Familjen Åbergs hemsida


Torsdag den 31 december 2009: Nyårsafton. En kväll fylld av förhoppning för många, dock inte för mej. Det får bli vad det blir och det enda jag är helt säkert på, är att det kommer att bli högljutt hemma hos oss ikväll...för ikväll firar vi in det nya året hemma hos oss. Två grannfamiljen kommer över så det blir totalt 6 barn och 6 vuxna. Det ska bli kul! Imorgon jobbar jag igen men bara mellan 1000-1600 så det ska nog gå bra det också. Önskar alla ett gott slut och ett gott nytt år! Stor kram till alla jag känner och även till er som jag ännu inte lärt känna!

Söndag den 27 december 2009: Jobbar natt igen. Trivs faktiskt med att jobba nätter men pga av bilköerna i Stockholm så jobbar jag helst bara nätter mot lördag eller söndag (eller som nu, natt mot en "klämdagsmåndag"). Nackdelen med att jobba natt mot helg är att jag då måste sova lite på lördagen eller söndagen och då inte kan vara med resten av familjen. Men å andra sidan så kan jag istället hämta barnen tidigare från dagis respektive skola på vardagarna oh ibaldn även ge barnen en extra ledig dag när det behövs! Jag har nyss suttit och lagt schema för våren. Jag tror fortfarande, efter att ha periodplanerat i drygt 10 år, att jag snart ska komma på det optimala schemat så ger mej massor av fritid, alltså där jag jobbar så lite som möjligt till en så hög lön som möjligt, men jag har ännu inte lyckats lägga just det schema men jag känner att jag är på god väg...eller inte... Ute är det plusgrader och när den första snön började rasa av taket så lät det som om det var någon som gick omkring och smällde i dörrar på våningen ovanför oss. Jag ringde vakten som kom hit med två schäfrar men varken hundarna eller deras hundföraren/vakten kunde inte hitta något konstigt utan hundföraren/vakten trodde nog att det var fallande snö som jag och kollegan hade hört...hmm...pinsamt! Nu ska jag jobba lite till innan det är dags att gå hem och sova. Önskar alla ett gott slut!

Lördag den 26 december 2009: God fortsättning...fast säger man egentligen så efter julen? Är det inte bara efter nyår som man säger så? Angående nyår så är det dags för minst ett nyårslöfte för min del för just nu är så det: Fet, fetare, Ulle. Det känns som om jag snart kommer att spricka. Jag är konstant mätt...men ändå ständigt hungrig/sugen på saker som t ex chips och choklad! Inte bra. Jag ämnar ta tag i detta efter helgerna. Jag har till och med en plan men just nu orkar jag inte. Jag jobbar heltid nu pga av att försäkringskassans regler är anpassade för de som arbetar måndag till fredag, och inte för oss som jobbar skift...suck...men från och med den 11 januari så går jag ner på 80% idag. Det räcker liksom för min del! Trots att jag trivs bra på jobbet och barnen är hyfsat friska (det är bara Melvin som lider av blåsor i munnen) så känns det som om jag går omkring i sirap. Livet känns tungt och segt och jag är trött mest hela tiden. Så här kände jag inte alls på Kap Verde och jag är säkert på att det är solen som gjorde skillnaden. Jag får liksom ingen energi av detta jävla mörker. Längtar så himla mycket efter våren och sommaren!!! Å i väntan på den så fortsätter jag att äta D-vitaminer... Igår bokade jag en resa till Rom för mej och Martin. Jag hittade ett kanonpris på ett direktflyg med SAS (2684kr tur och retur för oss båda!) och det 16 maj åker vi! (Mamma och pappa har lovat att ta hand om barnen och det är Martin och jag mycket tacksamma för!) Hotell är ännu inte bokat så om någon har nåt tips så tar vi tacksamt emot detta. (Maila ulle snabelA telia punkt com eller bli vän med mej på Facebook och hör av dej den vägen.) Idag har jag varit i Kista Galleri och fyndat på mellandagsrean. Jag var där när dom öppnadeoch då var det faktiskt inte speciellt mycket folk. Det blev dock värre närmare lunch berättade en granne som också var där. Jag fick tag i vinteroveraller till barnen, för halva priset!!! Thea har haft jacka och täckbyxa denna vinter men hon har flera gånger frågat efter en overall och nu när jag fick tag i en för endast 390 kr så kunde jag inte låta bli att köpa den. Även Melvin fick en ny...fast han behövde egentligen inte någon ny men den var ju både snygg och billig så det vore ju fel att inte köpa den...eller hur? Bilder på baren i sina nya overaller nedan:

Snart är det nyår och då jobbar jag också (tjohoo!!!) men jag slutar 18:00 på nyårsafton och jag börjar inte förrän 10:00 dagen efter så lite fest hinner jag med. Vi kommer troligen att fira in det nya året tillsammans med några av våra grannar. Det ser jag fram emot! Nu måste jag jobba lite. På återseende!

Lördag den 19 december 2009: Ja, då var man hemma i vardagen igen...och det känns så där. Vi har haft en underbar semestervecka på Kap Verde (trots att Thea blev dålig i magen) och även om det är skönt att vara hemma i sitt eget hem så saknar jag solen och värmen! Jag HATAR verkligen kylan och det mörkret som råder här hemma (även om det i alla fall blir lite ljusare av all snö). Jag önskar att jag kunde dra fram tiden si så där 5 månader...kan någon hjälpa mej? Innan vi åkte så var jag så fokuserad på att hinna fixa allt inför resan så jag tror att jag förträngde att vi närmade oss jul men nu när vi är hemma så går det inte längre att förtränga det längre...så under den gångna veckan (vi kom hem i tisdags) så har jag handlar och spikat upp julbelysning (ute och naturligtvis medans det var snöstorm) samt shoppat klart alla julklappar till barnen och idag bakade jag lussebullarna. Nu ska jag bara slå in julklapparna, städa huset, baka pepparkakor och fixa julmat inför julafton (vi kommer att vara hemma hos oss i år) men eftersom jag jobbar både måndag och tisdag nästa vecka så får jag fixa det som behöver göras den 23:e december...och ser verkligen fram emot att hänga på ICA Maxi den dagen...jag kommer nog att vara ensam där då...NOT!!! Men jag ser verkligen fram emot att fira jul hemma tillsammans med Martins familj även om jag kommer att sakna de mina som firar i Skålbo! Förutom att jag längtar tillbaks till solen och värmen så är allt som vanligt där hemma. Barnen kan bara vara sams i max 5 minuter, sedan börjar dom bråka. (Någon som vet när denna "fas" går över? Funderar på att lägga in mej på SPA tills dess...) Martin jobbar och jobbar och jag gnäller och gnäller och längtar till sommaren! (Bara 5 månader kvar nu!) Idag har jag varit på stan och det var så juligt och mysigt på stan). Jag var på Teliabutiken och där köpte jag en ny mobiltelefon (Sony Ericsson W995) och jag är såååå nöjd med den! (Jag jobbar natt nu och jag har redan ägnat minst en timme åt att pilla på min nya telefon och det kommer säkert att bli mer pillande framåt morgonkvisten...) Nu ska jag bara fixa 3G kort också och sedan är jag på bana igen! Nu ska jag ta och lägga upp lite bilder på resan. Nedan en bild tagen strax innan solen gick ner över Boa Vista. Titt och njut!


Lördag den 5 december 2009: Jag tror faktiskt att D-vitaminerna hjälper! Jag äter dubbel dos, 2 kapslar om dagen, och trots att jag fortfarande sover för lite så känner jag mej inte lika trött längre! Tjohoo!!! Fast härom dagen var jag trött och när barnen lekte i Melvins rum, la jag mej ner på Melvin matta och blundade. Melvin kom genast krypande på mej och han sa: "Är du död mamma?" Antar att jag borde lägga mej ner lite oftare så att barnen får se att även en mamma kan vila lite utan att för den sakens skull vara död! Idag har jag dock inte vilat. jag har sprungit runt där hemma som en skållad råtta. 5 maskiner tvätt har jag hunnit med och nu är allt som ska med på resan rent och jag hoppas att tvätten snart är torr också så att jag kan packa ner kläderna. Jag ser verkligen fram emot resan samtidigt som jag oroar mej för allt. Har jag fått med mej allt? Hur ska flygresan gå? Kommer det att finnas någon mat som ungarna faktiskt gillar på hotellet (ja, troligen!!!) Tänk om dom blir sjuka? Osv osv Om det var något som jag verkligen inte var förbered på när det gäller föräldraskapet så var det den konstanta oron. Usch för den! Tur att min simultankapacitet är så pass god så att jag kan göra annat samtidigt som jag oroar mej! Just nu är det mitt i natten och jag sitter på jobbet och uppdaterar. Jag har hittills inte haft ett enda samtal och klockan är snart 05:00. Såna här nätter älskar jag verkligen mitt jobb! Bra betalt, trevliga kollegor och jag får sitta ensam vid min dator i 9,5 timme utan att någon pockar på min uppmärksamhet eller sätter sej i mitt knä och ber att få titta på Gummibjörnen... Om precis 24 timmar är vi antagligen på väg ut till Arlanda. Det känns nästan lite overkligt och samtidigt väldigt härligt! Vi kommer inte att kunna uppdatera hemsidan från Kap Verde så nu blir den liggande i en dryg vecka. Jag hade även tänkt att vi skulle passa på att flytta på den (byta webbhotell) under tiden vi var borta. Får se om det bli av eller inte men om sidan skulle ligga nere så vet ni vad det beror på. Avslutar med den väderprognos för den kommande veckan på Boa Vista, Kap Verde. Avis någon? Kram!


Lördag den 28 november 2009: Usch vad jag är trött. Inte bara nu (mitt i natten på jobbet) utan HELA tiden. Även när jag vaknar på morgonen efter att ha sovit i si så där 6,5-7 timmar i sträck. Så nu har jag investerat i en burk D-vitamin så låt oss hoppas att det hjälper. Denna vecka har varit helt galen. Det känns lite som om jag springer runt i ett hamsterhjul. Lämna, jobba, hämta, tvätta, städa, laga mat. (Tror inte att D-vitamin kan hjälpa mej med detta...) Jag har inte nattat barnen på 4 kvällar i rad och det känns inte alls bra. Jag jobbade kväll i tisdags (till 2300), hade styrelsemöte samt stämma i onsdags, Göteborg i torsdag och igår kväll var jag hos frisören på kvällen. Jag ser verkligen fram emot vår stundande semester då jag bara kan få vara tillsammans med barnen utan att behöva tänka på lämna, hämta, jobba, mat, tvätt och städning. I alla fall för en vecka! Och om det sedan blir fint väder så är det en bonus! Önskar alla en lugn och skön vecka! Kram!

Torsdag den 26 november 2009: Sitter på tåget på väg ner till Göteborg. Åker baklänges på ett skumpigt X2000 samtidigt som jag försöker skriva på datorn...å tackar gudarna för att jag inte har anlag för åksjuka! Om jag hade haft det så hade jag troligt klivit av tåget för länge sedan! En vecka har gått sedan jag senast uppdaterade sidan. Jag har hunnit fylla 38 och mamma och pappa har varit nere och hälsat på samt barnvaktat. Martin och jag var på "Kvarteret Skatan" i lördags. Föreställningen kanske inte det bästa jag har sett men den var klart sevärd. Efter föreställningen åkte Martin och jag tillbaka till Sumpan där vi mötte Stumpen (Anders, en kollega från förr) och hans kompis Martin. Vi åt på O´Learys och drack några öl. Jag har inte träffat Stumpen på minst 1,5 år och det var så kul att ses igen. Jag skrattade så jag hade träningsvärk i käkarna på söndagsmorgonen! Tackar alla inblandade för en supertrevlig kväll! Mera sånt! Igår höll vår bostadsrättsförening stämma och nu, äntligen efter 3 år, ingår jag inte längre i styrelsen! Jag är så nöjd över mitt beslut och jag känner mej fri som en fågel...eller kanske inte men det ska bli skönt att slippa styrelsearbetet en tid framöver. Om några år är jag säkert med igen! (Med tanke på att 5 personer ingår i styrelsen och föreningen endast består av 19 hushåll.) Jag har varit väldigt "grubblig" under veckan. Mycket tankar och mycket ångest över olika saker som jag ändå inte kan påverka. Det mesta handlar om barnen och oron inför sjukdomar. Båda barnen är friska men jag kan liksom inte njuta av det heller. Jag oroar mej ändå för vad som komma skall. Jag ~~måste~~ VILL verkligen lära mej att liva i nuet! Mer mindfullness till mej! Från det ena till det andra, HÄR finns en länk till ett mycket läsvärt debattinlägg av Calle Schulman. Läs och begrunda! Nu ska jag skumpa vidare söderut. Önskar alla en skön helg! Kram!

Torsdag den 19 november 2009: Imorgon fyller jag år...igen! Imorgon fyller jag min egen skostorlek! 38 alltså (fast egentligen har jag nog 38,5 i skor) Om bara 2 år fyller jag 40...det låter gammalt och vuxet och jag är ju inte gammal och vuxen eller är jag det? Jag vet inte men jag känner mej i alla fall inte speciellt gammal, bara mer sliten än tidigare. Att fylla år nu för tiden är inte alls som det var förr, när man var barn. Då man bara längtade och längtade. Nu vill jag helst bara att dagen ska vara över, så att jag få gå och lägga mej för att dagen efter vakna och inse att ännu ett år har gått. Men jag har egentligen inget emot att bli äldre. Det är rätt ok att vara 38 år. Nästan lite mitt i livet med en fot i vaggan och en i graven...och en på Telia och en i bostadsrättsföreningen och så vidare! Imorgon är jag ledig och vi har bestämt att även barnen ska få vara lediga och hemma med mej. Martin är borta med jobbet ikväll och han kommer inte hem förrän imorgon eftermiddag så blir det jag och barnen som firar mej imorgon bitti! Vi ska även fira Theas skola (Lilla Alby skolan) imorgon. Det var nämligen 40 år sedan Olof Palme invigde den och det ska firas i skolans matsal mellan imorgon, fredag, klockan 15:00-17:00. Därefter blir det förhoppningsvis lite fredagsmys tillsammans med Martin och barnen. Några (=Martin och mamma) har frågat mej vad jag önskar mej på min födelsedag och det enda jag kan komma på just nu är myggspray (men köp inte det till mej för jag var på Ö&B igår kväll och tömde deras lager av US622)...för denguefebern (eller rättare sagt myggorna som sprider viruset) har kommit till Kap Verde öarna. Hittills har över 18 000D personer insjuknat men man har ännu inte haft några fall på den på ön Boa Vista, dit vi ska. Under denna vecka så har jag försökt hitta så mycket information om Kap Verde och denguefeber utbrottet som möjligt och sedan har tankarna snurrat runt i mitt huvud. Gör man verkligen "rätt" som reser iväg med barn till ett ställe där myggorna härjar fritt? Borde man kanske avboka (och förlora 9200kr)? Eller ska man chansa? Jättesvåra frågor, i alla fall för mej, men nu har Martin och jag i alla fall bestämt oss för att åka (detta efter att jag tillbringar åtskilliga timmar framför datorn och i telefonen) och det beslutet känns bra. Så hålla gärna en tumme, eller två, för att vi får den härliga semestervecka som vi hoppas på! Förutom att min hjärna har gått på högvarv denna vecka, pga av denguefeber utbrottet, så är allt bra. Jag trivs på jobbet och tur är väl det eftersom jag redan tidigt tränades för att klara av det jag idag gör på jobbet; nämligen att sitta framför en skrivmaskin (numera en dator) samt prata i telefon! Tack mor och far!

Nu ska jag kolla på ett inspelat avsnitt av en av mina favoritserier, "Brothers and Sisters" och sedan väntar sängen. Jag önskar alla en trevlig helg med hopp om sol! Stor kram från en blivande 38-åring!

Fredag den 13 november 2009: I onsdags var jag och svärmor och lyssnade på Kay Pollack. Det var underhållande och intressant! Han pratade mycket om vikten av affirmation och han sa bl a följande: "Vad jag tänker om mig själv och hur jag ser på mig själv har betydelse. Jag är i den meningen skaparen av mig själv." Stort och tänkvärt! Lite mer om detta finns på HÄR. Annars rullar livet på. Om drygt tre veckor bär det av och jag både längtar och bävar inför resan. Oron är ju min ständiga följeslagare och tankar som "Tänk om barnen får magsjuka på planet" förföljer mej men efter onsdagens föreläsning ska jag försöka att byta ut dessa negativa tankar mot mer positiva, som t ex "Vad härligt det ska bli att ha semester i solen tillsammans med familjen"! Så, nu känns det genast mycket bättre...eller inte... Just nu jobbar jag natt men jag skulle hellre vilja vara hemma för Melvin har feber och då föredrar jag att vara nära honom, som den hönsmamma jag är! Men nu är jag där jag är och planerna inför natten är att uppdatera hemsidan, kopiera 23 exemplar av bostadsrättsföreningens årsredovisning (förlåt chefen men jag har under mina 14 år som anställd ALDRIG druckit en enda kopp kaffe så kanske är det ok om jag lånar lite papper istället...), beställa ett Nintendo DS samt några spel (till Thea inför resan), beställa en ny kamera, surfa fram en snygg och bra, och helst inte alltför dyr, resväska åt Thea, titta på såpan "Ullared" på webb TV och så var det något mer jag tänkte göra...hmm vad var det nu igen...jo, just det - JOBBA! Det ska jag också göra! Förra fredagen var Melvin på 3-årws kontroll på BVC (eller baby VC som Thea säger). Han mättes och vägdes och jag trodde nästan inte att det var samt när vågen visade 13,1 kg. Han väger alltså mindre än vad Thea gjorde i samma ålder och vi tyckte att hon var tunn. Våran lilla kille! Han vägde troligen lite mer innan han blev sjuk (på höstlovet, uppe i Hudik) men 13,1 kg är inte mycket när man är 3-år gammal... Den 25 november har vår bostadsrättsföreningen stämma och då ska jag AVGÅ!!! Efter 3 år i styrelsen. Det känns så bra för nu kommer jag att få ännu mer tid över till mej själv och barnen och det behövs. Thea och jag har ständiga konflikter och jag känner alltför ofta att jag inte räcker till för henne och hennes behov. Melvin är så mycket enklare. Kanske har det med Thea ålder att göra (6-års trots/utveckling) eller så ligger det i hennes personlighet, men hon är inte helt lätt att umgås med! Dock är hon väldigt smart, härlig och ärlig! Nu ska jag uppdatera vidare. Önskar dej en trevlig helg! Kram!

Onsdag den 4 november 2009: Den 7:e december åker jag och familjen till Kap Verde!!! Och plötsligt känns livet så mycket bättre! (Hoppas nu bara att alla får vara friska så att vi verkligen kommer iväg också!) Funderar nu på hur jag ska lyckas gå ner 15kg innan vi åker... Någon som kan tipsa om en bra diet? Imorgon ska jag testa Texas dieten, dvs en middag med god mat, öl och trevligt sällskap (loftgångsmammorna) på restaurang Texas. Undrar hur många kilo jag kommer att tappa på den? Är även mycket tacksam över att jag träffat en riktigt BRA läkare på Karolinska Sjukhuset som nu vill gå vidare och utreda om jag kanske "lider" av "idiopatisk hyperprolaktinemi" (Wikipedia: Idiopatisk betyder att en viss sjukdom inte kan förklaras av olika orsaker, vilket dock inte innebär att det inte finns en förklaring. En sjukdom som klassificeras som idiopatisk kan vara ett resultat av okänd faktor.) Sug på den! Den nya braiga läkaren har även rådfrågat en professor i ämnet så nu fortsätter alltså utredningen! Jag ser med spänning fram emot nya resultat! Nu ropar TV:n på mej! På återseende! Å kram!

Söndag den 1 november 2009: Ny månad! Nya friska tag framåt...hoppas att sommaren kommer snart! Kram!

Torsdag den 29 oktober 2009: Varning: Inlägget nedan är inget för kräsmagade!!! Nu är vi hemma igen och jag känner mej vidbränd/slutkörd. I alla fall allt annat än utvilad. Helgen i Hudik var bra men på måndagen fick Melvin feber. Han var ganska ok på dagarna men på nätterna var det inte kul och det innebar att jag inte sov speciellt mycket på nätterna. Igår, onsdag, bestämde vi oss för att åka hem. Melvin fick en supp ("supp i rumpen" som han själv säger) innan vi åkte så han var ok hela resan ner men Thea lyckades däremot skrämma livet ur mej... När vi hade ca 7-8 mil kvar så kräktes Thea i bilen...helt utan förvarning!!! Detta har liksom varit min mardröm och så hände det!!! Panik!!! Jag låg och körde ca 120-130km/tim och så hör jag plötsligt hur Thea vara skriker till och i backspegeln ser jag att hon kräks. Jag sliter åt mej närmaste plastpåse, samtidigt som jag försöker att koncentrera mej på att hålla bilen på vägen. Påsen var till ingen nytta så det var bara till att stanna vid vägkanten och lyfta ut en ledsen och nerspydd Thea, försöka sanera bilen, in med Thea igen och byta kläder på henne. Melvin tog det hela med ro. Han klagade bara på att det var lite kallt i bilen samt att det var äckligt med kräk! (No shit Sherlock!) Efter sanering och ombyte rullade vi vidare mot Stockholm. Jag var på helspänn och jag frågade Thea minst varannan minut hur hon mådde. Hon sa att hon fortfarande kände sej lite lite konstig så vi stannade igen och då fick hon en åksjuketablett (Postafen) och strax därefter somnade hon. Resten av resan var en mardröm. Jag var så otroligt orolig att hon skulle kräkas igen MEN det gjorde hon tack och lov inte! Orsaken till spyan var "bara" åksjuka! (Hade det visat sej vara magsjuka och kräkande hade fortsatt så hade jag troligen brutit ihop...) Thea har blivit dålig i bilen en gång förut men det var nästan 3 år sedan. Efter den gången gav jag henne åksjuketabletter innan varenda långresa men de senaste året har hon inte fått något och det har ändå funkar MEN hon gillar inte att åka bil längre sträckor. Kanske är det så att hon känner någon form av obehag fast hon inte säger något. Det enda hon visar är att hon blir väldigt rastlös och nästan lite orolig. Det var samma sak denna gång. Hon blev väldigt rastlös så strax innan hon kräktes så föreslog jag att hon skulle rita lite...och det gjorde hon...men det skulle hon tydligen INTE ha gjort... Min kräkfobi kvarstår som ni förstår och även om jag fixade även detta så fasar jag nu för att detta kommer att hända igen = oro från min sida inför varenda längre bilresa...suck... Hädanefter så kommer Thea att få en åksjukatablett inför varenda längre utflykt med bilen och så småningom, när Melvin kan sitta framåtvänd i baksätet, kan Thea få sitta fram (vi har ingen airbag fram så det borde vara helt ok). Men trots min "plan" så känner jag mej ändå inte ett dugg lugnare..fan också! Avslutar dagens muntra inlägg med en bild tagen på bryggan i Skålbo i tisdags. På återseende!


Måndag den 26 oktober 2009: Den gamla barnvagnen är äntligen såld! Den hamnade i Järvsö, hos en familj med kor och ett tredje barn på väg. Och det känns så bra! Inte för pengarna skull utan för att vagnen kom till användning igen. Jag klarar liksom inte av att kasta saker som det inte är något fel på. Nu har vi plötsligt lite mer plats i boden...undrar vad jag ska ställa in där då... I går var jag och mamma och hälsade på min mormor (88,5 år gammal). Mormor bor nu, efter efter sitt andra lårbensbrott, på ett korttidsboende i Friggesund i väntan på ett mer permanent boende. Mormor verkade efter omständigheterna må bra. Bild på min lilla mormor till höger. Barnen och jag åker troligen ner till Sundbyberg på onsdag. Vad vi ska göra i Stockholm resten av höstlovsveckan vet vi ännu inte men vi kommer säkert på något! Kram!

