta gnälla här i bloggen. I torsdags vaknade jag och kände mej för första gången på mycket länge energisk! Jag tog då en långpromenad på en dryg timme längs Bällsta ån och jag kände mej så frisk och stark när jag kom hem MEN efter bara några timmar så kom den nya halsonten kom krypande. På torsdag, efter dagis, bråkade jag och Thea så det rök om oss. Jag har nog aldrig varit så nära att klippa till mitt eget barn. OBS: Jag skulle ALDRIG , ALDRIG slå mina barn, eller något annat barn för den delen heller. Jag älskar mina barn och jag är mycket tacksamma för att dom finns även om, speciellt Thea, ibland driver mej till vansinne. Det som hände var att Thea, som vanligt nu för tiden, bröt ihop och skrek hela vägen hem från dagis. När vi äntligen kom fram till vår hiss satte hon sej ner på golvet och började sparka på hissdörren, något som jag har sagt till henne flertalet gånger att hon INTE får göra. Väl uppe på loftgången fortsatte hon att skrika och gråta. Jag och Melvin gick in. Då tog Thea en gren, som hon tidigare hade släpat hem, och med den började hon slå på dörren och fönstret. Då brast det för mej. Jag öppnade dörren och lyfte in henne i overallen och sedan slet jag av hennes ytterkläder. Därefter bar jag upp henne på rummet och så bad jag henne stanna där tills middagen var klar. Jag var så arg att jag skakade. När Martin kom hem kastade jag i mej maten och sedan tog jag bilen och åkte till Solna för att lugna ner mej. Väl där så frös och svettades jag om vartannat. Jag trodde först att det berodde på den stora mängd broccoli som jag hade ätit till middag (jag kan må skumt av broccoli) men jag insåg snabbt att allt bara var som vanligt, dvs jag höll återigen på att bli sjuk... Igår när vi hade främmande höll jag mej på benen med hjälp av ett antal Panodil men idag hjälper inte ens dom. Jag HATAR verkligen att vara sjuk och klen. Jag vill vara stark och frisk och jag vill TRÄNA. Jag måste ju vara SATS bästa kund eftersom jag betalar dyra pengar varje månad men jag är aldrig där och nöter på maskinerna. Önskar alla en skön helg och jag hoppas verkligen att ni alla slipper årets influensa! Tro mej, den är nämligen inget att ha!

Onsdag den 20 februari 2008: Idag råder HOPP! Jag fick sova nästan 7 timmar i stäck i natt och sånt gör en positiv! Något som gör mej förvirrad är däremot alla olika kostråd som man kan hitta på nätet. Ju mer jag läser om kost och dieter desto mindre förstår jag. Jag vet att jag vill gå ner i vikt men jag vet inte hur jag ska äta för att göra det. Inget alls kanske? Det kryllar ju av "dieter" (GI, Atkins, LCHF, Viktväktarna m.m.) och jag vet inte vilken jag ska välja. Hjälp!!!!! Igår var jag helt inne på LCHF men jag vet inte om jag klara mej utan kolhydrater. Bara tanken på att äta äggröra och bacon till frukost ger mej ångest. Nä, tacka vet jag vaniljyougurt med müsli och linfrö, ett ägg och en macka (danskt rågbröd) med ost. Det är mums det! Hade tänkt att gå på en promenad idag efter lämningen på dagis men Melvin och jag blev kvar på dagis i nästan en timme och då hann solen försvinna och plötsligt så var det så där kallt så att man bara längtade hem. Melvin och jag gick till ICA och handlade istället och sedan gick vi hem. Jag hoppas på att kunna gå och träna i helgen. Jag vill så gärna komma i form men för att göra det så MÅSTE jag röra på mej och det är så svårt att hitta tid till det. Jag hinner/orkar oftast inte gå till gymmet på morgonen och på kvällen, när Martin väl är hemma, så känner det VÄLDIGT tungt att gå iväg till gymmet, Jag ser verkligen fram emot april då båda barnen går på dagis. DÅ kommer jag att ha mer tid för mej själv mitt på dagen (eftersom jag ofta kommer att jobba sena kvällar) och då har jag inga ursäkter längre...eller... Måste bara tillägga att jag även gruvar mej för det faktum att Melvin snart (om två veckor) ska börja på dagis. Det innebär att en epok i mitt liv är slut - mammaledigheten. För Även om jag har kärlek så att det räcker till ytterligare ett barn så tror jag inte att ag skulle orka börja om igen, med nattvak, krånglande amning, blöjbyten och sjukdomar. Usch!!! Så det blir nog inte några fler barn i detta hem...tror jag i alla fall. Nu vaknade Melvin i ett skrik...undrar vad det betyder. Han har bara sovit en kort stund så han kan absolut inte utsövd ännu. Måste gå upp och "prata" med honom. Vi hörs snart igen!

Tisdag den 19 februari 2008: Jag pendlar mellan hopp och förtvivlan. Jag ser inte längre något slut på dessa jävla sjukdomar. Jag är sååå less. Skulle bara vilja rymma ett tag och bara få vara Ulle för ett tag. Så egoistisk men ändå så skönt! MEN det kommer naturligtvis inte att hända eftersom jag aldrig skulle kunna tänka mej att åka ifrån något av barnen är dom inte mår bra. Satt igår och läste på nätet om lågkolhydratkost/LCHF (Low Carb High Fat). Det började med att jag hittade sidan med det sköna namnet "Fettskrämd". Där hittade jag en massa intressant läsning samt många bra länkar. Jag insåg snabbt att detta är något som jag faktiskt tror på och vill testa. Så nu måste bara bestämma mej för NÄR jag ska sätta igång. Vet inte riktigt hur jag ska kunna kombinera detta med resten av familjens mat eftersom Thea bojkottar nästan all proteinrik mat men jag får väl ge henne pasta och potatis så kanske det går. Lågkalorikost påminner mycket om GI fast man uppmanas äta mer fett eftersom man anser att fett inte bara är nyttigt utan också bidrar till viktminskning. Det "farliga" är istället kolhydraterna. Jag vet att jag själv mår bättre efter att ha ätit en proteinrik måltid jämför med hur jag mår efter att ha ätit en massa kolhydrater. Då känner jag mej oftast däst och så blir jag lätt trött. Vi får väl se hur det går men jag vill gärna testa detta. Det svårast för min del kommer nog att bli frukostarna då jag av gammal vana helst vill ha en macka men kanske väljer jag att lägga de få kolhydraterna som man "får" äta just på frukosten. Det viktigaste för mej är inte att jag följer någon kur till punkt och prick utan att jag hittar en kost som gör att jag mår bättre, får mer energi och som förhoppningsvis gör sp att jag går ner i vikt. Lovar att hålla er uppdaterade. Önskar er alla en skön dag!

