|
Jag var "beräknad" till den 6 september men jag
trivdes så bra i mammas mage att jag valde att stanna kvar några dagar
extra. Tisdagen den 12 september 2006 kl.
0600 vaknade mamma och kände att hon hade svaga men regelbundna värkar.
Mamma tog det lugnt eftersom det inte kändes speciellt jobbigt. Strax
efter kl 0700 vaknade även min syster Thea och pappa. Dom valde att äta
frukost och sedan gick pappa till dagis med Thea. Mamma hade tid hos
barnmorskan samma dag och pappa hade planerat att följa med dit men dom
insåg snart att det besöket nog inte skulle behövas...
Under förmiddagen ringde mamma till Förlossningen på Södersjukhuset och
sa att hon nog skulle föda barn idag. Personalen sa att mamma och pappa
var välkomna in men mamma ville inte åka in ännu. Pappa ringde till
farmor som lovade att hämta Thea på dagis kl. 1500. Förmiddagen gick och
mammas värkar blev allt jobbigare men det var fortfarande inte speciellt
täta värkar. Mamma fortsatte att vanka runt i lägenheten och när
värkarna kom stannande hon till och vaggade på höfterna samtidigts om
hon djupandades. Pappa klockade värkarna och peppade mamma på bästa
sätt.Mamma försökte också att vila mellan värkarna men då kändes det
nästan som om värkarbetet stannade av och då blev mamma lite orolig för
hon ville ju föda barn idag så mamma hoppas raskt upp och började vanka
runt i lägenheten igen.
När klockan var runt 1400 bestämde sig mamma och pappa för att åka in
till SÖS. Inte för att värkarna var jättejobbiga utan mest för att dom
inte ville vara henne när Thea och farmor kom hem från dagis. Efter en
kort taxiresa blev dom inskrivna på SÖS Förlossningsavdelning kl. 14:26.
Barnmorskan Moa och undersköterskan Poo tog genast hand om mamma. Mamma
och pappa fick ett rum (det enda med egen toa och dusch!). Efter CTG
kontroll (kontroll av mina hjärtslag och mammas sammandragningar)
konstaterade barnmorskan att mamma var öppen 7 cm men sedan ändrade hon
sig, eftersom mamma hade en värk samtidigt som barnmorskan kontrollerade
mamma. Mamma var troligen öppen 5-6 cm. Mamma började då genast att
"beställa" smärtlindring. Barnmorskan och mamma kom överens om att mamma
först skulle använda lustgasen för att sedan få EDA (ryggbedövning).
Ibland kan värkarna avstanna när man fått EDA och för att undvika detta
bestämde barnmorskan att hon, efter att EDA var lagd skulle ta hål på
fosterhinnorna så att förlossningen skulle få en extra "skjuts".
Mamma fortsatte att djupandas lustgas medans pappa peppade och klockade
vidare. Det var fortfarande inte outhärdligt. Mamma tyckte att lustgasen
funkade så mycket bättre denna gång än då hon födde min storasyster.
Mamma valde att ha kvar CTG utrustningen för att lättare kunna se när en
värk startade/slutade. Pappa kunde då även säga till mamma när det var
dags att börja/sluta andas lustgas.
Strax efter kl. 1600 börjar mamma känna krystvärkar och när personalen
kommer in gör dom en kontroll. Samtidigt som barnmorskan undersöker
mamma kommer en krystvärk om mamma kan inte hejda sig utan hon tar i för
kung och fosterland...och pang...så går det hål på fosterhinnorna.
Vattnat sprutar ut och det känns, säger mamma, underbart! Jag har bajsat
i fostervattnet så barnmorskan vill sätta en skalpelektrod på mitt huvud
men det vill inte mamma. Hon vill föda barn nu och absolut inte ha
någons händer "därnere".
Sedan går det fort. Mamma, som tills nu haft super koll på läget,
flippar ur och får lätt panik. Det gör jätteont och madans hon kramar
sönder pappas hand skriker hon "Hjälp mig!". Även om mamma vet att dom
flesta barn faktisk kommer ut den vägen så känns det just nu som om
detta inte alls kommer att gå. Personalen peppar mamma och säger åt
henne att inte krysta/trycka på när hon inte har någon värk. Detta
struntar mamma i och hon fortsätter att krysta, oavsett om hon har
värkar eller ej. Det "bränner" och gör så himla ont!
|