Söndag den 18 oktober 2009: Det är lite körigt just nu men nästa vecka åker jag och barnen upp till Hudik (höstlov) och då hoppas jag finna både tid och lust att uppdatera hemsidan. Så, förhoppningsvis, på återseende! Kram!

Söndag den 11 oktober 2009: Ingen tid och ingen lust men allt är bra! Helgen har ägnats åt att göra om uppe i lilla hallen. Efter att vi tog bort tvättställningen (som hade stått där temporärt i ca 2,5 år) så blev det lite tomt. Nu ser det ut så här istället:

Vi är mycket nöjda med den "nya" hallen. Nu har jag bara några mindre projekt kvar i detta hus och sedan är det dags att flytta...fast nu skojade jag bara! Kram!

Fredag den 2 oktober 2009: Idag träffade jag mina drömmars man...bildbevis till höger! Idag har Thea och jag varit på Underbara barn mässan i Älvsjö. Det var samtidigt Hem & Villa mässa och Thea och jag hann med samtliga hallar på ca 6 timmar...pust... När vi kom hem från mässan åkte barnen och Martin genast vidare till Kälvesta och här sitter jag nu, alldeles ensam...och stressad! Jag känner mej stressad av att jag nu måste SKYNDA mej att njuta av tystnaden och lugnet för snart är gulligarna (och Martin) tillbaks igen...samtidigt som jag har lust att sätta igång med ca 10 projekt (typ rensa barnens garderober eller varför inte boden?) eftersom det är sånt som jag uppskattar att göra när ingen kan komma och störa mej! Men jag har bestämt mej för att INTE sätta igång med nåt projekt. Jag ska bara uppdatera sidan lite och sedan ska jag ta mej en öl (och kanske några ostnachos). Om en stund kommer min barndomskamrat Anna hit och hon blir kvar hela helgen eftersom vi imorgon ska vi ha en lite reunion här. Vi blir 8 stycken tjejer från Sandvalla (området i Hudik där jag växte upp) och det ska bli så kul att träffa alla igen. Det ska verkligen bli underbart att vara få vara Ulle (och inte mamma eller fru) hela helgen men jag erkänner att en liten del av mej redan saknar barnen... Önskar alla en skön helg! Stor kram!

Lördag den 26 september 2009: Önskar att man kunde köpa tid men jag håller på att förlika mej med tanken på att man tyvärr inte kan det... Längtar efter egentid UTAN man och barn. Sedan jag blev mamma så har jag inte varit ensam hemma (utan både man eller barn) i en längre period än ca max 30 timmar...och det på 5,5år!!! (Menar inte att vara martyr men lite sorgligt är det ändå...) Jag har i och för sej varit ifrån barnen i 6 dygn en gång men då var Martin och jag på Mallis (tack mamma och pappa för att ni tog barnen då och hoppas att ni har lust att göra det igen till våren...) men det är inte riktigt samma sak som att vara ensam hemma...tänk att bara så gå omkring och "dona", lyssna på tystnaden, bara få göra det jag vill, få äta när jag vill, kunna var upp sent och ändå vet att man kan sova ut dagen efter...vilken lyx! Synd att man inte uppskattade det när det var ens vardag... Nästa helg, på lördagen, kommer jag dock att vara man och barnfri men knappast ensam. Då kommer mina gamla vänner från Sandvalla (det bostadsområde som jag växte upp i i Hudik) och hälsar på mej. Som det ser ut just nu så blir vi 8 stycken och jag ser verkligen från emot att få träffa alla igen. Håll gärna en tumme eller två för att vi alla håller oss friska så att denna träff kan bli av! Å tack till farmor och farfar som "tar hand om" min familj under tiden!
Är för övrigt väldigt nöjd den gångna veckas motionerade: Måndag - Simmade 30 längder Tisdag - En timmes rask promenad Onsdag - Simmade 60 längder Torsdag - En timmes rask promenad Fredag - Simmade 60 längder Lördag - En timmes rask promenad Söndag - Troligen en timmes rask promenad
På vågen händer det inte mycket men jag kan numera använda hål nummer 4, från slutet, på skärpet, så någon effekt verkar ändå motionerandet ha...synd bara att det är så svårt att äta "bra" på helgerna. I fredags grillade vi fläskfilé och till det hade vi klyftpotatisar och ugnsrostade morötter och till det MÅSTE man ju bara ha Lohmanders beanesesås...mums... I lördags gjorde jag faitas av den fläskfilé som blev över och till det MÅSTE man ju ha lite gräddfil, salsa, texmex ost samt guaccamole. Jag hade gärna velat ha en öl också men det gick ju inte för sej eftersom jag skulle köra bil till jobbet några timmar senare...men det är väl som Thea sjunger "Det ska va gött att leva, annars kan det kvitta"... Nog babblat! Nu ska jag ta hand om mina köer, fast det är egentligen inte så mycket att ta hand om. Har bara haft ett samtal (från Japan) på ca 6 timmar och hoppas att natten fortsätter att vara lika lugn. Önskar alla en skön söndag! Kram! PS. Nedan bilder på mina vackra barn som jag är oändligt stolt över...även om dom ibland driver mej till vansinne...DS.


Onsdag den 23 september 2009: Jobbar natt. Det är (kors i taket) lugnt trots att det är mitt i vecka. Allt är bra med mej. Är bara lite besviken på min kropps förbränning. Jag tycker att jag är ute och går, eller simmar, minst 5 gånger i veckan och jag äter hyfsat bra (inte alltid men jag försöker verkligen) men inte f-n går jag ner i vikt. Varför? Men jag kämpar vidare... För några veckor sedan ramlande min 88-åriga mormor och bröt lårbenshalsen igen (det var ett år sedan förra gången). Mormor hamnade på sjukhus och lårbenshalsen "fixades till" och sedan skickades mormor till ett "hem". Väl där så klagade mormor på att det gjorde väldigt ont i benet så det blev sjukhuset igen och väl där så upptäcker man att benet är brutet på ytterligare ett ställe (!!!). Hur kan man (man = en läkare) år 2009 missa en sån sak? Sedan visar det sej att man inte kan "laga" detta då mormor skelett, enligt en läkaren, är som maräng och eftersom man inte kan fästa skruvar i en maräng så får mormor ligga kvar på sjukhuset med brutet ben. Efter några dagar blir mormor sämre. Blodtrycket sjunker och hjärtat sviktar så sjukhuset ringer efter min mamma samt min moster som sitter och vakar en hel natt. Under natten får mormor hjärtstillestånd flera gånger men på något sätt så kommer hon tillbaks igen. Eftersom mormor redan är så pass "borta" så tas beslut om att all hjälp ska avbrytas. Detta sker och avsked tas och väntan fortsätter en bit inpå morgonen då en ny läkare, som tycker annorlunda, börjar sitt skift. Han "ordinerar" nytt blod till mormor och efter en stund piggnar hon till igen. Hon får nu blod och smärtstillande om vartannat och hon kan inte göra någonting för egen maskin. Ibland är hon hyfsat klar och talbar men till och från så är hon "borta". Hon har nu legat så i 2 dygn och benet är fortfarande brutet. Jag vill börja med att skriva att jag ABSOLUT INTE på något sätt önskar livet ur min älskade mormor men jag har svårt att se något värdigt i detta och jag undrar återigen om man verkligen ska rädd liv till varje pris. I mormors fall så hade troligen den slutgiltiga vilan varit betydigt värdigare än det så kallade liv som hon just nu lever... Jag hoppas att mormor snart finner frid och får resa vidare och träffa morfar... Och om/när något liknade händer mej så vill jag INTE hållas vid liv bara för sakens skull. Om min tid är slut så är den slut. Förläng då inte lidandet för alla inblandade utan låt mej gå vidare. Kram till er alla!

Torsdag den 17 september 2009:
Jag har köpt en ny barnvagn...fast jag hade bestämt mej för att aldrig mer köpa någon mer barnvagnar. (Ingen karaktär där heller...) Men jag gjorde en bra affär (man kan också kalla det för fuling...) och när man jämför vagnarna, som faktiskt är av samma sort, så inser man att vi verkligen behövde en ny vagn. (Se bild nedan.) Den gamla vagnen (till vänster, inte så svårt att lista ut eller hur?) sjönk ca 15-20 cm efter att vi körde båda barnen i den på Kolmården i somras och det gick inte att laga plus att den har blivit ganska sliten med åren. Och Melvin blev dessutom jätteglad när han såg att det var en BLÅ vagn!!! Så, nu känns det som om jag hade alla skäl i världen att köpa en ny barnvagn, eller hur? Ikväll ska jag ut och äta med några av loftgångsmammorna. Det ser jag fram emot. Önskar alla en skön helg! Kram!


Lördag den 12 september 2009:
För exakt 3 år sedan hade jag värkar nu...och idag fyller Melvin 3 år! Fattar inte vart tiden tar vägen. Börjar mer och mer inser att det faktiskt gäller att "fånga dagen" trots att syskonbråk och allt tjat. Just nu badar barnen och det innebär i vanlig ordning skrik och bråk. Tårtan är snart färdigbakad och om några timmar anländer mormor och morfar. Klockan 14:30 blir det kalas och då kommer även farmor och farfar, faster Ami och kusinerna Hampus och Oskar. Och imorgon, söndag, blir det barnkalas...sedan ska jag andas... Till höger en bild på Melvins tallrik från gårdagens middag. Han kom med den till mej och sa: "Nu orkar jag inte mer", vilket var bra eftersom det inte fanns något mer att orka äta upp... Jag återkommer så fort lugnet återvänder...tills dess önskar jag er alla en trevlig helg! Kram!

Söndag den 6 september 2009: Jobbar natt...igen...sjätte helgen i rad som jag jobbar. Fattar inte vilken idiot som har lagt det här schemat (fast vet innerst inne att jag är jag själv). Klockan är 02:21 och jag har nyss prata med min väninna som går hemma och väntar på att få föda barn. Vattnet gick för några timmar sedan och värkarna verkar ha satt igång ordentligt...åh vilka minnen detta väcker. När jag tänker tillbaks på mina barns förlossningar så minns jag mest det ljusa, det fina men när jag hör väninnan andas tungt i telefonen så minns jag plötsligt smärtan också (hoppas nu inte att vänninan läser detta innan hon åker in till sjukhuset...). Tror inte att man kan jämföra förlossningssmärtan med någon annan smärta. Dels för att det är troligen den enda gång som det kommer något positivt ut av smärtan (en bebis) och dels för att den är så otroligt intensiv. Den känns liksom överallt. MEN man överlever, i alla fall så gjorde jag det även om jag minns att jag skrek att jag inte skulle göra det... Jag håller nu tummar och tår för att allt går vägen för väninnan så att hon inom kort får träffa sin bebis Leya. Idag har jag och Martin och barnen bara varit hemma och donat. Jag hann även med en promenad på en timme. Jag har faktiskt kommit igång med motionen igen. Jag simmar och promenerar och försöker tänka på vad jag stoppar i munnen. Vågen svarade genom att visa -1,7 kg efter 2 veckor MEN i torsdags åt jag middag på T.G.I. Fridays (tillsammans med en f.d. loftgångsmamma) och vips så är jag tillbaks där jag började. Å det är då jag tappar sugen... Just nu är jag sjukt sugen på lättsaltade potatischips men eftersom det inte finns några såna på jobbet så ska jag istället gå och värma den soppa som jag har tagit med mej hit. Vet inte riktigt vad jag ska berätta mer...det mesta är bara bra. Känner mej lite (med betoning på lite) för svininfluensan och kan pga sprickor på fingrarna inte sprita hela tiden (gör jag det så ramlar nog fingrarna snart av...) men hoppas av vi klarar oss undan "svinis". Vet egentligen inte om jag någonsin har åkt på någon influensa...alltså en "riktig", en sån som tidningarna skriver om, så jag kanske är imun...har faktiskt (kort i taket och ta i trä) hållt mej frisk ovanligt länge nu. Vet inte om det beror på att jag numera äter Omega 3 kapslar eller om det beror på att man nu för tiden (oftast) får sova hela nätterna eller om det kanske kan bero på att jag överlag mår så bra. Oavsett vad det beror på så tänker jag njuta av det så länge det varar! När jag tänker efter, och känner efter rättare sagt, så vill jag tillägga att jag har väldigt ont i min högra lilltå. Jag tror att jag har fått en liktorn där men jag vet inte hur länge den har suttit där eftersom jag har gått i sandaler hela sommaren. När jag nu ska ha vanliga skor så får jag plötsligt lust att amputera lilltån. Har bokat tid för fotvård den 25 september och längtar till dess. I fredags fick jag för mej att att det var dags att storstäda och vips så åkte skötbordet ut (det finns ju inte längre några bebisar i vårt hus!) och helt plötsligt så insåg jag hur stort vårt badrum (uppe) faktiskt är. Jag flyttade genast in torkställningen (som tidigare har stått i hallen) och då blev hallen plötsligt väldigt stor och tom så nu funderar jag på vad vi kan göra utav hallen...IKEA here I come!!! Nä, nu kurrar magen. Dags att värma soppa. Önskar alla en skön söndag och på återseende hoppas jag. Kram!

Måndag den 31 augusti 2009: Idag är det den sista augusti och idag tar sommaren slut...känns det i alla fall som. Nu väntar en lång höst och en grå vinter och en vår fylld av pollen och sedan blir det äntligen sommar igen. Sommar är verkligen min favoritårstid, alla gånger! Jag trivs inte med mörkret även om jag tycker det är mysigt med tända ljus och så. Jag håller tummar och tår för att vi kommer iväg på en solresa i vinter! Annars är livet bara bra! Jag har börjat motionera (törs knappt skriva det för då blir jag väl sjuk eller något...) och jag försöker även äta lite bättre (mer protein och färre kolhydrater). Vi får väl se hur detta kommer att sluta... Nu väntar Martin och TV:n på mej men vi hörs snart igen! Kram!

Onsdag den 26 augusti 2009: När jag vaknade imorse (av mej själv tror jag, men det kan även ha varit av Martins väckarklocka...) så kände jag mej bakfull trots att jag inte druckit en droppe alkohol på ca en vecka. Jag hade ont i både huvud och kropp. Värken i kroppen beror troligen på en kombination av gårdagens simning samt "blomlåderensingen" som jag också utförde igår. Jag har tröttnat på den mynta som Martin planerade innan sommaren och igår bestämde jag mej för att ta bort den och det visade sej vara lättare sagt än gjort. Den lilla plantan som han planterade ner i blomlådan (en sådan som man köper i mataffären), den hade rotat sej ordentligt och hur jag än slet och drog och grävde så fick jag ändå inte upp alla rötterna. Det var som att hala in ett rep som aldrig tog slut. Helt sjukt! Jag passade även på att plantera om några andra blommor så nu ser blomlådan och planteringen bra ut i igen! Nu, efter att ha varit vaken i några timmar samt ätit frukost känner jag mej ok igen. Båda barnen fick vara hemma idag eftersom jag ändå är ledig och eftersom båda två bad om en ledig dag imorse. Känns lyxigt att kunna få göra så här ibland! Nu ska jag ta tag i dagen och försöka slita barnen från TV:s så att vi kan umgås "på riktigt". På återseende! Kram!

Tisdag den 25 augusti 2009: Har nyss kommit hem från simhallen. Det blev 60 längder på 55 minuter (ingen paus och inga frånskjut) och jag är jättenöjd med mej själv! Beach 2010 - here I come!!! Kram!

Måndag den 24 augusti 2009: Provade att äta lite kycklingfilé idag igen...å det går INTE! Sitter nu vid datorn med molande värk i den något uppblåsta magen. Fattar inte varför och vill inte ha det så här!!! Men annars är allt bra! Kram å godnatt! PS. Kolla in det HÄR klippet. Så himla roligt. Kanske tur att man inte tog hjälp av TENS när man skulle födde barnen... DS.

Fredag den 21 augusti 2009: Livet rullar på. Blev bara så besviken på min mage idag. Jag valde att återigen prova att äta kyckling eftersom jag har mått så himla bra sedan jag slutade att äta mina hormontabletter (som bl a har inflammation i magen som känd biverkning) men det gick inte alls lika bra som jag hade hoppats på...suck...jag som trodde att jag hade hittat "boven i dramat", alltså tabletterna, men så var tydligen inte fallet. Jag åt drygt ett kycklingspett till middag ikväll och den första timmen efter maten kände jag ingenting och jag hann precis tänka "Yes, äntligen kan jag äta kyckling igen" innan jag började känns mej skum i magen. Magen svällde dock inte upp lika mycket som den kan göra efter att jag har ätit kyckling men jag fick den där svidande känslan i magen samtidigt som jag blev jättetrött. Inget illamående denna gång, vilket är positivt, så kanske kan jag numera i alla fall äta lite lite kyckling... Jag väljer att fortsätta att hoppas att jag på något sätt ska självläka och att jag inom snar framtid ska kunna äta kyckling igen! Nu väntar sängen! Kram och god natt!

Fredag den 14 augusti 2009: Livet leker! Vet inte om det beror på att jag har sluta äta hormontabletterna (och att magproblemen nästan helt har försvunnit) eller om det beror på att jag har slutat att använda P-ringen (preventivmedel, planerar dock INTE att bli gravid eller så) eller om det beror på terapin eller om det beror på att jag om några år fyller 40 (hemska tanke!) eller så är det kanske en kombination av av alltihop men jag mår plötsligt bara så jäkla bra! Visst har jag fortfarande dagar då livet kan känns övermäktigt men överlag så känns det mesta så mycket bättre. Jag känner mej mycket lugnare och jag stressar inte upp mej lika lätt längre. Jag skriver inte längre några "Att göra listor" eftersom jag har börjat inse att dom inte behövs. Det som måste bli gjort, blir gjort ändå och resten kan jag lika gärna göra en annan dag. Jag har börjat inse att det faktiskt inte finns speciellt många "måsten" i livet utan det mesta kan faktiskt vänta. Detta innebär att jag får mer tid över och den lägger jag bl a på barnen som jag numera njuter av att vara tillsammans med (inte alltid men oftast) och det känns som en enorm vinst för mej! Jag är naturligtvis inte totalförändrad på något sätt men jag känner själv att en förändring har skett och fler ska det bli... Igår var jag ute med loftgångsmammorna. Känner mej lyckligt lottade som har så trevlig grannar. Oss kommer ni inte att få se i "Grannfejden", det lovar jag! Tusen tack Lena, Cilla, Andrea och Sanna för ännu en trevlig kväll! Å imorse vaknade jag med lätt huvudvärk...men det var det värt! Eftersom jag var ledig idag och båda barnen var på dagis/skolan så hade jag tänkt att jag skulle göra en massa saker men jag valde istället att sova middag i två timmar mitt på dagen och det var så skönt...och välbehövligt! Barnen har nyss somnat och Martin är i stan och spelar biljard och här sitter jag och bara njuter av tystnaden. Det finns massor av sysslor som jag skulle kunna ta tag i men jag väljer att skjuta upp dem till en annan dag. (Tack Stina prattant för att du fått mej att inse att man faktiskt kan göra så utan att vara en sämre människa för det!) Ikväll ska jag bara ta det lugnt och umgås med mej själv och planen är även att jag ska gå och lägga mej i någorlunda bra tid eftersom jag har lovat Martin sovmorgon imorgon. Nu ska jag ta mej att glas Pepsi Max (min last) och sedan väntar soffan på mej... Önskar alla en skön helg! Kram!

Måndag den 10 augusti 2009: Idag började min lilla tjej i skolan...å jag fattar inte vart tiden har tagit vägen. Låg hon inte i min mage nyss? Å Melvin, han är numera blöjfri (på dagtid)! Snart kommer dom väl hem med pojk-/ flickvänner också... Även om jag njuter att att se barnen växa och utvecklas så är det ändå en smula vemodigt. "Passa på och njut för tiden går så fort" säger andra föräldrar vars barn nu är stora/vuxna. Men jag måste erkänna att jag har haft svårt att se tjusningen med trots, barnsjukdomar, matvägran och sömnkrångel men just nu i denna stund, skulle jag bara vilja stoppa tiden och bara få njuta av allt vad barnen har att ge... Melvin, han är så otroligt charmig, gosig och härlig. Visst, han är bestämd också och han kan bli väldigt arg när han inte får som han vill men han är också ganska lätta att manipulera/vända. Om han trilskas med t ex skorna så räcker det oftast med att säga "Nu kommer nog sopbilen" så är skorna snart på. Och när Thea skriker "Dumma mamma", så kommer han ofta fram till mej och säger "Du är snäll mamma". Han är så omtänksam och snäll och när jag tittar på honom nu när han sover så är jag övertygad om att han är det vackraste lilla kille som någonsin har fötts...(och jag antar att det finns fler föräldrar som känner samma sak...) Thea, hon är så klok, så bestämd och så fyllt av tankar. Hon vill så mycket...och gärna allt samtidigt! Hon har en vilja av stål och hon kämpar hårt för att allt ska vara så rättvist som möjligt samtidigt som hon helst själv vill vara den som bestämmer det mesta. Hon vill vara den som sätter alla regler! Samtidigt så är hon så mån om sin lillebror trots att han samtidigt är hennes största fiende i kampen om mamma och pappas uppmärksamhet. Thea är verkligen av eller på just nu. Det är antingen himmel eller helvete och det beror troligen på en blandning av hennes personlighet och en släng av den berömda 6-års trotsen...men vad gör det när även hon är det vackraste lilla tjejen på hela jorden... Vemod är vad jag känner idag. Jag vill stoppa tiden. Jag vill fortsätta att ha sol och sommarlov tillsammans med mina underbara barn och min tålmodiga man. Jag vill sola och bada och jag skiter i att jag väger alldeles för mycket. Jag är ändå ganska snygg i min nya bikini! Jag vill dricka Singha och grilla och umgås med vänner. Jag vill vakna av mej själv på mornarna...eller av mina barn...men inte av väckarklockan! Jag vill inte börja jobba igen...kan någon hjälpa mej och stoppa tiden? Kram!

Tisdag den 4 augusti 2009: Igår nös och snorade jag HELA dagen. Jag trodde att det berodde på att jag var trött eftersom jag sov som en kratta efter nattpasset samt pga av att jag uppe alldeles för sent på söndagskväll trots att jag skulle börja jobba 0730 på måndag. Av någon konstig anledning så kan jag bli så när jag sovit för lite MEN jag inser nu att jag blivit förkyld, ordentligt förkyld. Jag nyser och snorar och hostar och jag kan inte längre djupandas...livet leker! Å Martin har börjat jobba så jag är ensam hemma med gulliganerna som båda två än ganska dåliga på att sysselsätta sej själva...såvida man inte räknar syskonbråk som sysselsättning för det är som ruskigt bra på... Tycker lite synd om mej själv men vet att detta är över på några dagar. Nu ska jag gå och snyta mej för 10021455 gången idag. Hoppas att ni andra mår bra! Kram och på återseende!