Söndag den 17 februari 2008: Idag borde jag och Martin ha firat vår ett års bröllopsdag MEN som vanligt så är vi sjuka så det blev inget firande idag. Denna dag blev istället precis som alla andra dagar dvs minst en i familjen är sjuk (idag gjorde vi ett undantag för idag var minst 3 sjuka). Barnen har avrit rastlösa till följd av att föräldrarna är orkeslösa och precis som alla andra rastlösa barn bråkar även våra. Dagen har bestått av gnäll, bråk och gråt. Även jag har gråtit minst en gång idag. Det känns som om jag håller på att bli galen. Hemmet känns mer och mer som ett fängelse. De enda gånger jag lämnar hemmet är då jag antingen åker och jobbar eller då jag åker till någon vårdinrättning med något av barnen. Min vikt händer det ingen ting med. Jag saknar helt motivation, ork OCH aptit. Igår bestod min middag av kanelbullar och chips och en Coca Cola Zero. GI? Nä, tror inte det... Ledsen att jag bara gnäller men jag är verkligen nere just nu. När jag vaknar på mornarna så längtar jag bara till kvällen då jag förhoppningsvis får sova lite igen. Jag vill ju så gärna förändra både mitt leverne och min kropp men jag förstår inte hur det ska gå till när alla energi är som bortblåst. Jag VILL ju vara en sund och någorlunda smal och stark människa men just nu så känner jag mej mest som en stor och tom barbmama. Jag läser i tidningarna om hur viktigt det är att sova bra om man vill gå ner i vikt - säkert men hur fan ska det gå till när man har en liten som vaknar och skriker flera gånger varje natt samt en dyngförkyld make som ligger bredvid en och snarkar så fönstren skallrar OCH en 4-åring som springer upp och kissar på nätterna. Hur ska man då kunna sova?!? Och varför upplyste inte Riksbyggen oss om att man var tvungen att säga till (och naturligtvis betala extra) om man vill ha ISOLERADE väggar i detta boende. Jävla idioter!!!! Vem vill INTE ha isolering i väggarna? Jag hade gladeligen betalat de 3000kr per vägg som det tydligen kostade för att få våra väggar isolerade. Som det är nu så hörs minsta fis genom hela huset och det är inte kul när minst 2 av 4 familjemedlemmar ligger och hostar på nätterna. Nä, nu ska jag ta och parkera backen i soffan. Kanske borde jag äta något också. Jag har inte ätit sedan Thea och jag mitt på dagen besökte restaurangen Gyllene Måsen (McDonald´s) och det var ca 7 timmar sedan. Säga vad man vill om deras mat men man står sej länge på den...fast så värst smal och pigg blir man inte av den...inte lycklig heller för den delen...MEN man får gratis ballongen varje gång...alltid något på ens bröllopsdag! Önskar alla en skön och FRISK vecka. Vi hörs snart igen och då är vi förhoppningsvis sund och friska som norska fjäll!!!! (Det kanske dröjer några år tills vi är där men man ska ju aldrig sluta hoppas har jag hört...)

Vecka 6 - Måndag den 11 februari 2008: Nä nu slutar jag att skriva veckonummer innan dagen och datumet. Det fyller liksom ingen funktion längre. Jag borde även byta namn på denna blogg, från Beach 2008 till den mer passande namnet - BACILL 2008!!! Jag sitter just nu framför datorn med en sprängande huvudvärk. Snoret droppar ur min näsa som jag redan har snutit ca 1000 gånger idag (den ramlar nog av snart...). Upp håller Martin på att läsa en godnattsaga för Thea och Melvin han har redan somnat. Snart ska jag sätta mej i soffan, under en filt, och njuta av TV3:s inredningsprogram "Simon och Tomas". Efter det programmet är det "Cityakuten". Ett program som jag länge har följt men som jag nog inte borde se eftersom jag är så nojig när det gäller sjukdomar... Återkommer när jag känner mej lite piggare. Snorig kram från en trött Ulle