Söndag den 2 augusti 2009: Har nyss kommit hem. Martin och jag är barnfria ikväll. Båda barnen sover över hemma hos farmor och farfar (tusen tack!!!). Martin och jag ska jobba imorgon. Vi hade kanske kunnat lösa det hela med dagis men det känns inte rätt att sätta Thea på dagis nu när hon ska börja skolan om en vecka så jag är mycket tacksam att vi kunde lösa det på detta sätt! Jag jobbade även i fredagskväll och natt igår. Det var blandade känslor när jag återvände till jobbet. Både bu och bä. Hur mycket jag än älskar mina barn så är det skönt att bara få vara Ulle ett tag, och bara ta hand om sina ärenden på jobbet, men jag känner mej ändå inte redo att börja jobba igen. Jag vill vara ledig liiiite till och det ska jag också. Mer om det lite längre ner. Natten på jobbet igår var hur lugn som helst. Jag hade inte ett enda samtal, bara några mail men jag jobbade ändå på (rensade köer och sån´t) tills 03:30. Då tog jag en paus och den pausen varade tills det var dags att gå hem. Väl hemma så kände jag mej inte speciellt trött så jag var uppe till ca 09:30. Hann sova ca 45 minuter innan jag vaknade av att Thea låg på golvet utanför sovrumsdörren och vrålade. Hon var som vanligt skitarg över de kläder Martin bett henne att sätta på sej. (Vi har såååå många konflikter angående hennes kläder för tillfället...) Efter att barnen och Martin hade åkt till farmor och farfar lyckade jag somna om men jag sov inte så bra och när klockan var 13:30 så gav jag upp. Jag åt lite yougurt och sedan gick jag ut och gick. (Vill verkligen gå ner i vikt nu.) När jag kom hem var Martin också hemma. Vi bytte om och sedan gick vi till restaurang El Toro och åt underbart goda tapas på deras soliga uteservering. Helt underbart. (Två öl slank också ner.) Fattar inte hur man ska kunna gå ner i vikt när det finns så god mat... Efter maten gick vi vidare till Råsunda och bion som ligger där. Vi såg filmen "Sommaren med Göran" och den var bara sååå bra! Jag njöt av varenda sekund. Jag älskar ju svenska film sedan länge, till motsats från Martin, men även han tyckte att den var sevärd. Efter filmen tog vi en promenad hem och här är vi nu. Även om det har varit hyfsat varmt idag så känns det ändå som om sommaren snart är över (vilket den också är) och det får mej att känna mej lite vemodig. Vart tog sommaren vägen? Vi har varit lediga sedan midsommar (med undantag av några inhopp från min sida) men ändå så har jag inte riktigt fått nog av att vara ledig. Detta trots allt regnande och alla bråk mellan barnen och mellan barnen och oss vuxna. Jag tycker att det är så skönt att slippa passa tider och bara få vakna och gå och sätta sej vid datorn och "surfa upp" något spännande utflyktsmål för dagen (stor som litet). Det är frihet för mej. Å andra sidan så gillar jag vardagen också, med allt vad den innebär, och jag tror att det är bra för oss alla att vi får lite sysselsättning utanför familjen. Martin sa härom dagen att han längtade efter att få använda hjärnan och så kan man kanske uttrycka det. Att vara tillsammans med barnen kräver också massor av en men kanske då mest i form av tålamod.. Men även om Martin nu börjar att jobba, och jag har också några arbetspass under den kommande veckan, så kommer barnen att vara lediga i ytterligare en vecka innan det är dags att skola in Thea. Det känns spännande. Tänk att min lilla Thea ska börja skolan...det är stort! Skolan börjar 08:10 alla dagar utom tisdagar då det är sovmorgon. Vår plan är att Martin lämnar Thea på skolan de flesta dagar, utom just tisdagarna, eftersom han ändå kommer att gå till jobbet ungefär samma tid som Thea ska vara på skolan. Jag kommer sedan att lämna sedan Melvin på dagis runt 09:00, som förut. På detta sätt behöver inte Melvin få så långa dagar på dagis och det känns bra för oss alla. Jag ser fram emot att följa Thea utveckling nu när hon börjar skolan. Jag tror att hon kommer att trivas bra och jag hoppas att hon hittar många nya vänner. Hon är verkligen trött på att leka med sin lillebror nu. Nästa sommar ska jag och Martin försöka dela på barnen lite mer och kanske göra några resor på varsitt håll. Tror att det är bra för oss alla. Längtar redan till nästa sommar... På måndag kommer även Thea att börja på simskola, på simhallen i Sundbyberg. Planen är då att farfar hämtar Melvin medans jag och Thea åker till simhallen. Jag hoppas i framtiden att även jag hinner simma några längder i den stora bassängen medans Thea övar i den lilla men vi får väl se hur det blir med den saken. Mitt mål att att hinna simma två gånger per veckan samt att hinna med några promenader. Tror att det kommer att fungera när jag väl går ner i tid, vilket jag gör i september. Från det enda till det andra...min endokrindoktor ringde mej i fredags och berättade att mina prolaktinvärden nu gått upp sedan jag slutade att äta min medicin. (Jag valde att göra ett uppehåll under sommaren eftersom jag misstänker att i alla fall delar av mina magprobem kan ha med den medicinen att göra. Prolaktinvärdet ska helst ligga under 18 och jag hade nu 39.) Detta återkommer innebär att jag bör fortsätta äta medicin igen. Det finns flera olika sorters mediciner men alla har ungefär samma sorts biverkningar så det beskedet kändes lite tungt att få. Läkaren och jag kom överens om att jag slipper medicin i 2 månader till och under den tiden ska jag se om magproblemen återkommer eller inte. Gör dom det så har dom troligen inte med medicinen att göra och gör dom inte det så vet jag inte vad vi ska göra...men annars mår jag bra... (Mer om mitt "fel", dvs hyperprolaktinemi, finns att läsa HÄR.) Den kommande veckan kommer jag att jobba 4 pass och sedan har jag ytterligare 10 dagar ledigt. Då ska bl a Thea skolas in. och då Thea ska skolas in. Efter Theas inskolningsvecka är slut, den 14 augusti, åker jag och baren återigen upp till Hudik. Vi hoppas då på brittsommarväder. Kan du fixa det morfar? Angående väder så har det idag varit soligt och hyfsat varmt och så trodde jag inte vädret skulle bli när jag, på väg hem från jobbet i morse, såg dessa konstiga moln torna upp sej...

Nu väntar sängen. Önskar alla en bra vecka för det ska vi ha! Kram och på återseende!

Lördag den 25 juli 2009: Är nu tillbaks i Sundbyberg. Lusten att skriva är fortfarande som bortblåst. Lusten att äta onyttigt är dock inte bortblåst men jag hoppas att den snart blåser bort för snart kan jag inte längre knäppa mina byxor... Nedan en bild på den nya våningssängen som jag köpte i Sundsvall för att ha i gästrummet hemma i mamma och pappas hus i Skålbo/Hudiksvall. Sängen passade bra in och barnen gillade den skarpt. Thea sover uppe och Melvin nere. Jag sover i enkelsängen till höger (som förhoppningsvis snart kommer att få ett helvitt överkast). När Martin också är uppe så släpar vi (mest pappa) in ytterligare en säng som Martin får sova i. Men även om vi alla får plats i mamma och pappas hus så börjar jag längta efter något eget, en liten enkel sommarstuga...med minst 3 sovrum och ett fullt utrustat och modernt kök...och minst ett badrum (gärna fler) med dusch och/eller badkar...tvättstuga...gästhus...garage...och med havsutsikt samt egen strand eller brygga... Pris: troligen mer än vad vi har råd med men drömma kan man väl alltid få göra... Nu är det läggdags för mej. Önskar alla en skön helg och säger även grattis i förskott till svärmor Ingegerd som fyller år i morgon! Kram och godnatt!


Söndag den 19 juli 2009: Är nu uppe i Hudik. Allt ok men lusten att skriva är som bortblåst men jag bjuder på en nytagen underbar sommarbild på Melvin. Återkommer så fort lusten att skriva återvänder. Kram!


Lördag den 11 juli 2009:
Hade tänkt att uppdatera sidan men fastnade först på Facebook och sedan blev jag av någon anledning nostalgisk. Det hela började med att jag hittade en massa bilder från "förr". (Exempel nedan, vet dock inte varför jag ser så konfunderad ut, kanske tänker jag på framtiden...) Hittade även ett riktigt gammal kort på Martin, som på den tiden hade GULT hår. Är vi inte ett vackert par så säg... Sitter just nu och lyssnar på "Loverboy" med Billy Ocean. Skulle vilja vrida tillbaks tiden si så där 20 år men ändå vara lika vis som jag är nu (hrmm...) men jag inser att det är stört omöjligt så jag går och lägger mej istället. Sidan blir förhoppningsvis uppdaterad imorgon om inte något annat kommer emellan. Önskar alla en skön helg! Kram!


Torsdag den 9 juli 2009: Jag har en sak att erkänna...jag har gått och blivit beroende av www.yr.no. (Jag är sedan tidigare beroende av www.smhi.se) Jag kollar vädret flera gånger om dagen på dessa två sidor och sedan väljer jag att tro på den sida som visar bäst väder (=sol och värme) men hur mycket jag är surfar på väder så regnar det lik förbannat varenda dag... Igår var jag till frisören Manuella på Söder. Jag gick hos henne i flera år innan hon flyttade till Kanade år 2005. För en månad sedan var jag på Söder i ett annat ärende och då sprang jag på henne. Hon hade flyttat tillbaks till Sverige. Toppen tänkte jag, då kan jag börja gå hos hennes igen, och igår var jag alltså där igen. Och nu är jag kritvit i håret!!! Jag är alltså inte slingad utan HELBLONDERAD. Har inte riktigt vant mej ännu (och kanske aldrig kommer att göra det heller) men jag har hört att blondiner har lite roligare så akta er vad jag kommer att ha det kul i sommar! När grannen Peter såg mej utbrast han: -"Marilyn Monroe!" Dessvärre kan jag inte matcha den kroppen... Angående kropp så var jag kors i taket ute och gick igår. Det blev den vanliga rundan längs Bällsta ån. Det var nog minst 1,5 månad sedan sist och det kändes bra förutom att jag blev stående i ca 15 minuter under Huvudsta bron pga att åskregn. På kvällen firade jag att jag hade motionerat genom att äta en (liten) påse ostnachos (ICA´s) tillsammans med en burk gräddfil...men jag åt inte upp hela burken med gräddfilen...det fanns faktiskt lite grann kvar på botten när jag var klar... Jag har bestämt mej för att ta tag i övervikten efter sommaren. Jag har faktiskt ingen lust just nu! Klockan är nu 08:01 och det är fortfarande TYST på övervåningen. Jag tycker mej höra tassande steg ibland men ingen har hittills ropat efter mej så jag fortsätter att håller en låg profil. Båda barnen har börjat sova till 07:30-08:00 på mornarna och det är så skönt! Dom lägger sej mellan 20:00-21:00 vilket är helt ok nu när dom har sommarlov. Annat blir det till hösten när Thea kommer att börja skolan redan 08:10 på mornarna (förutom på tisdagarna då det är sovmorgon till 09:50). Nu ska jag börja duka frukost och sedan väntar packning inför dagens miniturné (Södertälje idag och Nykvarn imorgon). Vi hörs snart igen och glöm inte att ta med ett paraply om du ska gå ut idag. Enligt mina favorit vädersidor så ser det ut att bli blött i hela landet idag. Stor blöt kram från mej till dej! Nedan en bild på de två regnbågar som vi såg härom dagen:


Söndag den 5 juli 2009: Allt är bara bra men min våg verkar ha gått sönder för när jag ställer mej på den så visar 4-5 kilo mer än för bara någon månad sedan...kanske dags att köpa en ny... Kram!

Söndag den 28 juni 2009: Börjar med att konstatera: att besöka Kolmården tillsammans med två barn i 30 graders värme är ingen barnlek. Morgonen började med att båda barnen fick varsina utbrott. Thea skulle först inte duscha och när hon sedan, efter många om och men gick med på att dusch, så fick jag ABSOLUT inte använda balsam när jag skulle tvätta hennes hår. Jag förklarade då att det var ok men att det troligen skulle bli svårt att kamma ut hennes långa hår efter duschen. Då blev hon argare än ett bi... Sedan var det Melvin tur att duscha och då fick han ett utbrott. Melvin har något emot duschslangar så jag och Martin försökte, utan framgång, att övertyga Melvin om att vi endast skulle använda en mugg för att hälla vatten på honom och inte alls använda själv duschslangen. Melvin trodde dock inte alls på detta (som faktiskt var sant!) och han blev vansinnigt arg på både mej och Martin som till slut tvingade (vänligt men bestämt) honom att duscha MEN till slut så var han både glad och ren. Jag var däremot helt slut... Efter frukost och ihoppackning av allt bagage (jag borde verkligen gå på kurs för att lära mej att packa bättre, dvs mindre...) så hoppade vi in i bilen och körde upp till Kolmården. Thea var fortfarande på dåligt humör och när vi väl kom fram och hon fick vet att rummet inte var klart så blev hon ännu argare men hon såg fortfarande fram emot sockervadden som Isak (i Ljungsbro) hade sagt att man kunde köpa i parken men när hon såg uppförsbacken som skulle ta oss till parken, ville hon inte vara med längre...och jag kände samma sak...just i den stunden så fattade jag faktiskt inte varför vi överhuvudtaget hade lämnat den om än tråkiga men trygga vardagen på loftgången. Jag menar, varför åker man egentligen på semester tillsammans med småbarn? Och för vems skull gör man det? För sin egen eller för barnens? Väl inne i parken så fortsatte tjafsandet och surandet (mest från Theas sida). Allt var fel och ingenstans fanns det pannkakor och sockervadd! Efter lunchen (pasta) så blev i alla fall Thea på lite bättre humör tills hon kom på att Melvin skulle sitta i vagnen. Thea ville också sitta i vagnen! Till slut satt både barnen i en och samma vagn och Martin och jag slet och drog och svettades (det finns många långa och branta backar på Kolmården). Efter att ha frågat efter sockervadd på minst 5 ställen fick vi klart för oss att det inte finns någon sockervadd på Kolmården och då åkte Theas mungipor ner igen. Då ville hon ha en paraplyklubba men det fanns ingen sån heller. "Då vill jag titta på hästarna" sa hon bestämt...men det fanns visst inga hästar på den sida av parken som vi idag besökte...å plötsligt önskade jag bara att någon kunde ta mej härifrån...det kändes lite som om jag var med i "Vi hade i alla fall tur med vädret" fast istället för att säga "Badad då ungjävlar" så hade jag lust att säga (alternativt skrika) "Men uppskatta djuren då gnällungar"...men som den goda moder jag är, så sa jag inget. Men så plötsligt så åkte allas mungipor upp igen. Vi fick syn på några elefanter och dom hade bajsat...och det uppskattade av båda barnen! När vi sedan kom in i elefanthuset och fick se en elefant som kissade var lyckan total. Av alla barn som stod och tittade på den kissade elefanten så var det var det bara mina barn som var tvungna att kommentera elefantens könsorgan. "Snoppen" sa Melvin och pekade och flinade och Thea var inte sen att haka på...

Det var då det slog det mej att det är därför man åker på semester med småbarn och att man faktiskt gör det för sin egen skull. För när barn får se och uppleva nya saker, som t ex att se en elefant kissa med snoppen, så blir dom så där extra härligt glada, och när barnen är så där extra glada så känns det så himla varmt och gott i ens hjärta...och just det här med elefanten, hade troligen aldrig hänt hemma på loftgången... Resten av eftermiddagen flöt på bra och när vi sedan kom till hotellet var barnen hur glada som helst. Maten och utsikten från hotellets terrass var underbar och hade det inte varit för att Melvin var så trött och för att Thea var så rastlös så hade troligen Martin och jag stannat där hela kvällen. (Nedan en bild tagen från "vår" balkong.) Imorgon, efter ytterligare en dag i parken, ska vi åka hem och det känns ok det också. Borta bra men hemma bra. Nu ska jag sova. Önskar alla en skön vecka och hoppas att solen fortsätter att skina på oss. Kram.


Onsdag den 24 juni 2009: Hesare än hesast så ring inte mej - jag ringer dej när rösten återvänder! Kram!

Tisdag den 23 juni 2009:
Förkyld igen och heligt förbannad på Windows Vista. Har suttit vid min nya dator (som tyvärr har Vista som operativ) och ingenting fungerar så som jag vill att det ska fungera. Är så arg!!! Hade tänkt uppdatera sidan men tiden bara försvann och nu ska vi snart åka in till stan och besöka "Rum för barn" så tyvärr så blir det ingen uppdatering just nu. Gör kanske ett nytt försök ikväll. Snorig kram från mej till dej!
Lite senare samma dag/kväll: Utflykten till "Rum för barn" blev mycket lyckad. Själv var jag mest nöjd med båtresan hem. Solen sken och vi satt ute på båten och drack en öl (alltså bara jag och Martin). Kan man ha det bättre? Förkylningen håller i sej och nu är jag på väg att tappa rösten IGEN!!! Vill inte. Har alltid så mycket smarta saker att berätta när rösten sviker... I söndag provade jag återigen att äta kyckling men det gick inte så bra. Ca 30-40 minuter efter att jag ätit så kom magsmärtorna och efter ytterligare en stund började jag kallsvettas. Jag skulle egentligen ha börja jobba klockan 15:00 men jag fick be min kollega att stanna en timme extra för jag var inte i skicka att köra bil till jobbet men runt 15:30 var allt som vanligt igen och jag åkte om jobbade. Det hela är så skumt och jag vill så gärna förstå varför det blir så här. Någon som känner någon bra läkare/näringsfysiolog eller liknande? Innan lunchen i söndags planterade vi i vår "trädgård" och det blev så bra. Jag njuter verkligen av den lilla uteplats som vi har! Nedan och till höger bilder på våra planteringar. Nu har klockan sprungit iväg igen och det är dags för mej att avrunda. Förutom förkylning och en konstig mage så leker livet och jag njuter av att nu ha "sommarlov". Önskar dej en skön vecka med mycket sol. Snorig kram från mej till dej!


Torsdag den 18 juni 2009: Hosta och hes men annars väldigt nöjd med livet! Glad midsommar!

Söndag den 14 juni 2009:
Ute vräker regnet ner...fattar inte vart sommaren tog vägen. Om jag ska försöka se något positivt i allt regnande så är det att man åtminstone inte behöver vattna gräsmattan och alla växter. "Extremt kylig start på sommaren" skriver SMHI och jag kan bara hålla med. Martin och jag har börjat prata om att boka en resa, dvs vi och alla andra soltörstande svenskar. Vi får väl se vad som finns kvar... Veckan har varit bra och fredagen var toppen. Då tog Martin med sej barnen och åkte till Kälvesta där dom sov över hos farmor och farfar (tack för det!) medans jag hade "tjejmiddag" här hemma. (Tycker dock inte att ordet tjejmiddag passar längre nu när vi börjat närma oss 40 år...). Hur som helst så kom Kajsa, Anna-Karin och Johanna över. Vi åt (tex-mex, så klart, det var ju jag som bjöd!) och drack (bara jag och Anna-Karin, dom andra var ju gravida).
Efter ca 6 timmars ätande och babblande åkte alla hem och jag stannade uppe i ytterligare några timmar och njöt av tystnade och vetskapen att jag faktiskt kunde "sova ut" dagen efter...och när tror ni att jag vaknade på lördagsmorgonen...jo, klockan 06:00, som vanligt MEN jag somnade faktiskt om och sov sedan till strax efter åtta, så lite sovmorgon blev det. Strax innan klockan 15:00 kom Martin och barnen hem. Då hade jag redan hunnit sitta vid datorn i drygt 2 timmar utan att få något vettigt gjort, göra en tacopaj (matlådor inför den kommande veckan), duschat och fixat fötterna, kollat på ett inspelat avsnitt av "Design Simon & Thomas", tvättat två maskiner tvätt, satt en mördeg som jag tänkte att barnen skulle få baka ut när dom kom hem men det glömdes vi sedan bort så det får vi göra idag) samt varit rastlös ett bra tag... Vad som händer idag vet vi ännu inte. Klockan 15:000 är det tänkt att alla boende i huset ska ses på "Loftgångsfika" men med tanke på vädret så får vi se hur det blir med det. Jag återkommer med fler rapporter under dagen och glöm inte att kolla in EFIT (Ett Foto I Timmen). Det är mitt projekt för dagen. Ang pappan jobb så fick han i veckan veta att han är han uppsagd fr o m imorgon (den 15 juni). Han har dock två veckor arbetsplikt men vad det kommer att innebära vet ingen. Pappan har lagt in om semester fr o m veckan efter midsommar och det är sagt att "lagd semester ligger" så vi får väl se hur mycket han kommer att jobba de närmaste veckorna. Jag är dock inte ett dugg orolig inför framtiden. Martin har redan sökt två jobb och han har redan varit på två intervjuer angående det enda jobbet och vi hoppas på att få besked angående det jobbet under de kommande veckorna. Framtiden ser ljus ut...i alla fall om man inte tittar på himlen... Kram till alla och måtte solen snart titta fram...