Vecka 5 - Söndag den 10 februari 2008: Jag är trött och förkyld. Natten på jobbet var lugn och jag hann med två filmer...men säg inte det till min chef... Tyvärr så hade jag svårt att sova på dagen då Melvin och Thea skrek ikapp. Jag gav upp efter 2,5 timmes sömn så jag kommer att somna på ca 1 sekund ikväll. Kalaset igår gick bra, tror jag. Jag vet inte riktigt efter vilka kriterier ett barnkalas bedöms. Är det efter lekarna, fikat eller fiskdammspåsens innehåll? Jag har ingen aning men barnen verkade nöjda när kalaset var slut så jag antar att kalaset var bra! Jag har denna helg ätit sämre än på mycket länge. När jag skrivet att barnen äter dåligt så betyder det att dom äter LITE mat, men jag skriver att JAG äter dåligt så betyder det att jag äter för mycket fett och för lite fibrer, alltså DÅLIG mat om man vill gå ner i vikt. Igår till lunch åt jag 2 faijtas med fläskfilé och stekt lök och paprika. På kalaset slank det ner en lite bit torr (totalt misslyckad) kladdkaka men sedan åt jag ingen förrän jag kom till jobbet och då var klockan 22.30. Då festade jag till det med en Big Mac & Co. Jättesmart! Sedan satt jag och smaskade äckliga chips hela natten och till det drack jag massor av Pepsi Max. Tur att inte Anna Skipper tom förbi...men det är inte så många saker som smakar något när man har ont i halsen halsen...vilken toppenursäkt! Idag är halsonten nästan borta och istället nyser jag så det stänker över hela lägenheten...fast nu överdriver jag lite men näsan droppar så förhoppningsvis mår jag bättre imorgon. Summaring av den gångna veckan: Antal bullbak= 1 Antal kladdkakebak = 1 Antal träningspass= 0 Antal frisörbesör/blek och klippning av håret = 1 Antal förkylda människor i hushållet = 3 Energinivå= -200 Nu ska jag ta tag i barnens middag, det lutar åt chicken nuggets (såna som man värmer i ugnen) åt Thea. Vad vi ska ge Melvin vet jag inte för han verkar inte vilka ha något alls. Kanske blir det lite gröt för hans del. Pappan och jag köpte hem Subway mackor till lunch och jag åt bara halva min så jag tar resterande halva till middag. Pappan är gammal nog att hitta på en middag själv! Önskar all en bra start på den kommande veckan! På återseende hoppas jag...

Vecka 5 - Lördag den 9 februari 2008: Jag har varit så "duktig" denna vecka och det gav naturligtvis resultat. Vips så var jag nere på 75kg igen och det kändes bra MEN efter 2 stökiga nätter då Melvin bl a valde att vara klarvaken två timmar i sträck så tappade jag energin och motivationen. Igår unnade jag mej både mat från McDonalds och en liten bit prinsesstårta (jobbet bjöd). Idag hade jag tänkt gå och träna men jag känner mej inte ok. Jag har troligen fått lite förkylningsbaciller från Thea så jag struntar i träningen idag (som vanligt). Jag måste vara en av SATS bästa kunder efter som jag betalar dyra pengar varje månad utan att vara där och nöta på själva utrustningen eller lokalerna... Idag ska Thea äntligen få ha sitt efterlängtade barnkalas. Det ska bli kul. Melvin ska vara hos farmor och farfar under tiden så att Martin och jag kan fokusera enbart på Thea. Jag saknar de "mamma och Thea" dagar som Thea och jag hade innan Melvin fanns. (Thea brukade få vara ledig från dagis en vardag i vecka och då gjorde hon och jag saker på egen hand.) Jag hoppas att hon och jag kanske kan mer tid tillsammans när Melvin blir lite större och mer självständig. Just nu så är Melvin ganska mammig men det kanske hänger ihop med att han inte mår helt ok för tillfället eller så är det bara en "fas" som han ska igenom... Innan jag avslutar och börjar förbereda dagens kalas så måste jag bara berätta att jag går hittade jag en kul sida på nätet med bilder som tydligt illustrerar hur man ska, och INTE ska, handskas med bebisar. Jag har i och för sej en ganska dålig humor men jag tyckte bilderna var hur kul som helst. Vad tycker du?




Vecka 5 - Torsdag den 7 februari 2008: Igår hade jag en UNDERBAR dag! På dagen var det användarkonferens med Time Care och på kvällen var jag på Cirkus och såg en "föreläsningsföreställningen" på Cirkus. Förutom att jag under dagen fick lyssna på många bra presentationen och föredrag så fick jag dessutom vara Ulle HELA dagen och det var så skönt. Jag behövde inte tjata eller byta blöja eller mata någon på HELA dagen!!! Och det var ett tag sedan det hände sist! Dagen började dock inte så bra...jag var som vanligt sen OCH det regnade som vanligt. När jag väl gått de 7-8 minuterna som det tar att komma fram till T-banestationen i Sundbyberg, upptäckte jag att jag inte hade några kuponger kvar (till T-banan) så jag öppnade väskan för att ta fram plånboken MEN den låg INTE där...den låg hemma - i barnvagnen!!! Det var bara att gå hem igen - i regnet! Väl hemma insåg jag snabbt att jag kommer att bli jätteförsenad så jag valde att ta en taxi till Bonnier huset. Det kändes väldigt lyxligt och O-Ulle! Jag kom endast 4 minuter för sent och 4 minuter är ju inom den akademiska kvarten som man FÅR komma för sent så man kan väl säga att jag klarade det! Användarkonferansen var bra. Under dagen presenterade Time Care flera nyheter och några nya smarta program - som t ex Time Care Pool. (Jag måste ju göra lite PR för Time Care då jag fortfarande äger några få andelar i företaget...) Man hade dessutom bjudit in både Lennart Johansson (UEFA) och Henrik Fexeus som "gästpratare" och dom var båda intressanta att lyssna på. Jag fick dessutom träffa mina "gamla" kollegor från Time Care och det var så kul att få se dom igen. Det var nästan 4 år sedan jag slutade jobba på Time Care men ändå så kändes som om det var igår. Alla var sej lika och jag fick höra att jag också var mej lik - och det kan väl stämma eftersom jag fortfarande inte har köpt några nya kläder...jag insåg att jag hade samma långkofta, jeans och skor som för 4 år sedan - vilket i sej är ganska bedrövligt. Jag skulle verkligen behöva en "personal shopper"...och en personlig tränare (fast det har jag ju egentligen men jag går tar mej aldrig för att boka någon tid med honom...). Den egen kock vore inte heller fel...oj nu vaknade jag! När konferensen var slut gick jag och en kollega ut och åt. Vi gick till en asiatisk restaurang på Rörstrandsgatan och jag svullade buffé. Jag hann även med 2 starköl. Sedan tog jag dagens ANDRA taxi ut till Cirkus på Djurgården. Klockan 1930 började föreläsningsföreställningen "Maria och Per" och den var SÅÅÅÅ BRA!!! Jag minns inte när jag senast skrattade så mycket! Per är grundare av Glada Hudik Teatern som är en teatergrupp bestående av både utvecklingsstörda eller "normalstörda" personer. Per berättade på ett mycket underhållande sätt bl a om vikten av att bli sedd och bekräftad oavsett om man är utvecklingsstörd eller "normalstörd". Detta under ackompanjemang av en pianist. Med på scenen var även skådespelerskan Maria Lundqvist (kanske mer känd som bibliotekarien Sally). Maria var helt underbar när hon plockade upp folk från publiken för att sätta upp en opera som handlade om en vandrande pinne som fastnat i en buske... Om ni får chansen att se denna föreställning så GÖR DET! Det var länge sedan jag såg, och hörde, något så intressant och underhållande senast! Jag kom hem strax efter klockan halv elva på kvällen och då var jag TRÖTT!!! Jag hann sova i nästan en timme innan Melvin vaknade och var ledsen. Han fick nappen och sedan somnade han om. Två timmar senare kom Thea in och sa att hon frös. (Eller var det kanske natten till onsdagen?!? Minns inte längre vilken natt som är vilket. Det enda jag vet är att jag fortfarande inte får sova hela nätterna...) Klockan 4 vaknade återigen Melvin. Då gick Martin ner och gjorde välling. Melvin åt glupskt upp vällingen och Martin somnade om MEN det gjorde inte Melvin. Han låg vaken och grät och var ledsen. Martin hade redan hunnit ner i djupsömn...eller så fejkade han bara....men hur som helst så jag sprang upp ungefär 10 gånger - eller 45 minuter - innan Melvin äntligen kom till ro. Jag lyckades sedan återigen somna om och jag fick sova i nästan 2 timmar innan Thea kom in och frågade om det var morgon - vilket det tyvärr var! Jag har varit supertrött idag och eftersom det idag var den första dagen som Thea var feberfri så var hon naturligtvis henne från dagis även idag. Thea har varit på dåligt humör mest hela dagen och Melvin lika så. Mitt humör ska vi inte ens tala om... Nu sover i alla fall både barnen. Thea har hostat lite och jag är naturligtvis på helspänn eftersom jag är nojig för att hon ska hosta så att hon kräks...det kommer att bli en härlig natt!!!! Imorgon ska jag äntligen till frissan Louise i Hornstull och då ska jag återigen bli blondin. På eftermiddagen och kvällen jobbar jag. Nu måste jag gå och lägga mej för jag känner att min hjärna håller på att stänga ner... Önskar alla en god natt!

Vecka 5 - Tisdag den 5 februari 2008: Men varför kan vi inte få vara friska i med än en vecka i rad!!!! Jag blir verkligen tokig snart och om en månad ska Melvin börja på dagis, vilket troligen kommer att innebär ännu fler sjukdagar...hatar verkligen detta...och mest synd är det naturligtvis om barnen men jag börjar känna mej som en fånge här hemma. Eller som en sjuksköterska och det är INTE mitt drömyrke! Vikten då? Jo, det händer väl inte speciellt mycket. Jag tränade bara en gång förra veckan men idag tog jag en långpromenad å morgonen. Martin hade inget morgonmöte så han kunde vara hemma till klockan 0830 så jag gick ut redan kvart över sju. Då var det fortfarande mörkt ute så det kändes lite halv kymigt att traska iväg längs Bällsta ån men efter bara en stund så började det ljusna. Det blev en skön promenad på en dryg timme. Väl hemma så var Thea febrig och ledsen och Melvin vill helst bara bli buren och jag vill bara ta en lång varm dusch och äta frukost i lugn och ro men jag fick ge mej... Jag ska nu gå och lägga mej. Jag har en lång dag framför mej. Först ska jag på Time Care användarkonferens i stan. Den börjar klockan 0900n men jag och min chef ska träffas där redan klockan 0800. Konferensen slutar 1700 och klockan 1930 ska jag vara på Cirkus för att lyssna på en föreläsning av Maria och Per. Det ska bli kul men samtidigt så tycker jag att det är jobbigt att vara borta när något av barnen är sjuka. Jag VET att Martin fixar allt men jag kommer ändå inte att kunna koppla bort den febriga Thea från mitt huvud och då kommer jag inte heller att uppskatta dagen lika mycket som jag hade gjort om hon hade varit frisk. Känner mej förföljd av ORO. Vill att barnen ska få vara friska nu och då gärna längre än i bara en vacka. Vill kunna koppla av. Vill resa bort nu, till en plats där det inte finns varken virus eller baciller - kan någon ge mej adressen till denna plats?!? Hej på ett tag!

Vecka 4 - Fredag den 1 februari 2008: Igår hade vi en jättebra dag. Det var Theas födelsedag vilket innebar en lite onödiga kalorier. På kvällen var jag jättetrött och då föll jag för frestelsen NACKOTALLRIK. Jag åt alldeles för mycket vilket innebar att jag vaknade strax innan klockan 6 imorse med en brännande känsla i magen. Jag är ju 36år nu och jag BORDE ha lärt mej vart min gräns går men tydligen inte! Idag blev det en fika på Augustendals 4H gård så även idag slank det ner några onödiga, men goda, små kalorier men kanske kanske så har jag bättre karaktär imorgon. Idag har jag i alla fall promenerat bort till Augustendal, och hem igen. Jag har dessutom kört boxning på Nintendot nu på kvällen så några kalorier borde i alla fall ha försvunnit idag. Mamman och pappa är här i helgen och imorgon kommer även farmor och farfar över för att fira Thea så det blir nog några extra kalorier även i morgon MEN snart är det måndag igen och då börjar jag återigen (som vanligt) mitt nya sunda liv!!! Önskar mej lycka till...