Tisdag den 9 juni 2009: Men vart har värmen tagit vägen? Ser framför mej en sommar med 13 grader varmt och regn varenda dag...usch...måtte det inte bli så. Hemma är det mesta bra trots att jag och Melvin är lite förkylda. Det största molnet på min himmel är min mage, eller rättare sagt varför den blir som den blir så fort jag ätit kyckling. Jag kan inte slappa det här för om jag slutar att äta kyckling så har jag bara kött kvar (eftersom jag redan är allergisk mot fisk och skaldjur) och jag blir så ini h-vete trött på att alla läkare som bara säger olika saker...suck och morr... Igår hade jag en ovanligt lugn dag på jobbet så jag ägnade större delen av dagen att surfa runt på nätet och leta efter människor som, liksom jag, inte verkar tåla kyckling. (Min mage har varit ok ett tag nu men i lördags, ca 45 minuter efter att vi ätit kyckling nuggets, kom magsmärtan och illamåendet tillbaka - som ett brev på posten!) Kors i taket så hittade jag ett forum för såna som mej och jag blev så glad! Det verkade finnas ganska många människor som, precis som jag, blir illamående och får ont i magen och ibland kräks, efter att ha ätit just kyckling. Äntligen, tänkte jag, äntligen vet jag var jag lider av. Glad i hågen ringde jag då till min allergiläkare Per för att höra vad allergitestet för just kycklingkött visade. När jag fick beskedet om att mitt test varit negativt, dvs att jag TÅL kycklingkött, så rasade min värld ihop...det känns bara så hopplöst. Läkaren Per sa att även om testet för mycket tillförlitligt så reagerar jag ju bevisligen på just kyckling och hans enda råd till mej var att undvika kyckling...men det vill jag inte för då återstår bara kött (jag är ju redan allergisk mot fisk och skaldjur). Vidare så har jag insett att den medicin jag äter för mitt hypofysfel kan ge magproblem (och de senaste är att det även kan ge problem med hjärtat) så nu har jag bestämt mej för att sluta med den. Innan jag slutar vill jag att en kunnig läkare ska skriva ut något annat, annars kommer mina prolaktinvärden att gå upp (då får jag bröstmjölk och ingen mens). Jag ringde därför idag till endokrin på KS i hopp om att få prata med en kunnig läkare men det visade sej vara lättare sagt än gjort... Efter 45 minuter i telefonkö, kom jag slutligen fram och damen i luren berättade att nästa lediga TELEFONTID (alltså inte ens besökstid) var den 23 juni!!! Jag är så otroligt trött på sjukvården i detta landet. Man ska nästan vara döende får att få någon hjälp. Jag känner att jag håller på att bli galen på detta... Nedan en kort (eller kort och kort...) resumé: I juni 2008 blir jag för första gången riktigt dåligt efter att ha ätit en middag bestående av bl a kyckling. Jag börjar kallsvettas, blir illamående samtidigt som jag får kraftiga magsmärtor. Efter en stund domnar även händerna bort. Efter ca tre timmar klingar det hela av och resten av kvällen är jag klenare än någonsin. Någon dag efter detta så börjar jag även känna av sura uppstötningar. Eftersom det är helg så vänder jag mej till en jourläkarmottagning och får Omeprazol utskrivet eftersom läkaren tror att jag kan ha magsår (alltså en bakterie i magen). Några provet tas dock inte utan han säger åt mej att äta Omeprazol i två veckor och om det inte skulle hjälpa så får jag vända mej till min vanliga vårdcentral. Problemen kvarstår så jag söker hjälp hos min vanliga vårdcentral. Där får träffa får jag träffa läkaren Anna som börjar med att ta prover ang. ett eventuellt magsår. Det visar sej snabbt att jag INTE har bakterien Helicobacter pylori. Anna rekommenderar mej att fortsätta med Omeprazol vilket jag lydigt gör. Omeprazolen hjälper mot dom sura uppstötningarna men problemen som jag får efter att ha ätit kyckling kvarstår och efter att jag (efter att ha ätit kyckling) blir så dålig att jag kräks på jobbet, söker jag upp Anna igen. Nu blir det gastroskopi och den visar att jag har ett tre cm långt bråck men det räknas som ett litet bråck så det är inget man kommer att åtgärda. Av läkaren som utförde gastroskopin så fick jag diagnosen GERD (Gastroesofageal refluxsjukdom) och av husläkaren Anna fick jag diagnosen magkatarr (trots att magsäcken inte alls var inflammerad). Husläkare (Anna) säger åt mej att fortsätta att äta Omeprazol (Losec) så länge det behövds för Omeprazol är så bra så! När jag ifrågasätter om det verkligen kan vara bra att äta Omeprazol dag ut och dag in, samt berättar för henne att Omeprazolen hjälper mot dom sura uppstötningarna men inte mot "kycklingproblematiken", frågade hon om jag kanske hade någon företagshälsovård som jag kunde vända mej till...(då bestämde jag mej för att aldrig "besvära" henne mer). Jag gick dock till företagshälsovården som rekommenderade mej att gå en kurs i stresshantering eftersom problemen kunde vara stressrelaterade. (Vilket jag köper så länge det gäller dom sura uppstötningarna.) Jag har nu påbörjat en kurs och jag lär mej en del men problemen med magont och illamående efter att ha ätit kyckling kvarstår. Jag börjar i samma veva att lusläsa FASS i jakten på biverkningar från andra medicinerna som jag äter (i hopp om att hitta någon ledtråd till varför min kropp reagerar som den gör, Att man blir illamående efter att ha ätit just kyckling kan liksom inte ha med stress att göra...eller...). Då ser jag i FASS att Dostinex, som jag äter för mitt hypofysfel, kan de diverse magproblem. Jag ringer genast upp min läkare på endokrin på KS men han tror inte alls att mina magproblem beror på Dostinex:en utan han säger bara åt mej att jag lugnt kan fortsätta ta dom... Jag söker återigen hjälp hos vårdcentralen i Sumpan och får nu träffa AT-läkaren Helen som tror att mina magproblem har med sköldkörteln att göra. Nya prover tas och dom är hur bra som helst. Vid nästa besök ber hon mej sluta med Omeprazol för att det INTE är bra att äta den medicinen under en längre tid...(alltså tvärtemot vad den andra läkaren sagt). När jag försiktigt frågar om man möjligtvis kan vara allergisk mot kyckling, svarar hon att det kan man inte. Punkt slut! Jag börjar trappa ner på Omeprazolen och magen sköter sej ok, förutom de gånger då jag ätit just - kyckling! För några veckor sedan var jag på återbesök hos min allergiläkare Per och jag passade så på att fråga honom om man verkligen inte kan vara allergisk mot kyckling och hans svar blev lite annorlunda, för visst kan man vara det. (Han hade själv 2-3 patienter som var just det så visst kan man vara det.) Nytt blodprov togs direkt och äntligen kände jag att jag kanske var på väg mor en diagnos...men tji fick jag. För igår fick jag veta att mitt prov kommit tillbaks negativt, dvs jag är INTE allergisk mot kyckling...fast det är någon som jag inte tål med kyckling...suck... Allergiläkaren Per tycker dock att jag bör sluta med Dostinex:en eftersom en av dess biverkningar är just magproblem Å där står jag nu och stampar. Men jag är en envis och seg jäkel så en vacker dag kommer jag nog att hitta någon intresserad och kunnig läkare som kan hjälpa mej att förstå vad som händer i min mage när det serveras kyckling. Och om det är någon som känner en sån läkare så tar jag tacksam emot hans telefonnummer! Nu väntar TV soffan och Ugly Betty, Desperat Housewifes och Brothers & Sisters på mej...fast jag kommer inte att behöva se alla ikväll, tack vare min älskare inspelningsbara DVD! Sov gott! Å kram!

Fredag den 5 juni 2009: Har varit på en toppenkryssningen tillsammans med en toppentjej! Och blev plötsligt lite sugen på att gå ut och festa - alltså ha en helkväll. Det var nog 100år sedan jag hade en sådan..fast å andra sidan så minns jag hur man brukade må dagen efter en sån kväll...nä, jag tror att jag håller mej hemma istället...det blir nog bäst så... Det var föresten en kollega på jobbet som idag frågade mej om nattlivet i Palma. "Det vet jag inget om" svarade jag. "Men var du inte där nyss" frågade han. "Jo" sa jag, "men när nattlivet väl drog igång så sov Martin och jag redan"... Hörde den HÄR låten på radion och bara kände hur nostalgin kom över mej. Hur kan det vara möjligt att jag, 20år efter min tonårstid, fortfarande gillar det mesta som Christer Sandelin och Tommy Ekman gör? Eller Per Gessle för den delen. Kommer jag om 50 år att sitta på hemmet och lyssna på dessa herrar också...eller är dom kanske död då... Förutom grubblerierna så är allt bra. Jag har (peppar peppar) inte känt av magen sedan jag åt kycklingfilé på Hard Rock Café i Palma. Fick lite halsbränna på jobbet i måndags när det var stressigt pga av flera kabelfel men annars så verkar kroppen funka som den ska...fast lite stor är den och inte har jag någon motivation till att göra något åt det heller så den får väl vara stor ett tag till då. Nu ska jag parkera ändan i soffan och kolla på ett inspelat avsnitt av "Brothers & Sisters". Önskar alla en skön helg! PS. Glömde att berätta att Martins intervju på Poolia (som sköter rekryteringen åt det andra företaget) gick bra. Han väntar nu på att få träffa den verkligen arbetsgivaren. DS.

Onsdag den 3 juni 2009: Vilket skitväder! Regnet bara vräker ner och det bara bara 9-10 grader varmt. Varför? Det är ju juni nu...jag vill ha tillbaks söndagens väder! Det passade mej mycket bättre! Ikväll ska jag och Thea åka på kryssning till Åbo tillsammans med en granne och hennes 4-åriga dotter. Det ska tyvärr ska det bli blåsigt på Ålandshav. Vi får väl se var Thea tycker om det. Men annars ser jag fram emot att få rå om Thea i ett helt dygn. Vi återkommer med rapport och bilder senare i veckan. Vi ska även byta webbhotell så om sidan ligger nere så vet ni varför. Ha tålamod så kommer den snart upp igen. Idag ska Martin på anställningsintervju. Det var mindre än en vecka sedan han fick veta att han får gå och han ska redan på intervju! Jag är imponerad och jag håller tummarna för dagens intervju trots om jag inte hade haft något emot om han hade valt att bli "hemmaman" i något halvår (han har ju trots allt full lön i ett år framöver)... Nu ska jag packa inför kvällen och sedan ska jag be Martin (som är och lämnar barnen på dagis och som snart kommer att komma hem dygnsur eftersom han INTE tog med sej något paraply...) om hjälp med datorerna. Vi upptäckte igår att det inte gick att surfa på min nya dator och det berodde troligen på att vår router är för gammal så Martin installerade en ny router och då kunde man började min nya dator att fungera...medans våra två andra lap-tops inte längre kunde nå internet...suck...jag hatar verkligen datorer och teknik. Jag vill bara att det ska fungera!!! Önskar alla en bra vecka trots skitvädret! Kram.

Lördag den 30 maj 2009: Jobbar natt igen fast det hade du kanske redan förstått eftersom det numera är den enda gången som det finns tid över till att hinna uppdatera hemsidan...fattar inte vart all tid tar vägen...någon som vet? Det mesta är bra. T o m min mage (kors i taket och ta i trä). Har nu fasat ut Losec. Tog först en tablett varannan dag och sedan var tredje dag för att sedan sluta helt, vilket jag gjorde för ca en vecka sedan. Jag fick ont i magen en kväll i Palma (efter att ha ätit kyckling) men det var inget allvarligt. I måndags var jag på återbesök hos min allergiläkare och jag passade då på att fråga om man verkligen inte kan vara allergisk mot just kyckling och jag blev mycket förvånad när han svarade att att visst kan man det. Det är mycket ovanligt att någon verkligen är allergisk mot kycklingkött men han hade själv 2-3 patienter som led av detta och han erbjöd mej genast ett test. Alltså tvärtemot vad min AT-läkare på vårdcentralen sagt till mej, eftersom hon sa att man absolut inte kunde vara allergisk mot kycklingkött... Jag VILL kunna lite på läkare men jag börjar inse att dom är också bara vanliga människor, med fel och brister och okunskap och ibland även med ett ointresse för patienten. Trist men sant men det gör tyvärr att jag inte vet om jag vågar lite på det dom säger och jag vill heller inte förlita mej på den information som finns på nätet, för där finns verkligen ALLT, både sant och falskt. SÅ vem f-n ska jag tro på? Provsvaren kommer inom en vecka men jag tror att det kommer att vara negativt, dvs att jag inte är allergisk mot kyckling kött. Bara en känsla jag har. Usch vad trött jag är nu. Måtte min avbytare komma i tid. Vill bara hem och sova. Gärna hela dagen men så blir det inte. Ska till ICA Maxi och storhandla efter att jag har vaknat och det ser jag INTE fram emot just nu jag sitter här och gäspar käkarna ur led och fryser. Borde kanske att en power nap på 10-15 minuter så att jag överlever bilfärden hem... Önskar dej en skön helg. På återseende!

Söndag den 23 maj 2009:
Nu är vi hemma igen och plötsligt känns det som om vi kanske aldrig har varit borta…förutom att byxorna sitter lite trängre… Varför blir det alltid så? Kan det kanske ha något att göra med att mina tallrikar vanligtvis såg ut som på bilden till höger efter varje måltid… Det verkar som om jag har gått upp ungefär 3 kilo vilket egentligen är ganska bra jobbat med tanke på att vi bara var borta i 4 dagar...heja Ulle!!! Men strunt i vilken. Allt har gått så himla bra och det är väl det som räknas! Vi backar tillbaks bandet till i söndags då svärmor och svärfar skjutsade ner mej och Martin till Skavsta. Efter en ganska äcklig hamburgare på en trevlig restaurang i hamnen i Nyköping var det äntligen dags att checka in och genast fick jag problem...faktiskt Martin också men han skyllde på mej bara för att jag hade stoppat ner några av mina saker i hans väska...
Hur som helst, jag hade provvägt min väska hemma innan vi åkte och jag trodde att vikten var ok men det var den INTE enligt kvinnan i RyanAir´s incheckningsdisk. Väskan vägde drygt 17kg vilken innebar 495kr i ”övervikt”. Kvinnan, som var jättetrevlig, föreslog att jag skulle packa ur lite saker ur resväskan och istället ha dom i handbagaget vilket jag gjorde. Efter många omvägningar, och ca 4 par skor i handbagaget, vägde resväskan slutligen 15,9 kg vilket var en vikt som RyanAir accepterade utan extra kostnad!!! Att sedan mitt handbagage vägde bly, det brydde dom sej INTE om...(OBS: Det hela handlar inte om överviktspengarna i sej. Det är bara så retligt att behöva betala pengar pga av att man är lite FÖR bra på att packa…) Väl incheckade och klara så dröjde det inte länge förrän vi var uppe i luften. Drygt 3,5 timme senare landade vi på Palma Airport och aldrig har jag varit med om att få väskorna så fort. Vi hann knappt fram till bandet förrän väskorna kom! Martin och jag tog lokalbussen in till stan och till vårt hotell, Tryp Bellver. Det första rummet vi fick var ok men utsikten var allt annat än ok och med tanke på att vi betalade drygt 1250kr per natt för ett stort rum med havsutsikt så gick jag naturligtvis tillbaks till receptionen och klagade. Då fick jag ett nytt rum och det var vi mycket nöjda med. Vårt rum låg på 13:e våningen av 14 och nedan en bild på utsikten från vår balkong en tidig morgon. (Katedralen på den lilla höjden till vänster i bild.)

Palma visade sej snabbt vara en toppen stad för två trötta småbarnsföräldrar. Det var gångavstånd till det mesta och det kryllade av barer och restauranger. Det kryllade av affärer också men jag shoppade som vanligt inte speciellt mycket, Det fanns flera fina byggnader att titta på (t ex katedralen som var enorm). Maten var bra och när Martin och jag slutligen hittade en lite restaurang som serverade äkta aioli (och inte bara vitlöksmajonäs) blev jag på allvar förälskade i Palma… Solen skev varenda dag och temperaturen låg runt 23-25 grader vilket är helt ok för mej. Hotellet hade pool och två eftermiddagar tillbringades i och vid den. Martin och jag promenerade massor och jag drack öl varenda dag (fast inga mängder). Det var helt enkelt en toppen semester och efter 4 dagar i Palma så var vi ganska nöjda. Vi började sakna barnen och när torsdagen kom så var vi redo att packa och åka hem. Även denna gång så lyckade jag packa in utan att behöva betala för ”övervikten”. Vi flög hem med Norwegian och dom tillåter 20kg bagage (vilket är 5kg mer än vad RyanAir tillåter). Å kors i taket så vägra båda min och Martins väskor exakt 20kr vardera! Bådas väskor innehöll flaskor med 40% dricka i… När vi hade landat på Arlanda så blev vi sittande i planet en stund. Vi satt längst back och hade ingen brådska ut så vi satt kvar och passade på att studera hur bagagepersonalen på Arlanda MISSHANDLAR bagage. Gud så upprörd jag blev. Väskorna kastade både hit och det kastades dit och om bagagepersonalen inte hann med att ta väskorna som kom åkande på bandet ut ur planer så fick väskorna bara rasa ner i backen. Det var inte tal om att stoppa bandet. Jag fick nästa hjärtstopp när jag såg hur en kille kastade iväg en barnvagn ca 3 meter bort och upp på ett flak. Därefter tar samma kille en ny barnvagn som han snabbt kastar i backen. Sedan tar han ytterligare en barnvagn och den slänger han ovanpå barnvagn nummer 2. Grädden på moset var när han sedan kastar en golfbag ovanpå de två barnvagnarna…plötsligt förstår jag varför väskor och vagnar kan gå sönder ”på flyget”… När vi slutligen fått våra väskor (som mot förmodan faktiskt var HELA) väntade en trevlig överraskning. Utanför tullen stod världens sötaste barn och väntade. Det blev puss och kram kalas och det kändes underbart att få se dom. Hur kan man överhuvudtaget frivilligt åka ifrån såna underbara barn hann jag tänka innan vi kom hem och dom började bråka… Nåja, det är väl normalt antar jag, att syskon bråkar alltså. Hur som helst så hoppas jag att Martin och jag i framtiden återigen får möjlighet att resa bort utan barnen. Man behöver liksom komma ifrån ibland… Tusen tack till mamma och pappa som tagit hand om barnen och även tusen tack till svärmor och svärfar som skjutsat oss till Skavsta, lämnat in vår bil på verkstaden samt vattnat trädgården medans vi varit borta. Är så tacksam över att ni finns och ställer upp när vi behöver er! Nu är det dags att jobba lite. Hinner kanske surfa runt på nya resmål...har fått mersmak nu... Vi hör snart igen. Kram.

Söndag den 17 maj 2009: Jag vaknade alldeles för tidigt imorse. Det berodde nog mest på den enorma nachotallrik som jag igår tryckte i mej framför TV:n och Robinson. Men efter ca 30 minuter lyckades jag somna om för att sedan vakna igen klockan 06:30, nästan precis som igår så jag får nog sluta att säga att det är barnen som väcker mej... Om drygt 2 timmar kommer Anders och Ingegerd och hämtar upp mej och Martin. Vi kommer att äta lunch i Nyköping innan kliver på planet till Palma. Det hela känns lätt overkligt. Hemma är det tyst som i graven. Barnen har lämnat ett enormt tomrum efter sej. Jag har nu varit ifrån dom i nästan 2 dygn och så länge har jag aldrig varit ifrån dom tidigare. Jag pendlar mellan att njuta och att sakna - något som jag själv tror är helt normalt för en småbarnsförälder. Å det är ganska härligt att få sakna... Väskan är packad men ännu inte stängd. Jag velar fortfarande angående om jag ska ta med mina svarta "finskor", som är dom enda finskor jag har MEN som jag inte kan gå i eftersom dom är så smala (och det är INTE mina fötter). jag älskar ju skor typ sandaler och "tennisskor" men det passar inte så bra till finbyxor så hur f-n ska jag göra? När jag igår vägde min resväska den så låg den (kors i taket) inom RyanAirs tillåtna vikt, dvs några gram under 15kg MEN neccisären är fortfarande inte nerpackad så det troligaste är att jag får betala för övervikten men det får jag ta. Som tur är så flyger vi hem med Norwegian och dom tillåter 20kg vilket innebär att jag kan shoppa flera kilo saker...fast ni som känner mej vet att jag är en usel semester shoppare så vi får väl se hur det går men saker till barnen blir det garanterat. Nedan en väderprognos från SMHI och ni kan väl hålla en tumme eller två för att dom har gissat rätt denna gång...

Nu ska jag ta tag i den sista packningen och sedan väntar frukost och blomvattning. Å sedan ska jag ringa till Hudik och jag hoppas att Thea vill prata med mej idag. Hon har hittills inte velat det så jag har inte pratat med henne sedan i fredags när hon åkte men kanske får jag göra det idag. Önskar dej en solig och bra vecka. Jag uppdaterar när vi kommit hem och efter att jag har kramat sönder barnen... Kram!

Lördag den 16 maj 2009: Äntligen är gräsmattan fixat och det blev såååå bra. (Bild nedan.) Martin och jag bara njuter av vår vackra lilla tomt. Om vi bara kunde så måla om grannhusen (speciellt det till vänster i bild) så vore livet toppen! Fast livet är faktiskt toppen ändå just nu för imorgon flyger jag och Martin till Palma!!! Den första barnfria semestern sedan barnen kom och det känns både spännande och läskigt. Spännande eftersom vi ska ut och resa och läskigt eftersom jag kommer att vara ifrån gulliganerna i hela 6 dygn men jag är helt säker på att det kommer att gå bra OCH jag tror också att detta är nyttigt för alla inblandade. Igår, efter att barnen och Martin hade åkt upp till Hudik, gick luften ur mej. Jag hade, som vanligt, gjort upp ca 1000 planer i mitt huvud, men jag fick ingenting gjort. Jag gick bara omkring här hemma och småplockade. Det var liksom lite för tyst för att jag skulle fungera...men efter ett par timmar fick jag nya krafter och då åkte jag in till stan i hopp om att hitta ett par skor, en ryggsäck, ett skärp, byta en del av de kläder som jag inhandlade på KappAhl i torsdag samt växla pengar (till Euro). Och allt detta hade jag tänkt hinna med på ca 2 timmar... ...å det gick naturligtvis INTE. Det enda jag lyckades med var att växla pengar så nu har vi i alla fall kapital inför resan. Jag får väl handla i Palma. Hoppas att Palmaborna har lika breda fötter som jag har...annars blir det svårt för mej att hitta några skor...å dom får gärna vara breda runt magen också för annars kommer jag inte att hitta något skärp... Efter att jag insett att mina shoppingplaner inte skulle funka åkte jag till Odenplan och där träffade jag Kajsa. Jag tog en öl med henne på ett ställe och sedan gick vi till min Texas och åt god mat. Maten var verkligen supergod men efter en stund så började jag tyvärr känna av min knasmage igen. Jag har inte ätit Omeprazol på ca 4 dagar nu och jag trodde verkligen att jag nu var "fri" från mina magproblem men efter 2 öl och Carne Casada Bontana så kände jag alltså återigen av magen. Inte så mycket så att jag mådde illa men jag kände återigen den där brännande känslan igen och den satt i tills jag somnade. När jag idag vaknade så var magen ok igen. Jävla skit mage! Idag ska jag åka till jobbet i Farsta och där ska vi ha "Teambuildning dag", något som jag INTE ser fram emot. Eftersom min avdelning inte har några pengar så kommer vi att vara i ett konferensrum på jobbet, lunchen kommer att inhandlas på den lokala pizzerian och vi kommer inte att få besök av någon utomstående (det finns det inga pengar till) utan meningen är att vi själva ska sitta i grupper och diskutera hur vi kan bli ännu bättre på det vi gör...å jag tycker att sån´t här är sååååå tråkigt. På kvällen ska vi i alla fall ut på lokal. Chefen har då bokat en boulehall och där ska vi äta en buffé samt få lära oss att spela boule. En instruktör är utlovat och detta evenemang ser jag fram emot. Jag kommer dock inte att stanna så länge eftersom vi åker till Palma imorgon. Martins mamma och pappa har lovat att skjutsa oss till Skavsta och även om planet inte lyfter förrän 14:30 så åker vi nog runt 10:00 för att hinna ta en god lunch i Nyköping innan vi flyger söderut. Innan jag avslutar för att skynda vidare mot Farsta (vill INTE) så vill jag tacka alla mor- och farföräldrar för att ni gör det möjligt för mej och Martin och komma bort i några dagar. Utan er hade det inte varit möjligt! Stort tack! Nu väntar frukost, dusch och en 1-timmes resa till "fängelset". Önskar er alla en bra helg. Vi hörs snart igen! Kram!


Måndag den 11 maj 2009: Äntligen är NCC här och fixar med gräsmattan. Som jag har längtat! Dom har nu grävt upp en bit av gräsmattan och där grävt ner en dräneringsslang som förhoppningsvis ska ta bort det vatten som gräsmattan inte vill ha. Eftersom jag är en mycket trevlig men jobbig "kund" så lyckades jag "tjata" mej till en helt ny gräsmatta så imorgon kommer dom och rullar ut en ny gräsmatta! (Jag är sååå nöjd!) NCC har också lagt ut den "stenmatta" som jag köpte i fredags (lätt rundare betong "stenar" i olika storlekar som sitter ihop undertill via ett gumminät) och det blev så himla bra. Bild nedan.

Visst blev det snyggt! Jag är i alla fall super nöjd och jag fram emot att den nya gräsmatta och jag hoppas innerligt att denna nya lösning ska innebära att gräsmattan i framtiden ska gå att sitta på utan att man får blöta byxor. Jag lovar att hålla er uppdaterade ang den Åbergs gräsmattan. Nu är det dags att äta lunch och sedan ska jag åka och jobba. Jag ska äta wokad kyckling till lunch så ni kan väl hålla en tumme för att min mage inte protesterar. Stor kram! PS. Glömde att berätta en annan sak som också gjorde mej glad idag. Volvo ringde. Dom har börjat laga Ford bilar och de berättade att de ville ha ca 6000kr för att fixa de problem som vi har med bilen (bränslepumpen måste bytas för inuti den sitter givaren som talar om hur mycket bensin som finns kvar i tanken och det är den givaren som är trasig). Ford Kindwalls ville ha ca 10 000kr för samma jobb - vem tror ni att jag kommer att lämna in bilen till? DS.

Söndag den 10 maj 2009: Sitter på jobbet och är täppt i "däsan". Det beror troligen på förkylningen och jag kommer att överleva men jag saknar min nässpray som jag glömde att ta med mej...och därav längtar jag hem. Jag har i veckan börjat äta en del hälsokostpreparat och - kors i taket - så känner jag mej lite piggare. Vet inte om det beror på att björkarna har lugnat sej eller om det beror på att förkylningen börjar gå över eller om det kanske beror på att Martin och jag om endast en vecka ska åka på semester MEN hur som helst så är det underbart att slippa gå omkring och vara konstant trött hela tiden. Jag var på vårdcentralen i fredags och där fick jag veta att det INTE är något fel på min sköldkörtel. Jag fick också i hemläxa att trappa ner på Losec:en så nu ska jag bara ta en tablett varannan dag. Detta är att inte chocka magen genom att sluta tvärt. Än så länge har det gått bra. Jag åt faktiskt lite kyckling till lunch igår och det gick bra så jag håller tummarna för att denna konstiga magåkomma kanske är på väg att överge mej....hoppas hoppas... Imorgon kommer NCC och fixar till gräsmattan och jag längtar. Jag kommer att vara hemma till klockan 1430 (då jag måste åka till jobbet för att hinna i tid) och jag hoppas att dom kommer att hinna bli klara innan dess för jag vill vara säkra på att dom verkligen återställer gräsmattan samt lägger dit de betongstenar, som jag har köpte i fredags, snyggt. För nu vill vi ha tillbaks vår vackra och lilla trädgård! Nu måste jag jobba lite. Stor kram till er alla.