Vecka 4 - Tisdag den 29 januari 2008: Nu är mamman på G!!! Äntligen!!! I fredags kom jag äntligen iväg till SATS och i söndags blev det ytterligare ett pass OCH idag blev det ytterligare ett. Hur ska detta sluta?!? Jag känner mej motiverad OCH stressad över vetskapen att vi om ca 4,5 månad ska befinna oss på en strand i Portugal och jag har ingen lust att vara den enda som skvalpar fram på stranden. Helt ok att skvalpa fram i vattnet men INTE på stranden! Vi har äntligen bokat resan. Den 10 juni bär det av - mot den lilla byn Monte Gordo i Portugal. Jag ser verkligen fram emot resan. Jag har bokat in oss på ett 4 stjärnigt Blue Village hotell och vi har egen lägenhet och Thea och kusin Oskar är inbokande på Bamseklubben - vad kan gå fel? Inget hoppas jag men som den neurotiker jag är så oroar jag mej naturligtvis för ALLT. Jag vill helst börja skriva pack listor redan nu så att jag inte glömmer något men jag ska hejda mej lite...skämt och sido så VET jag att det kommer att gå bra. Martin och min utekväll blev bra. Vi åt gott på Houston på Odenplan och därefter tog vi en promenad till Hamburger Börs. Martin tog några drinkar i baren medans jag nöjde mej med en cider och ett glas Panodil Brus. Snacka om att man börjar bli gammal när huvudvärken kommer INNAN fyllan...illa... Showen R.E.A. var ok men inte mer. Vi har sett deras shower flera gången men denna var inte lika bra som de tidigare. Kanske berodde det på att de påstod sej ha 75 års jubileum (som senare visade sej vara ett 7,5 års jubileum - dom hade bara tappat kommatecknet!). Detta 75-års jubileum bjöd på imitationen av t ex Gullan Bornemark och Snoddas och vi, eller åtminstone Martin ör för unga för att minnas dessa. Efter showen åkte vi hem till vårt TYSTA hem. Vi sov till klockan 10:00 dagen efter och det var mycket länge sedan det hände sist. Det var så skönt att vakna av sej själv OCH att det fortfarande var tyst när man väl kommit upp. VI hoppas på att kunna göra om detta snart! Man behöver verkligen på vara barnfri ibland - annars blir man "bara" mamman och pappa. Jag har börjat äta bättre också - tror jag i alla fall. Idag blev det en bulgursallad med röda bönor, kyckling och fetaost. Jättegott och så slapp jag den där dästa känslan efteråt som jag brukar få efter en kolhydratrik lunch. På kvällen, efter träningen, åt jag sallad och 2 stycken jättegoda köttfärsfyllda creps (som Martin gjorde igår). Eftersom jag är en chokladråtta så UNNADE jag mig 2 rutor Marabou Digestive efter maten. Jag har lovat mej själv att unna mej max 2 stycken rutor när chokladbegäret sätter in men fler än så får det inte bli. Nästan träningspass blir förhoppningsvis på fredag. Igår var jag på en kamera/foto utbildning hos Nikon i Solna. Utbildningen ingick när vi köpte den nya kameran. Utbildningen var ganska bra och utbildaren myntade ett ny förkortning - VVA - Våga Vägra Auto. Det lät bra och jag knappade genast bort flera auto inställningar i kameran och jag TRODDE verkligen att jag hade lärt mej en massa nytt om kameran och om hur man ska fotografera men tydligen inte. Jag har tagit MASSOR av kort på baren idag och nästan alla är dåliga (suddiga och så 'r färgerna konstiga). Varför blir det så? Nu är samtliga auto inställningar tillbaka och korten blir då MYCKET bättre. Jag säger bara VAA - Våga Använda Auto!!! Just nu sitter jag framför TV:n som visar den underbara serien "Brothers & Sisters". Jag försöker samtidigt att skriva lite här men det blir lite ofokuserat så jag ska sluta skriva nu. På återseende!

Vecka 3 - Fredag den 25 januari 2008: Barnen är nu lämnade hos farmor och farfar, alla är friska och mamman och pappan ska snart lämna hemmet för en helkväll på stan...eller åtminstone för en bit mat på restaurang och sedan för att se R.E.A. på Hamburger Börs. Det ska bli kul! Det känns nästan lite konstigt att både jag och Martin är hemma men att barnen inte är hemma. Konstigt men också skönt och välbehövligt! Vi tackar farmor och farfar i förväg!!! Sitter just nu vid datorn och halsar ur en Singha så jag har verkligen ingenting att klaga på för tillfället (men jag ska nog snart komma på nå´t...) !!! Livet leker (jag har bara druckit EN öl så jag är inte full eller så...)! Jag kom dessutom iväg till gymmet idag!!! Det blev ett 30-minuters spinning pass samt ett 30-minuters Core pass. Lagom jobbigt med tanke på hur länge det var sedan jag rörde på mej. Förhoppningsvis blir det ett Step pass på söndag också. Jag är för ovanlighetens skulle ledig HELA helgen. Vi har inga planer alls utan vi vill bara ta dagen som den kommer och njuta av att alla är friska. Det var ju ett tag sedan det var så... Läste en artikel i City igår om en "sjukdom" som hette GAD och jag är helt säker på att jag har en släng av det. GAD står för generaliserat ångestsyndrom och det innebär att personen i fråga (alltså JAG) har en oidentifierbar ångest och oro. Man oroar sig ständigt för både små och stora händelser och till synes små vardagsproblem kan växa till svåra beslut för en person med GAD. Detta stämmer ju klockrent in på hur jag är/mår. Jag har ju urusel på att koppla av samtidigt som jag är en mästare på att "måla fan på väggen". Jag fick mej en tankeställare när jag läste artikeln och när jag sedan läste mer om GAD på nätet insåg jag att det kanske är dags för mej att ta tag i detta och börja gå i kognitiv beteende terapi. Jag återkommer ang. detta så snart jag har landat... Nu måste jag gå upp och byta om 20 minuter ska vi åka in till stan! Önskar alla en underbar fredagskväll! Hoppas också att barnen, farmor och farfar har det bra i Kälvesta! (Tack igen, vi behöver verkligen detta!)