Torsdag den7 maj 2009: Är så otroligt trött hela tiden. Känner mej till och med trött när jag vaknar på mornarna trots att jag vanligtvis sover minst 7 timmar i sträck. Vet inte om det beror på de pollentabletter som jag dagligen äter eller om förkylningen har sugit musten ur mej men nå´t är det för så här trött brukar inte ens jag vara. Idag ska jag på stresshanteringskursen igen och sedan blir det teammöte och jobb till klockan 23:00..hur jag nu ska klara av att hålla mej vaken ända till 23:00.. Dags att äta lunch. Jag återkommer under helgen. Kram.

Tisdag den 5 maj 2009: Är så trött på att snyta mej. Är både pollenallergisk och förkyld. Näsan rinner som ett vattenfall och mina ögon vill bara sova. Har varit ledig idag och kommer även att vara det imorgon. Idag har jag dammsugit samt skurat golven här hemma och jag hann dessutom med att byta sängkläder i 3 sängar av 4 och åka till ICA Maxi och storhandla innan det var dags att hämta hem barnen. Visst har jag varit duktig...å jag satt faktiskt ner i ca 45 minuter mitt på dagen också och kollade på ett inspela avsnitt av "Nytt läge". Tycker att det programmet är jättebra även om jag sällan gillar det inredaren Tom skapar. Idag har jag även bokat hotellrum i Palma så nu är hela vår resa bokad. Vi flyger till Palma från Skavsta med RyanAir, vi bor på hotell Tryp Bellver i Palma och vi flyger sedan hem till Arlanda med Norwegian. Å allt för strax under 10000kr vilket känns om ett kap. Å nu är det bara 12 dagar kvar tills vi åker...längtar... Nu ska jag umgås med Thea ett tag innan det är dags för henne att sova. Melvin och Martin är ute på loftgången och spelar bandy å då tänkte Thea och jag ta ett parti Yatzy på hennes rum. Önskar dej en bra vecka. Kram.

Fredag den 1 maj 2009: Återigen så har det webbhotell, som denna sida ligger på, blivit hackat. Å jag kan inte förstå vad som driver de människor som ligger bakom denna "hackning". Finns det verkligen inget annat som dom kan ägna sin tid åt? (Inser att jag låter väldigt gammal när jag skriver detta...) Planen är nu att byta webbhotell och det kommer att ske så fort Martin får tummen ur...så det kan dröja...men annars är det mesta bra. Solen skiner numera nästan varenda dag och vore det inte för alla pollen som flyger omkring i luften och gör mej trött och nysig så vore livet toppen. Angående att få "tummen ur" så fick jag äntligen "tummen ur" i onsdags och nu är min och Martins första BARNFRIA resa bokat. Söndagen den 17 maj åker jag och Martin till Mallis! Barnen ska vara hos mormor och morfar medans jag och Martin reser till Mallorca och bor på fint hotell (fast det har jag ännu inte bokat...) i "huvudstaden" Palma. Där ska det drickas öl och drinkar samt ätas god mat och sola och njuta och framför allt ska det SOVAS! Gud nåde den som väcker mej på mornarna... Jag ser fram emot redan med skräckblandad förtjusning. Jag längtar verkligen efter att få åka iväg på "tu man hand" samtidigt som jag gruvar mej för att vara i från barnen i nästan en hel vecka. Martin kommer att åka upp med barnen redan den 15:onde. Han kommer sedan ner till mej dagen efter och sedan åker vi den 17:onde. Planen är sedan att mormor och morfar kör ner barnen till Sundbyberg den 21:a och då kommer även vi hem. Detta innebär att jag inte att träffa barnen på ca 6 dagar och så länge har jag aldrig varit ifrån dom så gulliganerna. Tror inte att jag varit ifrån barnen längre än max 36 timmar i sträck så det är väl på tiden. Och jag VET att det kommer att gå bra. Det kommer nog bara att kännas väldigt konstigt att inte ha dom med sej...och säkert väldigt skönt också...och jag ser verkligen fram emot resan. Nedräkningen har börjat. Bara drygt 2 veckor kvar... Från det enda till det andra. Jag har fått besked från jobbet att ingen kommer att få kicken från vår avdelning men däremot så hänger Martin löst, beroende på hur man kommer att LAS:a. Besked kommer senast den 31 maj men vi är inte speciellt oroliga. Om det nu blir så att han får gå så får han i alla fall fortsatt lön i ett år framåt och då får vi se till att göra något riktigt bra utav det året. Jag lever i tron om att allting löser sej och jag är inte speciellt rädd för förändringar. DOck är det mycket annat som jag är rädd för, som t ex att handla kläder och sedan, dagen efter, inse att samma skor finns till ett bättre pris på en annan affär. Sån´t är jag rädd för! Jag har börjat träffa min "prattant" igen, efter nästan 2 månaders uppehåll pga. att hon har varit sjuk. Jag har verkligen saknat henne och våra samtal under den tid hon varit borta. Jag har nu bokat upp nya tider och jag kommer att fortsätta att gå hos henne så länge jag känner att våra samtal ger mej något och hittills så har samtalen gett mej massor. Jag har lärt mej så mycket om mej själv och också insett att det faktiskt är jag själv som har makten över mitt liv och det är så häftigt att inse det. Livet består av så mycket mer än bara en massa trista "måsten" och om man bara sänker kraven på sej själv så blir livet så lättare, och dessutom mycket roligare, att leva. Tusen tack till Stina som har fått mej att inse detta och mycket annat! (Jag är inte på något sätt "fullärd" ännu men jag är så mycket klokare och gladare idag än vad jag var för ett år sedan.) Nog om detta å dags att avsluta. Önskar alla en skön helg och hoppas att solen och värmen är här för att stanna. Kram!

Fredag den 24 april 2009: Ont om tid. Börjar jobba om 45 minuter. Inte så mycket nytt att berätta förutom att stresshanteringskursen nu har startat. Deltagarna är helt underbara. Jag kan känns igen mej i flera av dem MEN jag gillar INTE psykologen som håller i kursen. Jag ska dock försöka att strunta i henne (om det går) och försöka ta till mej så mycket jag kan av själva budskapet och kursen samt av de andra deltagarnas egna erfarenheter. Jag ska gå starkare ut ur det här!!! Var på vårdcentralen i tisdag. Gick dit i hop om att få en remis till någon mage- och tarminstans. Fick träffa en AT läkare som (kors i taket) verkade ta min problem på allvar. Hon ville dock inte skriva ut en remis ännu utan hon ville fortsätta att undersöka mej (!?!). Hon misstänkte att mina magproblem kan ha med sköldkörteln att göra (?!?) så jag fick lämna nya blodprover och om 2 veckor ska jag tillbaks til henne. Hon tyckte dessutom, tvärtemot vad den tidigare läkaren sagt, att jag skulle trappa ner på Omeprazolen men det vet jag inte om jag våga...dom tabletterna har liksom blivit min snuttefilt. Om jag inte tar tabletterna så är jag livrädd för att få nya "anfall", speciellt när jag är på jobbet. Men jag ska försöka trappa ner. Nu är det dags att åka och jobba. Vill verkligen inte men gör det ändå. Hörs snart igen! Kram!

Fredag den 17 april 2009: Har nu haft ont i magen två dagar i rad - och både gångerna kom magontet efter att jag hade ätit kyckling. Är det verkligen möjligt att man kan få ont i magen av just kyckling? Jag fattar ingenting. I onsdags åt vi kycklingspett (gjorda av kycklingfilé från Guldfågeln) och ca 45 minuter efter att jag hade ätit klart så kom den brännande smärt i magen samt illamåendet. Ca 2-3 timmar senare så var jag ok igen. Igår åt jag en kall kycklingkorv till "mellis" innan jag åkte in till stan för att titta på kläder till mej själv (något som verkligen är nödvändigt med tanke på hur min garderob ser ut). Ca 30 minuter efter att jag hade ätit korven så börja jag må illa samtidigt som magontet kom tillbaka och vips så var shoppingsuget som bortblåst. Jag är så otroligt trött på att ha det så här. Jag MÅSTE ta tag i detta och försöka hitta en läkare har lust att hjälpa mej...för det har INTE min husläkare på vårdcentralen. Hon tycker bara att jag ska fortsätta att äta Losac och INTE ringa och störa henne. Jag älskar verkligen sådana läkare! Undrar bara varför dom valt just vårdyrket och inte något annat... Imorgon åker jag och barnen tillbaks till Sundbyberg. Vi har nu varit uppe i Hudik sedan i måndags. Vi har haft det bra och jag har promenerat nästan varje dag. Sedan vi började med stegräknare på jobbet så har jag gått i genomsnitt drygt 14000 steg per dag och det är jag nöjd med! Önskar dej en skön och solig helg!

Fredag den 10 april 2009: Sitter på jobbet och skriver. När jag väl är hemma så räcker tiden sällan till och om jag ska vara helt ärlig så är lusten att skriva bortrest för tillfället men jag tänkte ändå uppdatera er i vad som händer i mitt spännande liv just nu...fast mitt liv är egentligen allt annat än spännande just nu... Jag är, som vanligt, mest bara trött hela tiden och jag börjar så smått att inse att jag nog har gått och blivit lite lätt vidbränd. Inte utbränd men på god väg. Jag ska dock vända skutan i tid, jag lovar. Minns inte om jag nämnt det tidigare eller inte men eftersom företagshälsovården tror att mina magproblem hänger ihop med stress (vilket jag också börjar inse) så har min snälla chef beslutat sej för att bekosta en stresshanteringskurs åt mej. Å detta är jag mycket tacksam för. Kursen, som Previa håller, börjar redan nästa vecka men då är jag och barnen i Hudik så i tisdags fick jag en egen introduktion av den psykolog som kommer att hålla i kursen. Denna psykolog var både hård och rak och min första hemläxa var att GÅ LÅNGSAMT ett par gånger per vecka samt att vila (så att kroppen får en chans att återhämta sej). Angående att gå långsamt så finns det få saker som stressar mej så mycket som att gå långsamt. Om man ska någonstans så kan man väl lika gärna gå FORT för då kommer man ju fram fortare eller... Enligt denna psykolog så är det inte själva stressen som gör att man, eller kroppen, mår dåligt utan istället är det bristen på återhämtning så orsakar problem. Å när hon sa det och så slog det mej hur sällan jag faktiskt lyssnar på min kropp och ta tar en paus. Jag kör liksom bara på (lite som en Duracell kanin) eftersom jag gillar när det är lite tempo. Jag trivs med att ha "flera bollar i luften samtidigt" (jag är dessutom väldigt BRA på att hantera flera saker samtidigt) och jag känner mej vanligtvis stressad när det INTE händer något. Om det blir för lugnt så brukar jag snabbt se till att starta upp något nytt projekt, som t ex rensa i klädkammaren. Sån´t går jag igång på MEN tydligen så har min kropp nu tröttnat på mej... I onsdag när jag var på jobbet märke jag själv, för första gången faktiskt, tydligt av hur min kropp reagerade. Jag hade mycket att göra (det är vanligtvis mycket att göra på mitt jobb på dagtid under vardagarna medans det är tvärtom på nätter och helger.) Hur som helst så när en mycket krävande kund började ringa var 15 minut för att eskalera sitt ärende så dröjde det inte länge förrän jag fick sura uppstötningar. Denna upplevelse var för mej jättejobbig eftersom det var så tydligt hur kroppen "sa ifrån". Denna händelse gjorde mej ledsen och nedstämd. Jag känner mej på något konstigt sätt motarbetad av min egenkropp. Lite som om min personlighet och min kropp inte längre kommer överens och hur fånigt det än låter så är det hela jättejobbigt att hantera. Jag TRIVS ju när det är "full rulle" (fast kanske inte dygnets alla timmar men så är det ju inte heller, det är vanligtvis bara full rulle mellan 0530-2230) och nu plötsligt så protesterar min kropp! Varför tänker jag men egentligen så vet jag redan svaret. Jag har gasat på lite väl länge utan att stanna upp och vila men ändå så kan jag inte låta bli att känns det lite som att min kropp sviker mej... Min plan är nu att lyssna noggrant till vad som sägs på stresshanteringskursen samt att verkligen försöka att ta det lite lugnare och ge min kropp en chans att återhämta sej. Jag ska inte gasa från 0530 på mornarna och till 2230 på kvällarna, då jag vanligtvis somnar på mindre än en nanosekund. Jag ska sova mer och städa lite mindre. (Nu lider pedanten inom mej...) Jag måste lära mej att säga "Nej tack" lite oftare och då även till saker som jag gillar men som troligen kommer att ta mer tid i anspråk än vad jag har "råd" med. Jag ska försöka ägna min tid åt saker som ger mej energi istället för åt saker som bara stjäl energi. Jag ska gå ner i tid på jobbet men jag avvaktar till jag vet om jag blir kvar eller inte. (Vi är lovade besked under nästa månad och jag är inte ett dugg oroligt för att bli uppsagt. Bli jag det så blir jag det och då ska jag se till att göra något bra av det hela. Kanske plugga?)Och även om livet känns lite tungt just nu så ser jag ljust på framtiden. Det ska nog komma något bra ur det här också. Å när jag har kommit på vad det var så lovar jag att informerar er om det! Nog om detta. För övrigt mår jag bra...eller bra och bra...jag var på närakuten idag och fick en spruta för (eller säger men emot?) pollen. Jag har sedan ca 10 dagar tillbaks tagit 2 olika sorters tabletter för att klara av pollensäsongen men de verkar inte fungera så bra för de senaste dagarna så har min näsa varit som en vattenkran och imorse tröttnade jag. Jag hade redan fått själva sprutan (eller rättare sagt själv innehållet) utskrivet en min allergiläkare så det var bara att åka till närakuten i Solna och få sprutan instucken i skinkan. Det hela var i principsmärtfritt och Melvin (som följde med sin snoriga mamma till närakuten) fick ett klistermärke samt ett bokmärke av sköterskan för att HAN hade varit så duktig. Hallå! Men jag då!!!! Nu ska jag gå till köket och hämta lite "nattmellis" (yougurt och hallon). Återkommer när tid och lust finnes. Tills dess, stor kram och var rädda om er.

Torsdag den 2 april 2009:
Äntligen verkar det som om våren har anlänt! Som jag har längtat! Plötsligt är livet inte grått längre utan fullt av möjligheter! Till höger en bild på barnen som kollar in vårlökarna som är på väg upp! Tillsammans med mina kollegor på jobbet påbörjade vi i måndags en promenad där slutmålet är Prag. Vi deltar i en stegräkningstävlig och jag tar naturligtvis detta på störst allvar! Igår kom jag upp i 22492 steg. Jag var sååå trött på kvällen och mina fötter som två tunga klumpar. I skrivande stund är klockan bara 11:35 och på min räknare står det redan 12228 steg. Jag tog en morgonpromenad 0630 imorse och bara den gav men ca 7500 steg och än är dagen inte slut! Nu ska jag äta lunch och sedan blir det lite shopping (till barnen som vanligt) i Solna Centrum. Vi hörs snart igen!

Fredag den 27 mars 2009: Var på KS i onsdags på rutinkoll för min hyperprolaktinemi och då sa läkaren att jag kanske har nå´t fel på sköldkörteln också. Å min första tanke var "Ja, varför inte, jag har ju BARA astma, allergi, atopiskt eksem, hyperprolaktinemi, magmunsbråck och reflux"....för man ska ju vara positiv har jag hört. Fast det hela kan stämma för jag fryser nästan jämt och jag är tröttare än tröttast trots att jag i alla fall ibland sover på nätterna. Jag fick dock ingen medicin för detta eftersom min värden bara låg strax över gränsvärdet så nya blodprover ska lämnas in om 3 månader och sedan får vi se vad som händer. Men annars mår jag bra... Jag var hemma från jobbet både måndag och tisdag. På onsdag var rösten nästan som vanligt och på torsdagen jobbade jag igen. På torsdagskväll gick jag ut med "loftgångsmammorna". Jag är så tacksam för att dessa mammor finns! Jag har inte känt dom speciellt länge (en av dom flyttade in för bara 2 månader sedan) men dom är alla sååå trevliga. Vi sitter alla i samma "båt" (heltidsarbetande småbarnsmammor med män) och vi försöker alla få det berömda livspusslet att gå ihop utan att själv stryka med och man kan faktiskt prata om det mesta med dessa mammor. Är så glad att just ni är mina grannar! Mindre glad var jag i torsdags när Martin ringde och berättade att vår bil hade gett upp - mitt i morgonrusningen och dessutom mitt på Centralbron i Stockholm! Det var med lätt panik i rösten som Martin bad om numret till en bärgare och jag kan förstå honom. Jag skulle INTE vilja sitta fast i en DÖD bil just där klockan 0845 en torsdagsmorgon. Mer om detta i den vanliga bloggen. Hur som helst så är jag bara såååå förbannad på FORD som länge har vetat om detta fel på dessa bilar men som naturligtvis INTE har gått ut med någon information till berörda bilinnehavare. Allt för att tjäna pengar. Vid 37 års ålder har jag just insett att det är en cynisk värld vi lever i. Nu ska jag sätta mej i soffan och njuta av tystnaden eftersom jag är "ensam" hemma. (Barnen sover och Marit är ute = ensam hemma.) Jag ska vara ledig hela helgen och på söndag ska jag på "Den stora mamma bikten" och det ser jag fram emot. Nu vill jag önskar dej en trevlig och helst snöfri och solig helg! PS. Ute snöar det och jag börjar för övrigt känns mej mer och mer som han i "En snöskottares dagbok". DS.

Lite senare samma söndag - Söndag den 19 mars 2009: Har nyss ringt och meddelat min chef att jag blir hemma imorgon. Han sa vänligt men bestämt åt mej att "hålla käften" och det är min plan fr o m nu och ett tag framöver. Kan knappt prata alls nu. Och när jag försöker prata så känns det som om mitt huvud ska sprängas. Men annars mår jag bra! Önskar alla en frisk och skön vecka. Kram!

Söndag den 19 mars 2009: Sitter på jobbet och håller tummar och tår för att det inte ska ringa så mycket. Jag har nämligen tappat rösten, så som jag vanligtvis gör efter en förkylning, och nu låter det som om jag tömt ett par helrör med whiskey och ni som känner mej vet att jag INTE har gjort det. (Min alkohol konsumtion sträcker sej nu för tiden till 1-2 Singha per vecka och det tappar man inte rösten utav.) Jag har valt att stänga av min telefon och så får min kollega ta alla inkommande samtal men det har (tack och lov) inte ringt så mycket hittills och jag hoppas att den trenden håller i sej. Annars är det mesta ok. Jag var ju förkyld tidigare i veckan men framåt fredag så började jag må bättre så då valde jag att åka och jobba igen. Jag fick ytterligare ett “maganfall” på torsdagskväll. Denna gång efter att ha ätit wokad kyckling med nudlar. Efter att ha fått ytterligare ett av dessa ”anfall” med magsmärtor och spring på toa (slapp dock kräkas denna gång) så tror jag att jag har två olika problem kopplade till magen. Ett i den övre delen av magen/ matstrupen som ger mej halsbränna och sura uppstötningen men det kan jag hålla i schakt med Omeprazolen (Losec) samt genom att undvika att äta stora portioner. Det andra problemet verkar ligga i den nedre delen av magen och det är et som ger mej kraftiga magsmärtor. Det verkar mer och mer som om jag, eller rättare sagt min mage, inte längre tål viss mat. Innan nästan samtliga ”anfall” (sedan det hela började förra sommaren) så har jag ätit antingen kycklingfilé, vitlök eller vinäger (i dressing eller i tzatsiki). Kanske tål min mage inte längre dessa råvaror? Eller… Hur som helst så är min plan att fortsätta att söka hjälp för dessa problem eftersom jag numera är lite smårädd för att äta ”osäker” mat, dvs mat som jag inte är säker på om min mage gillar. Jag ska kontakta en privat klink på måndag (om min röst är tillbaks då). Jag HATAR verkligen att vara ”sjuk”. Tycker att jag har nog med diagnoser ändå (astma, allergisk mot pollen samt också mot fisk, skaldjur och nötter, atopiskt eksem, hyperprolaktinemi, magmunsbråck samt reflux). Tycker faktiskt att det räcker fint så! Ikväll har jag dock bestämt mej för att återigen prova att äta kyckling. Bära eller brista. Martin är hemma så om jag blir dålig så får han ta hand om barnen. Jag vill verkligen bena ut det här för att ha det så här sänker min livskvalitet massor. Jag är ju en person som gillar att äta men just nu är jag istället rädd för att äta... För övrigt så känner jag mej mest trött och tråkig. Jag saknar delar av det liv som jag hade innan jag fick barn. Speciellt den sociala biten och att bara kunna vara spontan och gå ut och äta med t ex Martin när vi båda kände för det. Idag så måste man planera och fixa barnvakt och när man väl har fått barnvakt och kvällen kommer så kanske man inte alls känner för att gå ut längre... Jag gör alldeles för lite roliga saker för mej själv. Har inte ens tagit en enda liten promenad den senaste vecka. Hoppas att nästa vecka blir roligare. Jag har då i alla fall en lunch date inbokade samt en kväll med loftgångsmammorna (bowling och mat) och en föreläsning på söndag! Det blir nog en toppenvecka för mej. Måtte alla baciller hålla sej borta! Nu måste jag jobba lite. I alla fall se ut som om jag jobbar lite. Vi hörs snart igen! Kram!

Torsdag den 19 mars 2009: Är fortfarande hemma från jobbet men mår nu bättre. Ska jobba imorgon. Har nyss bokat biljetter till "Den stora mammabikten" som går av stapeln nästa söndag. Vi blir 3 vänner "från förr" som ska gå på detta och jag ser verkligen fram emot nästa söndag. Jag ser även fram emot nästa torsdag då "loftgångsmammorna" återigen ska ut och äta och sedan bowla! Jag har (efter ca 6 månader psykoterapi) insett att jag behöver mer sånt (kul saker att se fram emot) och mindre jobb och plikter i mitt liv för att jag ska må bra! Igår sken solen och medans barnen lekte på tomten så satte jag på en stol mig i ett hörn, där det var lä, och bara njöt av solen. Jag älskar verkligen SOL och jag hatar verkligen vinter och kyla. Fattar inte varför jag år efter år fortsätter att bo just i Sverige? Antagligen för att jag är för feg för att våga flytta utomlands...men Martin och jag har i alla fall planer på att åka till värmen i minst 2 veckor i januari nästa år. Jag hoppas verkligen att det bli av. Angående resor så har mamma och pappa lovat att ta hand om barnen upp i Hudik under en helg (april eller maj) så att Martin och jag kan åka utomlands på en "cityweekend". Nu återstår bara det svåra, nämligen att boka en resa... Nu ska jag gå och hämta ut biljetterna till Mammabikten. Vi hörs snart igen! Kram!

Tisdag den 17 mars 2009: Har varit hemma från jobbet idag. Har ont i halsen och känner mej klen. Det började redan på söndagen och igår valde jag att gå hem några timmar innan mitt pass egentligen skulle ha slutat. Min plan för dagen var att bara ta det lugnt och kanske till och med gå upp och lägga mej och sova några timmar till efter att barnen hade gått till dagis (alltså efter att Martin tagit dom till dagis). Tror ni att det blev så? Nä, så klart inte för det är ju MEJ vi talar om. Hon som bara INTE kan sitta still och bara ta det lugnt. (Tror på fullt allvar att jag lider av en variant av ADHD.) Hur som helst så fick jag fick en lysande idé, tyckte jag själv. Jag fick för mej att jag skulle rensa bland de urväxta barnkläderna som finns i boden. So far so good! Men när jag väl hade släpat in de 4 flyttkartongerna, samt plockat upp ALLA kläder, drabbades jag av den STORA ångesten. Tankar som "Ska jag verkligen inte ha några fler barn" snurrade friskt runt i mitt huvud. (Som om den frågan egentligen har något med att kasta urväxta barnkläder att göra...) Tusen minne kom över mej och plötsligt insåg jag hur otroligt fort tiden faktiskt går just nu. Har lite svårt att fatta att mina "stora" Barn faktiskt haft dessa pyttesmå kläder för bara 5 respektive 2,5 år sedan... t Själva rensningen tog mej totalt nästan 3 timmar och efteråt var jag helt slut. Mest i huvudet. Jag hade ingen aning om att det fanns så många minnen nedpackade i dessa lådor. Men jag lyckade i alla fall rensa lite. 4 flyttkartonger blev 3 och jag blev i alla fall lite nöjd även om frågan "Ska jag verkligen inte ha några fler barn" fortfarande snurrar i mitt huvud... Imorgon är jag ledig från jobbet och då kommer även barnen att få vara hemma från dagis eftersom vi alla (Melvin, Thea och jag) har tandläkartid klockan 1400. Barnen hade naturligtvis kunnat vara på dagis imorgon och sedan hade jag kunnat hämtat dom strax efter lunchen men jag har ingen lust att stressa iväg till dagis på morgonen för att sedan stressa tillbaka, ett par timmar senare, och hämta dom när dom är mitt i någon aktivitet. Nej, då har vi hellre en slapparförmiddag imorgon och sedan åker vi till tandläkaren. Farmor har lovat att följa med eftersom även mina tänder ska undersökas. Det tackar vi för! Nej nu har inget mer spännande att berätta så jag avslutar för idag. Kram!

Söndag den 15 mars 2009: Såg på Melodifestivalen igår, precis som resten av Sverige. Skickade in 10 SMS röster på Carolina af Ugglas och hennes underbar låt "Snälla Snälla" men inte vann hon för det...och egentligen så är jag inte speciellt ledsen för det för jag hade en trevlig kväll hemma i min soffa tillsammans med Martin och mamma och pappa som var nere på besök. Har dessvärre tappat lusten att skriva. Går mest bara omkring och längtar efter sol och värme. Har ingen lust att skriva ännu ett gnäll inlägg så jag väljer att avslutar dagens inlägg redan nu. Återkommer när lusten återvänt. Tills dess önskar jag dej allt gott.

Onsdag den 11 mars 2009: Trött med huvudvärk och halsbränna. Har tyvärr inget intressant att berätta så jag tänker inte skriva något mer idag. På återseende en annan dag! Kram!

Söndag den 8 mars 2009: Först: Grattis på födelsedagen Malin Micha!!! Och även grattis till Mia Åsberg som fyllde i fredags. (Hoppas att sms:en kom fram.) Sedan: Önskar att dygnet har fler timmar... Har jobbat idag och hade tänkt hinna med massor av privata saker under arbetstid (ja, visst låter det dumt men det finns ju liksom ingen annan tid över) men som vanligt så dök något annat upp. Denna gång så hittade jag själv ett fel som jag gjort i vår schemaplanering och som kunde ha inneburit att jag och alla mina kollegor skulle jobbat en dag för mycket, utan ersättning, den kommande perioden. Som tur var så hittade jag felet och det tog mej bara ca 2 timmar att rätta till det hela men nu är allt som det ska vara och jag ska ALDRIG göra om detta fel igen! Hemma är det mest morgonpigga barn och hålögda föräldrar. Orkar inte ens gå in på det så jag hoppar rask över till ett annat intressant ämne - nämligen min mage! I tisdags ringde min husläkare upp mej och följande konversation utspelades: Läkaren: - Ja, då har gjort allt vi kan för dej och vi har kommit fram till att du har magmunsbråck, magkatarr samt reflux (sura uppstötningar/halsbränna) och nu kan vi inte göra något mer för dej. Ulle: - Men vad händer nu då? Läkaren: - Du får fortsätta att äta Omeprazol (Losec). Du kan ta 20-40 mg (1-2 tabletter) per dag och sedan kan du prova att trappa ner. Ulle: - Men det var ju när jag trappade ner som jag blev så himla dålig och kräktes... Läkaren: - Ja, då får du fortsätta att äta 20-40 mg (1-2 tabletter) per dag. Ulle: - Men är det verkligen bra att äta magsyra hämmande medicin under en längre period. Jag har ju tagit denna medicin till och från sedan i juli förra året. Läkaren: - Det är ingen fara så länge man inte tar så stor dos. Ulle: - Och vad innebär en stor dos? Läkaren: - 20-40 mg (1-2 tabletter) per dag. Ulle: (Tänker "Goddag yxskaft" men säger inte detta eftersom det troligen skulle innebära att samtalet är över...) Läkaren (som nu tydligt visar att hon vill bli av med den frågvisa och jobbiga patienten) frågar om inte Ulle möjligtvis har någon företagshälsovård som hon kan vända sej till och tänk, se det har Ulle, och därmed är samtalet över! Så i fredags var jag på besök hos företagshälsovården/Previa. Jag fick träffa en mycket lugn och trevliga läkare. Hon ställde många frågor om både min arbets- samt livssituation och hon bad även att få se resultatet från gastroskopin. Efter att hon hade tittat på det pappret sa hon att hon inte alls trodde att jag hade magkatarr utan "stressmage". Det baserade hon på att mitt inre inte var inflammerat såsom det brukar vara om man har magkatarr. Helt säker kunde hon naturligtvis inte vara men hon trodde att det hela handlade mer om stress, på jobbet och privat. Hon fråga om jag ibland kände mej stressad. Vilken fråga! Jag känner mej ju ALLTID stressad. Och hur mycket jag än stressar så hinner jag ändå inte allt jag vill hinna med! Läkaren tipsade om en kurs i stresshantering (men den ska bekostas av arbetsgivaren så jag är inte alls säker på att jag får gå en sådan kurs) men hur som helst så väckte denna läkare ännu fler frågetecken och känslor inom mej. Är det kanske så att min kropp försöker tala om något för mej? Är det kanske dags att stanna upp och börja prioritera saker lite bättre, som till exempel att börja prioritera mej själv framför jobb, styrelseuppdrag, städning, matlagning, hemsidor och allt annat som idag tar all min tid? (Barnen vill jag dock INTE prioritera bort!) Jag har nyss läst ut boken "Lycka till, om balans i livet och andra floskler" och det var en mycket tänkvärd bok. Min hjärna går på högvarv nu. Tankar som "Vad ska jag bli när jag blir stor?" och "Vad gör mej lycklig?" Stora frågor men tyvärr ännu inte bra svar. Jag återkommer så fort jag har grubblat klart. Nu ska jag gå och lägga mej. Melvin vaknar fortfarande alldeles förtidigt men även jag har börjat vakna i ottan för att sedan INTE kunna somna om. det är sååå irriterande. Som härom dagen då jag vaknade 0400 av att jag behövde gå på toa. Efter toa besöket kunde jag INTE somna om och ca 0430 vaknade Melvin och skrek. Han var sur som ättika och allt var NEJ och han ville bara att pappa skulle komma men när Martin väl gick inte till Melvins rum så dög inte pappa heller. Efter en stund lugnade han ner sej och somnande om men då var det ändå dags för mej att kliva upp och gå och jobba...behöver jag tillägga att jag inte är den mest sociala på kvällarna...jag vill helst bara sitta ensam i soffan och stirra på TV:n innan jag stupar i säng. Kul fru, nej jag tror inte det men håll ut Martin, det blir säkert bättre inom några år...hoppas jag... Önskar alla en skön vecka fylld av härliga sovmornar...

Måndag den 2 mars 2009: Sitter på ett hotellrum i Jönköping och bloggar. Är nere i jobbsyfte men njuter samtidigt av att kunna blogga och titta på TV samtidigt och dessutom UTAN att någon stör mej! Vad mer kan man begära? Packade ner träningskläder eftersom jag fått reda på att hotellet hade ett litet gym men efter en mycket tidig morgon (klev upp 0500) och en låååång dag slutade kvällen inte alls på gymmet utan på O´learys. 2 öl och en Boston Celtic Burger senare landade jag i sängen, framför TV och här sitter jag fortfarande och jag ser redan fram emot hotell frukosten i morgon... Önskar dej en trevlig vecka!

Fredag den 27 februari 2009: Gastroskopin gick hur bra som helst. Jag tror att jag somnade (eller rättare sagt sövde ner) kl. 09:00. När jag vaknade till så var klockan 09:20. Min första tanke var att något hade gått fel och att dom inte hunnit utföra någon gastroskopi så min första fråga till sköterska var om verkligen redan var klart. Sköterskan log och sa att gastroskopin redan var utförd. Jag var lite groggy när jag vaknade men det gick snabbt över. Jag fick macka och mjölk (som det lilla barn jag är...) och sedan fick jag klä på mej och träffa doktorn som hette Pontus. Han berättade att det hela hade gått bra och att man hade hittat ett 3 cm långt (eller säger man stort?) bråck och att det troligen är pga av detta bråck som magsaft tränger upp och ger mej halsbränna m.m. Doktorn förklarade vidare att detta bråck troligen uppkommit under någon av mina graviditet eftersom det är vanligt att barnet då trycker på så att bråck bildas. Jag gick därifrån lättad (över att ingreppet var så enkelt) men också fundersam eftersom jag undrar vad det här med bråcket kommer att innebära för mej. Min ordinarie läkare (husläkaren i Sumpan) kommer förhoppningsvis att ringa mej på tisdag, efter att hon fått provsvaren, och sedan får vi se vad hon ordinerar. Nu ska jag kolla på "Let´s dance" i väntan på att klockan ska bli lite mer så att det är legitimt att gå och lägga sej. Är så sjukt trött pga flera nätters stökande från Melvins sida och trots att han stökar om nätterna så vaknar han ändå i ottan. Varför???? Hade hoppats på en låååång vila i samband med gastroskopin men så blev tyvärr inte. Inatt kom Melvin kom in till vår säng redan vid midnatt och även om det är väldigt mysigt att ha honom bredvid sej så sover jag som en kratta när han ligger där. Han låter och han snurrar och minst en gång i halvtimmen så får kastar han Bosse i huvudet på en...men han luktar väldigt gott...Melvin alltså - inte Bosse... Önskar alla en lugn och skön helg

Torsdag den 26 februari 2009: Idag slog det mej att det absolut tråkigaste med att vara mamman måste vara allt tjatande...å så det där lirkandet för att få barnen dit man vill utan att dom märker att man egentligen tjatar...usch vad jag är trött på det. Det bästa med att vara mamman måste å andra sidan vara den där härliga känslan som man får i bröstet när ens barn är så där extra underbara som bara ens egna barn kan vara - som t ex i tisdagskväll, när Thea erbjöd sej att knäppa Melvins pyjamas och han (kors i taket) gick med på det. Efteråt sa en stolt Thea till Melvin "Det visste du inte va - att Thea kunde knäppa pyjamasar!" Hon var så stolt och det var så härligt att få både titta och lyssna på henne! Mera sånt och mindre tjat! Melvins humör pendlar frisk nu för tiden. Han verkar ha kommit in 2-års trotset (som min prattant kallar för "utvecklingsfas") och han har ett kärleksförhållande med ordet NEJ. Allt är NEJ, till och med det han egentligen vill är NEJ - tills han kommer på att han sagt "fel"...men då blir det liksom NEJ på NEJ som i hans värld verkar betyda JA...någon som förstod? Annars är det mest ok. Det enda "problemet" är just nu Melvins tidiga mornar = trötta föräldrar. Melvin vaknar allt från 0430 till 0600 och det är lite för tidigt tycker både jag och Martin. Som igår, då han vaknade 0530 (fast jag tror att han varit vaken en stund innan för han var supersur när han kom upp och det kan han bli när han varit vaken utan att ha fått någon uppmärksamhet). Efter att Melvin bränt av ca 75 NEJ på raken så gick han slutligen med på att titta på Molly Mus på den bärbara DVD:n och sedan fick jag stressa som en galning för att hinna göra mej klart och hinna med tåget som går 06:39. Men förhoppningsvis så finns det hopp för på måndag ska Melvin få prova att vara vaken hela dagen på dagis. Mer om detta i den "vanliga" bloggen. Imorgon kl. 0900 ska jag sövas inför gastroskopin. Jag är inte ett dugg orolig utan jag ser bara fram emot att få det gjort. Jag tror inte att man kommer att hitta någonting konstigt i min mage (förutom kanske några gamla nachos och lite gräddfil. Jag lovar att uppdatera bloggen så fort jag kommit hem och så fort narkosen har släppt så att jag mår ok igen. Önskar nu alla en god natt! Vi hörs imorgon!

Tisdag den 24 februari 2009: Så, då har man klarat av årets första magsjuka också och det med bravur! (Mer om detta i den vanligen bloggen.) Jag skickar tusen tack till min terapeut och även några tack till min hjärna som äntligen har börjat fungera som den ska! Trots att Melvin blev dålig på lördagen så har ändå helgen varit bra. Visst det har varit en massa tjafs och bråk med barnen men överlag så har helgen ändå varit bra. I fredags var jag ju ledigt och jag valde då att ha barnen hemma från dagis. På fredagskväll kom farmor och farfar över och barnvaktade så att Martin och jag kunde gå ut i några timmar. (Tusen tack för det!) Det blev mat på O´learys och sedan 4 serier bowling på bowlinghallen. Jag vann samtliga serier!!! Martin var inte nöjd men det var jag! På lördagen var jag och simmade mina 60 längder och det var faktiskt den andra gången (!!!) som jag simmade den veckan. Nu har simkortet tyvärr gått ut men jag funderar på att köpa ett nytt årskort för jag gillar verkligen att simma men tyvärr så är vattnet inte så bra för min eksem. (detta trots att Sundbybergs simhall har något nytt slags reningssystem och därmed betydligt mindre klor i vattnet.) Mina händer är torra som fnöske och jag har ständigt sprickor som svider men å andra sidan så är jag ganska van att ha det så så jag kommer nog att köpa ett kort trots allt! Hade inte alls tänkt att sitta framför datorn idag men pga av mitt uppdrag i bostadsrättföreningen (i kombination med mitt kontrollbehov samt min dåliga disciplin) så blev jag sittande här i ca 3 timmar. Min plan var bara att kolla mailen samt att uppdatera hemsidan och att sedan gå ut och gå eftersom solen idag ÄNTLIGEN har valt att visa sej...i alla fall ibland. Det droppar från taken och min längtan efter sommaren är starkare än någonsin. Jag HATAR verkligen vintern. Varför kan vi inte ha 11 månader sommar och bara 1 månad vinter istället för så som vi har det nu? Kan någon fixa det? Viktmässigt så händer det ingenting och det är bara mitt fel. Jag är inne i en väldigt grå period just nu när det mest känns segt och tråkigt och då vill jag helst bara dra någon gammalt över mej och gå i ide...men istället så brukar det sluta med att jag framåt kvällen hamnar i soffan tillsammans med någon prasslande påse...men idag SKA jag i alla fall ut och gå så det här får bli en kort uppdatering. Hälsa före bikt (som denna blogg ibland känns som). Man jag återkommer snart igen. Ha en skön vecka!

Onsdag den 18 februari 2009: Vill inte ha vinter längre! Vill inte jobba heltid längre! Å vill absolut inte jobba i världen avkrok, Farsta, längre. Bara gnäll idag. Slutar skriva nu och återkommer istället en annan, gladare dag. Kram!

Fredag den 13 februari 2009: Sitter vid datorn och försöker skriva så fort som möjligt medans Martin fixar med maten. I min hand har jag en öl (å det är naturligtvis en Singha). Detta är for ovanlighetens skulle INTE den första ölen som jag dricker denna vecka. I onsdags var jag faktiskt ute på lokal (restaurang Texas för ovanlighetens skull…) tillsammans med ”Loftgångsmammorna”. Det var som vanligt jättetrevligt. En ”ny” mamma, som nyligen flyttat hit, följde också med och hon var verkligen toppen. Jag känner mej mycket privilegierad som har så bra grannar! Kram på er allihopa! Annars är det mesta faktiskt toppen. Det enda som inte känns toppen är jobbet, fast egentligen så är det också bra också men jag känner att det börjar bli dags att göra något annat, vet bara inte exakt VAD det är jag ska göra ”när jag bli vuxen”. I väntan på att jag ska komma på det så funderar jag, och en grann mamma, på att ta med våra döttrar på en kryssning till Åbo. Tror att det vore lite mysigt att få åka iväg ensam (dvs. utan Martin och Melvin) med Thea och sedan få rå om henne, utan att lillebror pockar på uppmärksamhet hela tiden. Ska bara se till att få "tummen ur" och boka en kryssning. Skulle helst vilja åka snart eftersom båtarna oftast har lite extra aktiviteter för barnen under sportlovet. Ska undersöka tider och avgångar imorgon, när jag jobbar kväll.
En stund senare: Åh vad god maten var. Lövbiff och chilipotatis sallad samt grillad tomat. Mums! Nu är jag mätt och glad och snart ska Martin och jag kolla på Hjälp. Ett ganska ojämnt program tycker jag men eftersom det ibland är bra så kollar jag ändå. I förrgår satte jag ut ännu en annons på Blocket om barnkläder till salu och idag sålde jag Melvins bruna P.O.P. overall samt hans turkosa FIX jacka. Melvin har växt både mer och fortare än vad jag hade räknat med och bägge dessa plagg började bli lite väl korta i både ärmarna och eftersom Melvin har ytterligare en jacka sam t en till overall (för att jag är sååå bra på att shoppa till barnen) så det kändes som om det var dags att sälja MEN det var faktiskt svårt att göra sej av med den bruna overallen. Den har ju liksom varit Melvins första riktiga overall och jag tycker att tiden går så himla fort just nu. Jag har lite svårt för det faktum att även Melvin inom ett par år kommer att ha lämnat småbarnsstadiet…snyft…kan man inte bara stoppa tiden lite så att jag får fortsätt att gosa med världens charmigaste 2-åring?
Melvin växer så det knakar och han pratar mer och mer och bättre och bättre för var dags om går. Som idag t ex, när han satt i trappan och lekte med MIN gamla Barbie häst, och jag frågade jag om det var Melvins häst. Då svarade han att det var Theas häst (den brukar stå i Theas bokhylla) men att han hade fått låna den. Lilla gubben! Han bar så ledsen imorse när Thea lekte med min ”My little ponny” häst som hon fick på sitt barnkalas. Melvin sa genast att han också ville ha en höst och när vi förklarade att detta var Theas häst och att vi inte ahde flera hästar (hade just då glömt bort min gamla Barbie häst) så blev han jätteledsen. ”Mel häst osså?” frågade han om och om igen…men nu är problemet tillfälligt löst och det känns bra! Nu väntar TV: och ”fredagsmys”. Önskar alla en trevlig alla hjärtans dag då vi alla kan passa på att vara lite extra snälla mot våra medmänniskor.

Måndag den 9 februari 2009: Jag är lite trött på livet just nu. Ja, egentligen inte på livet i sej men bara så otroligt trött på "den grå vardagen". Jag vill ha sol och värme och inte mer kyla och "grå väder". Inget speciellt har hänt men jag har helt tappat intresset för mitt jobb. (Jag vill dock poängtera att jag fortfarande har som ambition att göra ett bra jobb när jag väl jobbar.) Inget speciellt har hänt men just nu känner jag bara för att vara hemma. Hinna vara med barnen och hinna med mej själv och inte bara jobba och laga mat och sköta hushåll. Känns lite som om hur jag än gör så räcker tiden aldrig till...och jag avskyr den känslan. Känslan av att ständigt vara lite stressad. Ett kort spontant samtal med en granne innebär att jag inte hinner simma de 60 längder som jag hade som mål för om jag simmar dessa 60 längder så kommer jag inte att hinna basta (och det vill jag också gärna hinna). Och om jag väljer att både simma de 60 längderna samt bastar så kommer jag att behöva kasta i mej lunchen hemma för att hinna till jobbet i tid... Jag är den första att erkänna att jag är dålig på att prioritera, eftersom jag så gärna vill hinna med "allt", men att leva så här är inte att leva. Det är mer som att springa i ett jättestort ekorrhjul... Just nu hoppas jag på att jag blir uppsagd med minst 1 år lön men tyvärr så tror jag inte att det kommer att ske eftersom jag är den på min enhet som har flest anställningsår bakom mej och eftersom man numera vill LAS:a ut folk så innebär det att man måste säga upp hela gruppen först och det tror jag inte kommer att ske. Jag hoppas nu att Lars (LAS) Nyberg river upp beslutet om LAS och istället återinför omställningsprogrammet så att jag frivilligt kan lämna min plats till de som fortfarande vill jobba...alltså jag VILL fortfarande jobba men kanske inte där jag jobbar idag och dessutom absolut INTE i Farsta! Kanske har det blivit dags att fundera på "vad jag ska bli när jag blir stor". Börjar faktiskt bli sugen på att plugga. Får se vad som händer. Lovar att hålla dej uppdaterad. Nog om detta. Theas kalas i lördag blev hur bra som helst. Både barn och vuxna trivdes. 16 barn + lika många föräldrar kom och Thea fick massor av paket. Alla barn, som ville, hann rida 2 gånger och till och med Melvin red. Det tyckte han var jättespännande! Bilder finns i fotoalbumet. Alla är fortfarande friska och det är vi mycket tacksamma för (även om jag gärna vill vara hemma...). Vi har inga direkta planer för framtiden (och det känns om möjligt ännu mer trist pga av man inte har nåt att se fram emot). Nä, det här blir bara ett gnällinlägg so jag väljer att avsluta nu. Vi hörs en annan dag! Kram! PS. Innan jag slutar så vill jag berätta att jag igår var på bio med Kajsa. Vi såg "Australia" och jag säger bara åh vilken underbar film. Den hade allt och det var en riktigt biofilm, dvs den ska ses på bio. Filmen var nästan 3 timmar lång men jag hade gladeligen suttit kvar i minst lika många timmar till om jag bara fått följa karaktärerna en stund till... Vilka vyer och vilken natur. Lider med alla i Australien som nu kämpar mot alla bränder. Å plötsligt blev jag lite tacksam över att bo i ett kallt och grått land - fast bara lite lite tacksam. DS.