Vecka 3 - Tisdag den 22 januari 2008: Ja, vad ska man säga? Livet blir inte alltid som man har tänkt sej och när man har barn så verkar det som livet ALDRIG blir som man har hade tänkt sej...men det behöver inte vara negativt. Ibland är det säkert bra att ens planer kullkastas men för tillfället känns det som om varenda plan jag gör upp raseras och jag är såååå trött på det! Just nu har jag en drömplan som innebar att JAG och bara jag, skulle få åka iväg till något varmt soligt härligt ställe där jag kan få äta och dricka gott (gärna mängder av alkohol). Jag skulle vilja vara ensam och ansvarsbefriad och jag skulle vilja få SOVA ända till jag vaknade av mej själv men även detta är verkligen en drömplan som troligen inte kommer att bli av... Annars är livet ganska ok trots alla sjukdomar. Jag har ännu inte fått någon magsjuka trots att jag är den enda i familjen som skulle behöva en (man kan ju tappa några kilo på en magsjuka om man har tur...). Det känns mest som om jag haft en jättelång terapi med tanke på att båda barnen haft magsjuka. Det har dock gått ganska bra men det var väldigt jobbigt att sitta på jobbet när Martin ringde och sa att Thea hade kräkts. Då hade jag helst av allt bara velat ta bilen och åkte hem till henne men jag klarade av att sitta kvar på jobbet (hade kanske heller inte så mycket att välja på). Tycker dock lite synd om min kollega Erik fick lyssna på mej som babblade om magsjuka och kräkfobi i ca 4 timmar - stackars honom - sedan tog hans skift slut och det dök upp en ny kollega som jag kunde överösa med samma skit! Ber om ursäkt till både Erik och Alexander! Idag är det tisdag vilket innebar STEP kl 1730. Vet inte om jag ska gå eller ej. Finns egentligen ingen ingenting som hindrar mej förutom jag själv men jag är sååå omotiverad. När ska motivationen återvända? Kanske till våren när livet börjar kännas lite lättare? Jag återkommer när jag har något vettigt att skriva om! Nu måste jag utfodra mina barn. Kramar till alla!

Vecka 2 - Måndag den 12 januari 2008: Ja, det blev ju inte den slags nystart som jag hade tänkt mej. Melvin blev visserligen fri från sin öroninflammation men istället fick han Rotavirus (magsjuka) och han blev slutligen inlagd på KS, med dropp, i 2 dygn. Jag tror aldrig att jag någonsin har varit så psykiskt OCH fysiskt trött som jag var när vi kom hem från sjukhuset i fredags. Jag sov uruselt tre nätter i rad plus att jag var konstant orolig för Melvin OCH naturligtvis även för att Thea och Martin skulle bli magsjuka. (Martin är ju inte heller den som gillar magsjukor men å andra sidan - vem gör det?). Det enda positiva mer förra veckan var att jag, som den kräkfobiker jag är, insåg att jag faktiskt överlever även detta. Det var värst när Melvin började kräkas men sedan vande jag mej. Låter dumt men så var det. Efter några timmar tyckte jag inte alls att det var jobbigt. Det var naturligtvis jobbigt att se Melvin må så dåligt men jag fick inte längre panikkänslor av att han kräktes vilket för mej är framsteg! Efter de senaste veckornas sjukdomar, farande mellan vårdinrättningar och sömnlösa nätter så TROR (med betoning på TROR) jag nu att jag att jag bestämt mej - det blir inga fler barn för vår del. (Det hade det väl troligen inte blivit ändå eftersom Martin hela tiden har sagt att det räcker med de två vi har...) Nu är jag inne på att sälja av lite bebissaker (bärselen, babysittern, Bumbon m.m.) då de just nu bara tar plats. Det känns samtidigt väldigt vemodigt att göra sej av med sakerna. Jag har alltid haft lätt för att fästa mej vid saker men att göra sej av med just dessa prylar betyder så mycket mer för mej. Det innebär att jag aldrig mer kommer att få bära ett barn i min mage...och det tycker jag, är det största man kan göra här i livet! (Jag VET att man naturligtvis kan köpa nya grejor om man skulle ändra sej men för mej så betyder en avyttring av sakerna att beslutet verkligen är taget.) Jag inser dock att det är bättre att lägga den ork och energi man har på de barn som man redan satt till världen än att satsa på ytterligare ett barn! Vi fick idag brevet som bekräftade att Melvin fått dagisplats (på Theas dagis) fr o m den 5 mars. Mera vemod!!! Håller min lilla kille på att bli stor? Usch vad läskigt! Jag hade nästan ställt in mej på att vara hemma tills efter sommaren, eftersom kommunen redan sagt att det var fullt på Theas dagis men så slutade ett barn och då fick Melvin en plats - fan också... Detta innebär att jag nu bara har 2 månader kvar av min 60% mammaledighet (egentligen 3 för han ska ju skolas in på dagis också...) och därefter så är det dags att börja jobba igen - på riktigt! Jag säger ofta att jag inte vet om Melvin är redo för dagis ännu men i själva verket så är det nog jag som inte är redo att sluta vara mammaledig... Som ni förstår så snurrar det många stora tankar i fru Åbergs huvud... och jag tänker ibland även på träning, det är det närmaste träning jag kommer just nu. Kanske kanske så kommer jag att gå på ett STEP pass imorgon men det är en högoddsare. Maten då? Jo, jag äter det mesta som kommer i min väg. Ikväll gick jag t ex ner till ICA för att handla fil och mjölk och väl där så såg jag att dom hade extra pris på dom STORA Marabou Digestive chokladkakorna och ekonomisk som jag är så köpte jag två...nu 8 rutor senare så vet jag inte om jag verkligen gjorde en bra affär MEN gott var det!!!! Önskar alla en skön och FRISK vecka!!!