Torsdag den 5 februari 2009: Idag har känslorna svallat. Å det grövsta och jag har verkligen insett vilka onödigt höga förväntningar och krav jag har på mej själv. (Men för en gångs skull berodde det inte på familjen.) Nej, istället har det handlat om en väldigt onödig P-bot. Jag har jobbat idag och framåt lunchtid fick jag för mej att jag skulle åka in till Farsta Centrum för att leta efter ett par täckbyxor till Thea (eftersom hennes overall håller på att gå sönder). Sagt och gjort - jag tar bilen till centrum och parkerar fint och prydligt, bredvid en bil från parkeringsbolaget, samt ställer in P-skivan på 1130...tror jag i alla fall...och sedan går jag därifrån. Efter att jag shoppat klart och kommer tillbaks till bilen ser jag att det sitter en gul remsa runt ena vindrutetorkaren. Jag börjar genast ana oråd. Jag läser snabbt igenom texten på remsan och jag inser att jag har ställt klockan (på P-skivan) på 1330 istället för 1130 och att det misstaget har nu kostat mej 475 kronor... Jag vill från början bara poängtera att det hela absolut inte handlar om pengarna (pengar kommer och pengar "går") utan det handlar enbart om att JAG helt enkelt INTE gör såna här misstag! Punkt slut! Sånt här händer inte personer som är ordentliga samt har kontrollbehov (=Ulle). Så är det bara! Å ändå så hände dej mej. Konstigt. Medans jag saknade min prattant otroligt mycket just när detta hände. Det hade varit intressant att få höra hennes åsikt angående min reaktion på P-boten. Hur som helst så slets jag mellan två alternativ: 1. Agera som den "nya" Ulle (som också får göra fel/misstag) och helt enkelt bara acceptera att även jag kan göra misstag. Betala P-boten och sedan lägga händelsen till handlingarna. 2. Vara den "gamla" Ulle (som inte gör såna här misstag) och kämpa med näbbar och klor för att slippa denna P-bot för om jag inte behöver betala P-boten så har jag ju egentligen aldrig klantat till det, eller hur?!? Jag valde naturligtvis alternativ 2 så medans jag kokar inombord så ringer jag till P-bolaget och blir placerad i deras telefonkö. Arg som ett bi kör jag tillbaks till jobbet medans jag fortfarande sitter i telefonkön. (Observera att den enda som jag är arg på är mej själv. Parkeringsvakten har bara gjort sitt jobb.) Jag har dock en förhoppning att att detta ska gå att lösa smidigt (vilket innebär att P-boten avskrivs) eftersom det enda jag har gjort är att ställt in fel tid på en P-skiva på en gratisparkering. Jag hoppas även att den parkeringsvakten, som hade sin bil parkerad bredvid min, kanske mindes att jag inte stod där när han/hon kom samt att jag nu kan bevisa att jag inte längre står kvar och därför inte heller har gjort mej skyldig till att att ha stått för länge eller så. Efter ca 17 minuter i telefonkö kommer jag fram till en dam som, vänlig men bestämt, meddelar att hon förstår att jag bara gjort ett misstag men att jag ändå måste betala eftersom jag de facto hade ställt in fel tid på P-skivan! Å jag känner mej plötsligt så maktlös och arg och ledsen samtidigt som jag inser att det här jag jag i ett nötskal. Så fort jag gör ett "misstag" (somdet som nu hade skett) eller hamnar i någon form av konflikt så känner jag mej vanligtvis väldigt obehaglig/olustig inombords och det enda jag vill är att genast "lösa problemet" så att det obehagliga/olustiga försvinner. Jag har så svårt för att bara "acceptera det som hänt och sedan gå vidare". Jag vill "reda ut". Det är jätteviktigt för mej. Det är som om jag är livrädd för att bli missförstådd samt väldigt rädd för att göra "fel". Varför vet jag inte ännu men jag är väldigt säkert på att jag och prattanten kommer att prata om det här när vi ses nästa gång... Tillbaka till idag: Jag hade väldigt svårt att koncentrera mej på jobbet och efter ett tag ringde jag P-bolaget igen men svaret blev detsamma även denna gång, om än lite surare. Den andra damen upplyste mej, surt, att om man gör misstag så måste man betala för dom vilket jag håller med om men mitt brott vara "bara" att jag hade ställt in fel tid på en P-skiva på en gratisparkering... Efter ett tag lugnade jag ner mej och det lutade mer och mer åt att jag skulle agera utifrån den "nya" Ulle men så, när jag var på väg hem, kunde jag inte låta bli att svänga förbi en av de stora parkeringarna i centrum, i hopp om att se någon P-vakt, och tro det eller ej men jag så en kille redan på första parkering (det finns flera stora parkeringar i Farsta centrum. Jag parkerade och klev ur bilen och gick fram till honom. Jag förklarade, mycket lugnt och vänligt, mitt ärende och jag avslutade med att säga att jag förstår att han troligen inte kunde göra något för att hjälpa mej MEN då säger han glatt att det är klart att han kan. Han ber om själva P-boten och när han får den så säger han att han kommer att skriva av den som ett misstag från hans sida...och jag blir såååå glad. Jag frågar om jag får ge honom en kram, för jag bli ju så glad, och han tittar lite tveksamt på mej men säger ändå JA och vips så står jag där i snöyran på en P-plats i Farsta och kramar en parkeringsvakt! han säger sedan att alla kan göra misstag och det är självklart att jag inte ska behöva betala denna gång. Lycklig, och 35kilo ångest lättare, åker jag sedan hemåt. jag känner att jag plötsligt älskar alla människor, och då i synnerhet parkeringsvakter, fast kanske inte de som jobbar på parkeringsbolagens kundtjänster... Summa av det dagens händelse är i alla fall (förutom att det finns trevliga parkeringsvakter) att jag vill ta reda på vad det är som triggar fram denna "Ulle får inte göra fel" ångest. Jag vill tro att jag bara har höga krav och förväntningar endast på mej själv samtidigt som jag är livrädd för att jag kanske på något sätt kan "smitta" mina barn med samma känsla/krav. Jag vill att mina barn ska kunna få göra misstag, och kanske till och med lära sej något av dom, och sedan gå vidare utan att behvöva älta och få ångest så som jag får... Men annars mår jag bra. Lite halsbränna men det börjar bli vardag nu. Motivationen är tillbaka och igår var jag och simmade 60 längder. Dagen innan blev det en promenader på en timme. Idag blev det ingenting men jag kan tänka mej att jag brände en del kalorier medans jag "ältade" min P-bot... Nu ska jag parkera mej soffan och kolla lite på TV innan det är dags att sova. Jag börjar 0730 imorgon men är sedan ÅTERIGEN ledig hela helgen. På lördagen har Thea sitt efterlängtade kalas och på söndag ska jag och Kajsa gå på bio och se Australia. Känner på mej att det kommer att bli en bra helg...peppar peppar ta i trä! Å jag önskar er detsamma - ha en trevlig helg ni med! Kram från Ulle, som tydligen också kan göra misstag...fast inte lika ofta som andra människor...tack och lov...

Måndag den 2 februari 2009: Men vart tog motivationen vägen? Plötsligt känner jag mej återigen lika stor som på bilden nedan. Å jag som faktiskt hade lyckats gå ner 3-4 kg under januari...jävla skit mage!!! (Alltså magkatarren eller vad det nu är.) Jag tappar liksom sugen att äta "bra" mat när magen ändå bara krånglar. Just nu har jag halsbränna mest hela tiden och det jobbiga är att halsbränna går över om jag ÄTER så i rent medicinskt syfte så borde jag småäta hela tiden MEN det blir jag INTE smalare av. Tycker faktiskt lite synd om mej själv just nu...känns lite som om min mage bara klarar av "skräpmat". Gott men väldigt onyttigt! Nej, imorgon är det jag som skärper mej igen...tror jag...fast just ju är jag OTROLIGT sugen på Pepsi Max och nachos...skärpning Ulle!!! Nu väntar "Design: Simon & Tomas" på TV3. Vi hörs snart igen!

Fredag den 30 januari 2009:
För 5 år sedan, exakt idag, så var det också fredag (!!!) och jag var höggravid. Till och med JÄTTE höggravid. (Bilden till höger är tagen 3 dagar innan Thea föddes.) Jag, eller rättare sagt ÄRTAN som Martin och jag kallade det ännu ofödda barnet för, var planerat till dagen efter, till den 31 januari, men just denna fredagskväll hade jag och Martin teaterbiljetter till föreställningen "Grottmannen" med Brasse Brännström. Jag hade läs om denna föreställning och jag ville så gärna se den när den äntligen skulle sättas upp i Stockholm och jag hade tur och fick tag i biljetter till premiärkvällen, alltså till fredagen den 30 januari 2004. Att köpa teaterbiljetter till en föreställning som ges dagen innan BF (beräknad födelse) kanske är en chansning men denna gång gick det vägen. Martin och jag njöt av föreställningen och efteråt åt vi en sen "middag" på Burger King. Vi kom hem (då bodde vi i Hornstull på Södermalm i Stockholm) strax innan midnatt och vi somnade snabbt. Jag hann sova i nästan 2 timmar innan jag vaknade av att jag hade värkar. Jag var alldeles för förväntansfull för att kunna somna om. ("Sova, det kan man göra sen" tänkte jag och ack så fel jag hade...) Jag klev upp och vankade sedan om kring i lägenheten i några timmar samtidigt som jag hängde på nätet och läste på det sista om förlossningar. Runt klockan 0400 lade jag min hand på Martin som flög upp (å jag har flera gånger beklagat mej över hur hårt han brukar sova). Martin frågade yrvaket om det var dags nu. Jag sa att värkarna troligen hade satt igång men att han kunde sova vidare. Å lika fort som han vaknat, lika fort somnade han om. Medans jag fortsatte att vakna runt i lägenheten... Dagen fortsatte sakta men säkert och värkarna blev värre och värre. Strax innan klockan 1700 tog Martin och jag en taxi till Södersjukhuset. Efter ca 5 minuters bilfärd var vi framme och klockan 1730 skrevs vi in på förlossningen. Med oss hade vi en gigantisk och proppfull väska som jag hade packat med diverse "bra-att-ha-saker-när-man-ska-föda-barn" prylar. Vet inte riktigt hur eller när jag hade tänkt att Martin och jag skulle hinna spela spel eller lyssna på musik men i princip ALLT fanns med i denna väska och Martin hade blåmärken på axeln efter att ha kånkat omkring på denna väska. (Kan tillägga att den väska vi hade med oss in till förlossningen, när det var dags att föda Melvin, var betydligt mindre och betydligt lättare!) Efter ca 4,5 timmars skrikande (enbart från min sida) så valde Thea slutligen att komma ut. Jag var helt borta av lustgasen och det enda jag tänkte på var att jag själv hade så vansinnigt ONT mellan benen... Att jag just hade blivit mamma, det hade inte riktigt sjunkit in ännu. Men efter ytterligare några timmar, när vi hade fått en egen sal på BB avdelningen, DÅ först insåg jag vad som hade hänt - jag hade blivit mamman till världens underbarast lilla Thea. (Mer om detta under Thea och Jag föds.) Och imorgon fyller hon 5 år! Vart tog tiden vägen? Jag frågade nyss Thea om det fanns något som hon skulle sakna med att vara 4år nu när hon snart ska fylla 5 år. Thea tänkte en stund innan hon svarade att det är ganska bra att vara 4 år för då är man inte så lång. När man är lång så blir det jobbigt att böja sej ner...å det är ju sant (inte för att jag egentligen vet någon om hur det är att vara lång. Jag har ju aldrig lyckats bli längre än 159,5cm över havet...). Vad händer annars då? Ja, inte så mycket. Min mage fortsätter att krångla. Jag har halsbränna mest hela tiden. Efter tips från svärmor ska jag nu utredas även för eventuell gallsten. Jag har fått tid för gastroskopi, inklusive narkos, den 27 februari men jag hade helst velat göra gastroskopin NU eftersom jag lider av att ha det så här. Just nu vill jag bara få vetskap om varför jag mår som jag gör och sedan önskar jag naturligtvis att det fanns en tablett som tog bort alla problemen...men eftersom jag är en klok kvinna så har jag insett att det troligen inte finns någon "quick fix" på detta problem. Kanske är det helt enkelt så tragiskt att det är jag själv som har "kört slut på min mage" och om det är så, så antar jag att det kommer att ta ett tag innan min mage blir bra igen... Och om det är så, så måste jag troligen även göra en del förändringar i mitt liv. Kanske t ex sluta jobba skift trots att jag fortfarande trivs med det. Jag vet att det inte är någon idé att spekulera nu men det är svårt att låta bli. Så fort jag får minsta ont i magen (vilket jag har just nu) så börjar tankarna fladdra men jag antar att jag helt enkelt får ge mej till tåls och invänta resultatet av gastroskopin...
. Innan jag slutar för idag så vill jag bara berätta att jag och "prattanten" idag har pratat om orden MÅSTE och BORDE, som båda är negativt laddade ord, och som också är ord som jag tyvärr använde ganska ofta. Jag har nu fått i uppgift att byta ut orden MÅSTE och BORDE mot de mer positiva orden VILL och BEHÖVER, eftersom dessa ord också mer speglar vad JAG vill och behöver, jämfört med orden MÅSTE och BORDE som mer speglar vad jag genom åren lärt mej att jag BORDE eller MÅSTE. (Som när man t ex sitter i soffan och mofsar i sej godis, då tänker i alla fall jag VÄLDIGT ofta att jag inte BORDE göra så här. Jag är 100% säker på att det hela skulle kännas betydligt trevligare om jag istället tänkte "det här vill/behöver jag".)
Å jag måste också berätta att jag, med farfars hjälp, i tisdags äntligen köpte de två glansiga gröna ryamattor (en rund= 120cm i diameter samt en rektanglar=140x200cm) som jag så länge har trånat efter. Väl lagda på de nyskurade golvet (i alla fall avtorkade golvet) blev mattorna något mörkare än vad jag hade tänkte mej men det gör inget för dom är bara så snygga. Till höger en bild på den runda mattan samt en blåhårig Melvin. Thea var hos frisören i onsdags och då fick även Melvin en dusch av den blåa sprayfärgen som jag HATAR eftersom den färgar av sej på allt. Vi fick tvätta Theas hår flera gången innan hennes rödoranga färg gick ur...morr... Strax börjar "Hjälp" på TV4 och det ska jag se. Jag önskar er alla en bra helg utan magproblem (för det är inget att ha, tro mej...) Kram!

Söndag den 25 januari 2009: Texten nedan började jag att skriva igår (lördag) när jag var på jobbet: ______________________________________________________________________________________________________ . Jag är på jobbet (som vanligt) och jag har 2,5 timme kvar att jobba OCH jag har precis fått ännu en släng av magkatarr...står nu upp och skriver medans jag känner mej lätt kallsvettig. Magen den svider och jag känner mej allmänt klen. Det var ca 1,5 timme sedan jag åt middag (ugnsgrillad kycklingfilé, hemmagjord ratatouille och 2 små skivor getost) vilket innebär att jag kommer att må så här i minst 1 timme till innan det ger med sej och när "anfallet" är över kommer jag att känna mej slutkörd... Är så less på att ah det så här. Jag äter ju fortfarande Omeprazol så jag fattar inte varför det blir så här nu. Kan det vara så att jag inte "tål" kyckling? Jag upplever att jag ofta blir så här efter att jag ätit just kycklingfilé...eller är getosten för fet för min mage? Eller har jag helt enkelt bara en väldigt klen mage? _______________________________________________________________________________________________________ Mer än så hann jag inte skriva för sedan blev jag sittande på toaletten i ca 1,5 timme. Jag kände mej svimfärdig av smärta och mitt ansiktet var kritvitt. Jag tappade flera gånger känseln i mina händer, som även dom var likbleka. Jag hann gå tillbaks till mitt skrivbord ett antal gånger men efter bara några minuter så blev jag tvungen att återvända till toaletten. Jag har aldrig haft ett så jobbigt "anfall" förut och det var ju typiskt att det skulle ske på jobbet! (Som tur var så var det väldigt lite att göra så min kollega klarade sej bra utan mej.) Visst har jag haft ont i magen förut och blivit sittande på toa ett tag (både på jobbet och hemma) men denna gång var det så illa att jag till och med kräktes flera gånger. På jobbet! Inte kul. När man mår så, så vill i alla fall jag helst vara hemma men jag kunde liksom inte köra hem i det tillståndet så det var bara till att bita ihop och "gilla läget". När anfallet väl var över frös jag som en hund plus att jag var alldeles matt. Det var då ca 40 minuter kvar tills min avbytare skulle komma så jag bestämde mej för att åka hem. Väl hemma tappade jag upp ett HETT bad och efter att ha legat i badet i ca 15 minuter började jag känna mej normal igen, fast dödstrött. Väl i säng så somnade jag på mindre än en sekund. Det här är första gången som jag får ett så kraftigt "anfall" medans jag äter Omeprazol (Losec). Visst kan jag ibland få känningar (halsbränna och sura uppstötningar) fast jag äter medicinen men dessa "anfall" (jag fortsätter att kalla dom för det för jag kan inte komma på något bättre ord), dom har jag tidigare bara fått när jag INTE gått på Omeprazol. Så på något konstigt sätt så börjar jag faktiskt att se fram emot gastroskopin och den tillhörande narkosen... Jag vill ju så gärna veta och förstå varför detta händer mej. Är det något fel på min mage eller beror detta på min livsstil? Jag är ju en person som gillar att "ta tag i saker" men just nu vet jag inte vad det är som jag bör ta tag i. Jag vet inte ens om det är någon speciellt sorts mat som utlöser dessa "anfall" eller om det beror på att jag jobbar skift och då äter på oregelbundna tider. Eller beror det på att jag stressar för mycket? Så många frågor och inte ett enda svar. Jag avskyr att må så här. Det får mej att tappa matlusten...vilket kanske är bra får då går man ju verkligen ner i vikt ;-) Skämt å sido så har jag har liksom ingen lust att äta längre eftersom jag inte vet vad det är som utlöser dessa anfall. Det enda jag vet är att det oftast inträffar ca 1 timme efter en måltid men aldrig efter frukosten. Idag har jag helt skippat "GI kosten" och ätit lite kokt potatis eftersom jag antar att det är "snäll mat". Och det stör mej också eftersom GO kosten har funkat så bra...eller kanske inte...men ner i vikt har jag i alla fall gått och det var ju en del av mitt mål...men nu får jag troligen lägga GI kosten på hyllan ett tag framöver för nu är det tydligen "snäll mat" som gäller...morr morr... Imorse när jag vaknade (läs; när något av barnen väckte mej) så var min första tanke att det kanske inte alls var ett magkatarrsanfall utan bara en vanlig magsjuka men ju mer ju mer jag tänkte på förloppet desto mer säker är jag på att det var "det vanliga problemet" och inte magsjuka. Men om det , mot förmodan, skulle ha varit magsjuka så kommer det troligen att visa sej inom några dagar... Jag har hur som helst bestämt mej för att sjukskriva mej imorgon (måndag) samt tisdag för att bara vara hemma och ta det lugnt. (Minns inte ens när jag sjukskrev mej senast men känner nu att jag måste prioritera mej själv och min hälsa, och inte bara "köra på och bita ihop" så som jag brukar göra.) Jag ska de närmsta dagarna (är ledig på onsdag också) verkligen försöka att ta det lugnt och bara göra det som jag har lust med. Barnens kommer att få vara på dagis men eftersom jag inte har några tider att passa så behöver jag inte ju stressa inför lämning och hämtning. Jag ska verkligen försöka att "stressa ner" de kommande 3 dagarna men om jag känner mej själv så tror jag att det kommer att bli svårt så önska mej gärna lycka till. Jag kommer att behöva det. Nog om detta tråkiga ämne. Vad ska jag mer gnälla om när jag ändå är i farten...jo, jag kan gnälla lite om bristen på oavbruten sömn. Som härom natten, jag hade då jobbat till 2300 och jag skulle tro att jag somnade runt midnatt. Klockan 0330 hör jag Melvin ropa för första gången denna natt (fast det visste jag inte då). Han ropade naturligtvis efter mamman och eftersom jag är den enda mamman i detta hushåll så masade jag mej upp. När jag kom in i hans rum satt han upp i sängen och bad att få titta på Molly Mus. Jag försökte förklara att det var mitt i natten och att vi alla skulle sova nu och - kors i taket - han köpte det. Han la sej snällt ner och sedan somnade han troligen om. Det gjorde i alla fall jag och sedan sov jag en hel timme tills Melvin började skrika igen. Denna gång sparkade jag till Martin som yrvaken gick in till sonen som nu vill ha välling. Martin gick ner i köket och fixade välling och Melvin åt OCH somnande snällt om...för att sedan vakna IGEN efter ytterligare en timme. Då ville han mest bara kolla att vi fanns där... Jag lyckade somna om även denna gång men blev väckt efter bara 30 minuter av att Thea kom i och la sej på mej. Jag gillar inte riktigt att bli väckt på det sättet - hur söt ungen än är. Hur som helst så vill jag bara berätta för er att jag numera drömmer våta drömmar om att någon gång få vakna av mej själv och dessutom känna mej UTVILAD (vilket vackert ord!). Jag riktigt längtar efter morgontrötta tonåringar som helst inte kliver upp innan klockan 11 på förmiddagarna... Men annars är allt bra med mej! Å nu ska jag gå upp och lägga mej för man vet ju aldrig hur natten bli... Önskar alla en skön vecka. Kram från mej.

Lördag den 17 januari 2009: Så har ännu en vecka gått…och det innebär att vi är en vecka närmare sommaren! Jag längtar. Vintern och jag är inga riktigt vänner och vi kommer aldrig att bli det heller. Visste, det är trevligt med snö och kyla runt jul men därefter så tycker jag inte att kylan behövs. I mitt dröm Sverige (för jag vill gärna bo i Sverige) så är det vinter i max en månad (så att barnen blir glada) och sedan är det vår i max 1 vecka (jag blir ändå bara snorig och nysig då) och därefter följer en 10 månader lång sommar där medeltemperaturen ligger på 25 grader (och det regnar bara ibland och då endast på nätterna). När sommaren tar slut följer en kort helst (ca 3veckor) och så snurrar det på…min terapeut sa att drömmar är näring för själen…så nu har min själ fått näring för flera dagar framöver… Hemma är det bra fast igår kväll blev jag svettig. Melvin gick runt och sa att han hade ont i magen (och jag fick panik light). Han sa flera gången ”ont i magen” och ”magen ledsen” sp jag ställde in mej på det värsta (magsjuka) men inget hände!!! Och idag var han som vanligt igen. Kanske t o m lite gladare än vanligt. Det har varit ganska mycket gnäll på sistone men jag uppleva att det ofta är förknippat till hur mycket han äter. Äter han lite = mera gnäll och tvärtom MEN det kan ju å andra sidan hänga ihop med hur han mår (mår bra = äter bra / mår inte bra = äter sämre). Jag tycker att hela grejen med Melvin och mat är väldigt jobbig. Med tanke på hur Thea var med mat när hon liten så hade jag kanske hoppats på att Melvin skulle visa sej vara en matglad prick men som ni redan vet så blev det inte så. Han är t o m svårare än vad Thea vad om man jämför med hur hon var i hans. Hon åt t ex betydligt fler saker än vad han gör och vi vet inte hur vi ska få honom att våga prova på något nytt. Den ”mat” som just nu funkar är välling (en flaska om dagen), mackor med endast smör, yogurt (båda drickyougurt samt vanlig men endast en sort), gurka, pannkaka i alla former, ris, lite potatis, ibland pasta, ibland köttbullar samt banan och päron. Bullar och kex och godis äter han så fort det bjuds men dock inga mängder. Det han vägrar att äta är t ex ägg (i kort eller stekt form), kött, korv eller fågel. Den enda ”köttiga” vi kan få i honom är en och annan köttbulle samt kanske lätt mosad köttfärsbiff men då ska den helst vara dränkt i lingonsylt samt serveras fram för något intressant barnprogram på TV. Om han får pannkaka eller carbonnare så kan han äta för egen maskin men annars måste man vanligtvis mata honom annars äter han inget! Jag längtar verkligen tills den dag det här ”matkrånglet” är över, om den dagen någonsin kommer att göra det… Jag tycker ofta att måltiderna hemma är jättejobbiga just för att Melvin så sällan vill äta något. Jag vet att han inte kommer att svälta ihjäl men samtidigt så väger han bara 12 kg och han är ändå snart 2,5 år MEN å andra sidan så var Thea inte heller någon tungviktare när hon var i samma ålder. (Ni hör ju hur jag håller på och resonera fram och tillbaka med mej själv…) Även personalen på dagis har reagerat på att han äter så lite men ingen kan (eller får) tvinga honom att äta om han inte vill. Det vore ett övergrepp och det vill jag absolut inte utsätta honom för. Vi vill heller inte ”svälta ut honom” i hopp om att han ska äta för dels så tror vi inte att det kommer att fundera och dels så tycker vi att det är inhumant att göra så. Vi har istället (återigen) bestämt oss för att ge honom det han vill ha (inom rimliga gränser). Vi tror att detta kommer att göra måltiderna betydligt lugnare för oss alla och det är i alla fall en bra start! Nog om detta. Jag hade egentligen inte tänkt skriva så mycket om och kring detta men nu blev det ändå en hel del. Ledsen för det! Men innan jag lämnar ämnet så vill jag bara säga till er som har matglada barn – Njut för ni vet inte hur bra ni har det! När vi ändå är inne på ämnat MAT så kan jag berätta att jag kör vidare med GI kost och det går fortfarande bra. I fredags festade jag dock loss på på en Carne Casade Bontana (den vanliga) från Texas Smokehouse och den var bara sååååå god!!! Jag sprängde alla staplar på GI-viktkoll men det var det värt! Jag har bestämt mej för att väga mej varje torsdag morgon och då bokföra den vikten. Fast jag väger mej mest varenda dag (precis så som alla experter säger att man INTE ska göra…) men det är torsdagsmornarna som är ”viktiga”! I onsdags tog jag en långpromenad med grannen och i torsdags simmade jag 60 längder med samma granne. På fredagen ”vilade jag” fast jag drog barnvagn fylld med 30 kg barn till och rån ICA Maxi och på hemvägen var vagnen dessutom fylld med 6 liter mjölk och fil, 3 stora Pepsi Max, 1 flaska sköljmedel, en honungsmelon samt en massa andra saker. Så några kalorier måste jag ha bränt, speciellt när jag kom fram till kassan och båda barnen spårar ur samtidigt…oj, vad jag svettade då… Nä nu måste jag jobba lite, det är ju trots allt därför jag är här (på jobbet)! Önskar alla en skön och frisk vecka! Vi hörs snart igen!