Vecka 1 - Måndag den 7 januari 2008: Ny vecka och nystart för själva syftet med Beach 2008. Nu jävlar måste jag ta och skärpa mej för om 5 månader är det JUNI och då vill jag INTE släpa runt på 15 kg övervikt!!!! Idag har jag ätit bra hela dagen och jag hoppas kunna fortsätta med det hela kvällen. Det är ju oftast där det spricker - på kvällen - men jag känner mej ganska motiverad. Skulle känna mej ännu mer motiverad om jag mådde bra samt om jag visste att Melvin var fri öroninflammationen. Jag har ont i ryggen samt problem med höger axel så idag besökte jag återigen naprapat Jonas i Sumpan. Han klämde och satte nålar i spända muskel så just nu känner jag mej mest mörbultad men det kommer nog att kännas bättre om några dagar. Jag fick även några övningar som jag måste göra några gånger per vecka för att stretcha ut spända muskler. Jag ska verkligen försöka att göra dom för så här stel vill jag inte vara igen. En del av stelheten hänger säkert ihop med det faktum att jag som person är ganska spänd, alltså att jag har svårt för att koppla av och det blir inte bättre av att barnen är sjuka.... Eftersom mitt nya liv (återigen) börjar idag så har jag lovat mej själva att gå och lägga mej direkt efter Cityakuten, dvs klockan 2200. Jag är ju så trött hela tiden och jag blir ju inte direkt piggare av att vara uppe till midnatt varje kväll... Jag hade hoppats på att komma iväg på en promenad idag men det blev inte av. Jag har som mål att motionera imorgon. Antingen på SATS eller bara ta en promenad. Vi får väl se hur Melvin mår först... Imorgon ska Thea gå på dagis igen efter ett antal veckor hemma. Det är med blandade känslor jag går dit. Jag hoppas verkligen att kommunen snart hittar den 4:e pedagogen som nu saknas på Theas avdelning samt att personalen i framtiden kommer att stanna kvar så att personalgruppen kan jobba ihop sej. Under hösten har det mest känts som om man lämnat in Thea på förvaring och det känns inte bra. Det har inte funnit några schemalagda aktiviteter utan barnen har mest sprungit omkring på gården, vilket naturligtvis är ok men kanske inte hela tiden... Det blev dock bättre på Theas avdelning mot slutet av hösten men sedan slutade Theas inskolningsfröken, vilket vi tyckte var mycket tråkigt eftersom vi alla gillade henne. Men jag ska försöka ta på mej mina osynliga positiva glasögon när jag går till dagis imorgon och då kanske kanske det känns bättre att lämna henne där... Ang dagis så ringde jag idag till kommunen för att fråga hur framtiden ser ut för Melvin. Vi skickade in en ansökan för länge sedan och vi ansökte då om plats för Melvin fr o m den 1 mars, alltså om 2 månader. Vi vet fortfarande inte ens om vi vill att han ska börja på dagis då men hur som helst så ringde jag kommunen och svaret jag fick var väntat. Småbarnsavdelningen på Theas dagis är full och det enda vi kan hoppas på är att någon familj flyttar härifrån och då säger upp sin plats. Melvin kommer att erbjudas plats på ett annat dagis, som ligger på andra sidan Sumpan, men det är vi inte intresserade av, vilket också kvinnan på kommunen förstod. Så det enda vi kan göra nu är att vänta - och det är ju inte min favorit sysselsättning! Vi har massor av föräldradagar kvar så det är inte hela världen om jag fortsätter att vara hemma med Melvin samtidigt som jag fortsätter att jobba mina 40% men det kommer att innebära att jag måste jobba nästan varje helg eftersom Martin börjar jobba 80% fr o m den 1 mars. Ett beslut vi tagit gemensamt. Önskar ibland att jag hade en kristallkula så att jag kunde se in i framtiden. Hur ska man veta vad som är bäst för en själv, för ens barn och för ens relation? Jag har då inte en aning... Nu ska jag sätta mej i soffan tillsammans med ett glas Pepsi Max och kolla på några som har det värre än vad jag har det, nämligen patienterna på Cityakuten! Önskar alla en skön måndagskväll!