Tisdag den 13 januari 2009: Hade tänkt skriva i söndags men det var lika bra att jag inte gjorde det för det hade ändå bara blivit ett gnäll inlägg och vem vill läsa såna?!? I söndags var det mest bara gnäll och gråt och jag kände mej otroligt frustrerad över att min mage inte vill fungera som den borde men idag är allt mycket bättre! Jag har jobbat dagtid måndag och tisdag och trots att jag verkligen gillar att jobba skift så måste jag erkänna att det är helt ok med dagpass också. På jobbet är allt bra trots att vi igår fick veta att man planerar att varsla 1200 personer. Vilka det blir kommer vi dock inte att få veta förrän i kvartal 2 men varken jag eller Martin är speciellt oroliga. Jag har ju varit arbetslös förut (i ett halvår) och jag upplevde det som något positivt, konstigt nog. Det gav en liksom en chans att fundera på vad man verkligen ville göra. Det är så lätt att fastna på ett jobb för att det är tryggt och för mycket trygghet kan ibland bli tråkigt. Nu är det ännu inte så i mitt fall men jag antar att det kan komma att bli så inom ett par år. Angående jobb så ska teamledaren på min avdelning bytas ut (han som haft tjänsten i drygt ett halvår har inte klarat av uppgiften speciellt bra) och flera, inklusive min chef har frågat om inte jag ska söka tjänsten (jag menar inte att skryta, jag är bara lite smickrad). Min chef frågade med redan för drygt ett halvår sedan, när tjänsten skulle tillsättas för första gången men jag var inte intresserad då heller. I helgen frågade en kollega när jag skulle börja jobba som teamledare för han hade trott att det redan var klart att det skulle bli jag (?!?) och igår kom en anna kollega fram och började skriva en ansökan åt mig på min dator, till denna tjänst, eftersom han verkligen tyckte att jag skulle söka tjänsten MEN JAG ÄR INTE INTRESSERAD!!! Denna tjänst skulle förvisso innebära någon högre lön men det är samma pengar som jag idag drag in genom att jag jobbar skift. Vidare så skulle jag behöva jobba mestadels dagtid och nästan inga helger (vilket innebär måndag-fredag dagtid = hemskt i mina öron). Jag skulle även få ökat ansvar MEN det är det sista jag är sugen på just nu. Jag inser naturligtvis att detta vore ett korrekt steg i "karriären" MEN jag har ju aldrig varit speciellt intresserad av att "göra" någon karriär så jag står fast vid mitt beslut - jag kommer inte söka denna tjänst! Jag stormtrivs med att jobba skift (dock kanske ej på heltid men i alla fall 80% eller så) och jag tycker att det är underbart att bara kunna ringa in till jobbet och vabba om barnen är sjuka - utan att behöva tänka att man då kommer att ha dubbelt så mycket att göra när man kommer tillbaka. Och när jag lämnar min arbetsplats så lämnar jag bara över "mina" ärenden till den som tar över. Jag behöver aldrig ta med mej något jobb hem utan när jag går hem så är jag fri! Kan man ha det bättre när man har småbarn? Och nu över till något helt annat, nämligen GI mat. Min mage har ju som ni redan vet krånglat ett tag men nu har Omeprazolen (Losec:en) börjat verka så nu mår jag och magen bra igen. Jag kör vidare med GI maten (och det är fortfarande inte ett dugg jobbigt) och min plan är att göra det åtminstone januari ut. Därefter vill jag utvärdera (dvs se om och hur mycket jag har gått ner) och beroende på resultatet för jag se om jag fortsätter eller ej. De första dagarna tyckte jag att jag rasade i vikt men nu står det mest stilla MEN jag mår mycket bättre. Jag känner mej piggare och jag står mej mycket bättre på denna mat jämfört med den mat jag åt tidigare så det lutar åt att jag fortsättar att ligga lågt med kolhydraterna. Idag ringde det en tjej som också hette Ulrica och som för övrigt visade sej vara från Söderhamn - jag var tvungen att fråga varifrån hon kom för jag trodde först att hon härmade min dialekt... Denna Ulrika ringde för att erbjuda mej en återbudstid för gastroskopi - imorgon! Min första känsla var att jag hellre skjuter mej i foten är genomgår en gastroskopi. Jag frågade lite försiktigt om det gick för sej att bli sövd inför detta ingrep/övergrepp och hon sa då att det måste en doktor remittera men när jag sa att min husläkare hade lovat att skriva det i remissen så hittade hon plötsligt den noteringen så nu är jag uppsatt på väntelista. Sköterskan sa att den var MÅNGA som ville bli sövda inför detta ingrep/övergrepp och att väntetiden var ca 2-3 månad men jag sa att jag mer än gärna kan vänta! Sköterska upplyste mej även om riskerna med att bli sövd men efter att jag ikväll har pratad med en granne, som är narkossköterska, så känner jag mej helt lugn! Jag tror att det är bäst för mej om jag får sova mej igenom detta ingrepp så att jag slipper minnas. Och eftersom jag dessutom så sällan är ute och festar nu för tiden så är det nog bara bra om min kropp får smaka på lite droger... Imorgon och på torsdag jobbar jag kväll (1300-2199 respektive 1500-2300) och då hade jag på förmiddagen tänkt ta en långpromenad med en grannmamma. På torsdag förmiddag hade jag tänkt besöka simhallen. Jag vill verkligen röra på mej och det var länge sedan jag kände så. Hoppas bara att det håller i sej även när alla såpor drar igång på TV igen...annars får jag väl skaffa någon form av träningsmaskin här hemma så att jag kan träna samtidigt som jag kollar på TV... Nu kallar sängen! Återkommer inom kort med nya spännande uppdateringar om mitt liv...som kanske egentligen inte alls är speciellt spännande men det är i alla fall MITT liv! Kram och godnatt! PS: Råkade snubbla över denna artikel och jag måste bara säga att det stämmer då inte på Thea i alla fall! DS.

Söndag den 11 januari 2009: Hej igen! Usch vad tiden går...fast å andra sidan så gör det inte så mycket. Den period av livet som vi just nu befinner oss i nu tror jag aldrig att jag kommer att sakna...fast man ska väl aldrig säga aldrig... Melvin matkrånglar fast det är egentligen inget konstigt. Det är mer en regel än ett undantag men det som ställer till det hela är att han nu, efter endast 2 dagar på dagis, vill sova "middag" igen och med den middagsluren följer problem med att somna på kvällen samt att lillkillen vaknar alldeles för tidigt på mornarna (och då blir han sur och grinig på förmiddagen) OCH det spelar inte heller någon roll hur lång eller kort dagsluren blir, följderna blir desamma! Men förutom det så är han fortfarande världens goaste lilla kille! Thea verkar gå igenom lillatonåren just nu. Shit vad hon och jag bråkar. Å vi är precis lika envisa båda två - det är bara mitt blodtryck som är lite högre än hennes...men även hon är supergo när hon väljer att visa den sidan. Jag kämpar vidare med GI...eller kämpar och kämpar - det är verkligen inte några problem med maten. Den är både god och mättande. Jag är faktiskt inte ens sugen på "onyttigheter" men det har å andra sidan bara gått 11 dagar sedan jag började. (Jag har dock medvetet "fuskat" vid två tillfällen. Mer om det längre ner.) De första dagarna med GI kost så kunde jag verkligen känna att kroppen "svarade" på maten och jag kände mej fyllt av energi och vågen pekade faktiskt neråt, för första gången på länge, och då - VIPS - så kom magkatarren tillbaka! Jag började att känna av den natten mot tisdagen (när jag jobbade natt) och på onsdagen var den ett faktum så nu äter jag återigen Omeprazol (Losec). Jag pratade med min husläkare i onsdag och hon berättade då att mina provsvar hade kommit och att dom visade att jag INTE hade magsårbakterien (Helicobacter pylori). Jag blev ganska besviken för jag hade nästan hoppats på att det skulle vara den bakterien för den är enkel att behandla men tyvärr så var det inte det så nu väntar gastroskopi. Jag ser inte fram emot det. Är faktiskt lite rädd inför det. Vet inte ens om jag klarar av att genomgå en sådan utan att vara sövd men samtidigt så vill jag ju också veta vad det är som gör att min mage beter sej så här. Jag är så otroligt trött på att ha sura uppstötningar och sveda i magen utan att vet varför. Jag skulle så göra vilja få veta om insidan av min mage är ok eller ej. (Helt utan att behöva genomgå en gastroskopi...) Och om den nu skulle vara det (vilket jag naturligtvis hoppas på) så återstår bara att förändra min livsstil. Kanske är det dags att sluta jobba skift (vilket känns otroligt jobbigt eftersom JAG gillar att jobba skift), att försöka stressa mindre (hur man nu gör det med två vildar hemma) samt äta bättre (fast jag tycker verkligen att jag äter "bra" just nu men det verkar ändå inte hjälpa). Usch jag är bara så trött på den här skiten! Är det för mycket begärt att må bra? Det konstiga i det hela är att när jag i onsdagskväll var ute med "loftgångsmammorna" och bowlade och drack och åt gott - då fick jag minsann inte alls ont i magen trots att jag då drack 4 öl samt åt en stark Carne Casada Bontana. Men om jag äter grönsaker och kyckling - då får jag problem. Verkar som om min mage vill att jag ska hålla mej till onyttigheter som hamburgare, pommes, chips, öl, Pepsi Max, choklad, popcorn, klyftpotatisar och bea...fast gör jag det så kommer jag att rulla fram och det vill jag inte heller! Vi får se vad som händer. Jag lovar att hålla er uppdaterade. Här hemma är det ovanligt lugnt just nu. Melvin ligger uppe och sover. Han gick själv upp och la sej i sin säng. Jag sa att jag SNART skulle komma upp och läsa för honom men när jag väl var klar med disken så sov han redan... Nu är lugnt slut för nu är Thea och Martin hemma igen. Dom har varit i bowlinghallen och bowlat. Det var första gången som Thea bowlade och hon tyckte att det var JÄTTEKUL!!! Jag hade naturligtvis skickat med Martin kameran i hopp om att detta tillfälle skulle förevigas men Martin "glömde bort" att fotografera så vi har inget bildbevis men tjejen visade sej vara en fena på att bowla. Inga tappade klot eller humör. Hennes livs första serie slutade på 76 och det tycker jag är bra för en "nästan 5-åring"! (Jag hade själv 153 respektive 144 när jag bowlade i onsdags och det är jag mycket nöjd med!) Nu ska jag åka iväg och leta efter en lampa till köksfönstret. Jag lyckades slå sönder den gamla (och jag var inte ens arg...). Jag hade ställt lampan på golvet i klädkammaren (eftersom vi hade adventsstaken i köksfönstret) men det hade jag glömt bort när jag höll på att dammsuga klädkammaren och - KRASCH - så låg lampan där, sönderslagen... Kajsa ringde nyss och om en liten stund kommer hon och Kenneth och hälsar på så nu måste jag avsluta men vi hörs snart igen. Tills dess, sköt om er och var rädda om era magen!

Tidig tisdag den 7 januari 2009: Jobbar natt - IGEN - men efter inatt så är jag "nattledig" ända till nästa lördag... Fast jag tycker att det är ok att jobba natt. Oftast är det väldigt lugnt, som inatt då det är snudd på stendött (peppar peppar), vilket innebär att jag får sitta framför datorn och bara surfa OCH jag får dessutom betalt under tiden. Kan man begära mer? Angående sömnen så har jag än så länge inga problem att varken sova innan nattpassen eller efter så jag fortsätter gärna att jobba skift ett tag till. Hemma är det lugnt. Alla är friska och det njuter vi av! Barnen har nu varit lediga 4 veckor men på torsdag är det dags för dagis igen. Jag har blandade känslor inför detta. Även om jag längtar efter vardagen och dess rutiner så trivs jag med att ha barnen hemma (även om jag blir galen på dom flera gånger om dagen). Och när barnen är hemma så är dom vanligtvis friska till skillnad från när dom är på dagis och jag ser inte fram emot fler sjukdomar även om vi har varit förskonade under hösten. Usch. Jag vet egentligen inte riktig vad jag vill. Jag skulle inte vilja bli "hemmafru" och ha barnen hemma på heltid men jag trivs heller inte med att jobba heltid och ha barnen på dagis måndag - fredag. Antar att jag borde ansöka om att gå ner i tid igen...men samtidigt så trivs jag ju på jobbet också...känns som moment 22 det här... Från det ena till det andra så besökte JAG (!!!) Närakuten i söndag. Jag har haft ont i örat till och från sedan ca 10 dagar men efter lördagens besök på simhallen så blev det värre. Jag hade lock för örat och inne i örat/huvudet lät det som om någon stod och skakade på en tunn plåt (någon som förstår vilket ljud jag menar?) Jag har aldrig mej veterligen har några problem med mina öron så det här var något helt nytt för mej. När jag ringde in och bad om en tid så sa sköterska att det troligen vara bara var en vaxpropp (det har jag inte ens tänkt på) men jag propsade ändå på att en läkare borde titta på mitt onda öra och en tid fick jag. Jag kände mej dock väldigt fånig när den kvinnliga läkaren, några timmar enare, konstaterade att mitt öra såg bra ut, hon sa till och med att örat såg ovanligt rent och fint ut (vilket är självklart eftersom jag är pedant!). Jag försökte då få henne intresserad av det sår, som jag har på mitt vänstra ben, som inte vill läka men hon var svårtflörtad så jag fick gå med med tipset om att "tryckutjämna" lite då och då! Jag kände mej verkligen jättefåning som hade tagit upp läkarens tid helt i onödan! När det gäller barnen så går jag hellre till doktorn en gång för mycket än en gång för lite men när det gäller mej själv så vill jag helst inte söka läkare förrän jag verkligen inte står ut, som när jag var höggravid med Melvin, och hade över 100 i sänka. Då mådde jag verkligen uselt! Angående projekt "Gå ner i vikt" så kan jag meddela att det går bra! Till och med mycket bra! (Och jag tackar Kikki för inlägget i gästboken!) Jag mailade till Aftonbladets VIktklubb.se och bad att få "kliva av" och det fick jag och jag får dessutom pengarna tillbaka! Jag gick sedan med i Expressens GI-Viktkoll (som är mer GI inriktade än Viktklubben.se och det var där jag skulle ha gått med från början men jag fattade inte att det fanns två olika ställen...ja, ni fattar). På GI-Viktkoll kan man bl a registrera vad man ätit under dagen och så får man finna staplar som visar om man hållit sej inom de rekommenderade mängderna eller inte. Man kunde välja om man ville börja med "Rivstart" (så gott som inte kolhydrater alls) eller "Nystart" där jag får äta en mindre del kolhydrater om dagen, Jag valde Nystart eftersom jag tror att en viss del kolhydrater är bra för kroppen. Den "nya" maten är inte ett dugg konstig. Jag äter nästan samma mat som förut men jag skippar kolhydraterna samtidigt som jag lägger till mer fett. Men för mej som är gammal viktväktare så känns det väldigt konstigt att är 2 ägg och majonnäs till frukost! Det går liksom inte ihop i min viktväktarprogrammerade "light är bäst" hjärna men det verkar funka för jag har redan sett skillnad på vågen! Jag har nu ätit enligt GI sedan nyårsdagen och jag känner mej piggare än på mycket länge (och jag sover INTE mer än vanligt.) Jag känner mej inte alls hungrig eller sugen på kolhydrater. Jag har inte ens druckit Pepsi Max sedan i torsdags och det är en stor förändring för mej som tidigare drack minst 2 glas Pepsi Max om dagen. Jag har, sedan i torsdags, hunnit med 3 långpromenader (på en timme vardera) samt en simtur på 60 längder. Motivationen är på topp! Jag hoppas hinna med en promenad efter att jag sovit några timmar i morgon och på torsdag har jag planerat att åka och simma efter jobbet. Jag känner mej taggad! Om någon skulle vilja hänga på så finns det ett erbjudande på denna sida. Gå till sidan och scrolla ner en bit och sedan ser ni erbjudandet till vänster. Klicka bara på den angivna länken och fyll i uppgifterna och ange lösenordet kaos. Ni får då 3 extra månaders medlemskap utan extra kostnad samt en stegräknare. Så till något annat. Igår förmiddag blev vår bil påkörd...men ingen blev skadad och det är ju det viktigaste! Martin och barnen hade varit i Vällingby centrum (och letat efter en termostat till ett element men det är en annan historia). Martin stannade till framför ett övergångställe, för att släppa över en dam, och PANG så blev han påkörd bakifrån. Det blev inga stora skador på vår bil men den bakre kofångaren sprack. Jag kände mej förvånansvärt lugnt när Martin, per telefon på eftermiddagen, berättade detta för mej MEN när jag efter en stund förstod att han och den andra föraren INTE hade fyllt i, och skrivit under, några papper steg min puls! Martin hade endast fotat den andra bilens registreringsskylt samt ringt killen och samt kollat att det verkligen ringde på hans mobil och sedan hade dom skiljts åt. När han berättade detta fick jag lite lätt panik eftersom jag själv höll på att bråka i nästan 10 månader om den skada vi fick på bilen när den var ny och då hade den som orsakade skadan ändå skrivit under alla papper (men det visade sej sedan att hans bil var oförsäkrad=problem för mej...) Martin och jag har väldigt olika sätt att se på problem. Jag vill att problem ska lösas så fort som möjligt så att man får dom ur världen (och kan fokusera på annat) och jag litar absolut inte till 100% på folk jag inte känner (ibland inte ens på folk som jag känner...). Martin däremot är mer "mañana" och dessutom ganska godtrogen. Så jag gick naturligtvis i taket och bad honom att genast att kontakt med denna kille och se till att skadepappren blir ifyllda och underskrivna. Martin fick tag i killen på andra försöket och dom bestämde att Martin skulle åka till killens jobb ute på outleten i Barkarby men när Martin väl kommer dit så har killen "inte tid" att skriva under pappren (han var i och för sej ensam personal i klädbutiken och det var många kunder) så han lovar Martin, som nu tar legitimation på honom, att ringa ikväll. Vid det här laget så tänker jag att vi nu är blåsta varpå jag börjar fundera på en polisanmälan men killen ringer faktiskt under kvällen och Martin och han han nu bestämt att de ska ses idag, tisdag, klockan 1700 ute i Barkarby. Jag håller tummarna för att killen ska stå fast vid sitt ord (att han tar på sej hela skulden för olyckan) och att han inte kommer att börja tjafsa. Usch vad jag tycker att sånt här är jobbigt. Nog om detta. Nu måste jag jobba lite. Men vi hörs snart igen! Kram! PS. Idag hoppas jag att julgranen åker ut, ut i boden och ner i kartongen där den ska bo tills nästa jul. DS.

Tidig torsdag den 1 januari 2009: God fortsättning på er och hoppas att ni inte har alltför ont i huvudet idag... (Å förlåt Anna-Karin för att jag inte ringde tillbaka. Det blev lite att göra på jobbet och sedan måste jag erkänna att jag helt glömde bort...jag glömde naturligtvis inte bort dej utan bara att ringa tillbaka...hoppas att du och killarna har fått sova inatt och att killarna nu mår bättre.) Som ni säkert redan har förstått så sitter jag återigen på jobbet så mitt huvud är inte ett dugg tungt. Natten har varit lugn men det har ändå funnits saker att göra. Runt midnatt blev det en del krångel pga den stora mängden trafik men det var väntat. Nu när klockan närmar sej 0600 är det lugn som i graven...fast vad vet jag om det egentligen? Jag borde vara hur trött som helst med tanke på att jag bara lyckade sova 5-6 timmar igår men jag mår förträffligt! (Har bara lite tandvärk pga av någon slags inflammation runt en visdomstand. Varför får man dom tänderna egentligen? Känns bara som dom ställer till problem.) Hur som helst så ser jag fram emot det nya året med spänning! Nedan mina 3 nyårslöften: Fortsätta den "inre resa" som jag påbörjat. Ta bättre hand om, och prioritera, mej själv. Gå ner i vikt. Minst 15kg ska bort innan sommaren. Och jag kommer att behöva allas stöd... Jag har under morgon tillbringat några timmar med "slösurfa". Dvs med att planlöst surfa runt på internet, läsa andras bloggar (idag främst kändisars bloggar) och slutligen smälte jag totalt för Mia Skäringers blogg. Det hela började med att jag sökte efter sidor som handlade om GI (som förhoppningsvis ska hjälpa mej att gå ner i vikt) och då hamnade jag på Anna J.D Jacobsson blogg och via den hittade jag så småningom, via en massa andra bloggar/hemsidor, fram till Mia Skäringers blogg. Jag har bara läst en bråkdel av vad hon skrivit och det hon skriver berör mej på nå´t konstigt sätt så jag kommer definitiv att fortsätta att läsa hennes blogg. Angående viktminskning så anmälde jag mej igår natt till Aftonbladets viktklubb.se i tron om att denna "klubb" var GI inriktad. Jag slog på stort och köpte jag mej ett 6-månader abonnemang och är jag inatt loggade in så insåg jag att jag har blivit medlem på fel ställe. Jag skulle ju ha blivit medlem på Expressens GI-viktkoll och inte på viktklubb.se... Jag hoppas nu på att jag kan åberopa ångerrätten och på så sätt få tillbaks "mina" pengar så att jag kan placera dom på rät ställa, alltså på GI-viktkoll. (Det är INTE likt mej att göra såna här fel eftersom jag normalt sätt alltid undersöker allting VÄLDIGT noga innan jag hoppar på något så kanske har terapin börjat ge resultat...) Jag känner mej otroligt laddad inför en viktminskning. Jag var till och med ute och gick i 1 timme idag! Mitt motionsmål är att ta minst 2 långpromenader i vecka samt att simma minst en gång per vecka (och då 60 längder). Det målet borde jag kunna uppnå. (Peppa mej!!!) Trots att jag, när jag kom till jobbet, igår kväll, var (ÄR) väldigt laddad inför vikminskningen "råkade" jag ändå sätta i mej drygt en halv 300 grams påse chips men det var förhoppningsvis sista chipsen på några månader. (Fattar inte varför min chef köpte 3 påsar chips samt en enorm påse med lösgodis (men det har jag inte ens petat på). Nåja, gjort är gjort och kanske ör det lika bra att att "ladda upp" så att jag har något att gå ner sedan... Nej nu måste jag bryta för jag hade tänkt hinna uppdatera resten av hemsidan också innan det är dags att köra hemåt. Önskar alla en god fortsättning och hoppas att alla får en lugn och skön torsdag.