Vecka 19 - Söndag den 6 januari 2008: Idag har jag varit ute och lekt med Thea i den lilla snö vi har ute på gården och loftgången OCH det var faktiskt riktigt trevligt! Jag, som normalt avskyr snö och kyla, tyckte att det var skönt att vara ute en stund. Att jag för en gångs skulle trivdes ute i kylan kan ha att göra med mina mina nyinköpta vinterkängor (IceBug). Kängorna ser ut som ett par månlandare men dom var sååå varma och sköna och för en gångs skull så frös jag INTE om fötterna! Enl den svenska tillverkaren ska kängorna klara temperaturer ner till -40 grader och vi hade endast -2 grader i Sumpan. Jag kommer förhoppningsvis ALDRIG att behöva testa skorna i -40 grader... Igår var Martin ute med vänner så jag och barnen hade lite fredagsmys innan det var sovdags för dom. När dom hade somnat hyrde jag en film, via Telia TV:n, och det är ju så praktiskt. Man behöver inte ens lämna soffan! Filmen jag hyrde var "Se upp för dårarna". Den var ok men inte mer än så men det var skönt att bara få sitta ensam och kolla på en "tjejfilm" för en gångs skulle. När Martin och jag ska se filmer tillsammans så får både ofta kompromissa (eftersom vi har så olika smaker) så det blir oftast att vi ser någon actionrulle eller en komedi fast jag heller skulle vilja se någon svensk film eller någon dramarulle medans han helst vill se någon SF eller skräckis eller någon annan film som i mitt tycke är "konstig"... Jag låg förresten och läste boken "Ditt kompetenta barn" av Jesper Juul till klockan 0200 härom natten. (Så typiskt mej att inte kunna bryta mitt i någon intressant.) Boken var mycket bra för mej. Jag fick många nya infallsvinklar och jag måste nog ta och tänka om på flera punkter. Förefattaren menar att barn är mer kompetenta än vad vi tror och att vi därför borde lyssna mer på barnet än vad man traditionellt gör. Om barnen t ex inte vill äta mer så är barnet troligen redan är mätt och då bör man avbryta matningen istället för att truga vidare för att man själv inte tycker att barnet "borde" vara mätt redan... En liten väckarklocka för mej fast jag önskar att jag hade läst boken redan när Thea var bebis för då hade vi kanske sluppit en massa tråkigt "matstrul". Så jag lovar: Jag ska ALDRIG "mattjata" mer!!! När vi ändå är inne på det intressanta ämnet MAT så MÅSTE mitt nya liv börja på måndag! Det finns inga ursäkter längre. Jag mår nu hyfsat (bara lite hostig och slemmig) så jag borde i alla fall kunna börja röra lite på mej nästa vecka. Jag måste också ta tag i maten. Nu får det vara slut på "skåpstädning" på kvällarna! (När barnen är sjuka småäter jag aldrig på kvällarna eftersom jag då inte kan koppla av så det är ett bra "gå ner i vikt" knep fast jag vill helst ha friska och glada barn så jag får nog ta och jobba lite på min karaktär istället!) Jag återkommer under veckan med en rapport om hur det går. Innan mitt nya liv börjar på måndag så ska jag "unna" mej en stor och smarrig nachotallrik till middag imorgon - så att jag inte började mitt nya slanka liv med ett sug efter tex mex... Önskar alla en skön söndag och en bra start på den nya kommande veckan!

Vecka 19 - Onsdag den 2 januari 2008: Nytt år = nya löften! Snart är sommaren här och på nyårsafton ÖVERTYGADE jag mej själv att NU är det verkligen dags att ta tag i det här med övervikten och så, helt plötsligt, så sitter jag här i soffan och äter både popcorn och choklad. Hur gick det till??? Kan tillägga att jag åt så mycket (mat och chips m.m.) på nyårsafton att jag kände mej bakfull när jag vaknade dagen efter. (Jag hade endast druckit 2 öl på kvällen innan så det kan inte ha berott på alkoholen.) Det var INTE någon skön känsla. Den känslan borde jag har konserverat så att jag kunde ta fram den nästa gång jag är på väg att äta för mycket... Hälsan då? Jo, tackar som frågar. Jag är fortfarande förkyld. Hostar färgglatt och har lite astma vilket gör mej galen. Det är verkligen hemskt att inte kunna andas till 100%. Jag kan, liksom de flesta andra astmatiker, andas IN men jag har svårt att andas UT och när man inte kan andas ut ordentligt blir det lätt att man bara går omkring och "flåsandas" och det är det jag gör nu. Det gör en bara trött och irriterad men eftersom mina mediciner inte hjälper när jag blir så här så känns det inte som om jag har några alternativ just nu. Jag hoppas dock att jag snart blir frisk så att jag kan börja träna igen (och sluta gnälla!). Jag var inne i stan i lördags och då shoppade jag ett par jättedyra, och snygga, löparskor (Adidas) . Inte för att jag ska bli någon långdistanslöpare utan mer för att jag ska ha ett par bra skor att "gymma", dvs värma upp på löpbandet och sedan träna i gymmet och inte bara på pass som jag brukar göra. Om jag bara kunde lära mej att tycka om att lyfta vikter så skulle jag ha fler träningsmöjligheter. Nackdelen med pass (som jag helst går på) är att man blir så bunden till de tider då passen är. Om man istället tränar på gymmet så kan man ju gå dit nästan när som helst. Jag hoppas även på att kunna utnyttja familjens simkort minst en gång i veckan men det kanske är en önskedröm... Vi hade tänkt åka upp till Hudik idag men eftersom jag inte känner mej ok OCH eftersom Melvin (återigen igen) slutar med penicillinet på fredag och vi inte vet hur han kommer att må efter det OCH eftersom den svårtstartade etanoltankade bilen nu indikerar "motor el fel" så valde vi att inte åka upp. Trist men för familjen, och bilen, just nu. VI har inga direkta planer för veckan men vi hoppas på att kunna göra lite saker utanför hemmet. Denna långa julledighet blev inte alls vad vi hade hoppats på men det är väl så det är när man lever med barn (och baciller och virusar...). Jag hoppas att det nya året kommer att innehålla friska barn, en solig och lång sommar, roliga utflykter med barnen, många grillfester här hemma och så gärna några resor också. Naturligtvis så ska det nya året också innehålla en smalare OCH gladare OCH sundare OCH piggare mamma också (hur nu det ska gå till...)! Jag har idag hämtat ut de "barnuppfostringsböcker" (Lotsa barn och Ditt kompetenta barn) som jag tidigare beställde från AdLibris. Jag ska snart kasta mej över dem ihopp om att bli en tålmodigare och mer förstående mamma. Jag är sååå less på att ständigt hamna i konflikt med Thea. För att kunna bli piggare så måste jag försöka sova mer och för att kunna sova mer, när man har småbarn som vaknar tidigare, så måste man naturligtvis gå och lägga sej tidigare på kvällarna. Nu är klockan snart halv tolv och jag sitter fortfarande i soffan och skriver på datorn så där sprack den "sova 8 timmar per natt" planen... Jag har så svårt för att gå och lägga mej tidigt för det är ju då, på kvällen, som det för en gång skull är lugnt och skönt här hemma. Annars, på dagarna, så är det full rulle. Naturligtvis mysigt det med men föga avkopplande. Bäst att avrunda nu innan klockan blir torsdag. God natt!

Mindfulness - medveten närvaro, Solna